tag:blogger.com,1999:blog-33161544834444671062024-03-16T20:56:21.190+01:00myckeavallt; mitt liv med addAdhd, add, npfSofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.comBlogger145125tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-76750311419664736362022-11-12T22:12:00.001+01:002022-11-12T22:12:32.824+01:00Blåsippor i november... har vi inte ännu... men...<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Varje år fotar jag blåsippor. Varje år. Det är som att det blir nåt slags begär, som bara kan stillas genom att ge sig ut i skogen och fota. Jag älskar att fota blåsippor, och vitsippor. </div><p></p></blockquote><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Min kompis Siss och jag är lika hängivna. Det är ju en väldig tur, för ingen av oss är särskilt sociala när vi ligger där på marken, haha. Vi brukar dela upp oss och sen sammanstråla för att äta lunch. Det är ett perfekt upplägg. </div></blockquote><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUprzAi1xiAmcvr84SD97ysFklSUTtJaAfwo28AhP_XZYJ3MlVVHDatpVDiW_-4fY_kVCnlYaNp03bm2oA0Su_Zz5wlaD6Lrc35nOLSKvT3iO41lmGuO-2aiyGHIWzWfxsUJHPvzpTpwlZlN7fEvqmZ2NENRMIXUJdKEoWyXqiqhToJY1Nr4FHS5ht8g/s2000/_DSC1513.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUprzAi1xiAmcvr84SD97ysFklSUTtJaAfwo28AhP_XZYJ3MlVVHDatpVDiW_-4fY_kVCnlYaNp03bm2oA0Su_Zz5wlaD6Lrc35nOLSKvT3iO41lmGuO-2aiyGHIWzWfxsUJHPvzpTpwlZlN7fEvqmZ2NENRMIXUJdKEoWyXqiqhToJY1Nr4FHS5ht8g/w640-h426/_DSC1513.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><p>I år hittade jag av en slump extra fina både blå och vita sippor bokstavligen på andra sidan centrum. Bara några hundra meter hemifrån. Jag tipsade Siss, och hon ville också fota på "mitt ställe"- så himla bra! </p><p>Vi bokar dag, packar matsäck, kameror och te för att bege oss ut i skogen. Det är helt underbart. Sååå avstressande att vara där i nuet. Samtidigt blir man stressad för att man ju vet att det är en ytterst begränsad period man har på sig att fånga de finaste sipporna innan de blommat över. Det är ju lite av ett motsatsförhållande måste man ju säga, men det kanske gör att man skärper sig lite extra och njuter lite extra. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmCT4SWP_U3ZKThOHr4_gd6iafq4k9RwfSFvea9LUW0qquKGezCGB3ueZrbvbW5JkjGVNlC3rU-u4JCv1IZ3zW5nJ1imF8Y7Cf_Py6bw1zSjSlw-ta5H16jis5r-kqH0uNVcSfjWkkcL-R_w4Pk3PQtqjSLSf1mnLlQPg1V1lprzBb8qx8TvotBF4CgA/s2000/_DSC1516.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmCT4SWP_U3ZKThOHr4_gd6iafq4k9RwfSFvea9LUW0qquKGezCGB3ueZrbvbW5JkjGVNlC3rU-u4JCv1IZ3zW5nJ1imF8Y7Cf_Py6bw1zSjSlw-ta5H16jis5r-kqH0uNVcSfjWkkcL-R_w4Pk3PQtqjSLSf1mnLlQPg1V1lprzBb8qx8TvotBF4CgA/w640-h426/_DSC1516.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Hundratals bilder, kanske lite mer åt höger... eller... förresten lite mer åt vänster... nä, lite mer till höger fast inte riktigt lika mycket. Eller nä, jag borde byta perspektiv... Eller nä. Nu struntar jag i de här dumma blommorna, det blir bara blaj... </div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBW6VrP3KRUNII9OpRy7ugEUq6eIDBVsB5bCQk4VZ8xvVwd21-cebH30D92c7y3n9Gr78M3LsWqDP86rIlq3_f4b_2D6fLX01vyA8U_LsgnqOtFPYeiUEPWVenNvFG_dSWcdhFWfGY1060_Cr2SVoQDO1ZWMqIIgDHPaxNxdVkY_UZLxaQ7-ZyWVtyuw/s2000/_DSC1518.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBW6VrP3KRUNII9OpRy7ugEUq6eIDBVsB5bCQk4VZ8xvVwd21-cebH30D92c7y3n9Gr78M3LsWqDP86rIlq3_f4b_2D6fLX01vyA8U_LsgnqOtFPYeiUEPWVenNvFG_dSWcdhFWfGY1060_Cr2SVoQDO1ZWMqIIgDHPaxNxdVkY_UZLxaQ7-ZyWVtyuw/w640-h426/_DSC1518.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">De där blommorna där borta är mycket finare. Går två meter och försöker hitta det där magiskt fina jag såg från alldeles nyss. Måste varva lite. Tänka på att blanda. Blanda tänker ni? </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Ja det får inte bli för mycket grupp. Inte för mycket enskilda blommor. Inte för mycket av samma, då blir det tråkigt. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Även blåsippor har lite olika färgskiftningar, det gör de liksom extra fina på nåt sätt tycker jag. De är så spröda och så ömtåliga, samtidigt som de är våra mest tåliga vårblommor efter tussilagon. Fascinerande, att de är så tåliga när man tänker på det. </div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqTtYICLz_AfHFD2XFQRPiZKEsnX_BkB1x-hx-UMIHb2b1pmKGS-y4Gs55Sntp_VAaSEG8A7rmCs17iSg1UoHqg5GhzYdHm0EeRi2FQKdusenmy16NW8rhTFA3AgLDklZP2AZnOzi_Fs9YycZ-P4JR_3wbyqxPTV7JO3Let7ozsuxJKFE7i7jFOYy92g/s2000/_DSC1539.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqTtYICLz_AfHFD2XFQRPiZKEsnX_BkB1x-hx-UMIHb2b1pmKGS-y4Gs55Sntp_VAaSEG8A7rmCs17iSg1UoHqg5GhzYdHm0EeRi2FQKdusenmy16NW8rhTFA3AgLDklZP2AZnOzi_Fs9YycZ-P4JR_3wbyqxPTV7JO3Let7ozsuxJKFE7i7jFOYy92g/w640-h426/_DSC1539.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så fort vårens första solstrålar tränger ner tillräckligt långt i jorden för att väcka dem kommer de upp. Lite yrvakna men med en sån enorm växtkraft. Något som också fascinerat mig är hur svårt det är att fota dem "i grupp". De kan växa så tätt så att man bara ser dem som en blå matta över hela marken, men så fort man försöker fota dem så att det ser ut som den där mattan så blir det liksom inget. Man måste verkligen ner på marken och visa dem vördnad och respekt för att de ska ställa upp och visa upp sin vackraste sida. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwSWumrP0MMZxloRPjK1jMSVcSAv4iLHMSlN40bNeTaJhQnvGlyUpi7OZqxpANWd8blkl6LTUUClrFFm-gSjmQ4HtGABawhRS6gQDNyteBRyMkDUYX9Hkjg7JZJmjQ-jgBWX9RxhBg8RLcUPyNjkXG49XjbrnkwKGPXPmFS1CCnoBSV_UAzDSCpWY0Pw/s2000/_DSC1563.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwSWumrP0MMZxloRPjK1jMSVcSAv4iLHMSlN40bNeTaJhQnvGlyUpi7OZqxpANWd8blkl6LTUUClrFFm-gSjmQ4HtGABawhRS6gQDNyteBRyMkDUYX9Hkjg7JZJmjQ-jgBWX9RxhBg8RLcUPyNjkXG49XjbrnkwKGPXPmFS1CCnoBSV_UAzDSCpWY0Pw/w640-h426/_DSC1563.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Sen har jag ju vissa önskemål på omgivningen. Jag vill inte gärna ha för mycket sly buskar, träd eller andra saker som stör. Jag vill ha sol och lite lagom öppna landskap. Gärna att de växer i en backe, så att man kan komma lite underifrån. </div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVbXgzXh0LYRXihex8FYQa4KskUmjfZDBbjRvlcLxHgz1baK5hc6VZycHOuNyCwoTGV4r3EJpUlFW3AFJIlGKZ7UCkANZpv9GqBMZfV-FOPCuJnnTso9ezZz75Mx0PY9zpYqdS1zE3DSUBwkwRc7p6eQY0MSyBu473MhYii_Fev7FE1kfM3k6SnzsNRA/s2000/_DSC1566.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVbXgzXh0LYRXihex8FYQa4KskUmjfZDBbjRvlcLxHgz1baK5hc6VZycHOuNyCwoTGV4r3EJpUlFW3AFJIlGKZ7UCkANZpv9GqBMZfV-FOPCuJnnTso9ezZz75Mx0PY9zpYqdS1zE3DSUBwkwRc7p6eQY0MSyBu473MhYii_Fev7FE1kfM3k6SnzsNRA/w640-h426/_DSC1566.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Snygga linjer, och skärpan på rätta stället... är jätteviktigt. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZwl7QVjT6h-LxqAZiLM4M30Xg6BBtRx-tYML7ufOIiZWmLC3N-r60tDH7eteXEbGVr3V8WqqsaZdxWMmjxkwJ0YWHXxbVfx8GhYsNlMhYkwXURMyQIc9SlmjW5MamiBI5liI-mgGRDSC5aOeaXDFwNThz8pQg0IVFlcpX_iMFF80xpkenEOssMpH55w/s2000/_DSC1569.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZwl7QVjT6h-LxqAZiLM4M30Xg6BBtRx-tYML7ufOIiZWmLC3N-r60tDH7eteXEbGVr3V8WqqsaZdxWMmjxkwJ0YWHXxbVfx8GhYsNlMhYkwXURMyQIc9SlmjW5MamiBI5liI-mgGRDSC5aOeaXDFwNThz8pQg0IVFlcpX_iMFF80xpkenEOssMpH55w/w640-h426/_DSC1569.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">När jag kommer hem laddar jag in mina bilder i datorn och börjar titta, och titta, och titta. Sen redigera. Fixa lite, trixa lite. Titta mera. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det är där det hakat upp sig. Tills nu. </div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuDarV38NkOVe16fm7IG-ZcD6xu-KNfUPK1WdVcxEheEYQvkgiynYN4TJvP8frAVXhLXi1NiU6sjH76ECb0PtAzFlKsbi9Jh55l1yFZb3KCYYbfNZUB5tmex-z5ebzD2C5tmozjVLl-CkqdE6GgOsFKjk1oGzJ3l6CKmU5gmphy-aj6xAdVZ5fWvYoIQ/s2000/_DSC1583.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuDarV38NkOVe16fm7IG-ZcD6xu-KNfUPK1WdVcxEheEYQvkgiynYN4TJvP8frAVXhLXi1NiU6sjH76ECb0PtAzFlKsbi9Jh55l1yFZb3KCYYbfNZUB5tmex-z5ebzD2C5tmozjVLl-CkqdE6GgOsFKjk1oGzJ3l6CKmU5gmphy-aj6xAdVZ5fWvYoIQ/w640-h426/_DSC1583.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Kanske ser man inte skogen till slut för alla träd? Jag älskar att fota, titta och redigera, men det är det där med att slutföra... </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag själv har en tanke och en känsla av att det hakade upp sig för att jag var så otroligt stressad. Jag har svårt att prioritera och slutföra saker i vanliga fall, men stressen som det innebär att vara långtidsarbetslös knäcker alla strategier man någonsin uppfunnit för att hantera saker som man normalt gör nästan per automatik. Höga ambitioner och förväntningar på mig själv gör ju inte saken lättare, men det är ju det som gör att man utvecklas. :-)</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilIlc-aaudHa6eYggHeZmWHrlznZam3mCghAGXB7fijg4K0l6994VnOA0Svob2eG76n1zhVpDi7q89_mJ6ZTJKkiqFUJCLhUunKGRqBVIMYehsjQfR0R5blAlMCDi4fxejujbRKPDmtv1hr0MyGzVtRp2OG4uEm6AEA1msG9ufee6sUPjZ-hg2O70CWQ/s2000/_DSC1584.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilIlc-aaudHa6eYggHeZmWHrlznZam3mCghAGXB7fijg4K0l6994VnOA0Svob2eG76n1zhVpDi7q89_mJ6ZTJKkiqFUJCLhUunKGRqBVIMYehsjQfR0R5blAlMCDi4fxejujbRKPDmtv1hr0MyGzVtRp2OG4uEm6AEA1msG9ufee6sUPjZ-hg2O70CWQ/w640-h426/_DSC1584.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Adhd eller Add som det blir utan medicin, innebär så mycket mer än bara koncentration och uppmärksamhetsproblem. Att välja, eller konsten att välja är jättesvårt. Särskilt om skillnaden är hårfin. Ljuset är aningen bättre på den ena bilden, men kompositionen är aningen bättre på den andra. Att välja kräver koncentration och uthållighet. Det är det första som försvinner om man blir stressad. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUbzlbACwnenL5GmX4RrFsCgJEzdrigbvunZgZAj89Iv4734wGoGlucM3ih5gw6FABiLe8upiHO9_1LNqydRBVCFLKo8OrS3ThW0WmXUUCqsSq3tj8nRgLWBcHrxXvoSwSyQKCOdpeWBIJ14lTzLBzC4eEZFKu414HWGVBrlTA7A8DeO54kTfpl9zxAQ/s2000/_DSC1585.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUbzlbACwnenL5GmX4RrFsCgJEzdrigbvunZgZAj89Iv4734wGoGlucM3ih5gw6FABiLe8upiHO9_1LNqydRBVCFLKo8OrS3ThW0WmXUUCqsSq3tj8nRgLWBcHrxXvoSwSyQKCOdpeWBIJ14lTzLBzC4eEZFKu414HWGVBrlTA7A8DeO54kTfpl9zxAQ/w640-h426/_DSC1585.jpg" width="640" /></a></div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Den där grenen är ful. Löven ligger "fel", eller så är det det nåt annat som stör i bilden. Tillslut blir jag bara sur och irriterad och tycker att allt ser ut som "nåt man sett förut". Kanske jag ska se det som ett angenämt problem att jag är så duktig att jag har för stort urval att jobba med. Hahaha. Sanningen är väl också att om man är ute i en skog och fotar i åtta timmar så kommer man ofelbart hem med vääääldigt många bilder!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Sen vill man ju redigera bilderna så att det blir så bra som det kan bli. </div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxCSiWRNZ7w-5-GNLTHi1CwpqeHWC1Y0oKxSKWuUGsM0hm8NVunFpj5sWvLqVFx16TEq-FVf4DQVyeOtHnchpfv4hwHOfpqhfI8tIZrUWwmfINE3F6z6zR8MuPematQ7qeJy2NxLHrAkDgrHhES3ojtT-yON6BjZ-WhRG3zirV77dsGVEbcbJeUzvWpw/s2000/_DSC1588.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="427" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxCSiWRNZ7w-5-GNLTHi1CwpqeHWC1Y0oKxSKWuUGsM0hm8NVunFpj5sWvLqVFx16TEq-FVf4DQVyeOtHnchpfv4hwHOfpqhfI8tIZrUWwmfINE3F6z6zR8MuPematQ7qeJy2NxLHrAkDgrHhES3ojtT-yON6BjZ-WhRG3zirV77dsGVEbcbJeUzvWpw/w640-h427/_DSC1588.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">I nästa inlägg ska jag testa om det skulle gå att "intervjua" en blåsippa. Eller kanske mig själv när jag fotar dem. Hm. Eller... Vi får se hur det blir. Det vet man sällan innan. Man har ofta en föreställning om "hur det ska bli" när man ger sig ut på ett jobb, men sen möter man en helt annan historia när man väl är på plats. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det är egentligen samma sak med blommorna i skogen. Man kan aldrig få samma bild två dagar i rad. Allting ändras hela tiden. Jag tror inte att man "ser" samma motiv om man återvänder heller. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjG3ihjRcts2EbRHaoYeFx4PV0lWLW7RTCq6abo0TngPlY5Mr7YoxQwFz7exbvR_sLSzoN-Pz1nQM6-CCXZPIRCS5Vq0d0czJPk6cViB4vkMiUzsMp1UsFn04s1x9b2aOz1_MRa_GT9L0hsKN_EgKQ_8FKi4UaylPmVeC3URgHVkcDBmds_3sUS7ODg/s2000/_DSC1589.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjG3ihjRcts2EbRHaoYeFx4PV0lWLW7RTCq6abo0TngPlY5Mr7YoxQwFz7exbvR_sLSzoN-Pz1nQM6-CCXZPIRCS5Vq0d0czJPk6cViB4vkMiUzsMp1UsFn04s1x9b2aOz1_MRa_GT9L0hsKN_EgKQ_8FKi4UaylPmVeC3URgHVkcDBmds_3sUS7ODg/w640-h426/_DSC1589.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><div class="separator" style="clear: both;">Nu har jag fått den enormt stora bonusen i mitt liv att jag får fota på mitt jobb. OCH skriva. OCH prata med människor! Det är nästan för bra för att vara sant! </div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;">Fotar på jobbet blir det så mycket lättare att välja, eftersom jag har en ganska tydlig vinkel- och kanske framför allt färre bilder på samma motiv. Prata med den människan och ta lite fina bilder. Nu har jag ju också förmånen att få jobba ihop med duktiga fotografer och se hur de jobbar. Då har man en tydlig avgränsning, men blåsippor pratar ju inte, så det är liksom svårare då. </div></div><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7xCMH_oibMtuKsTrJReaOKWC9LI9khMq1UEHV3-sbVQ6pmydRQ4YwVkXoARzw6QWbf5x4Kh7tpVYrXoQjIlzcLx3j_a8odESgUIV1Z865oA0xrr-GYSxfvJOM1ovyqSOBSUddwDAM3mfMSL0ISPkGSGPgNGvtt0Ggg4GWzte8Uozf4sXIEkg1aFyFSA/s2000/_DSC1596.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7xCMH_oibMtuKsTrJReaOKWC9LI9khMq1UEHV3-sbVQ6pmydRQ4YwVkXoARzw6QWbf5x4Kh7tpVYrXoQjIlzcLx3j_a8odESgUIV1Z865oA0xrr-GYSxfvJOM1ovyqSOBSUddwDAM3mfMSL0ISPkGSGPgNGvtt0Ggg4GWzte8Uozf4sXIEkg1aFyFSA/w640-h426/_DSC1596.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så nu när stressen har minskat så har jag gaaaanska många bilder att gå igenom och lusten och orken att skriva lite om dem har också återkommit. Så nej vi har inte blåsippor i november- ännu, men jag ligger efter. Så ni får titta lite på vårens sippor fast det är höst och nästan jul. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nästa gång blir det nog vitsippor. Jag har bara sett en enda vit blåsippa ännu, men vem vet det kanske kommer fler? Hoppas på det. :-)</div> <p></p>Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-45532006551615259592021-01-19T00:28:00.000+01:002021-01-19T00:28:55.002+01:00Jag är politik!<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY0plR-DRoX6iQECoQgLwLdtQScqw5tcQlfJbgV7KrRvzNzHgeG_1Ft6zCgjhYwjT96qrgDfJQNXnbJ_FbJXcmqv7bJUiBNpsJ6gqJ668k0KtbLHyDW1Xn_6hNagUUeVJ4ozWkpOnRwnU4/s1500/_DSC1359_1.kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1500" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY0plR-DRoX6iQECoQgLwLdtQScqw5tcQlfJbgV7KrRvzNzHgeG_1Ft6zCgjhYwjT96qrgDfJQNXnbJ_FbJXcmqv7bJUiBNpsJ6gqJ668k0KtbLHyDW1Xn_6hNagUUeVJ4ozWkpOnRwnU4/w640-h426/_DSC1359_1.kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Miljoner tankar, idéer och föreställningar finns mitt huvud. </td></tr></tbody></table><br /> Idag var första dagen på Statsvetenskap A på Södertörns högskola. Jag hade förberett mig noga, men pirret finns ju alltid. Hittar jag länken till föreläsningen? Har jag koll på tiderna? Är datorn laddad? </p><p>Allt var på plats kl 10.00 när föreläsningen började. Idag var det lite mjukstart med genomgång av kursens innehåll och lite ytligt om ideologier kontra statsvetenskap. </p><p>Statsvetenskap är det vetenskapliga, teoretiska studiet av politik. Ideologin ger politiken en politiken en åsiktsinramning som grund för det praktiska handlandet, som sen leder till utveckling och förändring ute i samhället. Statsvetenskapen är teorin som förklarar, analyserar och utvecklar tänkandet kring de politiska handlingarna. Hänger ni med?!</p><p>Någonstans i mitten av allt detta är jag. Jag är politiskt intresserad, men inte egentligen så intresserad av den praktiska handlingen. Jag är mer intresserad av den teoretiska tanken som formar politiken. MEN- det finns såklart alltid ett MEN. Jag är också intresserad av att göra skillnad, vara med och driva utvecklingen framåt och skapa förändringar. </p><p>Svår nöt att knäcka. I mitt arbete som journalist är jag väldigt noga med att inte blanda in mina egna åsikter i det jag skriver. Det har ingen som helst relevans. Jag är bara en kanal som hämtar upp information, bearbetar den, och sen lägger ut den för allmän reflektion och beskådan. </p><p>Jag är på sätt och vis med och gör skillnad. Jag tror att jag gör skillnad för de människorna vars historier jag berättar, men frågan är ju vad jag vill göra med mitt liv. Frågar nån vad jag tycker om att skriva om blir det svårt, för att jag helt uppriktigt inte har ett konkret svar. </p><p>Man får liksom inget sommarjobb om man säger makt och politiska teorier, applicerade på verkligheten. Dessutom tycker jag verkligen att det är kul med variationen jag får på sommarjobben på lokalredaktionerna. Alla de människorna jag får möta och berätta om lämnar ju ett avtryck hos mig. Frågan som jag funderar på är om det jobbet är rätt för mig på längre sikt? </p><p>Under hösten var jag tvungen att prata med en jobbcoach. Arbetsförmedlingen och coachen måste säga att det är "frivilligt" fastän alla vet att det inte är det. Prata eller så blir du utan pengar. Det ger i alla fall inte någon känsla av frivillighet. </p><p>Personligen hatar jag det. Jag hatar det för att det är fullständigt meningslöst; och jag hatar det för att det finns en inbyggd maktordning, som helt berövar mig makten över mitt eget liv. Jag har ingen makt att säga nej, jag vill inte. Den här hösten hade jag dock en enorm tur och fick en riktig vinstlott i jobbcoachlotteriet, vilket gjorde det mer uthärdligt. Särskilt om jag inte tänkte på våra samtal som jobbcoachsamtal.</p><p>Coachen heter Linda Holmgren, och hon är verkligen superbra. Vi har pratat om allt möjligt under de tre månader som passerat, och hon har kunnat runda min negativa trotshjärna, på ett väldigt skickligt sätt så att jag alltid känt mig gladare i slutet av samtalet än i början. </p><p>Linda är på något sätt alltid positiv- utan att det slår över i konstlad käckhet. Jag har sluppit alla "goda råd" om tillvaron som mesta bara känns "jag säger nåt som låter bra bara för att lätta upp stämningen lite". </p><p>Hon lägger ner sin själ i de människorna hon ska hjälpa och går verkligen all in. Mig lät hon vara som jag är. Hon bekräftade de tankar och idéer och de frågeställningar som kom upp och lite i taget kunde jag lägga ett pussel av tidigare erfarenheter och mer aktuella erfarenheter av jobbcoacher för att få konturerna av en bild. Bilden av hur saker och ting hänger ihop och bekräftar att jag är på rätt väg.</p><p>Nu har jag börjat plugga statsvetenskap och det känns som att jag kommer att kunna få svar på många av mina tankar och funderingar under kursens gång, och det känns även som att jag kommer tvingas reflektera över saker jag känner som sanningar i mitt huvud. </p><p>Problemen med jobb kvarstår dock. Jag har valt att illustrera den här texten med bilden på det fina trädet, för att kunna åskådliggöra hur jag känner mig just nu. Varje löv är tankar, tankarna kan överlappa, och de kan också vara totalt motsatta. Det är jobbigt stundtals eftersom det är så enormt svårt att försöka bena upp vad som är vad i hjärnan. Den stora frågan är ju egentligen "Vad är meningen med mitt liv"? Vart finns det en plats för mig? </p><p>Professorn som är kursansvarig pratade idag om vikten av att välja ingångsvinkel i våra texter som vi ska lämna in. Om avgränsningar och ramar. Väljer vi inte en avgränsning eller ingångsvinkel blir det kaos i texten. I journalistiken pratar man om vinkel. Det känns som att jag skulle tjäna en del på att applicera tankemodellen på mitt liv- men hur sjutton gör man då?! </p><p>Nu har jag i alla fall tagit tillbaka lite av makten över mitt eget liv, och den här terminen kommer bli både rolig, krävande och spännande! Det vet jag redan nu. :-)</p>Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-5949767856962413992020-11-22T19:40:00.002+01:002020-11-22T19:44:00.556+01:00Att strida för det man tror på finns i mitt DNA!<p>"Genom en oblid conjuktur tvungen att förändra yrke"</p><p>Så börjar Johan Magnus Brinck sitt brev till Kung Karl XIV Johan av ätten Bernadotte i början på år 1823. Johan Magnus Brinck är min morfars farmors farfar. Han var Sockerbruksidkare i Stockholm under början på 1800-talet. Nu hade det hänt något med konjunkturen som föranledde honom att byta yrke. </p><p>Han skriver vidare: </p><p><i>"hotar jag liksom många andra medborgare att blifva offer för Skrå-tvånget; ett offer så mycket mer ömtåligt som det drager med sig fem moderlösa barn"</i></p><p>Johan Magnus Brinck hade blivit änkling några år tidigare när hans fru Rebecka Charlotta Hagendahl dog i lungsot (Tuberkulos) bara 34 år gammal. Deras yngsta barn var bara kring året.</p><p>Herr Brinck som han formellt kallas i handlingarna vill bli medlem i Burkapet för Winskänkshantering. Jag var tvungen att googla burskap för att förstå lite mer vad detta ärende handlar om. </p><p>Lagen om näringsfrihet antogs inte förrän 1864 i Sverige. Var man borgare i en stad hade man rätt att bedriva viss näringsverksamhet och bedriva hantverk, men man var medlem i ett skrå eller eller ett <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Burskap" target="_blank">burskap</a>. Jag har tolkat det som en slags yrkesförening som också hade med skatter </p><p>Johan Magnus var sockerbruksidkare, men nu ville han bli medlem i Winskänkarna för att kunna handla med alkoholhaltiga drycker för att klara sin försörjning. Winskänkarna tyckte att han hade för dålig utbildning och sade nej. Reglerna sade att man var tvungen att gå som lärling i 8-10 år innan man ansågs ha de kunskaper som behövdes. </p><p>Johan Magnus Brinck skriver vidare i sitt brev:</p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Hufvudstadens Magistrat har afslagit min ansökning om Burskap å winskänkshantering; och eder Kongl. Majts och rikets Commers Collegium har i ordningen funnit för godt at ett sådant Magistratens Beslut fastställa liknande utan åberopadh stöd af någon gifven lag eller förvaltning, ty Kongl Commerce Kollegium förklarar blott genom dess underdånings bilagde afslag sig icke hafva funnit skäl till ändring uti förrstnämnde Beslut."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Jag tolkar det han skriver som att han anser att beslutet som Kommers kollegium tagit saknar lagstöd, och att det är godtyckligt fattat. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Tryckt af denne oförväntade motgång nödgas jag att fly till Thronen, denne lidande undersåtes sista förhoppning för at en mild och Nådigs Konung faderliga hand se mina och de moderlösas förenade tårar aftorrkade; och jag gör det, trygg i öfvertygelsen att denne Landets fader som endast i Folkets Sällhet finner sin belöning icke låter något af sina barn sakna skydd och tillfälle att i loflig sysselsättning finna bröd."</i></p><div><br /></div><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Johan Magnus väljer att överklaga beslutet och vänder sig till Kungen med ett både dramatiskt och argt brev. Han hoppas på att Kungen ska visa honom nåd och pekar på vilken sorg beslutet framkallar hos honom och barnen. Han spelar på Kungens känslor, hoppas på medkänsla och att Kungen skall ta hand om sina undersåtar och visa honom nåd så att han kan få en inkomst för att köpa bröd till sina barn. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Brevet forsätter i en lite mer saklig ton. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"En offentlig författning gifves som lämnar <span style="text-decoration: underline;">rättighet för alla Medborgare Classer i samhället att idka all Borgerlig näring mot åtagande af däremot svarande Borgerskaplig Tunga</span>. </i>(Borgerlig Tunga betyder skatt)</p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><span style="text-decoration: underline;"></span><br /></i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Hela nationen - med undantag af någre få personer, som vandra i den starkare egennyttans ledband välsignar nämnde Författning, hvilken Nationens nu varande Representanter icke mer lära underlåta att inför Thronen önska ett bättre öde än den hittills kommit att underkastas:"</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Jag är inte så bevandrad i ekonomisk historia men jag tolkar det som att Johan Magnus Brinck anser att författningen borde tolkas som att alla som vill ska kunna bedriva handel mot att man betalar nödvändiga avgifter till Borgerskapet. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Tonen tycker jag säger att alla skulle välkomna en sån författning utom några få personer som faktiskt tjänar på det systemet som är vid tidpunkten. Han ser det som att det stora flertalet av rikets representanter dvs politikerna skulle välkomna ett sån ordning för att få ett bättre öde än det de lever i nu.</p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"J Tio års tid har jag varit Borgare här i Staden. Min vandel i sådan egenskap gör mig berättigad at vänta Goda Människors deltagande. Till bevis om ett almännare förtroende vågar jag utan frugtan för miss tydning åberopa min antagning till officer vid Borgerskapets Infanteri Corpus."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Johan Magnus poängterar att han varit Borgare i Stockholm i tio år och därför borde han bli bemött av snällhet och godhet istället för vad jag tolkar som ett avvisande. Han pekar på att han bidragit till samhället och "gjort sin samhälleliga plikt" som officer i Borgerskapets Infanteri Corpus. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">(Borgerskapets militärkår bidrog bland annat till att hålla vakt i staden enligt <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms_borgerskaps_militärkårer" target="_blank">Wikipedia</a>)</p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Genom fädernes förändrade skrik samt oförutsedde händelser och utan något mitt förvållande utur stånd att och fortfara med min sockerbruksrörelse, saknar jag all utsigt till bergning för mig och mine Barn om det vägras mig att idka Winskänkshantering, däruti jag äger nödig insigt och erfarenhet varom källarmästare Schlegells i underdånighet hos fogade betyg torde lämna tillräckligt vitsord."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Brinck menar att han visst har nödvändiga kunskaper för att få handla med alkoholhaltiga drycker, och att det det inte är hans fel att sockerkonjukturen vänt så att han inte kan försörja sig och barnen. Han hänvisar till ett intyg som källarmästare Schlegell har skrivit. </p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Detta betyg vändes Eder Kongl Majt i nåder finna upfylla hvad som rimligen kan eller bör fodras af ett Reglementariskt stadgande om behörighet till yrket; och jag bönfaller således allerunderdånigst det Eder Kongl Majt. Nådigt täckes med ogillande af Kongl Commerce College utslag förklara mig berättigad att vinna Burskaps å omför (…) handtering följd svarat den mig högst oförväntadh ålagde löften för nederdelo männens utslag skulle försvinna. </i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><br /></i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar </i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><br /></i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Stormäktige Allernådigste Konung!</i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><br /></i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Eder Kongl Majt </i></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p>
