söndag 22 november 2020

Att strida för det man tror på finns i mitt DNA!

"Genom en oblid conjuktur tvungen att förändra yrke"

Så börjar Johan Magnus Brinck sitt brev till Kung Karl XIV Johan av ätten Bernadotte i början på år 1823. Johan Magnus Brinck är min morfars farmors farfar. Han var Sockerbruksidkare i Stockholm under början på 1800-talet. Nu hade det hänt något med konjunkturen som föranledde honom att byta yrke. 

Han skriver vidare: 

"hotar jag liksom många andra medborgare att blifva offer för Skrå-tvånget; ett offer så mycket mer ömtåligt som det drager med sig fem moderlösa barn"

Johan Magnus Brinck hade blivit änkling några år tidigare när hans fru Rebecka Charlotta Hagendahl dog i lungsot (Tuberkulos) bara 34 år gammal. Deras yngsta barn var bara kring året.

Herr Brinck som han formellt kallas i handlingarna vill bli medlem i Burkapet för Winskänkshantering. Jag var tvungen att googla burskap för att förstå lite mer vad detta ärende handlar om. 

Lagen om näringsfrihet antogs inte förrän 1864 i Sverige. Var man borgare i en stad hade man rätt att bedriva viss näringsverksamhet och bedriva hantverk, men man var medlem i ett skrå eller eller ett burskap. Jag har tolkat det som en slags yrkesförening som också hade med skatter 

Johan Magnus var sockerbruksidkare, men nu ville han bli medlem i Winskänkarna för att kunna handla med alkoholhaltiga drycker för att klara sin försörjning. Winskänkarna tyckte att han hade för dålig utbildning och sade nej. Reglerna sade att man var tvungen att gå som lärling i 8-10 år innan man ansågs ha de kunskaper som behövdes. 

Johan Magnus Brinck skriver vidare i sitt brev:

"Hufvudstadens Magistrat har afslagit min ansökning om Burskap å winskänkshantering; och eder Kongl. Majts och rikets Commers Collegium har i ordningen funnit för godt at ett sådant Magistratens Beslut fastställa liknande utan åberopadh stöd af någon gifven lag eller förvaltning, ty Kongl Commerce Kollegium förklarar blott genom dess underdånings  bilagde afslag sig icke hafva funnit skäl till ändring uti förrstnämnde Beslut."


Jag tolkar det han skriver som att han anser att beslutet som Kommers kollegium tagit saknar lagstöd, och att det är godtyckligt fattat. 


"Tryckt af denne oförväntade motgång nödgas jag att fly till Thronen, denne lidande undersåtes sista förhoppning för at en mild och Nådigs Konung faderliga hand se mina och de moderlösas förenade tårar aftorrkade; och jag gör det, trygg i öfvertygelsen att denne Landets fader som endast i Folkets Sällhet finner sin belöning icke låter något af sina barn sakna skydd och tillfälle att i loflig sysselsättning finna bröd."


Johan Magnus väljer att överklaga beslutet och vänder sig till Kungen med ett både dramatiskt och argt brev. Han hoppas på att Kungen ska visa honom nåd och pekar på vilken sorg beslutet framkallar hos honom och barnen. Han spelar på Kungens känslor, hoppas på medkänsla och att Kungen skall ta hand om sina undersåtar och visa honom nåd så att han kan få en inkomst för att köpa bröd till sina barn. 


Brevet forsätter i en lite mer saklig ton. 


"En offentlig författning gifves som lämnar rättighet för alla Medborgare Classer i samhället att idka all Borgerlig näring mot åtagande af däremot svarande Borgerskaplig Tunga. (Borgerlig Tunga betyder skatt)


Hela nationen - med undantag af någre få personer, som vandra i den starkare egennyttans ledband välsignar nämnde Författning, hvilken Nationens nu varande Representanter icke mer lära underlåta att inför Thronen önska ett bättre öde än den hittills kommit att underkastas:"


Jag är inte så bevandrad i ekonomisk historia men jag tolkar det som att Johan Magnus Brinck anser att författningen borde tolkas som att alla som vill ska kunna bedriva handel mot att man betalar nödvändiga avgifter till Borgerskapet. 


Tonen tycker jag säger att alla skulle välkomna en sån författning utom några få personer som faktiskt tjänar på det systemet som är vid tidpunkten. Han ser det som att det stora flertalet av rikets representanter dvs politikerna skulle välkomna ett sån ordning för att få ett bättre öde än det de lever i nu.


