Själens frihet!

Nu är in själ fri. Jag kan skriva här på min blogg rakt ut i rymden vad jag tycker och tänker om saker och ting utan att riskera att bli osams med någon chef eller att i onödan provocera någon förälder eller kollega.

När jag har varit anställd på olika ställen så har jag inte velat skylta så öppet med mitt politiska engagemang. Ändå är det i politiken min själ finns. Politik är så roligt, spännande och svårt. Man måste hela tiden balansera individens frihet mot systemets ramar. (Hörde ni va' snyggt det lät?!)

Olof Palme är ju såklart en gigant i svensk politik. Han inspirerade även mig som barn att ta ställning för en demokratisk socialism. Jag läste i Kamratposten om de olika partiledarna och bestämde mig för att Palme var den som gjorde bäst intryck. 

Tyvärr blev han mördad långt innan jag gick med i partiet. 

Han sade någon gång: Politik är att vilja. 

Anna Lind sade på hans begravning att man kan mörda en människa men man kan aldrig mörda idéerna. 

En människa är ju egentligen summan av alla sina erfarenheter och nu när hela livet ställts på ända känner jag mig så oerhört stolt över mitt engagemang och mina politiska "meriter". 

-Du e ju aldrig hemma! I tonåren var det möten varje kväll. Det var i partiet jag fick uppmärksamhet och bekräftelse. Skolan var mest utanförskap och mobbning utanför lektionerna, men i politiken vann en helt annan respekt. Jag blev snabbt invald i SSU Stockholms läns distriktsstyrelse, ersättare i utbildningsnämnden och invald en sväng i fullmäktige. 

Efter några år i Vällingby kom jag tillbaka "hem" till Nacka, klev in på ett möte och möttes direkt av ett igenkännande hej! 

Politiken är också ett rävspel om makten. Klarar man av att spela efter reglerna, säga rätt saker vid rätt tillfälle och inte ta motgångar personligt kan man hålla på hur länge som helst. Det finns ständigt nya frågor att driva. 

Starkt rättspatos är tydligen ett utmärkande drag hos människor med adhd/add. Det är ju en väldigt fin egenskap. "På eller av" effekten är också ett utmärkande drag. Dessa två egenskaper ihop gör läget aningen mer besvärligt eftersom att man brinner upp fortare än andra. 

Jag klarade inte av spelet. Det var några klubbar som bestämde sig för att "köra" mot mig, dvs alla klubbmedlemmar stryker samma namn för att få in sin egen kandidat. Jag tror att det är ganska normalt att man gör så, men jag klarade inte av det. Jag kände mig så oerhört sviken. 

Det är så lätt att ryckas med av en bekräftelsevåg, men vågen ebbar för eller senare ut och då måste bekräftelsen finnas inombords. Nu när det gått åt skogen för sjuttielfte gången kan jag känna en enorm bekräftelse i att jag faktiskt (nästan) ridit ut stormen och kunnat använda mig av mina kunskaper om politikens maktspel i andra sammanhang. 

Erfarenheterna och kunskaperna jag har fått från politiken och alla ändlösa möten och kongresser jag varit på är verkligen enorm. Jag läste inte särskilt många läxor, inga handlingar och har inte studerat statsvetenskap som ju är den teoretiska vetenskapen OM politik. (Tyvärr var det den bristande läxläsningen som förhindrade min karriär som statsvetare.)

Har man svårt att koncentrera sig, svårt att motivera sig, svårt med arbetsminnet etc så får man kompensera det med sin kreativitet och genom att vara strategiskt uthålllig. Jag är mer av läsa lite här, läsa lite där, och lägga i hop det för att dra egna slutsatser. Jag observerar och lagrar saker som jag tycker är värdefulla till senare tillfällen. 

Det är inte alltid att mina slutsatser och mitt "rätt" och hur det borde vara stämmer överens med systemets "rätt" och hur det faktiskt ÄR. Det blir en sån totalkollision i hjärnan att det har känts svårt att hantera. 

Det är det som kallas krisreaktion!

Varför gör de "fel" när de kan göra "rätt"?! 

Eller det klassiska "think outside the box". 

Kreativitet är så oändligt mycket mer än att bara måla, skriva eller fota har jag insett. Det är hela sättet att tänka och att vara på. Jag ser samband, drar paralleller, tycker och tänker om det mesta med de flesta. Jag (och många andra adhd- människor) har förslag på lösningar på problem som ingen verkar veta att de ens fanns... 

Att ifrågasätta saker och ställa en miljard frågor om allt möjligt till alla möjliga människor är också kreativitet. Dock är det inte alltid så att den som blir ifrågasatt tycker att det är så bra med min kreativitet och frågvishet utan då blir jag ju mest obekväm. Jag tror ändå att jag tycker om att vara lite obekväm. Ibland. Utan obekväma människor skulle det inte bli någon utveckling.

Jag har ett genuint intresse för människor, både på bilder och utanför och jag gillar strukturer och mönster. Jag tänker ofta i metaforer och i bilder och jag har en plan att visualisera mina tankegångar även i bilder för att ytterligare tydliggöra hur min hjärna fungerar.

Det kan jag skriva flera kapitel om senare för nu måste jag komma till min slutsats.

Jag har insett att min kreativitet, mitt sätt att vara, tänka och göra- min själ, måste få vara fri och obunden. Frilans tror jag är bättre än att vara anställd... Det kan vara en svår balansgång att lyckas med det, men det är är ändå målet!