<p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Johan Magnus Brinck"</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Jag tolkar sista delen av brevet som att Brinck önskar ett klargörande från Kungen om tolkningen av lagen, och att tolkningen skall utfalla till hans fördel. Han skriver att Kungen borde ogilla Commerce Kollegiums godtyckliga tolkning och få dem att inse att han visst äger den kompetens som är nödvändig. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman; font-size: large;">Commerce Kollegium svar till Kungen </span><span style="font-family: "Times New Roman";"><span style="font-size: large;">30:e maj 1823</span></span></p><div><span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12px;"><br /></span></div><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">30:e maj 1823</p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">"Sedan tvenne Domstolar, Stockholms stads Handels Collegium och Magistratsamt Eders Kongl Maijt:s o Rikets Commerce Collegium genom enstämmiga Beslut, avslagit Sockerbruksidkaren J M Brincks på alla lagliga grunder blottade ansökningar at få öfverflytta sin såsom Sockerbruksidkare här i staden förut innehafde Burskap till idkande af Winskänks Näring, har han icke destomindre önskat at fortsätta detta sitt påstående äfven inför Konunga Thronen, och det är i grund härad, som Wi med eder Kongl Maijts allernådigste tillåtelse, nu gå, et till stadfästande av Winskänks Socitetens i gällande författningar grundade rättigheter å societets vägnar, underdånig förklaring afgifva."</p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;">De skriver i sitt svar att två domstolar i Stockholm har avslagit Brincks begäran om att få flytta sitt Sockerbruksburskap till Winskänksburksap. Trots det har han valt att framlägga sitt ärende inför Kungen. Därför skriver nu Winskänkarna ett svar för att försöka fastställa Winskänsksocietens författning.</p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Det är vida skildt från Våra afsigter at missunna någon en verkelig eller inbillad förmån, då den kan tillvinnas utan bekostnad af andras rätt och med bestånd ag de höga Författningar som till efterföljd gifna böra åtlydas men icke öfverträdas."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Winskänkarna är inte missunnsamma mot någon människa, och nekar ingen en förmån så länge det inte går ut över någon annan och så länge man följer regelverket. Man ska hålla sig till reglerna helt enkelt. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"De allmänna skäl, dem Herr Brinck för sig velat i underdånighet göra gällande, är den klagan han med flera sina likar, trott sig tillständigt att yttra över det så kallade skråtvånget och den Frimästare rätt, som han med stöd af Kongl Kungörelsen om jämkning i Rikets ständers ömsesidiga Privilegier trott sig därifrån hämta. </i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><br /></i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Ehuru Wi och Wår Societet inte lyda under Skrå, utan äga oss rätta efter ett af Kongl Maijts Sjelf i Nåder utfärdadt och sedemera icke upphäfvit Reglemente Kunna Wi icke undgå at härvid anmärka at denne Så kallade Skrå Ordning icke eller ännu är till intetgjord, utan fastmera i all sin gällande kraft bibehållen (…) frågan om en allmännare Näringsfrihet blifvit till Rikets nu församlade ständer i Nåder öfverlämnad och Der ännu oafgjord och at det åberopade Frimästareskapet icke äger sanktion af några ännu gällande Författningar."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Brink anför i sin klagan att han motsätter sig Skrå-tvånget som anser vara ett hinder för näringsfriheten och mest är till besvär. I sitt svar skriver dock Winskänkarna att de inte alls lyder under något skrå, och att den biten av hans klagan därför faller. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Frågan om allmän näringsfrihet är överlämnad till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ståndsriksdag" target="_blank">ståndsriksdagen</a>, vi hade ju inte någon riksdag så som vi känner den i dag vid den här tidpunkten. Vi hade fortfarande fyra samhällsgrupper som var och en sammanträdde för sig men som hölls ihop av Kungen. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Eftersom vi inte hade någon näringsfrihet, den är ju ute för politisk beredning så anser Winskänkarna att man inte heller kan ta ställning till den frågan heller. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Dessa af Herr Brinck begagnade allmänna skäl tala således ingalunda till hans fördel, och ännu ringare äro de enskilda, har med han i underdånighet framkommit. Det är visserligen ömmande at Herr Brinck äger flera Moderlösa Barn at försörja; Men även ibland oss och inom Wår Class saknas icke dylika exempel. </i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><i><br /></i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Det står icke att förena med rättvisa och billighet, at, få till sägande taga brödet ut ur munnen på dessa senare, hvilkas fäder, genom arbete och mödor, förvärfvat sig och dem rättigheten till en tafflig och säkert ingalunda afvundsvärd bergning, för at dermed understödja att Herr Brinck och de till honom tillhörige, då tillika kommer i betragtande, at Herr Brinck icke bevisat hvilka olyckor hindrat honom mera än andra hans Wederlikar, at ifrån det yrke, hvaråt han uppofrat sin ungdom, och, efter vunnet Burskap ägnat sine mognare år hämta medel för en nödvändig utkomst."</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Vidare skriver Winskänkarna att det visserligen är ömmande att hans barn blivit moderlösa och att han har ansvar att försörja dem, men att det finns många såna exempel inom Winskänkarna och att det inte heller kan anses som skäl nog att frångå reglerna. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">De anser att det skulle vara djupt orättvist att så att säga "ta brödet ur munnen" eller helt enkelt riskera de andras försörjning genom att släppa på reglerna för Brinck. Dessa fäder har genom generationer kämpat för sitt uppehälle och att Brinck inte visat på nåt något slags extremt ovanlig händelse som gör att just han ska undantas från reglerna. </p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>"Det tillfälliga förtroende, som Herr Brinck tillfallit, at kallas till en Officers grad vid en af Borgerskapets Militaire Corpser, Kan icke Dekker efter Får underdåniga förmodan gifva rätt för innehavaren at derefter inträda i vad Borgerligt yrke han behagar, utan avseende på Läro och Tjenste-år, och utan någon bevisning af förvärf vad och godkänd skicklighet.</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Den frågan återstår således nu att besvara, som altid, i dylika fall, blifver den första: Om Herr Brinck inom Winskänks Sociteten uthålligt de Läro och Tjenste år som enligt Konungens Nådige Reglemente, för Burskaps Sökande inom denna societet erfodras och om han sålunda äger den skicklighet, som af en rättskaffens Winskänk, der han skall bliva sig och det allmänna nyttig erfodras. </i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i>Besvaras, som här är fallet, denna fråga i underdånighet på ett nekande sätt, lärer och, som Wi underdånigst hoppas, wederbörande icke saknat skäl för de afgifne Resolutioner, dem Herr Brinck bekommit.</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i style="font-family: "Times New Roman";">Det af Herr Schlegel meddelade och af Herr Brinck åberopade bevis innehåller endast, at Herr Brinck varit i Herr Schlegels winhandel i Tre år och </i><span style="font-family: Times New Roman;"><i>därunder</i></span><i style="font-family: "Times New Roman";"> </i><span style="font-family: "Times New Roman";"><i>skickat sig till Husbondens nöjen, men ej att han derunder</i></span><span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12px;"> </span><i style="font-family: "Times New Roman";">, och därunder förvärfvat sig insigter, som för en kypare och således ännu mindre dem, som för en Winskänk äro af nöden.</i></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 15px;"><br /></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i style="font-family: "Times New Roman";">För sådane hvilka af Läro-år eller skicklighet utmärkte Personer tillika därjemte. På hela Tjugofem åren ej fortsatt det yrke, som af dem under yngre åren blifvit försökt hafva ännu aldrig med stöd af gifna Författningar, rättigheter till Wår handtering blifvit gillad, och om Wi och Wår Societet, i en kommande tid, möjligen skola äga bestånd och sättas i tillfälle, at dryga Borgerliga Skatter utgöra, tärdes Eder Kongl Maijt allernådigst inte det enda medlet blifva at Wi i Nåder Skyddas ifrån intrång af obehöriga Personer, varom Wi, med säker underdånig förtröstan till den nådiga omvårdnad som Eders Kongl Maijt aldrig nekat sitt Skattdragande trogna Borgerskap underdånigst anhålla och att således Herr Brinck på all Laglig anledning blottade ansökning </i><span style="font-family: Times New Roman;"><i>även</i></span><i style="font-family: "Times New Roman";"> på sista stället i Nåder må ogillas med skyldighet för honom, at Wåra härigenom orsakade kostnader ersätta. </i></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i style="font-family: "Times New Roman";"><br /></i></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><i style="font-family: "Times New Roman";">Med djupaste </i><span style="font-family: Times New Roman;"><i>undersåtlig wördnad, trohet och nit fram.</i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i>Stormägtigste Allernådigste Konung </i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i>Eder Kongl Maijt </i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i>på Winskänks Socitetens vägnar</i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i>Allerunderdånigaste och Tropligtigaste Tjenare och undersåtare </i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i>CF Sandberg, A.F Fankenfeldt, S Åhlström, Jacob, N:Otter</i></span></p><p style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: Times New Roman;"><i><br /></i></span></p><p style="font-family: "Times New Roman"; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Winskänkarna anser inte att bara för att Brinck är officer ger det honom inte rätten att utöva vilket borgligt yrke som helst. Även han måste hålla sig till reglerna och visa att han har relevant utbildning och erfarenhet för att byta burskap. Intyget som Brinck skickat in till rätten håller inte. Det visar bara att Brinck vistats i herr Schlegels vinkällare i tre år i sin ungdom till herr Schlegels nöje men inte att han har förvärvat sig de nödvändiga kunskaperna som krävs för att kunna byta yrke. </p><p>Dessa brev är tvåhundra år gamla, bara det är fascinerande. Ändå känns det mest spännande att läsa Brincks brev eftersom jag är hans ättling. Jag hade en viss koll på att en person på en sidogren bakåt i tiden varit politiker, men nu när jag läst de här dokumenten så förstår jag plötsligt att mitt driv att förändra och förbättra samhället jag lever i finns i mitt DNA! </p><p>Johan Magnus stred för sin möjlighet till inkomst och försörjning, men han stred lika mycket om principen och det han tyckte var rätt, precis som jag gjort och gör tvåhundra år senare. Det känns väldigt stort och en sorts insikt i att människan är en otroligt komplex varelse. Jag är inte bara mig själv. Jag är också en person som bär med mig lite av alla föregående generationerna som funnits före mig. </p><p>Sättet han uttrycker sig på är också intressant att läsa. Det känns ju som något jag hade kunnat skriva fast med lite andra ord. Han spelar på kungens känslor samtidigt som han strider för rimligheten och vädjar till Kungens förnuft känns det som.</p><p>Såklart känner jag också en samhörighet med honom eftersom vi befinner oss i samma position rent yrkesmässigt. Vi behövde/behöver båda två byta yrke till en bransch där det inte är så lätt att ta sig in.</p><p>Winskänkarnas svar påminner mig om Försäkringskassans formuleringar om att vi förstår att du inte kan jobba men vi måste hålla oss till reglerna för hur skulle det annars bli? </p><p>Vissa saker väljer man och andra saker går inte att välja bort. Nu har jag verkligen insett att mitt intresse för politik och samhällsvetenskap inte går att välja bort och att jag inte vill välja bort det. Inte heller lusten och viljan att berätta för andra vad jag upptäcker eller tänker och tycker. </p><p>Lagen om näringsfrihet klubbades efter J.M Brinck död, men säkerligen sådde han ett frö till förändring genom sin strid för det han trodde på. </p><p>Johan Magnus son Anders Germund Brinck blev talman i riksdagen och det var säkert inte en slump. Hans andra son är min förfader Carl Wilhelm Brinck blev Winskänk. Han var agent för Carnegie Porter i Stockholm och blev rik. </p><p>Som jag har tolkat handlingarna förlorade Johan Magnus Brinck och fick betala motpartens kostnader. Han gav dock inte upp utan stod på sig och stred för sin sak igen tre år senare. De handlingarna har jag inte skrivit ut ännu så det får bli nästa inlägg. </p><p>På återseende/Sofia</p><p><br /></p><p><br /></p>Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-66843370950105025342020-05-08T22:30:00.000+02:002020-05-08T22:31:03.633+02:00Älskade Blåsippor<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjejn43plpxH0z7n0fzGlD5GZtJg-4wd2Me3d64hphWaKiH-UdoeUrDdeoDgo0HGwJW5mFQkVCLcKgEf2eaLysnCjLLgNiYi6-IdwUiviJMVsuysmFyaaVCTMFgaUn1LDARwj3r89MgCB31/s1600/bla%25CC%258Asippor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjejn43plpxH0z7n0fzGlD5GZtJg-4wd2Me3d64hphWaKiH-UdoeUrDdeoDgo0HGwJW5mFQkVCLcKgEf2eaLysnCjLLgNiYi6-IdwUiviJMVsuysmFyaaVCTMFgaUn1LDARwj3r89MgCB31/s640/bla%25CC%258Asippor.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vita och Blåa sippor tillsammans. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Varje år fotar jag Blåsippor om jag bara kan. Det är nåt speciellt med de där sköra och späda små blommorna som egentligen är väldigt tuffa och som trotsar vinterns kyla och kommer upp tidigt, tidigt på våren.<br />
<br />
De är så smååå, knappt fem centimeter över jorden, och har man tur och bor nära en skog kan man se hur de bildar som ett hav av sippor. Det är så vackert att jag får ett starkt begär att fota dem varje vår.<br />
<br />
Varje vår brottas jag ju också med att fånga den perfekta bilden. Den som överträffar allt annat. Normalt använder jag mitt macroobjektiv som gör att sipporna blir skarpa och lite större så man ser dem på bilderna, men eftersom några puckade tjuvar snodde både kamera och dator i höstas har jag inget macro nu.<br />
<br />
Men man kan ju inte bara sitta hemma och vara ledsen. Man måste ju fortsätta leva och jag har ju en ny fantastiskt bra kamera att använda. Blåsipporna hägrade så jag och min kompis Siss gav oss ut ändå för att fota ändå. Det behöver ju inte bli nåt tänkte jag... Som vanligt hade jag fel! ;-)<br />
<br />
Oh my God, vad snyggt det blev!<br />
<br />
Varje gång tänker jag att nu har jag den ultimata bilden - men jag måste ta en till, och en till... Sen sitter man där med 500 blåsippsbilder i datorn och ska försöka välja. Det är därför jag inte har lagt ut några. Jag har haft extremt svårt att välja!<br />
<br />
Jag vill verkligen visa er de bästa bilderna. De finaste bilderna. De vackraste bilderna.<br />
Jag tycker dessa är de finaste i år, hoppas ni också tycker de är vackra. :-)<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3KHW1JWRhNQNe8CBr-qZW93h8dqZSl_l3M-3NDVOAIYjmR0soF0eFIEOwFAPdYEmcPrDxp6KSP7YmRUtAws7VlOEhuzipyYWWImZ_voqSqQIEgYUvY0FppUdjrbSLQ5YcvSb4So3U1GI8/s1600/kopia_9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3KHW1JWRhNQNe8CBr-qZW93h8dqZSl_l3M-3NDVOAIYjmR0soF0eFIEOwFAPdYEmcPrDxp6KSP7YmRUtAws7VlOEhuzipyYWWImZ_voqSqQIEgYUvY0FppUdjrbSLQ5YcvSb4So3U1GI8/s640/kopia_9.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;">Bilderna där ljuset är helt perfekt. Bilden är medvetet ganska mörk för att sipporna ska riktigt lysa. </span></span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeAL-QpyAHjDPAMrwvFc7MdexU4toHzYxIQ8mEFJJnMR6Dufe8ytdLHhD876YgwRUdFXNaV1BK224mzDo-hrVBvsYyEqSvSj6yslvrSFs47GBSDRY9Rccww9oBUjLnj0CMJKh3E9sul21f/s1600/kopia_10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeAL-QpyAHjDPAMrwvFc7MdexU4toHzYxIQ8mEFJJnMR6Dufe8ytdLHhD876YgwRUdFXNaV1BK224mzDo-hrVBvsYyEqSvSj6yslvrSFs47GBSDRY9Rccww9oBUjLnj0CMJKh3E9sul21f/s640/kopia_10.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bara så otroligt vackert!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiitEHkh0U7XtVtl4jQGaDjHvmfMKxkT2jgYqhGf82Pv0-51UqleNaXQ_2ZIqIa3Sots7YztU_bEsuW4aCIr4tKsXB93nSWozbBL5mmObwrCg4OqPyODnKZJZAZ-JYQwNNgEDCObjG1StEk/s1600/kopia_11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiitEHkh0U7XtVtl4jQGaDjHvmfMKxkT2jgYqhGf82Pv0-51UqleNaXQ_2ZIqIa3Sots7YztU_bEsuW4aCIr4tKsXB93nSWozbBL5mmObwrCg4OqPyODnKZJZAZ-JYQwNNgEDCObjG1StEk/s640/kopia_11.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: justify;"><span style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;">Motljus är alltid snyggt! Jag målade på lite ljus på blomman så att den syns. Det är superenkelt i datorn.</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYLmTpoZd9GDWOiGjFG0KulSdpFeLddteV7kiILjlKpJo17XNvId4LAr_R7mGJyA8WlGqzavTyC0NJ1yLf0fhxZPZvca1ej3yMlBwsgdGqHtOBId_5s8tC1Twa5fZu1LnTMCxzUZMIWv3h/s1600/kopia_12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYLmTpoZd9GDWOiGjFG0KulSdpFeLddteV7kiILjlKpJo17XNvId4LAr_R7mGJyA8WlGqzavTyC0NJ1yLf0fhxZPZvca1ej3yMlBwsgdGqHtOBId_5s8tC1Twa5fZu1LnTMCxzUZMIWv3h/s640/kopia_12.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: justify;"><span style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;">Den steniga och ganska ogästvänliga slänten gav precis rätt vinkel mot solen för att det skulle bli jättefina bilder. </span></span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-avamr4elqOhsLUe6nXjdGoXJk41wlT38xwN23TQfRBfNfe3OvoqssVevHdZyqX34c5ViHoJtYS1wO8sRie4xRgtQnmiYSHvjuVE6MTMek3HRqO22WtVHRnDS679zfWdO4pk8SrQMEaaP/s1600/kopia_13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-avamr4elqOhsLUe6nXjdGoXJk41wlT38xwN23TQfRBfNfe3OvoqssVevHdZyqX34c5ViHoJtYS1wO8sRie4xRgtQnmiYSHvjuVE6MTMek3HRqO22WtVHRnDS679zfWdO4pk8SrQMEaaP/s640/kopia_13.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;">Precis när jag var på väg att ge upp för dagen och var på väg hem... hittade jag dessa bakom ett träd. Ljuset borde inte ha kommit ner ända dit, men det gjorde det och det var ju så vackert!!</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS6WEwWvtZjxpcBsNZ7Y59DsrseZXagT-HoyKjB-LSohNZW94miA2WgPggkRgHH9ptrLNh5RS-XgvA7RiQmJSbq9wQ0-S14juiAgzQlzJOmgpeVebSzHVUav2uumcMZnwKsm_AuDv-w1LR/s1600/kopia_14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS6WEwWvtZjxpcBsNZ7Y59DsrseZXagT-HoyKjB-LSohNZW94miA2WgPggkRgHH9ptrLNh5RS-XgvA7RiQmJSbq9wQ0-S14juiAgzQlzJOmgpeVebSzHVUav2uumcMZnwKsm_AuDv-w1LR/s640/kopia_14.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Solen silar sig ner och lyser på så fint på sipporna. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="text-align: left;">Inget år är det andra likt. Det är här är några av årets bilder, och när jag tittar på dem känner jag mig så glad att jag har tagit dem och känner mig så lycklig över att jag har så fin kamera och bor så fint att att jag kan ta fina bilder på dem och visa er. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Skogen har ju också en bonuseffekt eftersom den minskar stress och fyller själen och kroppen med lugna intryck och positiv energi. Allting tillsammans gör mig lycklig! </div>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-90628230673105005422020-05-07T17:01:00.001+02:002020-05-07T17:03:51.127+02:00Arbetsförmedlingen och jobbcoachångest!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Arbetsförmedlingen är arbetsmarknadspolitikens absoluta spjutspets. Det är på Arbetsförmedlingen som alla åtgärder och politiska visioner ska förvandlas till konkreta åtgärder som vi som är arbetssökande ska in i.<br />
<br />
Jag har haft min beskärda del av absurda förslag såklart. Jag har varit inskriven på AF liiite för många gånger för att det ska vara hälsosamt. Adhd diagnos och fel bransch har inte varit den bästa kombon för att fixa ena lyckad karriär direkt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Det värsta med arbetslösheten är stressen som arbetslösheten medför. Det är tärande att leva i nåt slags ständigt ekonomiskt haveri läge med risken att bli utan pengar helt vid varje budgetförhandling eller vid minsta snedsteg inom systemet.<br />
<br />
Nu skulle jag faktiskt vilja påstå att läget har gått från dåligt till ändå sämre. Arbetsförmedlingens uppdrag totalhavererade när Centern drev igenom "Januariavtalet" våren 2019. Nu ska allt arbetsförmedlande ske av privata aktörer och allt annat skulle ske digitalt- typ.<br />
<br />
Förut skulle man alltid träffa en handläggare och skriva en handlingsplan. Varje gång står det i princip att jag ska söka jobb och att jag ska söka brett även utanför min nya branch.<br />
<br />
En period lyckades jag till och med passera nålsögats nålsöga och bli inskriven på kulturförmedlingen. Det betydde faktiskt mycket att äntligen få känna en tillhörighet. Jag fick en siuskonsulent som undrade om jag bodde i hyresrätt och lyckades fixa en praktik på en tidning jag aldrig hört talas om och som aldrig kom igång.<br />
<br />
Siuskonsulent är nån slags särskild stödperson som hjälper till att stötta i jobbsöket.<br />
<br />
I höstas när AF:s haveri blev riktigt tydligt var jag inte välkommen tillbaka. Min utbildning duger inte! Men jag var välkommen tillbaka om några år när jag fått mer erfarenhet... Eh mitt mål är knappast att skriva in mig på AF: kultur. Mitt mål är att jobba...<br />
<br />
Det onormala har blivit normalt i mitt liv. Det normala är att förhålla mig till en ständigt krympande budget, sjukt stressande aktivitetsrapportering, och att få nej från arbetsgivare. (Ibland blir det också ja såklart.)<br />
<br />
Den här gången hörde ingen av sig från AF och vi har inte skrivit någon ny plan. I höstas fick jag åka över halva stan för att överhuvudtaget skriva in mig. (TUR att jag startade i god tid. Annars hade jag åkt ur hela ersättningssystemet! STRESSEN från Helvetet!)<br />
<br />
Under våren hörde jag av mig till AF och undrade om vi inte skulle skriva en ny plan och nu några månader senare hör en kvinna av sig.<br />
<br />
– ... stöd och matchning. Du kanske vet vad det är? Jag skickar en länk så kan du läsa.<br />
Alternativen är Stöd och matchning (läs jobbcoach) eller Introduktion till arbete (för den som står väldigt, väldigt långt från arbetsmarknaden).<br />
– Söker du jobb även utanför din bransch?<br />
– Har du något bra förslag kan jag söka det. Jag kan söka allt!<br />
<br />
Det blir tyst en kort stund i luren.<br />
<br />
– Du hade en SIUS konsulent på förra stället. Varför avslutades den insatsen?<br />