"J Tio års tid har jag varit Borgare här i Staden. Min vandel i sådan egenskap gör mig berättigad at vänta Goda Människors deltagande. Till bevis om ett almännare förtroende vågar jag utan frugtan för miss tydning åberopa min antagning till officer vid Borgerskapets Infanteri Corpus."


Johan Magnus poängterar att han varit Borgare i Stockholm i tio år och därför borde han bli bemött av snällhet och godhet istället för vad jag tolkar som ett avvisande. Han pekar på att han bidragit till samhället och "gjort sin samhälleliga plikt" som officer i Borgerskapets Infanteri Corpus. 


(Borgerskapets militärkår bidrog bland annat till att hålla vakt i staden enligt Wikipedia)


"Genom fädernes förändrade skrik samt oförutsedde händelser och utan något mitt förvållande utur stånd att och fortfara med min sockerbruksrörelse, saknar jag all utsigt till bergning för mig och mine Barn om det vägras mig att idka Winskänkshantering, däruti jag äger nödig insigt och erfarenhet varom källarmästare Schlegells i underdånighet hos fogade betyg torde lämna tillräckligt vitsord."


Brinck menar att han visst har nödvändiga kunskaper för att få handla med alkoholhaltiga drycker, och att det det inte är hans fel att sockerkonjukturen vänt så att han inte kan försörja sig och barnen. Han hänvisar till ett intyg som källarmästare Schlegell har skrivit. 


"Detta betyg vändes Eder Kongl Majt i nåder finna upfylla hvad som rimligen kan eller bör fodras af ett Reglementariskt stadgande om behörighet till yrket; och jag bönfaller således allerunderdånigst det Eder Kongl Majt. Nådigt täckes med ogillande af Kongl Commerce College utslag förklara mig berättigad att vinna Burskaps å omför (…) handtering följd svarat den mig högst oförväntadh ålagde löften för nederdelo männens utslag skulle försvinna. 


Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar 


Stormäktige Allernådigste Konung!


Eder Kongl Majt 


Johan Magnus Brinck"


Jag tolkar sista delen av brevet som att Brinck önskar ett klargörande från Kungen om tolkningen av lagen, och att tolkningen skall utfalla till hans fördel. Han skriver att Kungen borde ogilla Commerce Kollegiums godtyckliga tolkning och få dem att inse att han visst äger den kompetens som är nödvändig. 


Commerce Kollegium svar till Kungen 30:e maj 1823


30:e maj 1823


"Sedan tvenne Domstolar, Stockholms stads Handels Collegium och Magistratsamt Eders Kongl Maijt:s o Rikets Commerce Collegium genom enstämmiga Beslut, avslagit Sockerbruksidkaren J M Brincks på alla lagliga grunder blottade ansökningar at få öfverflytta sin såsom Sockerbruksidkare här i staden förut innehafde Burskap till idkande af Winskänks Näring, har han icke destomindre önskat at fortsätta detta sitt påstående äfven inför Konunga Thronen, och det är i grund härad, som Wi med eder Kongl Maijts allernådigste tillåtelse, nu gå, et till stadfästande av Winskänks Socitetens i gällande författningar grundade rättigheter å societets vägnar, underdånig förklaring afgifva."


De skriver i sitt svar att två domstolar i Stockholm har avslagit Brincks begäran om att få flytta sitt Sockerbruksburskap till Winskänksburksap. Trots det har han valt att framlägga sitt ärende inför Kungen. Därför skriver nu Winskänkarna ett svar för att försöka fastställa Winskänsksocietens författning.


"Det är vida skildt från Våra afsigter at missunna någon en verkelig eller inbillad förmån, då den kan tillvinnas utan bekostnad af andras rätt och med bestånd ag de höga Författningar som till efterföljd gifna böra åtlydas men icke öfverträdas."


Winskänkarna är inte missunnsamma mot någon människa, och nekar ingen en förmån så länge det inte går ut över någon annan och så länge man följer regelverket. Man ska hålla sig till reglerna helt enkelt. 


"De allmänna skäl, dem Herr Brinck för sig velat i underdånighet göra gällande, är den klagan han med flera sina likar, trott sig tillständigt att yttra över det så kallade skråtvånget och den Frimästare rätt, som han med stöd af Kongl Kungörelsen om jämkning i Rikets ständers ömsesidiga Privilegier trott sig därifrån hämta. 