– För att jag blev portad! Jag fick ju inte komma tillbaka.<br />
<br />
Jag svarar raskt att valet av insats beror helt på vad syftet är. Om syftet är att jag ska byta bransch helt igen så krävs det mer stöd och kartläggning än om jag kan fortsätta i min nuvarande bransch.<br />
<br />
Jag ville ha ett svar på vad syftet är med åtgärderna. Svaret jag fick speglar min känsla. Det finns inget syfte, mer än att jag ska in i min åtgärd som "jag har rätt till".<br />
<br />
"Jag skriver in dig i Stöd och matchning. Det är viktigt att du söker jobb brett och inte bara i din egen bransch. Välj en utförare och återkom snarast möjligt till mig."<br />
<br />
AF ska numera fokusera sig på de människor som står längst från arbetsmarknaden. De människorna som har ett funktionshinder och eller de människorna som har andra svårigheter tex språket.<br />
<br />
Jag är en pjäs i arbetsmarknadspolitiken. Ett problem som ska lösas. En person i en kvotgrupp. En människa med ett funktionshinder. Men jag är också så mycket mer än det.<br />
<br />
I hela den här "hjälp-branchen" finns det ett inbyggt maktförhållande. Jag är en person någon annan ska hjälpa. Ett problem som den andra personen ska hjälpa till att lösa. Jag förväntas vara glad och tacksam och ta emot hjälpen med öppna armar.<br />
<br />
Den andra personen får betalt för att hjälpa mig, jag fortsätter att leva på bidrag. – OM inte hjälparen kan knäcka hela arbetsmarknadsproblemet vilket ju såklart är en omöjlig uppgift.<br />
<br />
Ibland skulle jag önska att vi kunde byta plats. Byta sida på skrivbordet. Jag tror att det skulle vara väldigt lärorikt för oss båda.<br />
<br />
Kanske blir den här coachen den personen som faktiskt löser gåtan och fixar mig en anställning. Jag har träffat två andra coacher som misslyckades. Det första företaget hade specialiserat sig på människor med funktionsnedsättningar.<br />
<br />
Ni kan ju tänka er själva. Alla möjliga olika sorters handikapp i en salig röra. Mig ville de ha ut på ett skolfotojobb i Kumla, dit jag skulle samåka med en tjej som jobbat hela dagen och tänkte köra på natten... Det blev det inget av. Jag var ingen självmordskandidat.<br />
<br />
Jobbcoachföretaget försökte då hota mig att om jag inte tog skolfotojobbet kunde de fixa in mig på en salladsbar runt hörnet. Det blev det heller inget av.<br />
<br />
Jag är inte en människa som "rättar mig i ledet" jag går ingen människas ärenden om jag inte tycker att det är motiverat. Jag tror inte på hot som ett sätt att få människor att lyda. Den som tror det känner inte mig.<br />
<br />
Nästa coach fick jag som en del av ett avgångsvederlag från mitt jobb i Stockholms stad. Tjänsten var värd 60000kr. Skattepengar. Coachen var inte så intresserad av att coacha. Hon var mest intresserad av att ta ut en schyst lön så att hon kunde åka till London med sin dotter vid Jul. Därför skulle vi bara hinna ses i början på december. Sen var det ju Jul och Nyår och då gick det ju bort ytterligare dagar, så vi kunde nog ses i mitten av januari igen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr8zMY_JEXlhMirt3Jg8T0zQ3c7tpGE2xApmQXTeBMBA0STnf7ibkKUGFLtSwKrPNDeC6yh-Vnw6CwpdksbLf6NC8xaY8esVgD8MPRdnP2TJa8Bp9RKhMf1zHCQiETkz7IP_Xp9hhav_cA/s1600/Scan+11+dec.+2015+11.30.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1066" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr8zMY_JEXlhMirt3Jg8T0zQ3c7tpGE2xApmQXTeBMBA0STnf7ibkKUGFLtSwKrPNDeC6yh-Vnw6CwpdksbLf6NC8xaY8esVgD8MPRdnP2TJa8Bp9RKhMf1zHCQiETkz7IP_Xp9hhav_cA/s400/Scan+11+dec.+2015+11.30.jpg" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dessa teckningar ritade min förra jobbcoach. </td></tr>
</tbody></table>
Jag skrev till coachen och begärde en planering för våra möten och en fast tid vi skulle ses varje vecka. Inga orimliga krav.<br />
<br />
Jag mejlade Stockholms stad och coachchefen för att försöka få ett grepp om vad jag kunde förvänta mig och ställa för krav på den tjänsten jag fått i mitt avgångsvederlag.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Jag fick aldrig nån planering. Jag fick en akut stressreaktion istället. Jag klarade helt enkelt inte av att återigen vara del av den här "charaden". Jag ville ha det som jag blev lovad i mitt avgångsvederlag.<br />
<br />
Det kändes så oerhört provocerande att hon skulle åka till London för skattepengar istället för att sköta sitt jobb och hjälpa mig till ett nytt jobb.<br />
<br />
Det kändes extra provocerande eftersom det är samma skattepengar som tex ska gå till bra mat, leksaker och upplevelser för "mina" förskolebarn. Eller att kunna ta in vikarier vid sjukdom för den delen.</div>
<div>
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgYARg6Djxn6R5YNv8jIhIuaIqkpkT0CvPK3f7acHqmTYHb10SgtGlTGN6LicVwq7rve8GiXlB7LRHA0tBp0eD5nhMkZvBXE581WUuUy_5DLuZeVL526rCsJ-isEBJhTCYatzQUhR25tkn/s1600/Scan+11+dec.+2015+11.31+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1136" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgYARg6Djxn6R5YNv8jIhIuaIqkpkT0CvPK3f7acHqmTYHb10SgtGlTGN6LicVwq7rve8GiXlB7LRHA0tBp0eD5nhMkZvBXE581WUuUy_5DLuZeVL526rCsJ-isEBJhTCYatzQUhR25tkn/s400/Scan+11+dec.+2015+11.31+2.jpg" width="283" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nästa gång vi sågs kopierade hon dem...<br />För 60000kr...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag är så sanslöst trött på att vara en spelpjäs i nåns system. En klient, en patient, en pinne i nåns statistik. Jag är så sanslöst trött på att aldrig känna känslan av att nån faktiskt förstår på riktigt.<br />
<br />
Jag äger inte problemet nu. Allt detta coachande och utredande tar på min självkänsla. Varje ny människa som ska "hjälpa mig" vill också ha sin beskärda del av bekräftelsen. Min erfarenhet är att det är väldigt få som är beredda på att möta en person som kan lite för mycket om "systemet" och som är lite för bra för sitt eget bästa på att prata om allt som rör sig genom huvudet.<br />
<br />
Jobbcoachtjänsterna är inte anpassade för högutbildade akademiker. Med eller utan problem vill jag påstå.<br />
<br />
Mitt liv skulle vara så mycket lättare om jag bara anpassade mig. Om jag bara kunde fatta vad jag ska säga till vem för att få nån slags rätsida på livet.<br />
<br />
Medan jag jobbar på att fatta det måste jag kämpa med att stå upp för mig själv. Äga mina känslor. Säga ifrån. Vara tydlig med mina behov. Vara tydlig med vart jag vill komma. Vara tydlig med vad som funkar och inte.<br />
<br />
Allt det där som är så satans svårt om man har ADD/ADHD.<br />
<br />
Vad är det ens för mening att berätta om sina behov när de inte går att uppfylla?!<br />
För att kunna lösa ett problem måste man ju först göra en analys av problemet. Vad är egentligen problemet i den här situationen?<br />
<br />
Jag ser problemet. Jag har valt ett yrke som har en arbetsmarknad som är kass, snudd på omöjlig. Jag har också för många års utbildning för att få ett lågkvalificerat jobb. Ovanpå det har jag en diagnos som gör livet mer utmanande.<br />
<br />
Ändå är det som att yrket har valt mig. Det är världens bästa jobb!<br />
<br />
För mycket stress för mig sjuk. Är saker för förutsägbara blir det outhärdligt tråkigt och jag blir stressad pga det. Är det för svårt blir jag stressad. Är det för mycket intryck blir jag stressad. Är det för många andra att förhålla mig till blir jag stressad. Egentligen föredrar jag att både fota och skriva själv- för då blir det som jag vill ha det.<br />
<br />
Blir jag uttråkad ser jag till så att jag hittar stimulans. Jag ser saker och hör saker och lägger ihop saker, som jag sen drar slutsatser ifrån. Jag tenderar att tänka i femton steg på en gång och har väl lite svårt att inte prata om mina analyser och teorier. Tänker man i femton stag samtidigt känns också många saker så jobbiga att jag aldrig börjar... Det är add sidan av mig.<br />
<br />
Adhd sidan av mig kan tänka utanför boxen och kastar mig gärna ut på spännande uppdrag... Allt det där är min främsta tillgång i journalistiken men är min största motståndare på en annan arbetsplats där de egenskaperna inte premieras.<br />
<br />
Hur förklarar man allt detta för en jobbcoach?<br />
<br />
Add sidan av mig är ganska sävlig, observerar och analyserar. Den kan vara som en surdeg som jäser i flera år. Adhd sidan av mig är impulsiv, snabbtänkt, högpresterande. Jag har ett otroligt starkt rättspatos som faktiskt kan vara ångestladdat jobbigt att hantera ibland, men som också är en enorm tillgång.<br />
<br />
Jag kan prata med de flesta och människor gillar att prata med mig. Jag BEHÖVER prata med människor om allt möjligt hela tiden. Utom när jag behöver vara ifred.<br />
<br />
Att hjälpa människor tar tid. Det krävs att man är engagerad i sitt jobb. Att man är en människokännare. Det krävs tid för att man ska kunna känna tillit. Hur ska jag kunna lita på någon om jag vet/tror att vi bara ses en gång, två gånger, tre gånger?<br />
<br />
Varje ny människa jag träffar vill höra vad "problemet är". Jag berättar om mitt liv. Man känner sig så utsatt, som att man blottar sitt innersta på nåt sätt. Många av dessa människor jag möter kommer också med diverse plumpa kommentarer, som för mig belyser att de inte har någon kunskap om mina problem. Detta skapar tillslut ett förakt för hela samhället.<br />
<br />
Jag har äntligen hittat världens bästa yrke, som passar mig som handen i handsken, men det finns inga jobb. Nu ska jag träffa en ny jobbcoach som ska hjälpa mig att hitta ett jobb. En ny människa som vet vad som är bäst för mig och som ska tala om för mig hur jag ska leva mitt liv.<br />
<br />
När jag var liten frågade jag min mamma om saker jag kunde göra om jag inte just då hade nåt att göra. Hon kom med några förslag och sedan gick jag iväg och gjorde nåt helt annat.<br />
<br />
Jag vill också ägna mitt liv åt att berätta om vad adhd är och vad det kan innebära att leva med en diagnos. Att föreläsa om mitt liv med adhd vore en dröm. Jag har redan börjat. Jag berättar mer om det i ett annat inlägg.<br />
<br />
Ett samtal räckte för att jag skulle få en ny akut stressreaktion och piska upp en storm av känslor och minnen som jag inte riktigt kan hantera mer än att skriva ett nytt inlägg här på min blogg...<br />
<br />
Nu har den akuta stressreaktionen lagt sig, jag har valt en coach och hoppas fortfarande på att hitta ett vettigt jobb. Tills dess fortsätter jag att skriva här på min blogg.<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-88184272213083885852020-04-22T16:15:00.001+02:002020-04-22T16:15:23.826+02:00Det blir inte som jag vill ha det!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKAzz9nXpyhFhF3oqTq0RZXiARBcJUrtZt8-21JT29X8jabQ6CWWW89jR4RvVWhJ_-38wynpQGWzlRs3H4RmJaSfDGzyhs7tkTxCDe2TfRV_dw-HmnFy5hOLy2GkM_-UyQ6kbaX1_J-loZ/s1600/Vitsippa5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKAzz9nXpyhFhF3oqTq0RZXiARBcJUrtZt8-21JT29X8jabQ6CWWW89jR4RvVWhJ_-38wynpQGWzlRs3H4RmJaSfDGzyhs7tkTxCDe2TfRV_dw-HmnFy5hOLy2GkM_-UyQ6kbaX1_J-loZ/s640/Vitsippa5.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Livet blir ju sällan som man tänkt det, men det kan ju bli bra ändå!<br />
Jag försöker upprepa det som ett mantra tillsammans med "ge inte upp".<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkbK3QD9GrouI0lCQ90Ryum56ZYZu_uk1GF-ttsGwPhNv6FNisZXZKwOzUNfnQfahpEHouAjny-v-vY8Vy7baT_4XavojiE1oJ9x8pB50-vrYbEGS2ahTVW2zbyI3Eunq_tlUthUUYiybo/s1600/Vitsippa2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkbK3QD9GrouI0lCQ90Ryum56ZYZu_uk1GF-ttsGwPhNv6FNisZXZKwOzUNfnQfahpEHouAjny-v-vY8Vy7baT_4XavojiE1oJ9x8pB50-vrYbEGS2ahTVW2zbyI3Eunq_tlUthUUYiybo/s640/Vitsippa2.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Ibland är det bara så extra jobbigt.<br />
<br />
"Tack för din ansökan. Vi hade många kvalificerade sökande och har valt att gå vidare med andra kandidater. Vi tackar för din tid och välkomnar dig att söka igen."<br />
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN_14fjBv_a9Pu0JpxnCTfgI2xymVDy9WMcwy_THwtL2tGeIS-kIdEqOhd88yO6ZFafknUSts5FPJmunsyNVrvMNzbyWTsIK2ZFUSr1UR6J_iiWk4Zfe9nLILVqWxa3S-6zv1GO0ep_04c/s1600/Vitsippa3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN_14fjBv_a9Pu0JpxnCTfgI2xymVDy9WMcwy_THwtL2tGeIS-kIdEqOhd88yO6ZFafknUSts5FPJmunsyNVrvMNzbyWTsIK2ZFUSr1UR6J_iiWk4Zfe9nLILVqWxa3S-6zv1GO0ep_04c/s640/Vitsippa3.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="text-align: start;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="text-align: start;">Nej, nej, nej. Nej. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="text-align: start;">Jag tror jag har tappat räkningen på hur många jobb jag har sökt bara i år. Jag hade faktiskt inte trott att det skulle vara så här svårt att byta karriär mitt i livet. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEignzLYbRKkbqlOuPWGdFgmZhH4-qNw84PuoUiUDp2rnYsBnL6Q7YQMWSBmaHO3gnVSHgk6WiuO5_Fjxpd-a1QObGNSnA9M6LZYI6m18aCQNmMtoDe5ecY71yGbVsqa18xslR0IPGQvNE8P/s1600/Vitsippa4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEignzLYbRKkbqlOuPWGdFgmZhH4-qNw84PuoUiUDp2rnYsBnL6Q7YQMWSBmaHO3gnVSHgk6WiuO5_Fjxpd-a1QObGNSnA9M6LZYI6m18aCQNmMtoDe5ecY71yGbVsqa18xslR0IPGQvNE8P/s640/Vitsippa4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />
Jag vet inte vad jag hade tänkt egentligen... om livet, om jobbet och om allting annat. Man går väl knappast och funderar ut en livsplan när man är barn, tonåring eller vuxen och gör delmål för att komma dit man skrev i sin plan som tonåring.<br />
<br />
Jag gjorde inte det iallafall. Det här yrket liksom fann mig istället för att jag sökte upp yrket om ni fattar vad jag menar.<br />
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZSfwHV8yPIxx1-ATTJOXp6hqFlaQKf6RhKafMcC51DX5E_uF2lxu8UflhAANdVG2v4OkoADb-LSoFt80i2Z5jAmTxBEbjgweg00YEd_gJEYYEkkWHXjNYnecUiQYeIz4tsSGZ_Gdh0XlF/s1600/Vitsippa6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZSfwHV8yPIxx1-ATTJOXp6hqFlaQKf6RhKafMcC51DX5E_uF2lxu8UflhAANdVG2v4OkoADb-LSoFt80i2Z5jAmTxBEbjgweg00YEd_gJEYYEkkWHXjNYnecUiQYeIz4tsSGZ_Gdh0XlF/s640/Vitsippa6.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Igår var min vän Siss och jag ute i naturen och fotade Vitsippor och Blåsippor "som vanligt". Vi har lite rutin nu, jag gissar på att det är fjärde året vi är ute och fotar.<br />
<br />
– Det blir inte som jag vill ha det! Men jag vet inte hur jag vill ha det...<br />
<br />
Igår var det Siss och förra gången var det jag.<br />
<div>
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVslLaJnF0rxNXIfau53wwdg_x-BfEbmZkliejz5AeSLO40_FNvnHf44mGQkYMpd7riVjslP2BzLqf77b_rqq2ZX6B0-ynL7NGvYDfM2wMSPKmDQaS1rNFd9FcLa7AnFRps-mnyU2aNfcU/s1600/Vitsippa7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVslLaJnF0rxNXIfau53wwdg_x-BfEbmZkliejz5AeSLO40_FNvnHf44mGQkYMpd7riVjslP2BzLqf77b_rqq2ZX6B0-ynL7NGvYDfM2wMSPKmDQaS1rNFd9FcLa7AnFRps-mnyU2aNfcU/s640/Vitsippa7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Hur vill jag egentligen ha bilderna? Hur vill jag egentligen ha livet?<br />
<br />
Kan man översätta "bildtänket" till livet?<br />
Det känns som att jag måste göra nån slags plan för att komma dit jag vill innan livet är slut- men- vart vill jag komma?<br />
Vad är mitt mål?<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvDJVj2sGUbETLCNh6ikFaqMbhC0GBS9V0whHbvsh-PZd8rRdtV9G4EzvC2A8Tuc9KA90qcfGpHDADWIYYOnp_5Ba-tNvbPwkEZrIQpvg3hPmRQ-g7sPSK0EOE8MpiUMGpWb2nYRRvyH5j/s1600/Vitsippa9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvDJVj2sGUbETLCNh6ikFaqMbhC0GBS9V0whHbvsh-PZd8rRdtV9G4EzvC2A8Tuc9KA90qcfGpHDADWIYYOnp_5Ba-tNvbPwkEZrIQpvg3hPmRQ-g7sPSK0EOE8MpiUMGpWb2nYRRvyH5j/s640/Vitsippa9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Jag har gjort en hel del intervjuer under våren och alla frågar vad jag gillar att skriva om. Ja vad gillar jag att skriva om? Har du en bra story är jag öppen för det mesta...<br />
<br />
Jag tittade på alla blommorna och kände knappt nån inspiration. De är så otroligt vackra, men hur ska jag göra för att få nåt nytt, extra, speciellt?<br />
<br />
Vi var ute i söndags också och då hade jag ändå mindre inspiration. Tillslut bestämde jag mig för att bara strunta i resultatet och tryckte in kameran bland blommorna. Ställde inte ens in skärpan. Plötsligt blev det bilder jag verkligen gillar, som jag vill ha dem.<br />
<br />
Jag visste ju på ett ungefär vad jag ville ha, men det var mest en känsla. Jag ville ha en känsla av vår och mängden blommor det är som blommar samtidigt. Lite underifrån, lite från sidan. Nått nytt, en känsla av en Vitsippa.<br />
<br />
Kanske är det nånstans där bland alla sippor som jag egentligen har svaret? Släppa taget och bara följa med... inte vara så rädd för att misslyckas, inte kunna. Vrida och vända på saker har jag redan gjort.<br />
<br />
Om jag ska vara riktigt genuint ärlig mot mig själv så längtar jag ut, bort. Jag vill bestämma själv. Jag vill ta bilderna och skriva texterna som berör människor. Jag vill förmedla viktiga historier. Människors historier. Jag vill vara en individ i flocken, men ändå vara själv.<br />
Helst av allt skulle jag vilja vara frilans och styra mer själv vilka historier jag ska berätta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYZEVBKQ3K5DKDRmmttZRUCEoI-Lke5qQgHdxKPdpspNtZidDhnkfJePXqNrWfqbBZ36xDQPlNU4AuGfbbT2EMqUgCN3K0yXHfJKcix4q5lnsJub-sE36u1A2nnlOTenzrzvi6ohC8c_gw/s1600/Vitsippa8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYZEVBKQ3K5DKDRmmttZRUCEoI-Lke5qQgHdxKPdpspNtZidDhnkfJePXqNrWfqbBZ36xDQPlNU4AuGfbbT2EMqUgCN3K0yXHfJKcix4q5lnsJub-sE36u1A2nnlOTenzrzvi6ohC8c_gw/s640/Vitsippa8.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Jag vill vara respekterad och erkänd, men jag vill inte vara nån "kändis". <br />
<br />
Frågan som kvarstår är hur jag ska komma till mitt mål.<br />
<br />
Livet är bra mycket svårare än att fota Vitsippor...<br />
<br />
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-9102921657608909152020-01-13T13:46:00.001+01:002020-01-13T13:49:13.370+01:00Musik som helar!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMbFpJ4si4k14fAFZmBWlq_Gu07hCs31bxLEZdFFxoZWpITGLg-yd6mLHcT0RQLOj8cSe13_OSIeNspC4oSBlg0Tp19l9sgMydg0NjM20IXW8URDAiW8GcUV_nvNjFn9Z-mYswtHWiizNM/s1600/IMG_5169.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br /><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMbFpJ4si4k14fAFZmBWlq_Gu07hCs31bxLEZdFFxoZWpITGLg-yd6mLHcT0RQLOj8cSe13_OSIeNspC4oSBlg0Tp19l9sgMydg0NjM20IXW8URDAiW8GcUV_nvNjFn9Z-mYswtHWiizNM/s640/IMG_5169.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOsHRgqRTxKn9M25RCoVowl9G2MncsYR6vdLqeN_Egb-CPyDD5CwSnqpT6MbtTkzl-VDt6Vl54f_10pfVEeK5LHCHMbkdEqhpQnisTST6v-xa9CZ5cF70AqeOArNne7GJwTqKJgVUVA5Y-/s1600/IMG_6138.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOsHRgqRTxKn9M25RCoVowl9G2MncsYR6vdLqeN_Egb-CPyDD5CwSnqpT6MbtTkzl-VDt6Vl54f_10pfVEeK5LHCHMbkdEqhpQnisTST6v-xa9CZ5cF70AqeOArNne7GJwTqKJgVUVA5Y-/s320/IMG_6138.JPG" width="240" /></a></div>
Häromdagen var en sån där riktig skitdag när jag kände mig misslyckad och stressad över det mesta i livet. Huvudvärken<br />
från h-e typ hela dagen, som vägrade att släppa, förmodligen pga stress och dålig sömn. På kvällen åkte jag in och träffade min körkompisar på en aw. Såklart hade jag stressat upp mig över det också eftersom jag har svårt med "ostrukturerade situationer".<br />
<br />
På vägen in till stan satte jag på mina lurar och spelade Sarah Klangs låt There's a new day coming, eller egentligen hela skivan. Så vacker och vemodig med så fina texter. Det slog mig plötsligt att musik helar människor. Oavsett om man skriver, sjunger eller spelar musik eller bara lyssnar.<br />
<br />
När jag mådde som sämst gjorde jag en "efter strecket" lista på Spotify. Det är nog den enda listan jag någonsin skapat på Spotify och definitivt den enda som är medvetet strukturerad. Hahahaha<br />
<br />
Varför döpte du den till "efter strecket" kanske ni funderar över?<br />
<br />
Well, jag hatar att må skit. Jag står inte ut! Jag har för mig att jag läst nånstans att Adhd människor har svårt att vara i sina känslor och jag är definitivt en av dem. I alla fall när jag mår skit. Lite upp och ner går det ju alltid såklart, men ni fattar.<br />
<br />
Det kändes liksom naturligt att dra ett streck. Som ett sätt att summera bokföringen i plus och minus och sen lämna det och gå vidare. Jag samlade pepp låtar och låtar som jag kände speglade mig i en lista och det fungerade faktiskt.<br />
<br />
Hösten 2017 såg jag en annons på Facebook om att Joyvoice skulle starta en kör i Skarpnäck. Jag älskar att sjunga så jag anmälde mig och gick dit. Asnervöst, jag kände ju ingen och visste inget om upplägget.<br />
<br />
En timme och en kvart en gång i veckan, utan paus. Först kändes det konstigt att inte hinna prata med de andra, men sen kändes det skönt att inte behöva berätta hela sitt livs historia igen, med alla misslyckanden och skit som jag hade i ryggsäcken.<br />
<br />
Det räckte med ett ord här och några meningar där. Aha är du också lärare... ok har du stora barn... små barn... aha är du sjukskriven... aha rektor... administratör... semesterresa... hund... katter...<br />
<br />
Lite i taget började jag känna att jag faktiskt är bra på att sjunga våra låtar och min stämma. Låtarna och stämmorna flyter in i huvudet lite i taget och plötsligt sitter de ganska bra, utan att man egentligen vet hur det gick till.<br />
<br />
Att öva på låtarna är inte riktigt min grej... har liksom inte så mycket tålamod för det. ;-)<br />
<br />
Självförtroendet och självkänslan ökar lite i taget och även sammanhållningen i stämman.<br />
<br />
Självfallet hade jag inte behövt vara så nervös i går och jag känner mig sååå nöjd att jag kämpade emot impulsen och hjärnan som skrek att det absolut tryggaste och säkraste var att sitta hemma och titta på tv.<br />
<br />
Jag har tidigare "outat" mig själv och min historia av jobb och misslyckanden för tusentals personer känns det som. Arbetsförmedlare, psykologer, kuratorer, läkare, jobbcoacher... det är de som är värst, kanske för att de har sån stor makt över ens liv och ska "hjälpa" på olika sätt. Därför brukar jag testa lite om det finns ett genuint intresse från den som lyssnar för att slippa känna mig så blottad.<br />
<div>
<br /></div>
Det blir aldrig nåt mer än nåt gott råd om att "strukturera vardagen" eller "bara göra en matplanering" eller nåt annat som man inte klarar/har svårt med. Vänner, familj och en och annan granne känns ju känns lite mer naturligt att berätta sina ups and downs för, även om det också kan kännas jobbigt ibland.<br />
<div>
<br /></div>
Känslan den här kvällen var helt annorlunda! Ingen "tog över" samtalet, utan alla pratade och blev lyssnade på.<br />
<br />
Den här kvällen sökte jag ingen "lösning" på något problem, ingen skulle "hjälpa mig" och därmed försvann också känslor av maktövertag och maktlöshet. Istället var jag ju här för att bara ha en trevlig stund helst förutsättningslöst. Det blev en kväll som präglades av respekt för varandra och en varm känsla av spirande vänskap.<br />
<br />
Kanske är det så att lösningen för många egentligen inte alls ryms inom vården. Utanförskap och fattigdom skapar depressioner. Känslan av att ständigt misslyckas knäcker självkänslan. Vi förstärker ju oftast det som går dåligt istället för att heja på det som går bra för barnen tex.<br />
<br />
Kören har blivit en sån otroligt viktig aktivitet som har skänkt mig både en känsla av ett socialt sammanhang och en energiboost varje vecka till ett överkomligt pris även när jag är arbetslös och fattig. Där kan man vara sig själv.<br />
<br />
Det fina med min kör är också att där spelar livets problem ingen roll. När man kliver in där är man plötsligt del av något större än bara sig själv. Hur duktig man är spelar egentligen inte heller så stor roll. Vi är tillräckligt duktiga tillsammans för att det ska låta bra.<br />
<br />
Musik kan vara politik, konst, andliga upplevelser, ett sätt att bearbeta smärtsamma minnen, uppbrott, eufori, lycka, sorg eller konst. Det kan vara ett sätt att skärma av omvärlden eller ett sätt att hämta inspiration när man skriver.<br />
<br />
Allt det där kom liksom ihop häromdagen, på en resturang på Södermalm i Stockholm, med mina körkompisar.<br />
<br />
För den som vill lyssna på vår vinterkonsert 2019 kan ni lyssna här:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ByQVOzcHGu0/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ByQVOzcHGu0?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/WJvVVmrKlt8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/WJvVVmrKlt8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/lqUx9v6hzFU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/lqUx9v6hzFU?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/tTGAi9up9qs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/tTGAi9up9qs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/wPG6tk2y-EU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/wPG6tk2y-EU?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-73647697897635074542019-10-21T23:09:00.001+02:002019-10-21T23:10:27.476+02:00Sista striden mot Försäkringskassan!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFdc2AyL83VHPiz_Dd0CEEHZouJWaQA4fhb091PW8ZpbWwdU8SRa-lWtEhQSqFLZXaA9G7qBhn1Jqv9eokFdYqFngwtKSzTOXdAE_fKiMBh_Hq0axR6LVU_GzuRvKOhG4M_mR1RgWrHUGz/s1600/IMG_5181.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFdc2AyL83VHPiz_Dd0CEEHZouJWaQA4fhb091PW8ZpbWwdU8SRa-lWtEhQSqFLZXaA9G7qBhn1Jqv9eokFdYqFngwtKSzTOXdAE_fKiMBh_Hq0axR6LVU_GzuRvKOhG4M_mR1RgWrHUGz/s640/IMG_5181.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vackra höstfärger </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Min kamp mot Försäkringskassan har pågått i många år och nu ska jag knyta ihop all min kamp mot Försäkringskassan och försöka lägga det här som hänt bakom mig. Inte så lätt, men man måste ändå försöka.<br />
<br />
Bakgrunden är kort att jag blev nekad sjukpenning, efter att jag klappat ihop psykiskt efter min överviktsoperation hösten 2015. Jag sökte om sjukpenning, men handläggaren tog tre månader på sig att handlägga ärendet och gav mig avslag. Jag blev så ARG!<br />
<br />
Det känns som att hon blev skraj av min ton i telefonen när hon ringde för att meddela beskedet, för sen "gick hon på semester" eller så var hon "på möte" eller så gömde hon sig helt enkelt bakom gardinen för att slippa svara i telefonen.<br />
<br />
"Snälla ring inte mig och mejla inte mig, för jag orkar inte med mitt jobb just nu."<br />
<br />
Jag brukar visualisera hur det kan se ut. Hon ser ut som en en sån där skådespelare som skojar om att de är rädda för telefonen. Som hoppar högt varje gång telefonen ringer.<br />
<br />
Kampen mot Stockholms stad om mitt jobb lärde mig att ENBART mejla! Aldrig prata i telefonen!! Tyvärr gillar FK att man pratar i telefonen, för då kan man inte styrka något av det som sagts i efterskott.<br />
<br />
Jag fick i alla fall tag på handläggarens mejl och mejlade henne om att jag ville ha ut mina handlingar. Hennes svar:<br />
"Jag tror att du har de flesta handlingarna, vänligen återkom med mer specifikt vad du vill ha för handlingar."<br />
<br />
Inte ok! JO gav mig rätt. FK nekade mig partsinsyn. Det får man inte göra. Jag har rätt till full insyn i mitt eget ärende.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NUzhKBLFBGY7QyZJt1beoi0MxQvFrVslb5ULrncO0RFyCUVldvzo0EjxQh_hls_C5o4fqtiKUKEMJQyhEGaNwPMsJNHKR0ooqt4E1ps6eTMrnGpoBZG_8hyphenhyphen2LTWKJhAYnhl-wMeOK4Lg/s1600/IMG_6312.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NUzhKBLFBGY7QyZJt1beoi0MxQvFrVslb5ULrncO0RFyCUVldvzo0EjxQh_hls_C5o4fqtiKUKEMJQyhEGaNwPMsJNHKR0ooqt4E1ps6eTMrnGpoBZG_8hyphenhyphen2LTWKJhAYnhl-wMeOK4Lg/s640/IMG_6312.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag vill hela tiden röra mig uppåt. ta ett nytt steg mot nya mål varje dag. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det som inte FK saboterade, saboterade mitt sk "juridiska ombud". Det juridiska ombudet menade på att hon hade skickat in en överklagan till omprövningsenheten, med email. Det var en lögn. Hon hade skickat in ett brev till min handläggare - (hon som gömde sig bakom gardinen), och hon hade inte nåt att göra med ärendet längre.<br />
<br />
Hade jag fått ut mina papper hade jag kunnat fimpa henne tidigare. Nu var jag tvungen att begära ut alla papper från Förvaltningsrätten istället, och insåg denna lögn när det var försent.<br />
<br />
Allting anmäldes till JO som gav FK smisk på fingrarna- en enorm upprättelse för mig, men inga pengar. Jag ville ha svar från JO som jag kunde använda för att söka skadestånd. Nu är det alltså dags för den sista striden.<br />
<br />
– Bara för att JO anser att vi på Försäkringskassan har gjort fel betyder inte det att att du har rätt till skadestånd. Vi får in kanske 400 ansökningar per år och beviljar ungefär 40, säger den supertrevliga juristen på Försäkringskassan. Du måste kunna påvisa vilken ekonomisk skada som du fått på grund av vår handläggning.<br />
<br />
Min kompis frågade mig häromdagen varför jag driver den här kampen. Vi diskuterade om det inte tar nödvändig energi från annat?<br />
<br />
Varför är det viktigt? För att jag är en idealist, och att jag fortfarande vill tro på rättsstaten och att mans ska följa lagen.<br />
<br />
FK utsatte mig för ett rättsvidrigt förfarande. Handläggaren har skrivit konstiga saker i min journal och fördröjt ärendet i flera månader. Då är det väl rimligt att jag försöker få tillbaka "mina pengar" på andra sätt.<br />
<br />
Faktiskt så måste jag lägga till att jag tycker det är intressant att testa systemet. Jag har fått anstränga mig till max för att försöka förstå hur saker hänger ihop, och vem som egentligen gör vad.<br />
<br />
Tyvärr tror jag inte att det blir några pengar. Alltså betyder det att jag måste konfrontera mig själv med mina egna känslor. Jag måste acceptera att det inte blir som jag önskar. Det är en HÅRD utmaning för min hjärna. Min hjärna och min själ har enormt svårt att acceptera att jag inte får rätt när jag ju besvisligen har rätt.men det går bättre och bättre. Även om känslan av svek är enormt stark fortfarande.<br />
<br />
Jag är en idealist och är beredd att kämpa snudd på in i döden för det jag tror på. Jag kämpar för alla som inte orkar. Då kan jag berätta här på bloggen och känna mig stolt över det jag faktiskt gjorde. Jag lade mig inte platt, jag tog striden.<br />
<br />
När jag måste ha upp min kämparanda lite brukar jag lyssna på Björn Afzelius. Han är ju en politisk sångare, och väldigt vänster, men det han skriver kan också tolkas ganska brett. I låten Europa skriver han om kampen för rättvisa, på ett sätt som tilltalar min själ...<br />
<br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=meBrGN-N4YA" target="_blank">Här är länken till låten, med Björn Afzelius. </a><br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">"Det är en sanning, bland många andra, att i varje form av kamp</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">finns det några som, när man lyckas, alltid råkar gå längst fram.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">Men om stridslyckan plötsligt vänder, och när viljan är allt man har,</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">och man söker dom främstas händer finns dom inte längre kvar.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">Men skillnaden är go' vänner, att den som alltid springer bort</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">bär också nederlagen med sej i sin grav.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">Men den som stridar om den så stupar, och därmed häcklas av smitarna,</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "tahoma" , sans-serif; font-size: 14px;">bär segerhuvan alla sina da'r." citat Björn Afzelius</span><br />
<br />
Den ultimata upprättelsen är ju att hela den här processen visar på hur fel systemet är. Det hade varit MYCKET billigare att ge mig sjukpenning än att betala för Överklagningsenhetens, sjukvårdens, förvaltningsrättens, JO:s, Försäkringskassans juridikavdelning, flera omgångar och nu JK:s arbetstid.<br />
<br />
Samhällsekonomiskt har säkert processen kostat mer än en miljon. Mot kanske 100000kr i sjukpenning....<br />
<br />
Alliansens fullständiga slakt av vårt gemensamma välfärdssystem drabbar sjuka och funktionsnedsatta på en skala som vi knappast kunde föreställa oss. Det nya systemet skapar också ett a-lag och ett b-lag, där den som inte har kunskaperna eller orken att sätta sin i lagstiftningen och överklaga blir utan pengar.<br />
<br />
Sån tur är har jag en diagnos som gör mig enormt uthållig om det är saker som intresserar mig och om jag anser att jag har rätt. Utan diagnos hade jag garanterat givit upp för länge sen!<br />
<br />
Det är ett hårt liv att vara idealist och ha ett högt rättspatos, men det går ganska bra om jag bara bestämmer mig för att det är jag som styr och inte omständigheterna. Jag kan ju inte låta hela mitt liv styras av puckade handläggare på FK. Jag är luspank, men jag har i alla fall tagit ansvar för mitt liv och mina handlingar.<br />
<br />
Jag tog striden, och den dagen jag dör kan jag vara stolt över mig själv och säga att jag gjorde allt jag kunde för att stå upp för mig själv, och det jag anser vara rätt. Det känns så himla bra i själen!!<br />
<br />
Nu ser jag fram emot att använda mina kunskaper i mitt jobb!<br />
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-46094125149126082322019-10-20T22:47:00.000+02:002019-10-20T22:47:22.120+02:00Kanske är det imorgon det händer...Jag har inte skrivit så mycket här på senaste tiden.<br />
Typ varje dag tänker jag att "det där ska jag skriva om" eller det där var ju bra, det måste jag skriva om.<br />
<br />
Sen blir det inte så. Det är så mycket som inte blir. Blir av. Det känns som att jag hela tiden lever i framtiden. När jag var yngre, män ute jag ofta på när jag gifter mig, när jag får barn, när jag skaffar hund, köper hus...<br />
<br />
Nu är det mest av allt "när jag får jobb"! Kanske när jag träffar nån jag vill dela mitt liv med.<br />
<br />
Dagarna flyter på, och när man inte jobbar, blir det oceaner av tid som ska fyllas med någonting som överhuvudtaget ger en mening att kliva upp på morgonen. Att orka skicka iväg en till ansökan att orka ta ett till "tjänsten är nu tillsatt, tack för ditt intresse", eller nåt liknande.<br />
<br />
Det tar på självkänslan och hälsan att bara sitta hemma och känna sig vrålstressad över ekonomin och känslan av att det kanske aldrig blir nåt. Det kan ju vända om en timme, eller en månad, eller nästa år?<br />
<br />
Det går inte att försörja sig på att jobba tre månader om året och stå med dubbla boendekostnader under tiden. Den ekvationen går inte ihop.<br />
<br />
Nu måste jag sluta känna mig stressad och försöka känna tillit till att det kommer att ordna sig. Det måste ordna sig på något sätt. Jag kan inte tänka på det för mycket aktivt, för då går hjärnan i baklås. Det blir stressblockad.<br />
<br />
Adhd medför ju att man har svårt med fokuset och när det blir för mycket är det som att ha hela E4:an i huvudet, med en bil som vill undersöka första bästa avfart, varje gång. Nu har jag i alla fall en aning om vägen som jag ska köra på.<br />
<br />
Journalist är världens bästa jobb när jag får skriva om saker som känns meningsfulla. Att träffa människor och prata om livets all möjliga aspekter och nyanser är en ynnest! Eller att kunna erbjuda information om vad som händer till allmänheten.<br />
<br />
"Elbolaget vet inte när elen beräknas vara tillbaka, men Bohusläningen vet!" läste jag på Facebook. Då kände jag mig sjukt stolt, eftersom det var jag som pratat med en jättetrevlig person på elbolaget som förklarat vad felet var och hur lång tid det kunde tänkas ta att reparera det.<br />
<br />
När jag kan använda mig av mina egna erfarenheter för att på olika sätt hjälpa andra är det också en ynnest. Då känns det liksom extra meningsfullt och jag känner mig jäkligt stolt!<br />
<br />
<a href="https://www.hallandsposten.se/nyheter/laholm/krockade-p%C3%A5-jobbet-f%C3%B6rs%C3%A4kringskassan-nekar-sjukpenning-trots-sv%C3%A5ra-sm%C3%A4rtor-1.16720513" target="_blank">Här är artikeln opm Jessica Feiff Olsson som drabbats av Försäkringskassan.</a> Artikeln är låst, men den är väldigt bra och fick stor spridning på Facebook, så därför jag delar jag den här iallafall.<br />
<br />
När allt känns som att man hamnat under en elefant måste jag försöka påminna mig om att det inte behöver vara så här för evigt. Jag är bara så otroligt rädd för det.<br />
<br />
Djuren är fina och så viktiga i mitt liv. Här är mina grannar Hasse och Adidas, som lyckligtvis har valt min lägenhet som en del av deras revir. Jag får klappa och mysa lite i utbyte. ;-) De stöttar när det är jobbigt, utan att kräva något tillbaka känns det som, mer än mat, kärlek och omsorg.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4swUHnPHdwRRImtWO6T2hszzZIsiAbfZCJ4n5CHcFgg9UilSDBqT2xk3KF9Cq7G8MvgOoszrZJpAs_Su6_oKOCOOvd9Sd05GlPLhKrcFRrCSOaLhkYAVoUbqYgsVlQR8ebhYaS_BOwqbq/s1600/IMG_4702.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4swUHnPHdwRRImtWO6T2hszzZIsiAbfZCJ4n5CHcFgg9UilSDBqT2xk3KF9Cq7G8MvgOoszrZJpAs_Su6_oKOCOOvd9Sd05GlPLhKrcFRrCSOaLhkYAVoUbqYgsVlQR8ebhYaS_BOwqbq/s640/IMG_4702.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hasse stöttar medan jag ringer jobbiga telefonsamtal. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinziYvEWcoWjkTR23xW2iLLpkZeg22qlaCHUuTnmaX4n-3j06AGMeIIjN2bn_JOf1-pVN791_VGP_opeeLzNcdyOx5YMTvx1qHwfE4dKT7V6XAxCHhfLOB6yBS1r6Z7t0bml9SrhnRo6S4/s1600/IMG_9735.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinziYvEWcoWjkTR23xW2iLLpkZeg22qlaCHUuTnmaX4n-3j06AGMeIIjN2bn_JOf1-pVN791_VGP_opeeLzNcdyOx5YMTvx1qHwfE4dKT7V6XAxCHhfLOB6yBS1r6Z7t0bml9SrhnRo6S4/s640/IMG_9735.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Adidas, är ungefär och busig och full med energi. Han kommer in och vräker sig i soffan. :-)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Framåt är det fokus som gäller. Fokus på jobb och att avsluta gamla saker som jag skjutit upp, för att kunna gå vidare in i mitt framtida liv. Kanske är det imorgon det händer, allt det där jag drömt om...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-58775488440120850332019-10-05T23:56:00.001+02:002019-10-05T23:57:48.571+02:00Avgränsning är inte min starkaste sida...Häromveckan var jag ute med min kamera och mina vänner i skogen igen. En lång härlig dag med massor av nya schysta bilder. Kameran är GRYM! Jag har sagt det förut men jag kan säga det hundra gånger till!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjksq4-vq2qIuIKo03MK6HHIJIkbKkq2mOsjhs8Rvt5AwvFB_VEPz-bhpDCYPWn8wIIMgospJNRCFMtabWI8xPROuncLw3qUwH6fVuwVxFCDQPc-j6ETUsXINYC5x_luHgnHemdXrWZcPE9/s1600/_DSC0950.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjksq4-vq2qIuIKo03MK6HHIJIkbKkq2mOsjhs8Rvt5AwvFB_VEPz-bhpDCYPWn8wIIMgospJNRCFMtabWI8xPROuncLw3qUwH6fVuwVxFCDQPc-j6ETUsXINYC5x_luHgnHemdXrWZcPE9/s640/_DSC0950.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första bilden på Siss. </td></tr>
</tbody></table>
Vi gick upp till Strålsjön, i Älta, som är en badsjö och ett naturreservat i Nacka kommun utanför Stockholm.<br />
<br />
Jag gillar att jämföra saker och den bästa jämförelsen mellan den här nya kameran och den gamla, är att plötsligt sitta bakom ratten på en exklusiv sportbil från att ha kört en vanlig vardagsbil av äldre modell.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9oBdtmoNCvQBmWgY3c4-svBYjMiicZDv_7nGzMhEYjb-2r_GkIjnnRA7t_ByfpQlG-5VARXuz6g5KIkPflevL4kGEdCC815mIKUUUQTw1OpbYOuSJ0e3zjuCVgFVIu6LEN7lP5b3qEtBl/s1600/_DSC0962.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9oBdtmoNCvQBmWgY3c4-svBYjMiicZDv_7nGzMhEYjb-2r_GkIjnnRA7t_ByfpQlG-5VARXuz6g5KIkPflevL4kGEdCC815mIKUUUQTw1OpbYOuSJ0e3zjuCVgFVIu6LEN7lP5b3qEtBl/s640/_DSC0962.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så himla vackert med överstrålningen från solen.</td></tr>
</tbody></table>
Nu måste jag öva för att trimma ihop mig med nya kameran. Sagt och gjort- jag fotar allt. Det medför dock ett annat problem. Hur hanterar man 500 bilder som innefattar precis allt möjligt? Hur prioriterar man vilka som ska visas upp och för vem?<br />
<br />
Fotar jag för ett jobb är det betydligt enklare eftersom det finns en väldigt tydlig avgränsning i artikeln jag skriver. Nu har jag delat upp mina bilder från den senaste promenaden i sju kategorier. Varje kategori skulle kunna bli ett eget inlägg.<br />
<br />
Allt det där skapar rätt mycket stress. En sorts prioriteringsstress och när jag blir stressad kan jag inte ta tag i det. Lusten och glädjen försvinner. - Men eftersom jag älskar mina bilder vill jag ju visa upp dem!<br />
<br />
Lite av en olöslig ekvation som ändå måste lösas. Som alltid går det ju fint fint när man väl sätter igår. Bortsett från att jag fortfarande har massor av bilder som jag får spara till senare. ;-)<br />
<br />
På vår promenad var det jättestark sol, och jag har sett coola siluettbilder som nån fotograf på DN tagit, så jag passade på att öva på att ta siluettbilder på mina coola vänner Mimmi och Siss.<br />
<br />
En kul utmaning, och roligare än att fota svampar och blommor faktiskt! ;-)<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV-bQL9rPUewc4nHB0A4UsApuEEt2B715x94DdC4dL4agITiPrF3BcMHlMH73gq8aiZp383SA1fxE6zCCZvyAJI92319ZmmJjUPYUjKQ7PZTV6tPRQEDtSTxH4jZ3OZR5u-k2F6UyulMc2/s1600/_DSC0971.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV-bQL9rPUewc4nHB0A4UsApuEEt2B715x94DdC4dL4agITiPrF3BcMHlMH73gq8aiZp383SA1fxE6zCCZvyAJI92319ZmmJjUPYUjKQ7PZTV6tPRQEDtSTxH4jZ3OZR5u-k2F6UyulMc2/s640/_DSC0971.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Supersnygg bild på Mimmi.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLadVH-xDKsME7HrG0Ug9WBUlj6ZiwK-rkpnDK0OmexrDAbuw6Cw2NDXhqEcT_aNt90IBPB3ASh-IEnloKkJWWu4voGGLtcAlovGTMkQtAkD5DfDXOpZTBN9l8zp7Lu1_uujY5K3fGMQSp/s1600/_DSC0988.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLadVH-xDKsME7HrG0Ug9WBUlj6ZiwK-rkpnDK0OmexrDAbuw6Cw2NDXhqEcT_aNt90IBPB3ASh-IEnloKkJWWu4voGGLtcAlovGTMkQtAkD5DfDXOpZTBN9l8zp7Lu1_uujY5K3fGMQSp/s640/_DSC0988.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Siss sträcker armarna mot solen.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
Efter lite experimenterande insåg jag att jag måste sitta ner för att personen jag fotar ska synas ordentligt mot himlen. Annars flyter personen ihop med skogen, å då blir det ju inte alls lika coolt. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGJ3BfdF94g-rJh32Aue6Dfdj-hLHoCPFP-z5_gi6a9Rso1Kx15_pvBE-LGJGufTJqEHrBSBNZ5DXptRxA1OcYo3sn4AJwKCeOEcyvj1cs6MvRoEmiWWmuY05zVx4UhcaNeQrMZI7FaeQE/s1600/_DSC0994.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGJ3BfdF94g-rJh32Aue6Dfdj-hLHoCPFP-z5_gi6a9Rso1Kx15_pvBE-LGJGufTJqEHrBSBNZ5DXptRxA1OcYo3sn4AJwKCeOEcyvj1cs6MvRoEmiWWmuY05zVx4UhcaNeQrMZI7FaeQE/s640/_DSC0994.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Supercool bild på Siss och Mimmi!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-JyE925-PY8K3TD3Wt9uHfxnAFJ5r3Ki9kguBN_5piWhl4r7zxId5chjsYDFPBin-9OPL5hOZQWPS31KpPn6pDEmOqgwt3ev8dwH7fTyvAaCaKuvrNniKx2KEJ_By6bmwbNNbZNZbDKc4/s1600/_DSC1017.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-JyE925-PY8K3TD3Wt9uHfxnAFJ5r3Ki9kguBN_5piWhl4r7zxId5chjsYDFPBin-9OPL5hOZQWPS31KpPn6pDEmOqgwt3ev8dwH7fTyvAaCaKuvrNniKx2KEJ_By6bmwbNNbZNZbDKc4/s640/_DSC1017.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den här gången är jag också med på bild.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Siluetter är mitt nya utvecklingsområde. Jag kör ofta på känsla och den här gången chansade jag lite, men det är ju roligt om man kan styra lite mer själv. Jag älskar tex hur solen liksom smiter runt benen och huvudet på mig.<br />
<br />
Nackdelen med siluetter är möjligen att bilderna på ett ganska brutalt sätt visar hur man faktiskt ser ut i profil... ;-)<br />
<br />
Jag får fortsätta öva helt enkelt. En tacksam uppoffring... hahahaha<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-21076526495066339902019-09-18T00:21:00.000+02:002019-09-18T00:59:37.666+02:00Svamparnas estetik<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu är jag igång och börjar fota med min nya kamera. Den är GRYM! Häromdagen var jag och min kompis Siss ute och fotade, och jag bestämde mig för att försöka fota svampar. Svampar är bra, för de är snygga och har inga förväntningar på resultatet... ;-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Just när man är mitt uppe i det så tror man ju inte att det "blir nåt", men erfarenheten är att inte låta sig påverkas av såna tankar när man är ute på plats utan att plåta allt som känns roligt och spännande och göra urvalet framför datorn. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag är ingen svampmänniska så att jag äter inte svampen jag hittar. Jag tycker det är roligare att fota dem. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Här är resultatet. :-) Om. ni vet vad det är för svampar jag har hittat får ni gärna skriva det i kommentarerna eller mejla mig på myckeavallt@gmail.com.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är svårt att få redigeringen att hänga med när jag publicerar mina bilder. När jag löst det blir de ändå snyggare. :-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjctWofluKqSPdKc2ZC_G8l0S6lAdBCwCXbh1W57h5cU_PZ4qaXFCu4wD1Qk8pBkLP7kFKTK1epjrw-iHquXrQ4KBjEJKGz1whpybzMz3Bc5h-_gcZu_6ZDTOirw4NaqTzcgcz2hYm5UovA/s1600/_DSC0022.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjctWofluKqSPdKc2ZC_G8l0S6lAdBCwCXbh1W57h5cU_PZ4qaXFCu4wD1Qk8pBkLP7kFKTK1epjrw-iHquXrQ4KBjEJKGz1whpybzMz3Bc5h-_gcZu_6ZDTOirw4NaqTzcgcz2hYm5UovA/s640/_DSC0022.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En kremla</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM6zJEWIWhNjo842rC7tZQwhI1iQEt5gYy-ejUac7ugttmiD7FVL-k4vBFYzO8Skv2Rsz56pM_3Rr54vKI6x1UkZGp3U8MMIe6ng3Q7i4mzBI6Kpz0mzckjitCeScLhX5GonEXlXgX5_mm/s1600/_DSC0035.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM6zJEWIWhNjo842rC7tZQwhI1iQEt5gYy-ejUac7ugttmiD7FVL-k4vBFYzO8Skv2Rsz56pM_3Rr54vKI6x1UkZGp3U8MMIe6ng3Q7i4mzBI6Kpz0mzckjitCeScLhX5GonEXlXgX5_mm/s640/_DSC0035.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Svavelticka på en Ek</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrHgcfmyMX4YS67spKEOidH66lChylbs1dSPrQvMSs-vqk3iJoOV8v1YGcyrYdXhN4fYWuiDaOZW8puNuvDsIO48Lmuiicud8tX-ugHx1EE4CgFfPtINZnjmaj4HBOnjCb4MCx_bGObeTG/s1600/_DSC0040.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrHgcfmyMX4YS67spKEOidH66lChylbs1dSPrQvMSs-vqk3iJoOV8v1YGcyrYdXhN4fYWuiDaOZW8puNuvDsIO48Lmuiicud8tX-ugHx1EE4CgFfPtINZnjmaj4HBOnjCb4MCx_bGObeTG/s640/_DSC0040.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">okänd svamp</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinRslCDt99ry19x38h-JJefqqBZKI0CXRzA4pLEmePsyqv4u3HddflKE-qJ5G2U1PqzmUNbwoq1KyZV2KX3UJu76Ze4f5MCbm77BIreVHwHB5Srs2KsJoPRk_xAu3RjX5Awq-ZbqUFLL6D/s1600/_DSC0041.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinRslCDt99ry19x38h-JJefqqBZKI0CXRzA4pLEmePsyqv4u3HddflKE-qJ5G2U1PqzmUNbwoq1KyZV2KX3UJu76Ze4f5MCbm77BIreVHwHB5Srs2KsJoPRk_xAu3RjX5Awq-ZbqUFLL6D/s640/_DSC0041.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kremla</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivm5YViDD4_5wV8TCirMx7IjlTd7m1e1zOhAlITSrjQjrKlh9Y5FgE3bYXjqh636C7R9x-TSFHDOip4f5dsD_t_uq0oonihMKnGQsMDdQN0btHlG1XXoUCWb183QLFfyubLEtNtnYCnxXi/s1600/_DSC0043.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivm5YViDD4_5wV8TCirMx7IjlTd7m1e1zOhAlITSrjQjrKlh9Y5FgE3bYXjqh636C7R9x-TSFHDOip4f5dsD_t_uq0oonihMKnGQsMDdQN0btHlG1XXoUCWb183QLFfyubLEtNtnYCnxXi/s640/_DSC0043.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kremla</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFCI7o2W4bT7GI4CROfs8Baw4yFDfnYsIOuOgbV1C7j88Z5JjLuNsGF6PjNFKUiF8eQeo1Th5qDBK0frmlLWWavyV8ij6VGpGSGY_TgYQXbKjowmYifyqaIaqUBwvik88tP7c_IRH0HZYx/s1600/_DSC0044.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFCI7o2W4bT7GI4CROfs8Baw4yFDfnYsIOuOgbV1C7j88Z5JjLuNsGF6PjNFKUiF8eQeo1Th5qDBK0frmlLWWavyV8ij6VGpGSGY_TgYQXbKjowmYifyqaIaqUBwvik88tP7c_IRH0HZYx/s640/_DSC0044.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En Kremla som gömmer sig i gräset</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3GhO9N0nvlipjt4PBziL3HE6BvhqLPPgmJzDJWEG9xbDyh3mYEhC8igSD_zMFjNmmpdcJG9JUXoD-eqKv7ZnPkpWemWSMVzfeXth6RwI6HnaSRCHJrpDiz2C6IG60dhpFNOzVHHLfAInI/s1600/_DSC0055.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3GhO9N0nvlipjt4PBziL3HE6BvhqLPPgmJzDJWEG9xbDyh3mYEhC8igSD_zMFjNmmpdcJG9JUXoD-eqKv7ZnPkpWemWSMVzfeXth6RwI6HnaSRCHJrpDiz2C6IG60dhpFNOzVHHLfAInI/s640/_DSC0055.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDPTvSO5vj6k5_HGKnfFon1FZu2QWg0-i-0YF_iouF2kYWjBz0_WX0c4nLWOKoPyvE4H_XFtNk6f-114AAhP7WJdH6P08P_7dB-QBBgb87caQgbZzOFcXIdKLKGdxDYW4nLX3U-MeIY3Ik/s1600/_DSC0069.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDPTvSO5vj6k5_HGKnfFon1FZu2QWg0-i-0YF_iouF2kYWjBz0_WX0c4nLWOKoPyvE4H_XFtNk6f-114AAhP7WJdH6P08P_7dB-QBBgb87caQgbZzOFcXIdKLKGdxDYW4nLX3U-MeIY3Ik/s640/_DSC0069.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En sopp</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgToRVU1DyT7Wasn-L5VLIfULUjMe-_Dg-pNrWAQMdS6Nh5UZ6JZR9BoOfPAf7G3aePDkOWDlQWMxjsRwtykDpFvub_njSJ9cJUwI-c3FN6tEMztIXrnvXeeZvH9zK2YjYzJmOH9kDbknhE/s1600/_DSC0071.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgToRVU1DyT7Wasn-L5VLIfULUjMe-_Dg-pNrWAQMdS6Nh5UZ6JZR9BoOfPAf7G3aePDkOWDlQWMxjsRwtykDpFvub_njSJ9cJUwI-c3FN6tEMztIXrnvXeeZvH9zK2YjYzJmOH9kDbknhE/s640/_DSC0071.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEvHCcPpYIBxN6EY1sNRjaAg_zHQAMFS4Mh2CysVvQy6SKDAErQ3FsPATatkhTv2XFtF8od_ypgAuFPgYU3Nxcw7PN31Ius9VZkqOP31li-ElqFQOQdS_q0kHwpG_pxfJrDLpuYEUSB0Z8/s1600/_DSC0073.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEvHCcPpYIBxN6EY1sNRjaAg_zHQAMFS4Mh2CysVvQy6SKDAErQ3FsPATatkhTv2XFtF8od_ypgAuFPgYU3Nxcw7PN31Ius9VZkqOP31li-ElqFQOQdS_q0kHwpG_pxfJrDLpuYEUSB0Z8/s640/_DSC0073.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmQQrm5TwRFfKKjkoIBiw6ccEoY6OkavR0VcFI-CiKdpASGvnGueqF719GgQ0eFB3ctQslC6YYFTwjCC7E5xe-_OXIdxqwX6vzdqvf-Ssh5TCLm7rYgLagMnHIkQr7uUfEEeydXP42Iqq6/s1600/_DSC0082.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmQQrm5TwRFfKKjkoIBiw6ccEoY6OkavR0VcFI-CiKdpASGvnGueqF719GgQ0eFB3ctQslC6YYFTwjCC7E5xe-_OXIdxqwX6vzdqvf-Ssh5TCLm7rYgLagMnHIkQr7uUfEEeydXP42Iqq6/s640/_DSC0082.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så himla läckert med lövet ovanpå svampens hatt!<br />En sopp.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGLzbDXTBmCtTVMRK3TmeMZ0Q1N41C94af6MNZxmHX2U6xJnGjGqAA5UmgL3ALx5N8G2j5lI2Fmu753D6rSOY65qlTZ9ppdGeocOhSSOBhvEaYVjWuVp0bxnnhVq0T0QNGu7O955jyydUK/s1600/_DSC0093.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGLzbDXTBmCtTVMRK3TmeMZ0Q1N41C94af6MNZxmHX2U6xJnGjGqAA5UmgL3ALx5N8G2j5lI2Fmu753D6rSOY65qlTZ9ppdGeocOhSSOBhvEaYVjWuVp0bxnnhVq0T0QNGu7O955jyydUK/s640/_DSC0093.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Små söta röksvampar</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheAG89fOj2mRoVK_LKpGsMM5vNJdpZMWLguQvGvFXSZRRZAbMKrShgot68lhjsq0yj_2bnPy3uwZavqgKDatOfWXdHnPp3jFHPxH6MWTBe0ycsNLgbke0U-qbyRQBWDb0YJUxx4WXjQUB2/s1600/_DSC0113.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheAG89fOj2mRoVK_LKpGsMM5vNJdpZMWLguQvGvFXSZRRZAbMKrShgot68lhjsq0yj_2bnPy3uwZavqgKDatOfWXdHnPp3jFHPxH6MWTBe0ycsNLgbke0U-qbyRQBWDb0YJUxx4WXjQUB2/s640/_DSC0113.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag gissar på Narrkantarell</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhlBqInjKslksKMmr_SkSUetvDCHEpkgwJkUgekJMOCBtf2s9RMBR90fkyBemqhaO3FCPxNq0DyF4m-Gtvh7h4cVQi4lXPR4U8wyHC5h8nKB5K089N7Bx42BpqlhrRw3EUoMHluGE1rcIR/s1600/_DSC0115.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhlBqInjKslksKMmr_SkSUetvDCHEpkgwJkUgekJMOCBtf2s9RMBR90fkyBemqhaO3FCPxNq0DyF4m-Gtvh7h4cVQi4lXPR4U8wyHC5h8nKB5K089N7Bx42BpqlhrRw3EUoMHluGE1rcIR/s640/_DSC0115.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bara så himla snyggt. Svampsort okänd. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXJBsOCcTN_A0RI8GL7-S_8Pg2CAETfX5AP3MW8KEAS9JOaH6VzDs5KN-r6bLHc457L5twLvjPY3fxtNLkfi4PWzkVkwCUcoD-H0JCqQ1mhEeBYT4NU5mrfM5-ZNbJqu7OcxuYNKfZHlQC/s1600/_DSC0130.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXJBsOCcTN_A0RI8GL7-S_8Pg2CAETfX5AP3MW8KEAS9JOaH6VzDs5KN-r6bLHc457L5twLvjPY3fxtNLkfi4PWzkVkwCUcoD-H0JCqQ1mhEeBYT4NU5mrfM5-ZNbJqu7OcxuYNKfZHlQC/s640/_DSC0130.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En kremla som ser ut att ha en kjol med plisséer. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_nApkHaW5EjNqdBokopcIxF8D1fCHMh_pd2irm-loAiwX-yn64csHbU2BioM8lP656sA3fXja0wCIatnOmb2QOSakQviCEZDXdz6Ea8BybaDGPQjZF96fF94ULSYeM8rnMRpB8QMamHBu/s1600/_DSC0144.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_nApkHaW5EjNqdBokopcIxF8D1fCHMh_pd2irm-loAiwX-yn64csHbU2BioM8lP656sA3fXja0wCIatnOmb2QOSakQviCEZDXdz6Ea8BybaDGPQjZF96fF94ULSYeM8rnMRpB8QMamHBu/s640/_DSC0144.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivAuOYfh9mYyeBBVwu6L_2Png09YOh1zj27cFF-b4U5i7w7ijcy-_nA2KoSnOGWX_c2S2cTR4qenOymaiPjMlCzLVAltTKOvy_lLk5ffTQ_5G3CFqUp1Bk2md7a0BjqWdqlOap5PH1MqBQ/s1600/_DSC0149.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivAuOYfh9mYyeBBVwu6L_2Png09YOh1zj27cFF-b4U5i7w7ijcy-_nA2KoSnOGWX_c2S2cTR4qenOymaiPjMlCzLVAltTKOvy_lLk5ffTQ_5G3CFqUp1Bk2md7a0BjqWdqlOap5PH1MqBQ/s640/_DSC0149.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWzrxhDCBBNsl3BPIm9kmYhVyHWqJp-J0r2RTqITjXwOTruBGmxkdQlb0MU1zYTz027CyI9IVR4oauxdOsgH2_c-0yh0ZR5n2gHGQiLVFzhe9N-_mRu0t8c_DnHTRD0ThEW9RED7q9uvhc/s1600/_DSC0155.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWzrxhDCBBNsl3BPIm9kmYhVyHWqJp-J0r2RTqITjXwOTruBGmxkdQlb0MU1zYTz027CyI9IVR4oauxdOsgH2_c-0yh0ZR5n2gHGQiLVFzhe9N-_mRu0t8c_DnHTRD0ThEW9RED7q9uvhc/s640/_DSC0155.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFDPzlgmKarGj-IzKiL8jLYEbkFXXLJdNW_8CUaMQtJfP6kxQHCsfTpYCBP2t1v9leCI1dpjiMW-xZsElKtp_wpjGgZT7ULPuge351HMrADbpUBrzSvVRfWUnAMcU2-fsw1_23ogIT-ni-/s1600/_DSC0176.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFDPzlgmKarGj-IzKiL8jLYEbkFXXLJdNW_8CUaMQtJfP6kxQHCsfTpYCBP2t1v9leCI1dpjiMW-xZsElKtp_wpjGgZT7ULPuge351HMrADbpUBrzSvVRfWUnAMcU2-fsw1_23ogIT-ni-/s640/_DSC0176.JPG" width="640" /></a></div>