Ehuru Wi och Wår Societet inte lyda under Skrå, utan äga oss rätta efter ett af Kongl Maijts Sjelf i Nåder utfärdadt och sedemera icke upphäfvit Reglemente Kunna Wi icke undgå at härvid anmärka at denne Så kallade Skrå Ordning icke eller ännu är till intetgjord, utan fastmera i all sin gällande kraft bibehållen (…) frågan om en allmännare Näringsfrihet blifvit till Rikets nu församlade ständer i Nåder öfverlämnad och Der ännu oafgjord och at det åberopade Frimästareskapet icke äger sanktion af några ännu gällande Författningar."


Brink anför i sin klagan att han motsätter sig Skrå-tvånget som anser vara ett hinder för näringsfriheten och mest är till besvär. I sitt svar skriver dock Winskänkarna att de inte alls lyder under något skrå, och att den biten av hans klagan därför faller. 


Frågan om allmän näringsfrihet är överlämnad till ståndsriksdagen, vi hade ju inte någon riksdag så som vi känner den i dag vid den här tidpunkten. Vi hade fortfarande fyra samhällsgrupper som var och en sammanträdde för sig men som hölls ihop av Kungen. 


Eftersom vi inte hade någon näringsfrihet, den är ju ute för politisk beredning så anser Winskänkarna att man inte heller kan ta ställning till den frågan heller. 


"Dessa af Herr Brinck  begagnade allmänna skäl tala således ingalunda till hans fördel, och ännu ringare äro de enskilda, har med han i underdånighet framkommit. Det är visserligen ömmande at Herr Brinck äger flera Moderlösa Barn at försörja; Men även ibland oss och inom Wår Class saknas icke dylika exempel. 


Det står icke att förena med rättvisa och billighet, at, få till sägande taga brödet ut ur munnen på dessa senare, hvilkas fäder, genom arbete och mödor, förvärfvat sig och dem rättigheten till en tafflig och säkert ingalunda afvundsvärd bergning, för at dermed understödja att Herr Brinck och de till honom tillhörige, då tillika kommer i betragtande, at Herr Brinck icke bevisat hvilka olyckor hindrat honom mera än andra hans Wederlikar, at ifrån det yrke, hvaråt han uppofrat sin ungdom, och, efter vunnet Burskap ägnat sine mognare år hämta medel för en nödvändig utkomst."


Vidare skriver Winskänkarna att det visserligen är ömmande att hans barn blivit moderlösa och att han har ansvar att försörja dem, men att det finns många såna exempel inom Winskänkarna och att det inte heller kan anses som skäl nog att frångå reglerna. 


De anser att det skulle vara djupt orättvist att så att säga "ta brödet ur munnen" eller helt enkelt riskera de andras försörjning genom att släppa på reglerna för Brinck. Dessa fäder har genom generationer kämpat för sitt uppehälle och att Brinck inte visat på nåt något slags extremt ovanlig händelse som gör att just han ska undantas från reglerna. 


"Det tillfälliga förtroende, som Herr Brinck tillfallit, at kallas till en Officers grad vid en af Borgerskapets Militaire Corpser, Kan icke Dekker efter Får underdåniga förmodan gifva rätt för innehavaren at derefter inträda i vad Borgerligt yrke han behagar, utan avseende på Läro och Tjenste-år, och utan någon bevisning af förvärf vad och godkänd skicklighet.


Den frågan återstår således nu att besvara, som altid, i dylika fall, blifver den första: Om Herr Brinck inom Winskänks Sociteten uthålligt de Läro och Tjenste år som enligt Konungens Nådige Reglemente, för Burskaps Sökande inom denna societet erfodras och om han sålunda äger den skicklighet, som af en rättskaffens Winskänk, der han skall bliva sig och det allmänna nyttig erfodras. 


Besvaras, som här är fallet, denna fråga i underdånighet på ett nekande sätt, lärer och, som Wi underdånigst hoppas, wederbörande icke saknat skäl för de afgifne Resolutioner, dem Herr Brinck bekommit.


Det af Herr Schlegel meddelade och af Herr Brinck åberopade bevis innehåller endast, at Herr Brinck varit i Herr Schlegels winhandel i Tre år och därunder skickat sig till Husbondens nöjen, men ej att han derunder , och därunder förvärfvat sig insigter, som för en kypare och således ännu mindre dem, som för en Winskänk äro af nöden.