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-85945529509799825712019-09-16T21:27:00.000+02:002019-09-16T21:41:01.137+02:00Mardrömmen blev verklighet<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4evALPE6HMnMV9yRsOz7pFiN_Mk-MJc_Ns1PPc6Hat7WXY6oTQlQJvmbMpdBmPL1A0yJyi0owSCUK3y6uoMbJmN2IN5ygvUGO0N_cAD8dCb1xl49H_5S-Xy82xJUxnAh8thBClKhlrc4y/s1600/IMG_9786.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4evALPE6HMnMV9yRsOz7pFiN_Mk-MJc_Ns1PPc6Hat7WXY6oTQlQJvmbMpdBmPL1A0yJyi0owSCUK3y6uoMbJmN2IN5ygvUGO0N_cAD8dCb1xl49H_5S-Xy82xJUxnAh8thBClKhlrc4y/s640/IMG_9786.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Paus på Löfstads slott</td></tr>
</tbody></table>
<b>Sorg, chock, förvirring, ångest och kaos. Under en kaffepaus på Löfstad slott blev jag bestulen. Tjuvarna hade slagit eller bänt upp bakrutan på bilen och stulit kameran och datorn. </b><br />
<div>
<b>Mina enda och mest värdefulla ägodelar hade någon bara slitit ifrån mig. </b><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVElz-yXz614Zm38vLAOYvTzRNyjVAYdEvyJLXSWf0cb9zwK2gRN-_z0PWyFty6HEks7m9wQQapNfDhnFo1XuelHpRWv3Y4CXMP4IEufabmcwlq2jj8Q8L3q5KjGJj0VAtyFhrRbK_Cq-V/s1600/IMG_9683.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVElz-yXz614Zm38vLAOYvTzRNyjVAYdEvyJLXSWf0cb9zwK2gRN-_z0PWyFty6HEks7m9wQQapNfDhnFo1XuelHpRWv3Y4CXMP4IEufabmcwlq2jj8Q8L3q5KjGJj0VAtyFhrRbK_Cq-V/s640/IMG_9683.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bilen var fullpackad med mina saker. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ångesten går inte att beskriva. Eller jo, det var en sån chock. Jag som alltid fotar allting fotade inte. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har jobbat på västkusten över sommaren. Först i Uddevalla på Bohusläningen och sen på Hallandsposten i Halmstad och Laholm. Nu var vi på hemväg. Mamma och pappa hade varit suuuupersnälla och kommit ner och hämtat mig och alla mina saker. Vi hade packat in allting i bilen och åkt mot Stockholm. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nästan hemma (allt är relativt) svänger vi av på Löfstad slott för att dricka kaffe och sträcka på benen lite. Skön stämning efter en jättelyckad sommar, solsken med några droppar regn och vackra blommor.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSMFdVe_1JMAHSw47UnEvTqJ7S7IWZhT-c2tNxFqiRsOUJxKQCswZ2mMBLm51Dfm4UyFB30BztzjLJTaQhfAI_MLgIiemu1SCHl_4fGX_vDXs098FFL85E1TUyuc4ghij7qK4K_sy5HgcC/s1600/IMG_9749.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSMFdVe_1JMAHSw47UnEvTqJ7S7IWZhT-c2tNxFqiRsOUJxKQCswZ2mMBLm51Dfm4UyFB30BztzjLJTaQhfAI_MLgIiemu1SCHl_4fGX_vDXs098FFL85E1TUyuc4ghij7qK4K_sy5HgcC/s640/IMG_9749.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kaffepaus på det jättemysiga slottscaféet.</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div>
På vägen tillbaka hör jag hur en bil rivstartar från parkeringen. en vit bil syntes mellan träden. Det var tjuvarna, men det visste jag inte då.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Väl tillbaka vid bilen såg jag en massa färgglada plastburkar på marken. Konstigt tänkte jag, och så blev jag lite provocerad över hur slarviga och nonchalanta människor är som bara slänger soporna på marken. Jag reagerade över färgen och kände väl att nåt inte stämde. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
När vi kom runt hörnet på bilen såg vi det. Fy vilken ångest och chock. Där min dator och kamera borde ha legat var det en hål, och påsen som stod ovanpå låg utsliten på marken. De färgglada plastlådorna var resterna av mina matlådor. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPreKk-UuTDjdhWYC2jyvoIarf7VSedKmyXFDBxpXboTk4I-bb1y5wUkWCWs8GD7Sn0-zaRmdn2meGMV7FDUXhE6imoOIaV4Anjw68Y_7hwKX7_LSkiEqWBzmkoZILov4zN5nfTzyEaGEe/s1600/IMG_9789.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPreKk-UuTDjdhWYC2jyvoIarf7VSedKmyXFDBxpXboTk4I-bb1y5wUkWCWs8GD7Sn0-zaRmdn2meGMV7FDUXhE6imoOIaV4Anjw68Y_7hwKX7_LSkiEqWBzmkoZILov4zN5nfTzyEaGEe/s640/IMG_9789.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Över två timmars bilfärd till Stockholm utan ruta. När det började regna fick jag försöka skydda mina saker med ett paraply. </td></tr>
</tbody></table>
Ångest!!! Hur kunde jag vara så dum och lämna sakerna i bilen?!! Jag som är så himla noga med mina saker!!! Min kamera... Jesus, det är ju som mitt barn! Hur kunde jag lämna det i bilen?!!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Svaret är att jag inte tänkte på det just då och att tillfället gör tjuven. Tyvärr är jag heller inte den enda som råkat ut för stölder på den parkeringen. Det har varit en stöldräd utmed E4:an under sommaren och särskilt augusti. Särskilt utsatt är just slottsparkeringen och särskilt bilar med mycket semesterpackning. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter mycket jobb med att samla dokumentation om vad jag faktiskt blev av med så hoppas jag nu att säkerhetskopieringen har fungerat. Sån tur var fick de inte med sig min externa hårddisk eftersom mamma hade slängt ner den i en papperspåse som tjuvarna inte hunnit rota igenom. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Den hade pajat men innehållet gick att rädda så nu hoppas jag på att kunna lägga tillbaka de bilder som försvann. Jag hade alla mina bilder från de senaste fyra åren i princip på hårddisken- men sån tur var hade datorn gjort en säkerhetskopia drygt 40 dagar innan de snodde datorn! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det blev en dyrköpt läxa att ALDRIG någonsin under några som helst omständigheter lämna värdesaker i bilen!!! ALDRIG!! Läxan omfattar också värdet av säkerhetskopiering och att inte förvara säkerhetskopian på samma ställe som datorn. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu har jag med hjälp av en del försäkringspengar, en del lån och en del bidrag från mamma och pappa kunnat köpa tillbaka en ny dator och en ny kamera. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Faktiskt känns det lite bättre när jag kommit igång med fotandet igen. Det får bli ett eget inlägg. </div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
<a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/manga-bilinbrott-utmed-e4-lofstad-sticker-ut" target="_blank">Svt har skrivit om stölderna</a>. </div>
</div>
<div>
<a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/MRqWWo/mystisk-svart-saab-soks-efter-upprepade-stolder-langs-med-e4" target="_blank">Aftonbladet har skrivit om städerna.</a> </div>
<div>
<a href="https://www.facebook.com/lofstadslott/posts/2015036841930147/" target="_blank">Löfstad slott har vidtagit åtgärder efter alla inbrott. </a></div>
<div>
<a href="https://www.expressen.se/nyheter/polisen-varnar-for-stoldliga-langs-e4-verkar-eskalera/" target="_blank">Expressen har också skrivit om stölderna.</a> </div>
<div>
<a href="https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2019/augusti/stolder-langs-e4/" target="_blank">Polisen varnar för tjuvarna.</a></div>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-55299773639183501762019-04-07T12:35:00.002+02:002019-04-07T12:35:51.379+02:00Blåsipporna blommar och jag fotar! De kommer varje år, de små blå sipporna och plötsligt lyser hela marken blå. Det är kort med tid så det gäller att maxa varje minut för att skapa nya bilder. På några få veckor är det över. Små tunna stjälkar med små "hår" på och skira kronblad med vita pistiller och ett gult märke i mitten.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkDTUf__wsgd8no8QcGLAjNhxSJzVgLG6G-AKfMaNNBDVuFVeRwORjJiW-cI-ymTzrCRTRyX4jCe2irGEtiefUjq6RHYz2zh_sdWzhcb9TjxajvSF18-dMlPWfgj1kI8gm-4hQM2uoqMdg/s1600/_DSC0615.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkDTUf__wsgd8no8QcGLAjNhxSJzVgLG6G-AKfMaNNBDVuFVeRwORjJiW-cI-ymTzrCRTRyX4jCe2irGEtiefUjq6RHYz2zh_sdWzhcb9TjxajvSF18-dMlPWfgj1kI8gm-4hQM2uoqMdg/s640/_DSC0615.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Jag blir lika förvånad varje år att de klarar kylan över vintern och att de blommar så tidigt på våren innan allt annat har slagit ut. Varje år skapar dessa små blommor också nästan något slags tvångstanke om att jag måste gå ut och fota dem! Det går ju knappast att "tacka nej".<br />
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGtJ8Ne9ZxfODvMDbSl7uCZmu0x3Gno2TVfd28XIae41-BAcdTCxNI2CklRvlA9Ol0V8C8hcT8vPJeY0_5_mRLhJBeD_YHO8-fnkm8x8Q-T6pUKavywrBkWY7kUZHlyouIEjaQsWoRJ0cL/s1600/_DSC0539.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGtJ8Ne9ZxfODvMDbSl7uCZmu0x3Gno2TVfd28XIae41-BAcdTCxNI2CklRvlA9Ol0V8C8hcT8vPJeY0_5_mRLhJBeD_YHO8-fnkm8x8Q-T6pUKavywrBkWY7kUZHlyouIEjaQsWoRJ0cL/s640/_DSC0539.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Eftersom jag verkligen ogillar upprepningar och vill utmana mitt eget förhållningssätt till blommorna bestämde jag mig för att använda mitt "allroundobjektiv". Jag vill ta nyskapande bilder.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpNUzfJ2Rc0lRrtlcTSlFHQk494Pw5r0E_VeSb1iUUuZg1S0Wdsbof1KRpjwu0kMgIymohaXAyXq46r48RPTQ4W3-qff6rH6J_P6U41zCFPnOc6eU1VyQYeeim1LYOor0HcaSDu1o4J6-U/s1600/_DSC0542.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpNUzfJ2Rc0lRrtlcTSlFHQk494Pw5r0E_VeSb1iUUuZg1S0Wdsbof1KRpjwu0kMgIymohaXAyXq46r48RPTQ4W3-qff6rH6J_P6U41zCFPnOc6eU1VyQYeeim1LYOor0HcaSDu1o4J6-U/s640/_DSC0542.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Nåväl jag och min kompis Siss packade våra kameror och matsäcken och drog iväg till Flatenskogarna. Väl på plats gav vi oss verkligen hän. Vi kröp omkring på marken och försökte att inte mosa alltför många blommor på vägen till den perfekta bilden. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1ZKN9w9cBOoxQ_7kPzMyjkxC0RD3xoGRu7HrJCh0nKalzsWxM5bKcpnKmdS3bX2aGXOYEe6XN4XdsHAwg76pEs5UhYgu6sfkhdCtNkQoLPreuvhSHyZ1FzOkVmfLqUItDQQOsDM252eTE/s1600/_DSC0566.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1ZKN9w9cBOoxQ_7kPzMyjkxC0RD3xoGRu7HrJCh0nKalzsWxM5bKcpnKmdS3bX2aGXOYEe6XN4XdsHAwg76pEs5UhYgu6sfkhdCtNkQoLPreuvhSHyZ1FzOkVmfLqUItDQQOsDM252eTE/s640/_DSC0566.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Vi var till och med där flera gånger. Ändå gäckar de där små blommorna mig känns det som. Tillslut blev jag arg på mig själv. Jag tyckte inte jag fick några fina bilder alls. Ändå visste jag att jag hade fotat ett jättegulligt litet bi som kom och sög nektar ur blommorna. Jag hade bara glömt bort det- med resultatet av att jag då blev både arg och stressad - på mig själv...<br />
<br />
– Skärp dig nu! Se dig omkring, försök se på den här platsen med nya ögon. Se inramningar...<br />
<br />
Det gick inte så bra.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiwbAARUXx0CgViqTt1sPNLjhGn4xt51vHBhb_3H1D-BgC9lkZLe7ulGg1TgMLBy6Gsbu2CyCW2EDrTReJYUKSsTrsiajSi2l_NpSzbhcTgMsDzMo0c3bPPIBNzS0PI5jk5T7Q1qjM8ZXM/s1600/_DSC0538.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiwbAARUXx0CgViqTt1sPNLjhGn4xt51vHBhb_3H1D-BgC9lkZLe7ulGg1TgMLBy6Gsbu2CyCW2EDrTReJYUKSsTrsiajSi2l_NpSzbhcTgMsDzMo0c3bPPIBNzS0PI5jk5T7Q1qjM8ZXM/s640/_DSC0538.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
– Ok. Det är dags att bryta upp. Omlokalisera, byt perspektiv, sade jag till mig själv.<br />
<br />
När jag gjorde det hittade jag nya blommor och ljuset hade ändrat sig så att det blev helt nya fantastiskt vackra bilder.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIfFvPsvGmcs2oyoCR7K9JPOX9RQggVqeg43GFv4d1p8NqMRXqM2N_300gX6mXazF-EhG54mt2wAhBU2ZXMhPLI3s-ribGQ5V4f0qXmV2Ua6P_1TDHZyht1LYqZqNIQeNs2YaVhiK_VH3b/s1600/_DSC0612.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIfFvPsvGmcs2oyoCR7K9JPOX9RQggVqeg43GFv4d1p8NqMRXqM2N_300gX6mXazF-EhG54mt2wAhBU2ZXMhPLI3s-ribGQ5V4f0qXmV2Ua6P_1TDHZyht1LYqZqNIQeNs2YaVhiK_VH3b/s640/_DSC0612.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Själva poängen med att gå ut och fota vackra blommor är ju att det ska vara roligt och avkopplande. Det är den känslan jag måste träna på att bibehålla istället för att fixera mig vid att jag ska komma hem med en sensationellt perfekt bild!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdSVkKEyoP1mkshELcOXiwEUbneTm8aKLowe95KcqWvYUlNSp6w_52w0dAXqog4cOnpExszAZvYw-vyYpGFQ7eZeNmj8Qps08UFukMXsLkzVzov9XZ6Lr8xACkILePo1ccHI9UAlgTJLfK/s1600/_DSC0794.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdSVkKEyoP1mkshELcOXiwEUbneTm8aKLowe95KcqWvYUlNSp6w_52w0dAXqog4cOnpExszAZvYw-vyYpGFQ7eZeNmj8Qps08UFukMXsLkzVzov9XZ6Lr8xACkILePo1ccHI9UAlgTJLfK/s640/_DSC0794.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Situationen tror jag är ganska signifikant för många kreativa skeenden i livet. Jag gillar kontroll, och jag tror att många människor med mig gillar kontroll; men det går inte att kontrollera allting. Det dödar all kreativitet och utveckling. Man måste helt enkelt acceptera sina fel och brister och bli kompis med det oförutsägbara. Det är bara att inse. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0sZGYRaE52OLFbcKrqXWgf2wihZYH6ZVUTBnTm-LSYiLQ7pvbF0C8b47VlAktV-ghFJcWqJSyc-lE0tdIWtTcKrahVf_dSPGQyCyMhDFesxmLtgWTXjjMr-60RYZkE9xLTB1cqHSzHn8Z/s1600/_DSC0803.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0sZGYRaE52OLFbcKrqXWgf2wihZYH6ZVUTBnTm-LSYiLQ7pvbF0C8b47VlAktV-ghFJcWqJSyc-lE0tdIWtTcKrahVf_dSPGQyCyMhDFesxmLtgWTXjjMr-60RYZkE9xLTB1cqHSzHn8Z/s640/_DSC0803.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Egentligen är det ju samma förlopp vi nu ser hända i vårt älskade land. Vi är rädda att gå miste om nåt viktigt. Någonting som aldrig kommer igen. Vi vet inte exakt vad det är, men någonting viktigt är det.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimW2KzGGPwVrmp6u8cARDL9NihOMbgNYEBCjYrCA9wmgtpac_F4JFBKOzansUtfWViDSoU2dpGE6JGij7Zh3hNN8Zi3_5YIMNCE8QQ3eNiz_8jigrU53_h3q8yS4Nnov-LvpJJxXl55O-Y/s1600/_DSC0812.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimW2KzGGPwVrmp6u8cARDL9NihOMbgNYEBCjYrCA9wmgtpac_F4JFBKOzansUtfWViDSoU2dpGE6JGij7Zh3hNN8Zi3_5YIMNCE8QQ3eNiz_8jigrU53_h3q8yS4Nnov-LvpJJxXl55O-Y/s640/_DSC0812.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Personligen sätter jag det i direkt parallell till ett nedmonterat välfärdssystem. Problemet är att vi tror att vi har hittat den/de som tar det där som vi andra missar. Vi tror att bara vi får bort det där som stör "det perfekta" får vi "den perfekta bilden"/"det perfekta samhället".<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7EQtXG7XGyfq4PxyP1ZYqnmadwpE2YKHxs_DlNlPNGePm9sP3jlUtAkaJ4NEcrZRojAiKCWqaltPJIyib_N-wSusqczncWuiKhO_JIp75v5Uzs6boU454pOvHoqjNFuaqlb44GYQYYfvs/s1600/_DSC0314.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7EQtXG7XGyfq4PxyP1ZYqnmadwpE2YKHxs_DlNlPNGePm9sP3jlUtAkaJ4NEcrZRojAiKCWqaltPJIyib_N-wSusqczncWuiKhO_JIp75v5Uzs6boU454pOvHoqjNFuaqlb44GYQYYfvs/s640/_DSC0314.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Vi kräver ökad kontroll, högre straff, fler poliser utan att ägna en tanke på vad vi isåfall väljer bort. Det är samma diskussion jag har med mig själv i skogen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX-Lg7jCft3fBwh6_1KmCIokdEioVzQ_NW52431KsBpm8MyIAiASPB6vG9jcx44ekX7XYGfm3Jv1IJuMFac8Cx2ctDPK9s9MPl0uTS5vmQNa6PtAOv4ODOM3OBGD6qeGEyKNe7OykomKTF/s1600/_DSC0813.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX-Lg7jCft3fBwh6_1KmCIokdEioVzQ_NW52431KsBpm8MyIAiASPB6vG9jcx44ekX7XYGfm3Jv1IJuMFac8Cx2ctDPK9s9MPl0uTS5vmQNa6PtAOv4ODOM3OBGD6qeGEyKNe7OykomKTF/s640/_DSC0813.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Om jag omlokaliserar och byter perspektiv kanske jag missar den perfekta bilden som potentiellt skulle kunna göra mig "rik och berömd", dvs lösa alla mina problem. Det omvända förhållandet gäller också. Byter jag perspektiv kanske jag finner den absolut vackraste bilden jag möjligen kan få.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrxR5IFjHJM7hFpFgDIbOsGN9hA_LRT5Ilc_L6x3GrwCLx7B-bglDMTRbPJnBfmNsoWSxziXsjThZQxbCI3KQ8Vw10hqW1Bm3OxvXjE_6jpnU2x1wd6G8q56FrF7Tx9JAGmwRurWXqGCGo/s1600/_DSC0379.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrxR5IFjHJM7hFpFgDIbOsGN9hA_LRT5Ilc_L6x3GrwCLx7B-bglDMTRbPJnBfmNsoWSxziXsjThZQxbCI3KQ8Vw10hqW1Bm3OxvXjE_6jpnU2x1wd6G8q56FrF7Tx9JAGmwRurWXqGCGo/s640/_DSC0379.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
I det ögonblicket gäller det att våga ha tillit. Att tro på vetskapen om att jag i princip aldrig kommer hem med enbart skräpbilder i kameran. Att bli arg på Blåsipporna, och börja skrika åt dem, slå på dem eller för den delen elda upp skogen där de står är inte någon lösning.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF8VaW9wPsJWnZEO-z-lIutqtYakk9mx8eGyAB5uyb_NNMk4gKV-hx3nN_Y-vJt6hNcss-S4Fj1kquMH7k90bX2DfJcNpkjobbawNpL93HoVnWcrcOo2L3_o0SW27T_RREdTFJXbgRTo-s/s1600/_DSC0817.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF8VaW9wPsJWnZEO-z-lIutqtYakk9mx8eGyAB5uyb_NNMk4gKV-hx3nN_Y-vJt6hNcss-S4Fj1kquMH7k90bX2DfJcNpkjobbawNpL93HoVnWcrcOo2L3_o0SW27T_RREdTFJXbgRTo-s/s640/_DSC0817.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Det är ju så mycket bättre om vi kan samsas om utrymmet, och skapa en dialog där båda får komma till tals, med vetskapen om att båda tjänar på att bibehålla våra positioner och vårt maktförhållande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdvRY7Iv963IL5zn9owY7eeTj_QgyQkVSdSGTMl8P6RKnXxbVcTSC5re_Q10bEXsHI9aruIF-6fqqds5kSSeR_a_WHpm5umkPm8_wIMxowhh1RAvBUvo3Qos7qDhovx9va_Pdo2z6IS-QF/s1600/_DSC0370.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdvRY7Iv963IL5zn9owY7eeTj_QgyQkVSdSGTMl8P6RKnXxbVcTSC5re_Q10bEXsHI9aruIF-6fqqds5kSSeR_a_WHpm5umkPm8_wIMxowhh1RAvBUvo3Qos7qDhovx9va_Pdo2z6IS-QF/s640/_DSC0370.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Det kommer alltid finnas opportunister bland blåsipporna och populister i bland fotograferna, likväl som bland politikerna, men vi tjänar mest på att ta hand om varandra istället för att försöka utrota den andra för att själv få plats.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-boXBJQ8KhjUA6ABcO9Ceu8QZti-ORP19Jz1_nhH6J9-efWbiMwv1xU2U_wciPjLTLkoQctfcBX1MHKBtovy31dIf_fYvV9s_BRpRdt_KCAXrWSxIOJyKya6v4H0IM4CKMPzU_BmCCBW8/s1600/_DSC0395.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-boXBJQ8KhjUA6ABcO9Ceu8QZti-ORP19Jz1_nhH6J9-efWbiMwv1xU2U_wciPjLTLkoQctfcBX1MHKBtovy31dIf_fYvV9s_BRpRdt_KCAXrWSxIOJyKya6v4H0IM4CKMPzU_BmCCBW8/s640/_DSC0395.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Det blir inget positivt av det. På den punkten är både mitt hjärta och min hjärna överens trots att det är totalt förutsägbart.<br />
<div>
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHGpq-eqjxxatCj1wevcwQkCw1TjE0iRkOfEEhevCOu0GrhlSHyU2MwgO8qTlfT4pWvdgfidGC69G9fCHx354T1xTTrIiA7gi9BaQbZEhHCi9kDq-yH41T7x-HH72DIEWA6FaxxehaajhC/s1600/_DSC0400.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHGpq-eqjxxatCj1wevcwQkCw1TjE0iRkOfEEhevCOu0GrhlSHyU2MwgO8qTlfT4pWvdgfidGC69G9fCHx354T1xTTrIiA7gi9BaQbZEhHCi9kDq-yH41T7x-HH72DIEWA6FaxxehaajhC/s640/_DSC0400.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Den perfekta bilden är relativ. Liksom det perfekta samhället. Allting ligger i betraktarens öga. Kanske är det det som gör det så satans svårt att välja vad som egentligen är det bästa...Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0Flaten, Stockholm, Sverige59.251783999999986 18.17499010000005959.219314499999989 18.094309100000061 59.284253499999984 18.255671100000058tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-28918457867387765372019-02-24T23:27:00.001+01:002019-02-24T23:27:26.187+01:00En pizza med Löfven!<br />Stefan Löfven knackar dörr i radhusområde i Älta. <div>
<br /></div>
<div>
Jag ser rubriken på min artikel och jag ser löpet framför mig...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men nej. Jag var inte på ett möte med Löfven som journalist utan som partimedlem. </div>
<div>
Inte så illa det heller, men jag hade sååå gärna följt med honom för att fånga reaktionerna och intervjua de som han pratade med.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Stopp tänker ni säkert! Vart ligger Älta, och varför i hela fridens namn var Löfven där? Å va då knackade dörr? Menar du att Sveriges statsminister knackade dörr?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Japp! Det är exakt det jag menar. </div>
<div>
<br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiah3X1pE7W8TbxnqYk41TS1rWKDLtuYugx4Qc6XnDtAhOBm_oJjCqTkFrFvxKYjwJ18iHaOkMkPcigvAAt-ELbVWzW4Hvzy_WdKsat9lsTvSkx4aI8lwJOXVkhs_UDEFYzx45tobCPBD3/s1600/_DSC7343.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiah3X1pE7W8TbxnqYk41TS1rWKDLtuYugx4Qc6XnDtAhOBm_oJjCqTkFrFvxKYjwJ18iHaOkMkPcigvAAt-ELbVWzW4Hvzy_WdKsat9lsTvSkx4aI8lwJOXVkhs_UDEFYzx45tobCPBD3/s640/_DSC7343.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stefan Löfven statsminister</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Låt mig förklara.<br />
<br />
Stefan är Sosse och jag är också sosse så det skulle ju bara vara en tidsfråga innan vi skulle mötas... Hahahaha det var ju ett kul och ganska drygt sätt att se på det.<br />
<br />
Nej. Bakgrunden är givetvis mer genomtänkt än så.<br />
<br />
Faktum är att vi Socialdemokrater gjorde en ordentlig framryckning i Nacka, och särskilt i den valkrets som heter Sigfridsborg. Nacka kommun är en utpräglad Moderatkommun, med stora flotta villor- tänk Solsidan, men också många lägenhetsområden som inte alltid är så flashiga, tex Fisksätra och Orminge.<br />
<br />
Sen finns det givetvis mellanområden som är lite lagom flashiga, och dit hör Sigfridsborg, som är ett radhusområde, med tillhörande skola, och förskola (där jag förövrigt har jobbat).<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir4kKOHIRKTGj7jouyCcta5maRjyhXIUjBnHFVU_eYz1ze19Ke-T_nfrqahZdmmW_ctgHV4pdkNfBcVrLzK0ZBu8iKwINfCQ_oCIOZh6iQFB4PATwY6cfcOQITJymvpQzNEGFrmZ58fFoP/s1600/_DSC7381.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir4kKOHIRKTGj7jouyCcta5maRjyhXIUjBnHFVU_eYz1ze19Ke-T_nfrqahZdmmW_ctgHV4pdkNfBcVrLzK0ZBu8iKwINfCQ_oCIOZh6iQFB4PATwY6cfcOQITJymvpQzNEGFrmZ58fFoP/s640/_DSC7381.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Älta S-förening med Stefan Löfven</td></tr>
</tbody></table>
Det faktum att vi gick framåt starkt både i kommunen och valkretsen bevisar verkligen att enträget arbete och bra politik tillslut kan ge utdelning. Vi har en superbra S-förening här i Älta som har kämpat mycket för att nå våra väljare och få dem att gå och rösta. Det ville ju givetvis Löfven höra med om, så han fick en snabb briefing av vår ordförande.<br />
<br />
Ända sedan jag var ungefär SSU-are, vilket är väldigt många år sedan nu, så har vi kämpat för att vinna valet. Varje gång försöker man tänka- nu händer det! och eftersom jag har en hjärna som gillar snabba belöningar blir det lika svårt att ladda om efter varje år som det inte händer.<br />
<br />
MEN plötsligt händer det! Socialdemokraterna gick alltså framåt i valet!!! Och plötsligt blev det lite lättare att ladda om och fortsätta jobba för vår politik och för ett bättre samhälle.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKoXlN_EehDnKGoV2ihMtfBEEf036WaU4JEba1ARS4f0lIqO95SV3pERMNS3QGFx0woUlK2nujJ5Mz9l9rtv3xoL578VNWDoBhLW-DGRiQqxJnEsTWkD4Fah-V8ClYW7LaqKF-PHearwP/s1600/_DSC7386.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKoXlN_EehDnKGoV2ihMtfBEEf036WaU4JEba1ARS4f0lIqO95SV3pERMNS3QGFx0woUlK2nujJ5Mz9l9rtv3xoL578VNWDoBhLW-DGRiQqxJnEsTWkD4Fah-V8ClYW7LaqKF-PHearwP/s640/_DSC7386.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Björn lämnar över brev som hans elever skrivit till statsministern.</td></tr>
</tbody></table>
Jag tycker det känns otroligt häftigt att han kommer ut och besöker oss i Älta. Särskilt eftersom ingenting någonsin händer här. Inga stora möten, inga små möten heller för den delen. och inga första Maj demonstrationer. Vi får vackert åka till andra delar av kommunen för att träffa våra partivänner och demonstrera på första Maj.<br />
<br />
Just därför kändes det otroligt häftigt att han kom hit. Hit till Älta.<br />
<br />
(Älta är ett gammalt sommarstugeområde som nu håller på att omvandlas i raskt tempo till en klassisk villaförort. Vår del av kommunen gränsar till Skarpnäck och Tyresö, och ligger efter Hellasgården om man kommer på gamla Ältavägen från stan. Vi har länge varit den bortglömda delen av kommunen, tills någon kom på att man kunde exploatera all vacker natur vi hade här och bygga nya bostäder.)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74D3b7StDQomJchpesjZa8sOFVhri3OuxVYJGU-Bk90KXHcY5T2Kh07_3MKB-OSvtS5JZ-UqToKEu4S1CmtRTtZyPMYQvLgo6VBdpBRDBKiKeMKb4469lHj3zjlFrK_u-e2yelkQ7ORtU/s1600/_DSC7409.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74D3b7StDQomJchpesjZa8sOFVhri3OuxVYJGU-Bk90KXHcY5T2Kh07_3MKB-OSvtS5JZ-UqToKEu4S1CmtRTtZyPMYQvLgo6VBdpBRDBKiKeMKb4469lHj3zjlFrK_u-e2yelkQ7ORtU/s640/_DSC7409.jpg" title="Stefan Löfven i Älta" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stefan Löfven berättade om januariöverenskommelsen bland annat. </td></tr>
</tbody></table>
Men vad sade han då? Och vart kom pizzan in i bilden?!<br />
<br />
Löfven pratade om januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna. Väljarna gav oss inte majoritet så vi är tvungna att se verkligheten som den är och börja förhandla med andra partier i Riksdagen.<br />
<br />
Han gav också Liberalerna och Centern en eloge för att de gjort ett ideologiskt vägval. De valde demokratin framför fascismen. Blockpolitiken är uppbruten. Han menade att en starkt bunden blockpolitik förlamar hela politiken och låser möjligheterna till förändringar som kan gynna Sverige.<br />
<br />
Han varnade för utvecklingen som skett i Polen och Ungern där politiken börjat söka sig i in i domstolsväsenden och myndigheter. Politisk tillsatta domare är ingen önskvärd utveckling.<br />
<br />
Han betonade dock att vi ju i grunden är FÖR. För ett bättre samhälle att leva i.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd1L87fLeyE3mt4Rj5n1aFSET1dgHSCKSGYLEQ_HF1Q-vaVLEylBM-oFDZtnoz3mz1npedirOxj-nbTwAMpP0hr5_JzteQhIyUR2_fAmZmzQ0_MbHT5HDDIF48GxqHmRQQbzW-def8B4L6/s1600/_DSC7411.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd1L87fLeyE3mt4Rj5n1aFSET1dgHSCKSGYLEQ_HF1Q-vaVLEylBM-oFDZtnoz3mz1npedirOxj-nbTwAMpP0hr5_JzteQhIyUR2_fAmZmzQ0_MbHT5HDDIF48GxqHmRQQbzW-def8B4L6/s640/_DSC7411.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Magdalena Andersson, finansminister pratade budget.</td></tr>
</tbody></table>
Magdalena Andersson var också med på mötet. Hon berättade om budgeten, om hur skatterna justeras och vilka som försvinner helt. Vem som "får mer". Jag minns inte så mycket exakt av det hon pratade om- jag hade ju inget block med med mig :-( och mitt minne är ganska kasst just i detta avseende. Jag måste anteckna allting, för annars kommer jag inte ihåg vad folk har sagt. :-/<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeK1AyTlIH44qq5sglWTAaXxeLcd6rCcZdjCulvqtK4spt8E3EpfgEokcxpUZBEJa4NYXwOdOxWfLgE-yEyD5E7w8RsYllA7V4X_LGfDr1u99NYLO-flxI_I0tBeCXEEtMa9Kqc7dS7K_m/s1600/_DSC7426.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeK1AyTlIH44qq5sglWTAaXxeLcd6rCcZdjCulvqtK4spt8E3EpfgEokcxpUZBEJa4NYXwOdOxWfLgE-yEyD5E7w8RsYllA7V4X_LGfDr1u99NYLO-flxI_I0tBeCXEEtMa9Kqc7dS7K_m/s640/_DSC7426.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Khashayar Farmanbar, oppositionsråd i Nacka.</td></tr>
</tbody></table>
Khasayar Farmanbar är vårt oppositionsråd som tar debatterna med kommunalrådet när det behövs. </div>
<div>
<br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbd-6_wYtjt8XxdjAMvYZJbSTnqekRq5AWxcrXjIHaQ0a_WbsMLz16btPItsRhiBg6PgvwL8HdZMiBq-SxHRMwcb8ELNwSlDK0thlIruOZAFPmDGSxfix-nFkGkWW1mMKORpK4prnPNH6a/s1600/_DSC7349.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbd-6_wYtjt8XxdjAMvYZJbSTnqekRq5AWxcrXjIHaQ0a_WbsMLz16btPItsRhiBg6PgvwL8HdZMiBq-SxHRMwcb8ELNwSlDK0thlIruOZAFPmDGSxfix-nFkGkWW1mMKORpK4prnPNH6a/s640/_DSC7349.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En del av Nackas Socialdemokrater</td></tr>
</tbody></table>
<br /><div>
Visst är det ballt att träffa statsministern och finansministern, men det häftigaste är ju ändå att vi är så många som delar övertygelsen om att Socialdemokratin är den bästa vägen för Sverige. Allt det arbete vi utför varje dag, i våra partiföreningar, i fullmäktige, diverse olika nämnder och i riksdagen. Allt det arbetet utgår från oss. Alla är lika viktiga för att nå framgång. </div>
<div>
<br /></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq1fHxwblxKEs7bINN6d98uSTSCAP-aY2ctSwzNhUwaWEyHYQLr9qC0CLQuvgRMlYv7clzONmv4yIbKpF6BDgwnvmENKjLL2mfaO80nSABhQrgX0zg16kZxpqZSL1foeLF0nXwCcNE2Frd/s1600/_DSC7398.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq1fHxwblxKEs7bINN6d98uSTSCAP-aY2ctSwzNhUwaWEyHYQLr9qC0CLQuvgRMlYv7clzONmv4yIbKpF6BDgwnvmENKjLL2mfaO80nSABhQrgX0zg16kZxpqZSL1foeLF0nXwCcNE2Frd/s640/_DSC7398.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Maria Raner, ordförande för S i Nacka och Löfven</td></tr>
</tbody></table>
När vi hade lyssnat på alla talare så åt vi pizza och sen gick vi ut och knackade dörr för att prata om EU-valet som sker i vår. Det är ett viktigt val för att trycka tillbaka fascismen och värna demokratin i Europa. Vi delade upp oss och knackade på några dörrar var.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWVRO862cS-ah06Jad0O-FqKnBobR4-ZxZQBF9zkEBEwnxkzkkc365dqWmY9mGXUUruqteLGklDUywp8U__fY2crZ9t-UAlgtpdgHowF8sz6lxTqxOJYeDHTHlPCqXda-ZHoIKiEq8Qd_n/s1600/_DSC7419.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWVRO862cS-ah06Jad0O-FqKnBobR4-ZxZQBF9zkEBEwnxkzkkc365dqWmY9mGXUUruqteLGklDUywp8U__fY2crZ9t-UAlgtpdgHowF8sz6lxTqxOJYeDHTHlPCqXda-ZHoIKiEq8Qd_n/s640/_DSC7419.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Många partimedlemmar hade samlats för att lyssna på Löfven. </td></tr>
</tbody></table>
Jag gillar ju att på något sätt betrakta verkligheten utifrån, och det är ju ganska fascinerande att det bor så många olika sorteras människor så tätt inpå varandra. Den ena är ju inte den andra lik... Det var dagens filosfiska reflektion.<br />
<br />
Sammanfattningen av detta inlägg är att det var häftigt att Löfven och Magdalena Andersson kom till oss. Jag ser två oerhört kompetenta och skickliga politiker som också är skickliga förhandlare och slås av hur enormt stresståliga de måste vara. I grund och botten är de ju vanliga människor. De åker hit och dit, och är ständigt påpassade från media och från vanliga människor som vill ha svar på diverse olika frågor.<br />
<br />
Desto häftigare att han tog sig tiden att verkligen möta en väljare ansikte mot ansikte. Tänk vilken känsla att öppna dörren och så står statsministern där liksom!<br />
<br />
Som Magdalena sade:<br />
– Det är alltid kul att knacka dörr, men det blir ändå häftigare att knacka dörr med statsministern!<br />
<br />
Själv önskar jag att jag får äran att möta statsministern i mitt jobb nästa gång!<br />
<br /></div>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-1872088130336028312018-12-01T00:27:00.002+01:002018-12-01T00:27:38.076+01:00Flatens vackra bilder!Ibland har jag svårt att ta mig ut. Jag fastnar lätt i soffan och tar mig helt enkelt inte upp. Motivationen att resa på mig för att göra nåt räcker inte till. Att bara gå ut för att gå ut fungerar inte heller eftersom jag inte har något syfte med att gå ut.<br />
<br />
Just den här biten med extrema igångssättningsvårigheter är jättejobbigt eftersom det återspeglas i allting jag gör hela tiden. Jag kan börja förhandla med mig själv om att faktiskt gå ut, men jag brukar ge upp när det gått några timmar.<br />
<br />
Igångssättningssvårigheterna har blivit sjukt mycket lättare att hantera med medicin, men ibland ligger de liksom på pass och bara väntar på att få anfalla mig och riktigt frossa i att inte göra någonting vettigt alls. Då får jag ångest för att jag inte gjort nåt och så blir det en ond spiral.<br />
<br />
Hjärnan får ofta för sig att den inte orkar göra saker och att jag känner mig trött och måste vila... I själva verket handlar det ju mest om att jag måste tanka ny energi!<br />
<br />
Just vid de tillfällena är det helt underbart att ha en mysig vän i närheten som gärna går ut en promenad, dricker te och äter en macka i skogen och som också fotar! Alltså gör det ingenting om man stannar en gång var femte minut.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRV6ph4P_ejNKWzxRgUbclXt4Z1gz2Uvh0VJawsPCvQaDd65rFsQOh7qKcsqnZ8nXc72vbLxGt39UutyDDVTIDRAMgkg2fMWGLqIWWkncsuWb3o7nzcja4JlzYW2cfYbJk5p8H6p9HOrPE/s1600/_DSC6415.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="419" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRV6ph4P_ejNKWzxRgUbclXt4Z1gz2Uvh0VJawsPCvQaDd65rFsQOh7qKcsqnZ8nXc72vbLxGt39UutyDDVTIDRAMgkg2fMWGLqIWWkncsuWb3o7nzcja4JlzYW2cfYbJk5p8H6p9HOrPE/s640/_DSC6415.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min härliga vän Siss- Evy Dahlberg Sundström kramar en jättetjock gammal ek. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Varannan gång är det hon som stannar och ska fota några vackra träd och varannan gång är det jag som hittat nåt vansinnigt spännande eller vackert som bara måste avbildas från alla möjliga håll. När vi känner oss färdiga och fyllda med ny positiv energi, går vi hem. Stressfritt!<br />
<br />
Häromdagen var vi vid Ekudden som ligger i Flatens naturreservat. (tror jag) Det var gråmulet och började regna på promenaden men vi fullföljde ändå vår plan att gå till Ekudden för att fota.<br />
<br />
Det ångrade jag inte en sekund när jag såg hur fina bilderna blev efter att jag fixat lite med dem i datorn!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjexcSfpod6_SvRZLnmEZInxJ5fsqhcoMtEa_X0-tOfazeM_U15tWJOQdui6dyqTRu3rZ0oKfScZgw_iszgCfS2klYN4OucohxvfPy85BWuuGNd49AYgESTRJ8-hlVFRzyBbMIWoNZBpnA8/s1600/_DSC6265.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjexcSfpod6_SvRZLnmEZInxJ5fsqhcoMtEa_X0-tOfazeM_U15tWJOQdui6dyqTRu3rZ0oKfScZgw_iszgCfS2klYN4OucohxvfPy85BWuuGNd49AYgESTRJ8-hlVFRzyBbMIWoNZBpnA8/s640/_DSC6265.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Speglingar av en pinne i vattnet blir så himla vackert när man fixar till bilden i datorn. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_kUGrhFEbRAUlteOSztyNtz2KHmkhSRziytyUnP1CaW9R0yrZj2-qcYBqznkEUjyFEMDF7jXbo7JYFbQTvVlvlNR2J4eeAze_0nqS1jRpdpiQloY73FO0CZnaaD_n45I8NALhPEAZ1aZG/s1600/_DSC6272.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_kUGrhFEbRAUlteOSztyNtz2KHmkhSRziytyUnP1CaW9R0yrZj2-qcYBqznkEUjyFEMDF7jXbo7JYFbQTvVlvlNR2J4eeAze_0nqS1jRpdpiQloY73FO0CZnaaD_n45I8NALhPEAZ1aZG/s640/_DSC6272.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lilla Flatenbadet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnoyayhq1V4P5OwuuxSKsPp54uLH23Gbfd4A2l-KLiNvtQUrb_CaWZH-1KmEmIm5t-ZiYmBjZGHvGU5XdoalKn-2IEUJBi9waTTihon5EOIJq74M7UIaMb2z2WAuX30QvDUAQQnf9S5og-/s1600/_DSC6326.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnoyayhq1V4P5OwuuxSKsPp54uLH23Gbfd4A2l-KLiNvtQUrb_CaWZH-1KmEmIm5t-ZiYmBjZGHvGU5XdoalKn-2IEUJBi9waTTihon5EOIJq74M7UIaMb2z2WAuX30QvDUAQQnf9S5og-/s640/_DSC6326.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Linjer som möter varandra är så otroligt vackert tycker jag</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ernw0CqIuM5EzYdSQO0YV6if97cROeZDW30KRA8oKkC5XS4u3zHYBKumVQH-nKhj1m05vejILxnniLU3LR3raNF-f12MXTZ2c8R29fSKPNetLkt3LxfGcsipvZ4lztIbIDEG1Tl4ifNJ/s1600/_DSC6341.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ernw0CqIuM5EzYdSQO0YV6if97cROeZDW30KRA8oKkC5XS4u3zHYBKumVQH-nKhj1m05vejILxnniLU3LR3raNF-f12MXTZ2c8R29fSKPNetLkt3LxfGcsipvZ4lztIbIDEG1Tl4ifNJ/s640/_DSC6341.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag älskar alla färgerna på löven på sjöbotten samtidigt som trädet speglar sig i sjön. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvX813JS00nfzjRNLBBWsg8Y6lgH6kKzrUL9Luv06guDZIo4Fc_r4o_ZpP9_nG1fGslSLBPZOobltYrpUAA75qraQqN57uDwu9y_0FAYfyQCJ0Wpm8iUvcHLz1ziVLnDe-7KWsGWh51tCw/s1600/_DSC6383.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvX813JS00nfzjRNLBBWsg8Y6lgH6kKzrUL9Luv06guDZIo4Fc_r4o_ZpP9_nG1fGslSLBPZOobltYrpUAA75qraQqN57uDwu9y_0FAYfyQCJ0Wpm8iUvcHLz1ziVLnDe-7KWsGWh51tCw/s640/_DSC6383.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gamla knotiga ekar vars grenar avtecknar sig mot himlen... så sanslöst vackert!</td></tr>
</tbody></table>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-29449919643419501392018-10-18T17:52:00.001+02:002018-10-18T17:52:53.764+02:00Arbetsförmedlingen erbjuder "praktik i staten"!Arbetsförmedlingen, en ständig källa till djupsinniga analyser, akuta stressreaktioner och befängda skratt.<br />
Vad menar ni nu? Vad är det här? Jag blir så trött.<br />
<br />
<br />
I våras blev jag kallad till ett informationsmöte om "skogsnära jobb". Det var ett möte på ca en timme om hur vi som är arbetslösa kulturarbetare nu kunde få möjlighet att jobba med att röja sly, laga staket och röja ekbackar från oönskad växtlighet.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIVDrCkMmpZDX8n_m5O0Iwg3_d8Txn1NMh3XLEpNErUwuvpjcDM26KtO_vnS44cWC9cG3S64cNhkksN5-18NEL84uYsOiqusIl6uv58HioqsSIEohYdJaAWMQbu5gk3DYNZA3vqCslf_t-/s1600/_DSC1611.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIVDrCkMmpZDX8n_m5O0Iwg3_d8Txn1NMh3XLEpNErUwuvpjcDM26KtO_vnS44cWC9cG3S64cNhkksN5-18NEL84uYsOiqusIl6uv58HioqsSIEohYdJaAWMQbu5gk3DYNZA3vqCslf_t-/s640/_DSC1611.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En vacker skog från Gravendal, en liten by i Ludvika kommun.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Kvinnan som informerade om projektet var väldigt entusiastisk och meddelade att hon hade läst skogsvård på universitetet i Zagreb och att hon nu fått sitt drömjobb på Skogsvårdsstyrelsen. Samtidigt meddelade ansvarig arbetsförmedlare att AF Kultur hade blivit tilldelad en kvot som de skulle fylla.<br />
<br />
Stop! tänkte jag genast säga till kvinnan.<br />
<br />
Du står där och meddelar glatt att du har ditt drömjobb. Kul för dig verkligen! Mitt drömjobb är att få jobba med journalistik. När du uttrycker dig på det sättet blir det rent förnedrande för mig som måste lyssna.<br />
<br />
Vi är inte alls på samma plan. Vi möts inte alls. För du förstår inte att jag som sitter här och lyssnar på din föreläsning inte alls har för avsikt att bli arbetsledare i skogen och ta motorsågs och röljsågskort.<br />
<br />
Den mer allvarliga biten var att ersättningen räknades som lön. Bara väldigt, väldigt mycket lägre än vad jag skulle få om jag jobbade på ett riktigt jobb.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMFRSo56tYadzLj4MlrAvDvVdWmSKg5rMY-o_4-osFymCQhJ9wuSXkdbd8_QYEfLIxu_PUMOFCNe-mQnUonvhbjLfS-2u0JKPInpSgCeD7_ksU7cZdlEab-f6R5hQsopfzH7dNxQF8jheC/s1600/_DSC1899.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMFRSo56tYadzLj4MlrAvDvVdWmSKg5rMY-o_4-osFymCQhJ9wuSXkdbd8_QYEfLIxu_PUMOFCNe-mQnUonvhbjLfS-2u0JKPInpSgCeD7_ksU7cZdlEab-f6R5hQsopfzH7dNxQF8jheC/s640/_DSC1899.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sjön Väsman i Ludvika.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Som arbetssökande blir man något av en expert på villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. För mig är den viktigaste grundprincipen är att ALDRIG ta ett jobb med sämre betalt än föregående jobb och ALDRIG gå ner i tid. Gör man det är ekonomin körd. Då får man ut så lite pengar att vräkningshotet snart blir verklighet.<br />
<br />
Handläggaren hade inte koll. Han hänvisade vagt till Försäkringskassan. Det vet vi alla hur pålitliga de är.<br />
<br />
PHU. Jag hade tur, fixade ett jobb, och tog kommando över mitt eget liv och min egen framtid.<br />
<br />
Tre månaders respit från arbetsmarknadspolitiska projekt som ska säljas in med ett leende och milt tvång.<br />
<br />
Nu har regeringen- det bär mig emot att skriva det, men så är det- hittat på att funktionsnedsatta människor och människor som är nyanlända i Sverige ska får göra praktik i staten. Vi ska alltså få göra praktik på de statliga myndigheterna. Bra tanke, men det känns inte särskilt väl förankrat i verkligheten.<br />
<br />
Jag har fått två "erbjudanden" om praktik. Ett på Tillväxtverket och ett på Brottsförebyggande rådet.<br />
<br />
Båda som kommunikatör/internkommunikatör. Jag har aldrig arbetat som kommunikatör.<br />
<br />
Båda platserna kräver akademisk utbildning i tex media och kommunikationsvetenskap.<br />
<br />
Jag har uppfattat kriterierna/arbetsuppgifterna som väldigt vaga, men generellt:<br />
<br />
ska man lätt kunna skriva långa texter på svenska<br />
lätt för samarbete<br />
lätt fånga upp behov av internkommunikation inom organisationen<br />
kunna Photoshop, Indesign<br />
hantera webben<br />
gärna ha arbetat med internkommunikation tidigare.<br />
korrekturläsa beroende på nivå på engelska<br />
viss rådgivning till den som funderar på att starta eget<br />
deltagande på mässor<br />
sitta med på möten<br />
skriva en text om hur det var att komma till Sverige<br />
Officepaketet<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgm0TUbFShHNwkw1j7IoNNEMaTP7575rpQ5jjFxdPd3eej0bA_qqr4bGHK-pYGUwjhp5Gd30NGmBF5wt0HqmSuk_pOS4OP7U9FcSUy38QhCIZ7QeKiRELY9G_YJBmpXqHsQPPV4ZqHPCD-q/s1600/_DSC4220.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1065" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgm0TUbFShHNwkw1j7IoNNEMaTP7575rpQ5jjFxdPd3eej0bA_qqr4bGHK-pYGUwjhp5Gd30NGmBF5wt0HqmSuk_pOS4OP7U9FcSUy38QhCIZ7QeKiRELY9G_YJBmpXqHsQPPV4ZqHPCD-q/s640/_DSC4220.jpg" width="420" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikt genom fönstret på Hammarkullen i Ludvika.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag ifrågasatte om detta verkligen skulle gagna mig, med tanke på min framtid som journalist och om jag var tvungen att söka.<br />
<br />
Det var jag. "Det är nödvändigt att bredda sig idag" fick jag som svar.<br />
<br />
Ok jag söker tänker jag.<br />
<br />
Det är något som skaver. Jag har funderat på vad det är och kommit fram till att hela grejen känns så otroligt fel- för MIG. Ingen har frågat MIG om detta är en bra lösning för MIG. Jag förväntas bara vara tacksam och anpassa mig. Jag är inte särskilt tacksam av mig och jag gillar inte att anpassa mig till saker som jag tycker är onödiga eller känns meningslösa.<br />
<br />
Jag vänder mig enormt starkt emot att man klumpar ihop funktionshindrade/funktionsvarierade människor i en klump och hittar på ett projekt till "oss". Jag vill inte bli ihopklumpad med någon.<br />
<br />
Såklart kan jag ju inte låta bli att fundera på kriterierna sett i relation till målgruppen också, men de kanske hittar nån nyanländ som är grym på svenska, eller nån funktionshindrad som är grym på alla de där andra kriterierna. Det känns bara så absurt.<br />
<br />
Handläggaren skriver sök det här <b>jobbet,</b> och det står i "annonsen" att arbetsplatsen har kollektivavtal. Jag började fundera på om jag kanske har fått alltihop om bakfoten. Det kanske är ett jobb?<br />
<br />
Jag mejlade handläggaren och frågade och bad om ett förtydligande. Också för att kraven som ställs på mig antagligen är mycket högre om jag ska jobba, än om jag praktiserar.<br />
<br />
Då ringer den andra handläggaren jag har kontakt med (som ändå är bra generellt sett), och säger att X skickar mig förslag på praktikplatser och att det är jätteviktigt att jag söker dem. Om jag nu vägrar att söka dessa praktikplatser så får de försöka hitta på något annat. Suck.<br />
<br />
Jag kände direkt vibben att de tycker att jag är krävande och jobbig som måste ifrågasätta saker och vill ha svar på "omöjliga frågor".<br />
<br />
– Om det nu skiter sig i kommunikationen på den här arbetsplatsen kommer ni ut och hjälper till då? frågade jag handläggaren.<br />
– Ja visst. Då får X rycka ut och ha ett samtal med er.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbhag0tXkR8o1e70iKFUjyzg6zwEjWsTIhUPlEsvH9m0ou7Wkjn2ibR92F0Mi3DmiiHSxGrkgj2QSOF5iV3tK6z2_xtrq5q3Taku5WXRLdeI_a1pD87vnCFhILFVkM-Qjs30JnUxfVQcot/s1600/_DSC4181.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbhag0tXkR8o1e70iKFUjyzg6zwEjWsTIhUPlEsvH9m0ou7Wkjn2ibR92F0Mi3DmiiHSxGrkgj2QSOF5iV3tK6z2_xtrq5q3Taku5WXRLdeI_a1pD87vnCFhILFVkM-Qjs30JnUxfVQcot/s640/_DSC4181.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fredriksberg, Ludvika kommun</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Ridå.<br />
Jag kände igen bara att de inte fattar. Ska man kunna medla mellan mig och någon annan krävs att man har en djupgående förståelse för problemet och på ett pedagogisk sätt kunna förklara det för mig och arbetsgivaren samtidigt som man tänker ut förslag till lösningar.<br />
<br />
Jag litar inte på handläggarna att de har den kompetensen. I synnerhet inte eftersom det känns som att handläggaren som ska medla har tröttnat på mig redan innan vi har börjat. Det gör mig ganska ledsen på nåt sätt att man inte kan se mig för den jag är.<br />
<br />
Jag funderade på om jag skulle publicera det här inlägget, men så kände jag att det är det här som är JAG! Jag granskar, ifrågasätter, analyserar saker och har åsikter om det mesta. Ibland kan jag också ge uttryck för det jag tycker på ett ganska spetsigt sätt. Gillar man inte det så kan jag bara beklaga, för jag föddes sån.<br />
<br />
Såklart kan jag också se det från handläggarnas perspektiv. De har fått ett uppdrag, som de är tillsatta för att försöka ordna så att det blir nåt vettigt av det. I slutänden är det arbetsmarknadspolitik i sin yttersta spets- och politik råkar ju vara ett av mina favoritområden...<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEISgqncjdv10Gv4oaQBeBmPyOUb3MoMTqqkd6uNnj2YBs3zYKGwlxLivT_Ohs5kaEkjNn0JZ7P-qAhvkURyHRh7buo_vfFyKynw7-_0PVZxXpyLFSqDU2d0j9pNZbXwhJ1YQMoo3FtKYs/s1600/_DSC2150.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEISgqncjdv10Gv4oaQBeBmPyOUb3MoMTqqkd6uNnj2YBs3zYKGwlxLivT_Ohs5kaEkjNn0JZ7P-qAhvkURyHRh7buo_vfFyKynw7-_0PVZxXpyLFSqDU2d0j9pNZbXwhJ1YQMoo3FtKYs/s640/_DSC2150.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Solnedgången från min balkong över ABB Ludvika. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nej det är inte lätt, varken att vara arbetsförmedlare eller arbetssökande. Vi är ju båda två delar av samma system, bara på olika sidor av skrivbordet. Fast egentligen är det ju ganska lätt. Behandla mig med värdighet och respekt så får du det tillbaka.<br />
<br />
Frågan är väl bara om det går att kräva att bli behandlad med värdighet och respekt av ett politiskt system. ;-)<br />
<br />
Tack vare er fantastiska läsare så har jag nu ett nytt yrke som jag tänker maxa, eftersom jag ju vet att det är världens bästa jobb för mig. Jag ska bara parera Arbetsförmedlingen på vägen.<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-38697773281859575852018-08-28T14:55:00.001+02:002018-08-28T15:10:35.010+02:00Succé för ny journalist på Dalarnas Tidningar "Jag har väldens bästa jobb"<b>När jag möter Sofia Myhrman är hon hemma igen i Älta efter att ha jobbat tre månader i Dalarna. Framgångarna har staplats på varandra, men det har inte bara varit en dans på rosor avslöjar hon i dagens intervju. </b><br />
<b><br /></b>
<b>– Det var slitigt med alla flyttar, men ändå sååå roligt! säger hon.</b><br />
<b><br /></b>
Första jobbet i en helt ny bransch, i två nya städer, där hon aldrig varit förut. En månads förberedelse för att fixa boende, och transport till Dalarna.<br />
<br />
– Jag fick väldigt mycket hjälp av mina föräldrar, säger hon. Utan dem hade det varit väldigt tufft.<br />
<br />
Vart handlar man mat? Vart går bussen? Vart köper man bussbiljetter? Vart ligger redaktionen? Hur kommer man in genom dörren? Vart hämtar man kaffe? Vart ligger toaletten?<br />