För sådane hvilka af Läro-år eller skicklighet utmärkte Personer tillika därjemte. På hela Tjugofem åren ej fortsatt det yrke, som af dem under yngre åren blifvit försökt hafva ännu aldrig med stöd af gifna Författningar, rättigheter till Wår handtering blifvit gillad, och om Wi och Wår Societet, i en kommande tid, möjligen skola äga bestånd och sättas i tillfälle, at dryga Borgerliga Skatter utgöra, tärdes Eder Kongl Maijt allernådigst inte det enda medlet blifva at Wi i Nåder Skyddas ifrån intrång af obehöriga Personer, varom Wi, med säker underdånig förtröstan till den nådiga omvårdnad som Eders Kongl Maijt aldrig nekat sitt Skattdragande trogna Borgerskap underdånigst anhålla och att således Herr Brinck på all Laglig anledning blottade ansökning även på sista stället i Nåder må ogillas med skyldighet för honom, at Wåra härigenom orsakade kostnader ersätta. 


Med djupaste undersåtlig wördnad, trohet och nit fram.

Stormägtigste Allernådigste Konung 

Eder Kongl Maijt 

på Winskänks Socitetens vägnar

Allerunderdånigaste och Tropligtigaste Tjenare och undersåtare 

CF Sandberg, A.F Fankenfeldt, S Åhlström, Jacob, N:Otter


Winskänkarna anser inte att bara för att Brinck är officer ger det honom inte rätten att utöva vilket borgligt yrke som helst. Även han måste hålla sig till reglerna och visa att han har relevant utbildning och erfarenhet för att byta burskap. Intyget som Brinck skickat in till rätten håller inte. Det visar bara att Brinck vistats i herr Schlegels vinkällare i tre år i sin ungdom till herr Schlegels nöje men inte att han har förvärvat sig de nödvändiga kunskaperna som krävs för att kunna byta yrke. 

Dessa brev är tvåhundra år gamla, bara det är fascinerande. Ändå känns det mest spännande att läsa Brincks brev eftersom jag är hans ättling. Jag hade en viss koll på att en person på en sidogren bakåt i tiden varit politiker, men nu när jag läst de här dokumenten så förstår jag plötsligt att mitt driv att förändra och förbättra samhället jag lever i finns i mitt DNA! 

Johan Magnus stred för sin möjlighet till inkomst och försörjning, men han stred lika mycket om principen och det han tyckte var rätt, precis som jag gjort och gör tvåhundra år senare. Det känns väldigt stort och en sorts insikt i att människan är en otroligt komplex varelse. Jag är inte bara mig själv. Jag är också en person som bär med mig lite av alla föregående generationerna som funnits före mig. 

Sättet han uttrycker sig på är också intressant att läsa. Det känns ju som något jag hade kunnat skriva fast med lite andra ord. Han spelar på kungens känslor samtidigt som han strider för rimligheten och vädjar till Kungens förnuft känns det som.

Såklart känner jag också en samhörighet med honom eftersom vi befinner oss i samma position rent yrkesmässigt. Vi behövde/behöver båda två byta yrke till en bransch där det inte är så lätt att ta sig in.

Winskänkarnas svar påminner mig om Försäkringskassans formuleringar om att vi förstår att du inte kan jobba men vi måste hålla oss till reglerna för hur skulle det annars bli? 

Vissa saker väljer man och andra saker går inte att välja bort. Nu har jag verkligen insett att mitt intresse för politik och samhällsvetenskap inte går att välja bort och att jag inte vill välja bort det. Inte heller lusten och viljan att berätta för andra vad jag upptäcker eller tänker och tycker. 

Lagen om näringsfrihet klubbades efter J.M Brinck död, men säkerligen sådde han ett frö till förändring genom sin strid för det han trodde på. 

Johan Magnus son Anders Germund Brinck blev talman i riksdagen och det var säkert inte en slump. Hans andra son är min förfader Carl Wilhelm Brinck blev Winskänk. Han var agent för Carnegie Porter i Stockholm och blev rik. 

Som jag har tolkat handlingarna förlorade Johan Magnus Brinck och fick betala motpartens kostnader. Han gav dock inte upp utan stod på sig och stred för sin sak igen tre år senare. De handlingarna har jag inte skrivit ut ännu så det får bli nästa inlägg. 

På återseende/Sofia