<br />
– Ja gud det var sjukt mycket energi som gick åt att orientera sig de första dagarna, säger hon med ett skratt. Jag kan ju skratta åt det nu, men då var jag väldigt stressad.<br />
<br />
Första artikeln jag skrev handlade om <a href="https://www.dt.se/artikel/dalarna/ludvika/abb-anstalld-i-ludvika-hotas-av-utvisning-familjens-ode-har-blivit-en-riksfraga" target="_blank">"ABB-familjen" </a>som blev utvisade. Det som kallas för kompetensutvisning, berättar hon...<br />
<br />
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVT8loBsChUPNF3Bp-BrcP-xCNAjfv0VHtkLCx0QDgu0ZmZEFCJVG-mc7-kkzkW2lNoyBp2xWbqZ3ToQ5C_GqiDndZDEzsCxuPIT_-_ifImF4S71Tc1OjDhUlGc05Z35aiKqntEScLsBbt/s1600/IMG_2653.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVT8loBsChUPNF3Bp-BrcP-xCNAjfv0VHtkLCx0QDgu0ZmZEFCJVG-mc7-kkzkW2lNoyBp2xWbqZ3ToQ5C_GqiDndZDEzsCxuPIT_-_ifImF4S71Tc1OjDhUlGc05Z35aiKqntEScLsBbt/s640/IMG_2653.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min första löpsedel</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyivQD6hcoyeyAg30BKLkzfvuDesFLfpjkIGz5N2-shSlOdxlRJeCVTnf4jjMK2eIuNBbif988BRLNIzNT0jh5fLUD1DbEZZ5M084rvPgioVWxN9JpDq69wuFr5zu11gZRjJ_A-fZ1X2kk/s1600/IMG_2657.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyivQD6hcoyeyAg30BKLkzfvuDesFLfpjkIGz5N2-shSlOdxlRJeCVTnf4jjMK2eIuNBbif988BRLNIzNT0jh5fLUD1DbEZZ5M084rvPgioVWxN9JpDq69wuFr5zu11gZRjJ_A-fZ1X2kk/s640/IMG_2657.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Framsidan</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
Alltså jag måste bryta formatet nu. Jag måste berätta hur sjukt nervös jag var när jag skulle göra min första intervju. Jag började jobba i Falun på måndagen och på onsdagen satt jag i en bil på väg till Ludvika.<br />
<br />
– Eftersom du ska jobba i Ludvika tänkte vi att du kunde skriva om den här familjen. Han har visst skrivit nåt på Facebook som blivit stort, sade min chef.<br />
<br />
<br />
Jag bestämde intervjutid på eftermiddagen och hade precis låst dörren på torpet som jag hyrde.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Jag var så fruktansvärt nervös att jag tappade nyckel- som for rakt ner mellan springorna i trädäcket utanför dörren...<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFo0AW0a1P8rL7c-loYCVY7vEkvfuss4KrJdIFsve2vtJ2alHD6LlUxfm-MApDtmzugDWKN_9VQUJYA_LRUCxIGKDPJg6Q34pG5weT82mjleEkXiRD7WtElQJHXY4NWAoYWf0i2eO-DMiZ/s1600/IMG_2654.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFo0AW0a1P8rL7c-loYCVY7vEkvfuss4KrJdIFsve2vtJ2alHD6LlUxfm-MApDtmzugDWKN_9VQUJYA_LRUCxIGKDPJg6Q34pG5weT82mjleEkXiRD7WtElQJHXY4NWAoYWf0i2eO-DMiZ/s640/IMG_2654.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min första publicerade artikel.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag kom i alla fall fram till Ludvika hittade huset och plingade på. Mitt första möte, min första<br />
<br />
intervju... gick som en dans... Vi pratade engelska och svenska när orden inte räckte till.<br />
<br />
– Å vi var så glada att du tog det där jobbet sade mina kollegor på Ludvikaredaktionen.<br />
<br />
Jag förstår dem. De gör ett ENORMT jobb med vardagsbevakningen och att jag tog det här jobbet var nog en välkommen avlastning.<br />
<br />
Artikeln har jag ju berättat om tidigare, men jag är så sjukt stolt över den artikeln så jag måste skryta lite mer. Den genererade både framsida och löp både på första artikeln som jag skrev i maj och sen igen när familjen fick det definitiva beskedet att de måste lämna Sverige.<br />
<br />
Vid det tillfället var det en av mina kollegor som skrev en artikel.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSCnegnf8NayxUgBw8NUQ4_ivmY_9jUMg7zctxzgzMyxHUZ7P-qG4QMpRRRoveoEZQgjLI8xyGKm8KoTG0Jx7U-uzIVnLC29_xwcRM8pP0gP92Bcq850p3KiQgMKMAvZXdENw8KtJyiVz3/s1600/IMG_4038.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSCnegnf8NayxUgBw8NUQ4_ivmY_9jUMg7zctxzgzMyxHUZ7P-qG4QMpRRRoveoEZQgjLI8xyGKm8KoTG0Jx7U-uzIVnLC29_xwcRM8pP0gP92Bcq850p3KiQgMKMAvZXdENw8KtJyiVz3/s400/IMG_4038.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Övre rubriken är min kollegas artikel, och den undre är min bild på ett annat jobb.<br />
<br />
<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigABmI0ep3WzIWXX6VlaK0GaVhogdZJ0efbFJBmT0jMC1VkIhcflXSSrNzcLEJy3XJ-o-SUjPBiWbopBw7ZQMsJ4sKz9LgHRmh7vWhqz-dWD1MiXa5hrvKoFTvw9kyH64eJrS4WRyzmXYu/s1600/IMG_4039.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigABmI0ep3WzIWXX6VlaK0GaVhogdZJ0efbFJBmT0jMC1VkIhcflXSSrNzcLEJy3XJ-o-SUjPBiWbopBw7ZQMsJ4sKz9LgHRmh7vWhqz-dWD1MiXa5hrvKoFTvw9kyH64eJrS4WRyzmXYu/s400/IMG_4039.JPG" width="300" /></a><br />
<br />
Tillbaka till första artikeln; Min kollega som jobbar med redigeringen på Ludvikatidningen kom bara in och lade löpsedeln på mitt skrivbord...<br />
<br />
Jag vet inte ens om jag kan beskriva känslan som infann sig. Just då kändes det så overkligt, men ändå så as-häftigt.. Jag tog bara upp den där löpsedeln och tittade på den innan jag jobbade vidare med nästa artikel.<br />
<br />
En sån där endorfinkick, fast det var så overkligt. Så svårt att ta in.<br />
<br />
Har man haft ett omslag, och ett löp vill man ha fler. I alla fall vill jag ha fler. Många fler. En dagstidning lever ju bara en dag, sen kommer det nytt.<br />
<br />
Kickarna i hjärnan lever tyvärr inte så länge- särskilt inte om man har en adhd- hjärna som alltid vill ha mer och bättre... hahaha<br />
<br />
... men journalistik är sååå mycket mer än att bara jaga omslag och löpsedlar för mig... Det handlar om att fånga de där små nyanserna och berätta för mina läsare på ett sätt som balanserar saklighet och fakta med känslan av familjens "atmosfär" eller hur jag ska uttrycka det.<br />
<br />
Jag vill berätta och väcka empati utan att det välter över och bara blir sensationsjournalistik.<br />
Sista veckan träffade jag familjen igen. Deras historia har verkligen nått ut. Mellan våra två träffar gick det nästan tre månader och det första jag möts av är…<br />
<br />
– Vilken fin artikel du skrev om familjen. Det är verkligen bedrövligt det hrä som händer med familjen... (kanske inte exakt citerat, men känslan i rösten var sån att tolkningen blir korrekt)<br />
<br />
Min dåvarande chef hade nog inte förstått hur stor historien skulle växa sig, så beslutet att intervjua dem igen var faktiskt mitt eget. Min egensinnighet och mitt eget driv fick ta plats- äntligen, och det gav resultat.<br />
<br />
Jag står precis på Storgatan i Ludvika och fotar Gustav Fridolin som kommit till Ludvika för att prata med väljarna, när min kollega plötsligt står bredvid mig.<br />
<br />
– Sofia du måste komma tillbaka till redaktionen och skriva klart artikeln om familjen. Chefen har ringt dig flera gånger...<br />
– Ah shit. Jag har ju alltid telefonen på ljudlös, för att inte bli så störd av allt plingande och plongande.<br />
<br />
Jag springer tillbaka till redaktionen och ringer chefen, men andan i halsen.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaIN6LBnWDjDbP0qsITGa0tkJGSI8irxGSToSSy8JSaDlov3mj0qMHGAYemzC45BkR_7Niprd2wWltE58y9W7pbQls3q8vuBsMb5D64bOzLNrOaL8s4Jmg-EAeRDkcbffBWws8PD_pkglt/s1600/IMG_4507.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaIN6LBnWDjDbP0qsITGa0tkJGSI8irxGSToSSy8JSaDlov3mj0qMHGAYemzC45BkR_7Niprd2wWltE58y9W7pbQls3q8vuBsMb5D64bOzLNrOaL8s4Jmg-EAeRDkcbffBWws8PD_pkglt/s640/IMG_4507.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
– Läget är HELT annorlunda nu. Han (Ali Omumi som artikeln handlade om) har uppdaterat sin Facebook och nu har riksmedia hängt på. Vi måste publicera nu!<br />
<br />
För bara några månader sen hade jag blivit fruktansvärt stressad och hjärnan kanske hade gått i baklås, men självkänslan har verkligen vuxit under sommaren och stressen för oväntade händelser minskat.<br />
<br />
Helt avgörande är naturligtvis även vilket stöd och hjälp man får av sin chef. Min chef hjälpte mig att fixa de sista detaljerna i artikeln och sen publicerade vi.<br />
<br />
– Artikeln kommer gå på (någon förkortning som jag inte minns).<br />
– Vad betyder det?<br />
– Att den kommer att gå i alla tidningar...<br />
<br />
Den dagen hade jag MINST fyra löp med samma artikel! Givetvis har jag tagit bilderna också. <br />
<br />
Succé! Jag är så sjukt glad och så stolt!!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVKt-c5PwO3S2dQUYrSks9hOwRZXgVfbl5rvHK7EWimRoTudElEghFv3PnChC5w7QSB0oXvz2QoL4E8WOmiaxjmDU4RCTe5qsTbnt7gPSyP3-KSiv2qWpRElWpiuL5ro8sx0s-JEZQzLh0/s1600/IMG_4509.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVKt-c5PwO3S2dQUYrSks9hOwRZXgVfbl5rvHK7EWimRoTudElEghFv3PnChC5w7QSB0oXvz2QoL4E8WOmiaxjmDU4RCTe5qsTbnt7gPSyP3-KSiv2qWpRElWpiuL5ro8sx0s-JEZQzLh0/s640/IMG_4509.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Många löp på min sista artikel om familjen. </td></tr>
</tbody></table>
Det finaste är ändå att Ali med familj verkligen tyckte om min artikel, att den var den bästa. Även den sista artikeln blev väl emottagen både av familjen och av läsarna.<br />
<br />
– Wow vad starkt! skrev Ali Omumi till mig när han läst <a href="https://www.dt.se/artikel/dalarna/ludvika/hej-da-sverige-nu-tvingas-familjen-lamna-landet-vi-ger-inte-upp-hoppet" target="_blank">den sista artikeln</a>.<br />
<br />
Han sade flera gånger att jag skrivit den bästa artikeln om honom och familjen. Sammanlagt skrev jag fem artiklar om familjen och olika aspekter på problemet med kompetensutvisningar. Jag intervjuade både <a href="https://www.dt.se/artikel/dalarna/ludvika/abb-s-hogsta-ledning-ger-sitt-stod-till-utvisningshotad-ludvikabo-har-aktualiserat-ett-stort-problem" target="_blank">Sverige- chefen för ABB</a> och <a href="https://www.dt.se/artikel/dalarna/ludvika/stockholms-handelskammare-kritiserar-kompetensutvisningarna-det-maste-vara-latt-att-gora-ratt" target="_blank">VD:n för Stockholms handelskammare</a>.<br />
<br />
Jag fick mejl från en läsare i Hedemora där läsaren tyckte att jag skrivit en bra artikel som gärna fick följas upp.<br />
<br />
Jag är såå glad att jag fick träffa familjen, även om det var väldigt tråkiga omständigheter. Mitt jobb känns så viktigt. Det känns också otroligt viktigt och fint att kunna lyfta fram en stark berättelse utan att ta till överdrivet starka ord för att nå igenom bruset.<br />
<br />
Det räcker med att beskriva små detaljer, en känsla, en stämning eller kanske flera för att läsaren ska bli berörd. Det passar mig som handen i handsken!<br />
<br />
Jag har på allvar bytt karriär och fått världens bästa jobb.<br />
<br />
Vill du läsa dessa artiklar eller andra som jag skrivit måste du vara pluskund på <a href="https://www.dt.se/" target="_blank">Dalarnas tidningar</a>.Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-40293122102725077292018-06-06T22:54:00.000+02:002018-06-06T22:54:46.417+02:00Hur går det då?<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYDagBa_pxx5zH1x2tNLDkGHMTx51gq4toEmz8wgCw1OYtqs5QCLxBwrBbktQXuugBadVFJXdUmSJIXO4jt0Q78exjpEHkgYCb-QegkB1GCQK47g4tB7ZpDkWo8cvvWDjTl-SQerzW-5oN/s1600/IMG_2954.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYDagBa_pxx5zH1x2tNLDkGHMTx51gq4toEmz8wgCw1OYtqs5QCLxBwrBbktQXuugBadVFJXdUmSJIXO4jt0Q78exjpEHkgYCb-QegkB1GCQK47g4tB7ZpDkWo8cvvWDjTl-SQerzW-5oN/s640/IMG_2954.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikt från min balkong. Huset är ABBs verkstäder och kontor tror jag. Framför huset går tågspåret, där både regionaltåg (tåg i Bergslagen) kör, rikståg och godstrafik. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
En vecka i Falun och snart tre veckor i Ludvika. Tiden går blixtsnabbt. Frågan som säkert alla undrar över är ju:<br />
Hur går det då?<br />
Svar: Det går bra! Väldigt bra.<br />
<br />
Här kan du läsa alla mina artiklar om du har ett abonnemang: <a href="https://www.dt.se/sok">https://www.dt.se/sok</a><br />
<br />
Jag har suveränt bra chefer och trevliga kollegor, men det skulle ju inte vara nåt värt om inte människor tycker om det jag skriver. Därför är jag mest stolt över gensvaret från alla som läser mina artiklar! Vissa tar sig till och med tiden att skriva och tacka för fin artikel eller bara säger vilken fin artikel du skrev om XX. Det gör mig så glad!!!<br />
<br />
Ibland har jag en svacka när det går sååå trögt. Det är de där stunderna när det känns som jag skriver och skriver och tillslut känner som att jag aldrig kommer till saken.<br />
<br />
-Vad är grejen?!<br />
-Ja, vad är egentligen grejen?!<br />
<br />
Skriva långt är ju inget problem om texten håller ihop och har nån slags puls. Min första artikel hamnade på ett mittuppslag. 11789 tecken tror jag det var. Det är MÅNGA tecken. Väldigt många tecken.<br />
<br />
-Haha du tar kronan. Långskrivaren... Mina kollegor har lite roligt åt mig och mina låååånga artiklar.<br />
<br />
Japp. Jag skriver gärna långt. Med mig är det ju myckeavallt! ;-))<br />
Faktiskt längtar jag lite efter att kunna skriva riktigt långt. Typ böcker eller så. Vi får väl se. Tålamooood!! Undrar hur många gånger jag har tagit ett djupt andetag och sagt det till mig själv när barnen krånglar. Nu skulle jag behöva säga det till mig själv lite oftare.<br />
<br />
Jag är ju en rastlös själ som vill vidare hela tiden. Man kan inte stanna för länge vid samma moment, för då hinner man ju inte med nånting... Samtidigt måste artiklarna och bilderna bli bra.<br />
<br />
Samtidigt är jag ju ny i branschen. Ingen är ju bäst direkt. Tåålamod. Det tar tid att lära sig ett nytt yrke. Svårast är nog faktiskt att komma ihåg exakt vad människor säger. Jag försöker att skriva och memorera, men det är ändå svårt. Det är så viktigt att det blir rätt, man kanske lär sig när man blir mer rutinerad. Man får inte "lägga orden i mun på någon" om man skriver för en tidning. Om jag skriver böcker eller noveller eller nåt kan jag ju hitta på själv.<br />
<br />
Kanske kan skriva lite sånt vid sidan av.<br />
<br />
För första gången i mitt liv så tycker jag att det känns tråkigt att inte få gå till jobbet. Nu har jag ju världens bästa jobb! På den här lilla redaktionen har jag dessutom ett eget litet kontor!!! Ett eget skrivbord, en egen dator som bara jag skriver på. INGEN flyttar på mina saker eller stör sig på att det är stökigt. Paradoxalt nog gör det också att jag har lättare att hålla ordning!<br />
<br />
Vill jag ha en kopp kaffe på mitt skrivbord funkar det alldeles utmärkt. Vill jag äta en macka kan jag föra det när det passar mig. Underbart!<br />
<br />
Ludvika är tyvärr mest känt för NMR- Nordiska motståndsrörelsen. Jag har bara stött på dem när jag bevakade fullmäktige, och det var där jag fick mitt första löp pga ett utspel de gjorde angående en misshandel av en pizzabagare. Artikeln blev inte så bra, men en kollega tog över och skrev en svinbra uppföljning och det jag kan göra är att lära mig för framtiden, hur man ska skriva en sån artikel. Jag är ju trots allt ny.<br />
<br />
Tillbaka till Ludvika så tycker jag att det är tråkigt att den bara är känd för NMR. <b>Här bor så fantastiskt många trevliga människor</b>, men det gör sig inte riktigt i nationell press. Det räcker ju inte med att de är trevliga för att Aftonbladet ska bli intresserade.<br />
<br />
Desto roligare tycker jag att det är att få förmånen att skriva för en så pass liten tidning som möjliggör kontakten med alla dessa trevliga människor. Det känns som att jag skriver om viktiga saker som berör många människor, och det passar mig som handen i handsken!<br />
<br />
Lite ensamt blir det ändå att jobba såhär på annan ort. Jag känner ingen här och har egentligen ingen koppling hit mer än jobbet. Jobba äta och sova... Det är också svårt att acceptera att orken inte räcker längre än att just äta sova och jobba. Just nu. Om jag skulle stanna på ett ställe längre tid tror jag att det skulle vara annorlunda. Att ständigt bryta upp och starta om tar väldigt mycket energi.<br />
<br />
Nu tror jag att jag ska avsluta innan även det här inlägget blir en roman. Jag brukar skoja med med människor jag möter att jag går därifrån med så mycket anteckningar att det skulle räcka till mindre roman... ;-) Myckeavallt...<br />
<br />
Imorgon ska jag träffa en man som blivit räddad av änglar! Mannen har varit med i programmet med samma namn. Det ni!! <b style="background-color: yellow;">Jag har världens bästa jobb! </b><br />
<br />
PS. för er som undrar om det hänt något oförklarligt här så kan jag svara ja på den frågan. Min kollega frågade om en nyckel till ett fönster, och jag tänkte att jag hade lagt den i lådan för att veta vart jag hade den, men det var inte rätt nyckel i lådan...<br />
<br />
Den nyckel som låg i lådan har jag aldrig sett förut och den skulle hänga i ett skåp som jag inte visste fanns... Vi får se hur det utvecklar sig. De på andra sidan tycker nog att jag ska fortsätta att jobba lite mer på min andliga utveckling, så jag får väl ta tag i det helt enkelt. DS<br />
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-14309676336784262602018-05-14T22:03:00.002+02:002018-05-14T22:03:44.713+02:00Första dagen på nya jobbet.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwQLi3jllhpX2nd-BTmYN61nehnw-iNrEz7CMiYGAG9r282aWh5qFXAr3uiks8g8MGvbZhUeAsjEdcD3VvXwymnA2k9OQGlapHJqTlcNsPc9hQGJk4NE5qz9US7zTwHOvleHfQRjCrnl8T/s1600/_DSC8339+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwQLi3jllhpX2nd-BTmYN61nehnw-iNrEz7CMiYGAG9r282aWh5qFXAr3uiks8g8MGvbZhUeAsjEdcD3VvXwymnA2k9OQGlapHJqTlcNsPc9hQGJk4NE5qz9US7zTwHOvleHfQRjCrnl8T/s640/_DSC8339+kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Genombrott! (Bilden tog jag i Rågsved på Nyårsafton)</td></tr>
</tbody></table>
Idag jobbade jag första dagen på Dalarnas tidnings redaktion. Lite nervöst var det såklart, men jag har faktiskt knappt känt mig stressad över att börja på ett nytt jobb. Lite stressad har jag såklart varit över allt som skulle fixas innan, med boende flytt av post, dammsugning, matlagning, val av kläder, skor, vattning av orkidéer, disk och allt annat som man behöver styra upp innan man ger sig iväg.<br />
<br />
Jag är ju alltid mycket av allt och det inkluderar såklart även packningen. Två stora resväskor, kamera, dator, handväska... och så täcket såklart! Ändå glömde jag lite hemma, men det har löst sig det med. Jag kan väl erkänna att ordningen i resväskorna lämnar en del övrigt att önska, men det är en petitess i sammanhanget. ;-)<br />
<br />
Ja, ja, men nu skulle jag inte snöa in på allt sånt utan faktiskt komma till kärnan- FÖRSTA DAGEN i mitt nya yrkesliv!<br />
<br />
Det känns så himla rätt!!! Jag kan inte skriva det tillräckligt många gånger. Det här är grejen. Det här är totalt grejen!!<br />
<br />
Redaktionen är ganska stor, massor med datorer, skrivbord, och stolar i långa rader i ett stort vitt rum. Lunchrummet är superfräscht med mikrovågsugnar och kylskåp och nåde den som lämnar omärkta lådor i kylen! de åker ut.<br />
<br />
Innan jag ens hade börjat hade jag fått ett välkomstmejl med ALL information jag behöver för att kunna börja jobba på ett smidigt sätt direkt. Jag fick alltså bättre introduktion här redan innan jag börjat än vad jag någonsin fått på förskolorna jag jobbat på.<br />
<br />
Människor är TREVLIGA och tar sig tid att förklara så gott de kan om det behövs och väldigt tålmodigt. Man kan ju lätt känna att man stör när man frågar alla möjliga frågor om allt möjligt hela tiden, men tack vare bra intro så har jag inte behövt fråga så mycket i onödan utan kunnat fixa mycket själv.<br />
<br />
Här är det en tydlig ansvarsfördelning och man har stöd av sin chef. Det är <i>meningen</i> att man ska diskutera saker med sin chef. Det är precis som natt och dag från min sista arbetsplats!<br />
<br />
Min egen analys av varför förskolan inte fungerar är den sjukt otydliga ansvarsfördelningen. Alla gör lite av varje och alla ska bestämma allt. Chefen har alldeles för mycket att göra och kan knappast ändra hela organisationen över en natt.<br />
<br />
Idag mejlade jag lönekontoret om att siffror i mitt bankkontonr hade flyttat på sig, och fick svar på mindre en timme!! Jag är fortfarande förbluffad över att det går så smidigt. Appar till alla nödvändiga informationskanaler är redan nedladdade.<br />
<br />
Här är det tydligt avgränsat vad vi ska fokusera på. Vi ska göra bra journalistik till våra läsare om nyheter som händer i vårt område.<br />
<br />
I förskolan ska man fokusera på allting samtidigt. Äta, sova, duka, städa, beställa soppåsar som försvann ur sista upphandlingen, leta försvunna strumpor, säga hej till föräldrar, skriva veckobrev, laga lunch, diska efter mellis, tvätta- just det! vi ska ju tvätta, men nu kommer det massor av barn som vill måla så tvätten får vänta. Planeringen försvann ju den här veckan eftersom två var sjuka och en vabade, och nej det finns ju inga vikarier...<br />
<br />
Förresten stämmer ändå inte telefonlistan. Den har ju ingen uppdaterat på de senaste fem åren...<br />
<br />
De barn som fått extra stödpengar kanske har nån slags resursperson som måste handledas, eftersom det absolut inte finns pengar att anställa kvalificerade utbildade människor... men nu hinner jag inte tänka på det för nu måste jag servera mellanmål.<br />
<br />
Å NEJ, det laktosfria smöret är slut, och kalkonkorven är restad hos leverantören så vi får äta nåt annat till mellanmål.<br />
<br />
Inskolningen- hade jag glömt bort-<br />
-Hej och välkommen! Ditt barn kan hänga sina kläder här på den här extrahyllan, eller kan barnet händelsevis dela med sitt syskon...<br />
<br />
Vi viker oss dubbla för att inte stressen ska gå ut över barnen. Vi tar in ett extra barn, avstår att äta så mycket så att barnen ska få mat...Vi glömde anmäla barnantalet till köket just den här morgonen eftersom vi var en person kort och några barn behövde lite extra stöd att släppa sina föräldrar. Eller så är kocken bara ovanligt snål.<br />
<br />
Dokumentationen... Vad var det vi skulle dokumentera egentligen? Bilderna är ju gamla nu. Kameran var ju upptagen sist jag hade nån slags aktivitet.<br />
<br />
En retorisk fråga: är det rimligt att vi ska använda våra privata mobiltelefoner på jobbet?<br />
Oavsett yrke anser jag att den uppdelningen måste bli mycket tydligare. Jag vill ogärna blanda ihop mitt privatliv med jobbet.<br />
<br />
-Datorn, behöver du datorn eller kan jag använda den? Vart är minneskortsläsaren?<br />
<br />
På min senaste arbetsplats hade vi pärmar med papper viktiga papper. Miljarder pärmar med papper.<br />
–Du kan ju börja med att titta igenom pärmarna här när du hinner.<br />
Absurt! När skulle jag hinna det?!<br />
<br />
I den senaste upphandlingen försvann förskolornas "dataspace". Jag skulle alltså förvara alla bilder, dokument etc på usb-minnen! Kanske var det också där som intranätet försvann. Jag lyckades i alla fall inte hitta det.<br />
<br />
Varför ägna timmar åt att skriva ut papper som blir inaktuella på nolltid och sätta in dem i pärmar som ingen läser istället för att göra informationen sökbar på intranätet så att man lätt och smidigt kan hitta det man behöver?!<br />
<br />
Det är fanimej absurt att så många människor ska behöva ha det såhär på sina arbetsplatser. Absurt att JAG var tvungen att plåga mig igenom detta skit i flera år innan jag nu har kommit ut på andra sidan.<br />
<br />
Ändå gör det på nåt sätt segern lite sötare, lite starkare, lite häftigare. Nu är det på riktigt. Jag har lämnat min förskollärarbana bakom mig och får bejaka lusten inom mig.<br />
<br />
Lusten att få vara där det händer, lusten att få vara först med den bästa nyheten, ta de grymmaste bilderna, och jaga minuter som läsare läser mina artiklar! Jag vill skriva om saker som engagerar, upprör och berikar, och det bästa är att min chef tycker likadant.<br />
<br />
Jag saknar såklart alla fina barn jag träffat, men barnen och djuren är ju ständigt närvarande i mitt liv på andra sätt än att behöva jobba med dem 40h i veckan. Det har varit och är någonstans pågående samvetskamp inom mig att faktiskt erkänna att jag inte vill jobba i förskolan och att jag faktiskt älskar potentialen i det här yrket.<br />
<br />
När det var som jävligast på mitt jobb hade jag ångest och längtade ut och bort. Jag försökte desperat hitta tid som inte fanns, hitta en fungerande dator och några minuter att få sätta mig ner och tänka. Eller bara att gå på toaletten!<br />
<br />
När jag jobbade i hemtjänsten fanns det överhuvudtaget inga toaletter! Mina kollegor avstod från att dricka för att slippa bli kissnödiga! Nu behöver jag inte "be om lov" att gå på toaletten.<br />
<br />
Nu längtar jag efter att få gå till jobbet imorgon. Jag måste öva mig på att göra tv, helst live tv. Usch känns läskigt! Men man växer med utmaningarna. Vem hade trott att jag skulle dra iväg hemifrån tre månader utan att ens ha ett riktigt ordnat boende förrän i sista minuten?!<br />
<br />
Det är ju det här som är jag! Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv. Till kärnan av mig själv. Det är kärlek. Sann kärlek!<br />
<br />
PS. För den som undrar hur det går med kombinationen adhd och kontorslandskap så kan jag bara konstatera att det funkar alldeles utmärkt. Lite störande med alla ljud, men det är ju saker som går att lösa. :-) DSSofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-77378546438371951252018-04-28T17:10:00.000+02:002018-04-28T17:12:17.521+02:00Yeeyeee!! Äntligen jobb!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHXJOJDR5zMPd5iYhZt0p1MsJmDRHmnB_QRmwFidOtBkEDycbAl0elEP_H6YuZQPUq6HIzbueOXpV_girPfkrB16mieC54LqQVgWJlmGDDSnglPv55MY1Vmn3ltdZOYnhjwBLDDMgkDBgl/s1600/IMG_1496.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHXJOJDR5zMPd5iYhZt0p1MsJmDRHmnB_QRmwFidOtBkEDycbAl0elEP_H6YuZQPUq6HIzbueOXpV_girPfkrB16mieC54LqQVgWJlmGDDSnglPv55MY1Vmn3ltdZOYnhjwBLDDMgkDBgl/s640/IMG_1496.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här är min hundkompis Teddy. :-)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Äntligen, äntligen, äntligen!! Äntligen har jag fått jobb!<br />
<br />
Trägen vinner. Ge aldrig upp, och plötsligt händer det.<br />
Jag sökte massor med jobb. Sista ansökningsdatum hade egentligen passerat, men jag skickade in min ansökan ändå. Jag kände att jag struntar i att det är försent, jag får det ändå inte...<br />
<br />
Jag fick erbjudande om en anställningsintervju på ett företag i Norrköping och åkte dit på intervju över dagen och på hemvägen när jag kollade mina mejl fanns det plötsligt ett mejl från Mittmedia. Vi bestämde intervju två dagar senare, och efter en kort intervju så var det klart.<br />
<br />
Jag har fått ett långt vikariat i Dalarna, from mitten på maj till mitten av augusti. Såååååå himla häftigt!! Sjukt kul, spännande, lite läskigt, och ja bara så kul!<br />
<br />
Först Falun en vecka introduktion, sen fyra veckor i Ludvika, sen tillbaka till Falun tre veckor och sen avsluta i Ludvika fyra veckor...<br />
<br />
Håll tummarna för att det blir så lyckat som jag tror att det kommer att bli!Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-44198919975763779532018-03-28T18:21:00.000+02:002018-03-28T18:21:35.704+02:00"Det är dags nu"Jag kliver in på tomten och följer den lilla stenlagda, men nu isiga gången, fram till ett litet hus som ligger bakom det stora huset. Jag är på hemmaplan nära hem, men ändå ska jag för första gången ta steget in i en ny värld.<br />
<br />
Huset har en stor altan på framsidan, där det står stolar uppfällda med fårfällar på. Det står några människor där och pratar i det gassande solskenet. Jag söker mig lite trevande fram till hon som leder kursen.<br />
<br />
– Hej va' roligt att du ville komma! Säger hon och ger mig en kram.<br />
<br />
Kursen, eller rättare sagt workshopen handlar om andlighet och kursledaren som heter Ammis Reiman och är medium.<br />
<br />
Vi går in och sätter oss och får berätta om våra förväntningar på helgen.<br />
– Jag vill mer än jag kan säger jag. Jag vill kunna bestämma när jag ska känna saker och inte.<br />
<br />
De andra berättar om sina förväntningar och Ammis skriver.<br />
<br />
Vi är en liten grupp. Inte mer än sex personer. några yngre och några äldre och några mittemellan.<br />
Jag känner mig sjukt taggad och förväntansfull.<br />
<br />
Vi börjar med meditationer.<br />
– Blunda och var stilla. Om ni känner att ni måste röra på er så försök att strunta i det.<br />
<br />
Ahmen hej! Jag kan inte vara stilla. Det börjar genast klia överallt och kroppen känns så otroligt rastlös... Men det går ganska bra.<br />
<br />
– Nu ska vi göra några övningar. Vi börjar med att tre personer sitter med ansiktet mot de fönstren som täcker hela fasaden, och de andra tre lägger sina händer på de första personernas axlar. Nu ska ni som sitter känna in på personen som står bakom.<br />
<br />
Jag blir genast jättestressad, jag kan ju inte!.<br />
<br />
–Jag väntar gärna till efter lunchen, säger jag.<br />
<br />
När det blir min tur att känna av den andra personen går det över förväntan. Jag ser färger, djur och några andra detaljer om personen.<br />
<br />
Sen fortsätter vi med föremål- jag kan ju inte...<br />
<br />
– Jag ser eld, och grill... uppenbarligen kunde jag...<br />
<br />
Vi fortsätter med bilder som vi klippt ur tidningar. Det är ju min grej. Det bara lossnade totalt. Jag kände mig supernöjd över mina tolkningar kring bilderna.<br />
<br />
Dag två började vi med meditationer igen.<br />
<br />
– Tänk på era chakran som energifält, som ni ökar energin i en i taget. Fokusera på andningen och när ni tappar bort andningen tar ni bara tillbaka fokuset till andningen igen.<br />
<br />
Shit vad svårt att hålla fokus. Jag kan inte... eller jo det går ju ganska bra idag.<br />
<br />
Nu ska ni samtala med er guider.<br />
<br />
Guider? Jag kan ju inte samtala med någon guide.<br />
<br />
Eller jo... vänta... han sitter ju där, i gläntan i skogen, under trädet. Precis bredvid mig. Han sitter precis bredvid mig. Jag ser honom fast på insidan om ni förstår. Han är ganska liten, aningen rund med grått yvigt lockigt hår. Lagom solbränd. Han har en väska i linnetyg som hänger rakt över bröstet med ett bröd i som vi delar.<br />
<br />
Plötsligt får jag ett ord:<br />
Samhörighet.<br />
<br />
Ammis vägleder och frågar om det är samhörighet med gruppen?<br />
Jag frågar min guide, och svaret blir JA!<br />
<br />
Sen tittar han mig med en intensiv blick rakt i ögonen. Lugnt och intensivt tittar han på mig och säger:<br />
– Det är dags nu!<br />
– Det är dags nu!<br />
<br />
Vad är det som är dags?<br />
–Det är dags nu.<br />
<br />
Sen går han i väg in i skogen.<br />
Det är så märkligt, för jag hör ingen röst. Jag hör bara ett budskap...<br />
<br />
Wow, känner jag. Vilken grej! Jag kunde få kontakt med min guide!<br />
<br />
– Nu ska ni vägleda en annan deltagare i en specifik fråga.<br />
<br />
Lite stresspåslag igen. Jag kan ju inte...<br />
<br />
Eller jo, jag måste bara fokusera lite, och lugnt och stilla bara ta in personens guide... Jag ska vägleda om jobb.<br />
<br />
Ja just det. Där är han, - guiden... Också en man, men helt olik den första. Han visar verkstadsmiljö för personen jag ska vägleda. Bilar, tändstift, sånt där trassel man torkar händerna på... Sen visar ha en bok med tomma blad. Väldigt ivrigt pekar han med fingret på de tomma bladen i boken. Vad vill han egentligen?<br />
<br />
Jag växlar mellan verkstadsmiljön och boken i mitt huvud. Sen kommer det en sån där gammaldags telefonsladd.<br />
– Du ska ringa. Vara lite på, inte ge dig...<br />
<br />
Jag hade svårt att koncentrera mig, eftersom det var andra personer där som också tränade på varandra, men det räckte med att Ammis bara ställde sig bredvid mig för att skärma av lite så gick det bra igen.<br />
<br />
Personen visar sig ha koppling redan nu till verkstadsmiljö, men det verkar som att personen kommer att byta verkstad. Redan innan vi börjat övningen hade det dykt upp motorcyklar i mitt huvud.<br />
– Jag får in motorcyklar. Känner du igen det?<br />
– Ja visst! jag kör motorcykel.<br />
<br />
Sen byter vi. Personen mitt emot mig fick in lekande glada barn, en brun byggnad, och en kajkant. Nordväst och positiv energi.<br />
<br />
– Nu är det sista övningen under helgen. Den ska vi ägna åt att prata med våra släktingar och vänner på andra sidan.<br />
<br />
– Jag kan ju inte sånt...<br />
<br />
Eller jo jag har ju en dam här. En pigg, glad, kort, lite rund och satt dam i 70års åldern som gillar att steka pannkakor och har en gul klänning på sig. Brunt, matt hår som är lite lagom lockigt.<br />
Fascinerande hur man kan se en människa så tydligt som man inte känner eller vet vem hon var.<br />
<br />
Hon säger ingenting. Förmedlar bara massor av värme och kärlek.<br />
<br />
Min kurskamrat fick förmedla budskap till mig från en kvinna i 20 års åldern eller yngre.<br />
Kvinnan visade att hand tog en dockvagn med ett rött skynke i. Hon visade en stor trädgård med ett stort hus och att det fanns en stor mörk häck runt huset. Kvinnan hade svårt att andas när hon dog.<br />
Hon ville förmedla:<br />
"Älska medan du kan". Jag lovar. Jag lovar att älska.<br />
<br />
Jag tror att kvinnan som visade sig var fröken Lovisa Ulrika Nordstedt, som var en syster till min morfars pappa. Hon dog i maj 1890 sannolikt av lunginflammation endast 13år gammal. :-(<br />
<br />
En annan kurskamrat fick kontakt med en annan kvinna.<br />
– Hon visar mig att hon åker skidor, och att hon hjälper barn att födas. Sen visar hon hur hon kavlar... Hon är en reslig kvinna...<br />
– Hon tycker att du ska göra lite som hon.<br />
<br />
Det måste vara en kvinna på min mormors sida från 1830-talet som hette Sara Persdotter. Hon var barnmorska i Köla i Värmland och efter att hon blev änka med nio barn samlade byn ihop pengar så att hon kunde starta en krog. Hon lärde alla sina barn att läsa och skriva och hon är känd i vår släkt som "Sara på Trekanten".<br />
(Jag måste kolla äktheten i historien för att veta om den verkligen är sann eller om det är en släktskröna. ;-))<br />
Det som går att verifiera är att hon hade fem barn och att hon och hennes man levde tillsammans tills de blev gamla och dog i början på 1900-talet.<br />
<br />
Tusen järn i elden verkar alltså vara en ärftlig egenskap då från föregående generationer. :-9<br />
<br />
Känslan efter den här helgen är overklig och smått magisk. Äntligen finns den utrymme för själen att ta plats. Äntligen får intuitionen en ram att arbeta inom och jag har verkligen lärt mig att jag kan så oerhört mycket mer än jag tror. Istället för att försöka gömma undan kan jag visa upp och vara stolt.<br />
<br />
Mitt förnuft tror fortfarande inte att jag kan, men känslan säger nåt annat. Jag har också lärt mig att släppa prestationsångest och hur kul och trevligt det är att lära sig nya saker i en miljö som känns trygg och säker. Det är meningen att vi ska utmanas i våra tankesätt och att vi ska öva och göra fel.<br />
<br />
Övar man inte för att man är rädd att göra fel kan man ju inte lära sig nånting. Det här är så himla kul och spännande att jag definitivt ska öva mer. Prestationsångest är en ständig följeslagare i livet, men det gäller att inte låta den ta över. Jag kan ju allt möjligt. Nu måste jag vara kvar i den känslan. Jag kan och och jag vill! och jag tänker inte låta prestationsångesten kapa min hjärna.<br />
<br />
Det är dags nu. Dags att jag visar vägen i mitt eget liv. Tar mig själv på allvar...<br />
<div>
Därför har jag redan bokat in nästa kurs! Det ska bli såååå kul, svårt och spännande... </div>
<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-34677650104020203422018-02-26T22:33:00.000+01:002018-02-26T22:33:51.345+01:00Äntligen ett genombrott!<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg794sBP7btqhFyBxouqTfav57VGMr_QoelamiAwicGP54gYUQcPnsTfBlpskDWnbI-xK_Oip_ieJX3lV7pxiapHQfTe1dLZaegntVZ-484lBrPPnH7s-9vGthl1YzZPnCo1szhMKY-1c9/s1600/IMG_9908.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg794sBP7btqhFyBxouqTfav57VGMr_QoelamiAwicGP54gYUQcPnsTfBlpskDWnbI-xK_Oip_ieJX3lV7pxiapHQfTe1dLZaegntVZ-484lBrPPnH7s-9vGthl1YzZPnCo1szhMKY-1c9/s640/IMG_9908.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stockholm i vinterskrud. Mamma följde med på mötet på AF som extra stöd. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Äntligen har jag krossat betongväggen! Ja alltså det är så det känns.<br />
<br />
Jag fick ett samtal häromdagen från Arbetsförmedlingen kultur. Samtalet kändes inte jättepeppande jag kände mig ifrågasatt av handläggaren om mina svårigheter och i mitt yrkesval. Hon beslutade i alla fall att ta över mig och idag var jag där på möte.<br />
<br />
Det kändes såååå bara!!! Bra i meningen försiktigt hoppfull om att bitarna nu kommer ramla på plats. <br />
<br />
Handläggaren beklagade att jag inte kontaktat dem direkt efter att jag gått ut från högskolan, men hur skulle jag veta att de accepterar min utbildning fast det inte står på deras hemsida?!<br />
<br />
Man kan ju inte veta det man inte vet...<br />
<br />
Nu kommer jag att få stöd av en SIUS konsulent och det fanns även möjlighet att få hjälp av en arbetspsykolog som kan hjälpa till att överbrygga eventuella kommunikationssvårigheter mellan mig och en eventuell arbetsgivare.<br />
<br />
Det blir förövrigt den tredje arbetspsykologen jag träffar isåfall. Bisarrt! Men huvudsaken är att det lossnar nu. Kampen för att hamna på rätt ruta i systemet vid rätt tillfälle verkar äntligen ge utdelning!<br />
<br />
Arbetsmarknaden för journalister är väldigt svår, och jag kände av en sorts vanmakt ifrån handläggarens sida över detta.<br />
–Hur tänkte du när du valde den här utbildningen? (Varför valde du journalistik det är ju en sån hopplös arbetsmarknad.)<br />
<br />
Jag tänker så här nu när jag processat detta val ett tag.<br />
<br />
Ibland väljer man inte yrke utan yrket väljer mig. Själen tar inte alltid hänsyn till försörjningsmöjligheter. Jag älskar att fotografera, och nu kan jag ju skriva också, kanske göra tv och radio. Så himla kul!<br />
<br />
Jag tror bestämt att kroppen och själen hör ihop och att det man tycker är roligt att göra blir man bra på och då kan man hålla på med det mycket mer och man klarar större påfrestningar för att man ändå får hålla på med det man känner sig ämnad att göra.<br />
<br />
Håll tummarna för att jag får ett jobb snart så att jag slipper leva på a-kassa och kan försörja mig på att skriva grymt bra texter och ta riktigt snygga bilder till.Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-84291130745941048822018-01-11T22:35:00.000+01:002018-01-11T22:35:30.872+01:00Hasse, världens sötaste katt!Hasse. Världens sötaste katt! <div>
– När jag kommer in till dig vill jag ha kärlek och och att du ska gosa med mig. </div>
<div>
– Ok inga problem. Lilla söta Hasse. Inga problem.. Kom Hasse ska jag klappa dig.</div>
<div>
<br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgysALGZAwBwsjrBESu7XIuWfjWNwvIZWqACuNShwLklkLfuBdBw53Bfn98LJRXGJJkvIpF330JXdNHoWjbfTnB6CWE6F4PVQVNuBh6oLrkQxI5vd4MmNyiIqIZl1Oa_vU4sRD-YrLOR_sh/s1600/IMG_8201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgysALGZAwBwsjrBESu7XIuWfjWNwvIZWqACuNShwLklkLfuBdBw53Bfn98LJRXGJJkvIpF330JXdNHoWjbfTnB6CWE6F4PVQVNuBh6oLrkQxI5vd4MmNyiIqIZl1Oa_vU4sRD-YrLOR_sh/s640/IMG_8201.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
– Ååå va mysigt. Jag gillar när du klappar mig, då lägger jag mig med magen i vädret och rullar runt på vardagsrumsgolvet.<br />
<div>
– Hasse HUR kan du vara så söt?! </div>
<div>
– Äh jag bara är det. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUAFavZiCmgRNPtbeWlnnNt0tOJ2jNMGI51EMLBHsf7G5QxRKKjevx8JAF0zDorJccWPFdY_ir2HAzNeKDQyS_Vy4RSLBianXJqGQqe5xojUAkLIZePprF0EDBWnbjkiAXqleCOacTTD_E/s1600/IMG_8202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUAFavZiCmgRNPtbeWlnnNt0tOJ2jNMGI51EMLBHsf7G5QxRKKjevx8JAF0zDorJccWPFdY_ir2HAzNeKDQyS_Vy4RSLBianXJqGQqe5xojUAkLIZePprF0EDBWnbjkiAXqleCOacTTD_E/s640/IMG_8202.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<br />
<div>
– Jag gillar inte när du pratar i telefonen. </div>
<div>
– Nähä, varför inte då? </div>
<div>
– När jag kommer till dig vill jag ha all uppmärksamhet. Annars blir jag sur. </div>
<div>
– Jaha...</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi11Gn7FRjkgDE6CvPGHMQzoevgQpiasgUVTRQdElESDUqc4nPhM_0HnbW7fjxh8cP6hyLVjAbFDouHztoWyEvMiI6CGCYO7n_B8jhLwFMuVm3azxYNJm6Ros7xvuRjbl-b1p7qvz3o881P/s1600/IMG_8200.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi11Gn7FRjkgDE6CvPGHMQzoevgQpiasgUVTRQdElESDUqc4nPhM_0HnbW7fjxh8cP6hyLVjAbFDouHztoWyEvMiI6CGCYO7n_B8jhLwFMuVm3azxYNJm6Ros7xvuRjbl-b1p7qvz3o881P/s640/IMG_8200.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div>
Om du inte fattar låtsas jag att din arm är mitt byte. </div>
<div>
– AAAAJJJJ Hasse min arm är inte en råtta! Dina klor är så fruktansvärt vassa. AAAAJJJJ inte min mage!!! </div>
<div>
– Ja men klappa mig då! </div>
<div>
– Ja men jag kanske måste prata lite med min kompis också... </div>
<div>
– Nä då blir jag sur. Mjau jag vill gå ut... </div>
<div>
– Men du kan väl stanna lite, du kom ju just?</div>
<div>
– Nä ja e sur. </div>
<div>
– Okej, men du är välkommen tillbaka när du vill...</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe7icCwBkC2Elr2HOujuTvMawGobUn5exJfQjpIyV0cO5j-ErxIVFuV7JElP2kMoD3HmPaNUY_ZeFg9MvTsNZ5ft_47H79q9yqEHaoBwKrkuw9uN0-0DVgvZmqkNV1MKeorufVt20rKdYU/s1600/IMG_8203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe7icCwBkC2Elr2HOujuTvMawGobUn5exJfQjpIyV0cO5j-ErxIVFuV7JElP2kMoD3HmPaNUY_ZeFg9MvTsNZ5ft_47H79q9yqEHaoBwKrkuw9uN0-0DVgvZmqkNV1MKeorufVt20rKdYU/s640/IMG_8203.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hasse spanar in det där spännande under soffan.</td></tr>
</tbody></table>
5 min senare.<br />
<br />
<div>
– Hej nu är jag här igen. Vad bra att du slutat prata i telefonen. Nu vill jag att du ska klia mig under hakan. Då spinner jag. Ibland slickar på dig också för att jag tycker om dig. Jag gillar bäst när du sitter på golvet och gullar med mig. Soffan funkar också, men bäst gillar jag att du sitter på golvet. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
– Ok lilla Hasse. Jag anpassar mig. Du är ju så vansinnigt SÖT! Men FAST du är söt får du inte leka med min arm. Min arm är ingen råtta. Ok?!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ibland tycker jag att det är jättespännande att kika in under soffan. Mina tassar når precis in där. När jag lekt färdigt brukar jag kolla in resten av lägenheten. Måste ju kolla om det hänt nåt nytt sen vi sågs senast. Sen brukar jag gå ut. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
– Jag går hem nu. Jag bor ju så nära så jag kommer förbi snart igen. Då vill jag att klappar mig! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg33LA79TzfULMIFe-Evzv-g90o1AiLjyMh19l68h0GBeQqCKHtU-LbhiSLu1k03Y0kcyIGwtOg2F0NWazMbVrNHBerl586Hb-62HDVsw3ghYsijnCGTmSHei1KasUGwcHdxSohiQ_KMQN7/s1600/IMG_8194.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg33LA79TzfULMIFe-Evzv-g90o1AiLjyMh19l68h0GBeQqCKHtU-LbhiSLu1k03Y0kcyIGwtOg2F0NWazMbVrNHBerl586Hb-62HDVsw3ghYsijnCGTmSHei1KasUGwcHdxSohiQ_KMQN7/s640/IMG_8194.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Klappa mig under hakan...</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br /></div>
Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-75578637544696819632017-12-19T18:43:00.001+01:002017-12-19T18:45:11.748+01:00Arbetsförmedlingen tar priset!Jag tycker synd om dem. När jag sitter där på deras kala deprimerande fula kontor så tänker jag att ingen människa kan ju må bra av att jobba i den här miljön.<br />
<br />
Tyvärr hjälper det bara för stunden mot min ilska och vanmakt över att mitt liv återigen tycks fastna, utsmetat någonstans mellan alla deras paragrafer.<br />
<br />
Det kan inte vara lätt att befinna sig i arbetsmarknadspolitikens högborg där spelplanen ändras utifrån vad just den sittande regeringen anser vara den bästa lösningen på att få människor i arbete.<br />
<br />
Stora delar av mitt vuxna liv har ju präglats av kontakterna med denna institution. Min känsla har pendlat mellan uppgivenhet och snudd på förakt.<br />
<br />
–Här ta det här häftet med jobbcoacher så kan du välja en som du tycker verkar bra och som är inriktad på foto.<br />
<br />
Ett tjockt häfte med ändlösa tätt, tätt skrivna rader på diverse jobbcoacher. Jag tittade aldrig på det där häftet. Jag fixade ett jobb istället.<br />
<br />
Du kan få gå på starta eget kurs.<br />
Ja! vad bra tänkte jag.<br />
–Vi beviljar inga pengar till kulturell verksamhet om man inte varit verksam där tidigare. Du kan ju skicka in din affärsplan ändå om du vill.<br />
<br />
Den ena handen vet inte vad den andra gör...<br />
<br />
Arbetsförmedlingen har ju upphandlat den här tjänsten av ett företag som ska tillhandahålla kursen. De kanske hade kunnat meddela de som hade kursen att AF inte godtar kulturverksamhet...<br />
<br />
Jag hade en jättebra handläggare ett tag. Hon skickade mig till en jobbcoach för handikappade människor inne i stan.<br />
<br />
–Ge inte mig papper i handen för de kommer bort, säger jag till kvinnan på andra sidan bordet som är min coach.<br />
<br />
Hon gav mig direkt femton ex av ett brev där det stod att hon var min jobbcoach som jag kunde skicka till potentiella arbetsgivare.<br />
När sökte jag jobb "på papper" senast?! tänkte jag i mitt huvud.<br />
<br />
Jag frågade henne om de hade alla de där andra pappren hon gav mig på datorn så att hon kunde skicka de till mig. Hon såg väldigt besvärad ut och sade att de inte hade det...<br />
Chockad och genuint förvånad lämnade jag kontoret den dagen med alla papper som sen begravdes i nån hög här hemma.<br />
<br />
Vi hade seminarium där vi skulle öva på att ringa på jobbannonser och hon pratade om CV bilder.. Rummet var så litet och så kvavt att jag hade svårt att andas.<br />
Efter gruppseminariet skulle vi skriva CV i grupp. Jag tipsade de andra deltagarna i gruppen på hur de skulle skriva och vart de kunde söka jobb...<br />
<br />
Tillslut mejlade jag henne. Jag stod inte ut. Jag förväntar mig att man respekterar min tid även om jag är arbetssökande. Det gör man inte genom att behandla mig som ett får i en fårskock. Jag jämförde hennes verksamhet med ett vuxendagis. Hon blev inte glad.<br />
<br />
– Om du inte tar det här fotojobbet kan vi lätt ordna jobb till dig på salladsbaren här på hörnet, coachens chef blänger surt på mig.<br />
<br />
När de slutligen ville tvinga iväg mig på studentfotografering i en annan stad över dagen slog jag tillbaka och fick dispens från AF från att åka dit.<br />
<div>
<br /></div>
Jag står där vid disken och frågar efter mina papper bakåt. Jag får en utskrift av det senaste året. Längre tillbaka har AF i sitt arkiv. Vart det är och vem man ska ringa är inte helt klarlagt.<br />
<br />
–Det finns ingen rapport från jobbcoachen...<br />
<br />
De skickade nog inte in någon rapport för att de insåg att slaget var förlorat. Jag hade inte kommit ut i arbete och de fick nog inga pengar för mig. Det var därför chefen var så desperat att få ut mig i jobb.<br />
<br />
Jag anpassar mig inte om jag inte tycker att det finns fog för det. Så är det och så har det alltid varit. Hets fungerar inte heller eller hot.<br />
<br />
Min braiga handläggare blev handplockad till huvudkontoret och jag fick en ny handläggare som var lika karismatisk som en död sill.<br />
<br />
En handläggare blandade ihop sitt privatliv med mitt.<br />
–Starta inte eget företag! Jag har haft eget och det gick åt skogen. Det är jättemycket jobb.<br />
<br />
Jag lutade mig bakåt i stolen och frågade helt sonika:<br />
–Vad tycker du jag ska göra då?<br />
<br />
Det hade han såklart inget förslag på.<br />
<br />
Nu gör jag ett hopp fram tills i somras. När jag hade avslutat min utbildning och inte fått något jobb skrev jag in mig på AF. Den 5:e juni.<br />
– Hon är född den 15:e så hon hamnar på "Lennarts" bord, säger handläggaren bakom disken till sin "ny på jobbet" kollega och pekar på en lista som hon har fastklistrad på disken.<br />
<br />
Det är en av specialhandläggarna.<br />
–Du får komma tillbaka om en vecka på ett möte.<br />
Ok.<br />
<br />
I kön fram till disken hade mannen med döskallar på snusnäsduken och skinnjacka framför mig berättat alla detaljer om sin besvärliga prostata som gjorde att han var tvungen att kissa hela tiden och att han hade pluggat på universitetet det här året med a-kassa och att det var tufft med att ta alla poäng i tid. Han var visst samhällskunskapslärare.<br />
<br />
"Lennart" lyssnade mycket noga och uppmärksamt på min historia om diagnos och alla jobb. Tyvärr dokumenterade han aldrig besöket i datorn och skrev ingen handlingsplan.<br />
<br />
–Du har ingen handlingsplan. Du måste ta kontakt med din handläggare och skriva en handlingsplan, säger damen i telefonen när jag kontaktar kundtjänst.<br />
<br />
ORKA!!! Jag orkar inte sköta alla andra människors jobb! Jag får fan inte betalt för att sköta deras jobb känner jag bara.<br />
<br />
Jag byter till Nacka AF. Jag har ju gått där tidigare och jag bor ju i Nacka. Ok jag byter i augusti.<br />
<br />
–Journalist är ju inte världens bästa arbetsmarknad säger handläggaren bakom disken. Supertrevlig, varm och inkännande, men tyvärr tillhör hon inte "rätt team". Jag ska gå till "team utreda".<br />
–Du kan få gå på möte med specialhandläggarna. Det är tyvärr ganska lång väntetid så du vet.<br />
<br />
Ok tänkte jag. Jag får ta det. Nu ska jag vänta ut AF och göra saker rätt, så att det blir bra.<br />
<br />
Jag gick på mötet och efter mötet väntade jag ändå längre tid och fick träffa arbetsterapeuten som ni säkert läst om. i inlägget Lönebidrag trots allt. <br />
<br />
Det var i oktober. Vi skulle haft ett uppföljningsmöte, men det har ju också ramlat ner i nån pappershög eller tappats bort i nåt obegripligt datasystem så det har inte blivit av. <br />
<br />
Ok mejla handläggaren igen. Både om möte och om lönebidrag. Uppföljningsmötet kunde ske 17jan. Lönebidrag måste hon göra en utredning om och praktik måste föregås av en arbetsmarknadspolitisk bedömning.<br />
–Vad betyder arbetsmarknadspolitisk bedömning? Frågade jag.<br />
Inget svar.<br />
<br />
Jag ORKAR INTE MER NU!!!<br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Handläggaren svarar istället med detta: </span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Handläggaren: Efter att jag fått information av arbetsterapeut resultat av utredande samtal görs en bedömning om det är aktuellt med arbetsträning. Arbetsträning förutsätter att det finns en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white;"><span style="color: #222222; font-family: inherit;">Jag skickar enbart mejl, för att allt ska finnas svart på vitt. Jag har slutat lita på diverse myndigheter och chefer efter det som hände på mitt jobb och med försäkringskassan. Ord i telefonen är inget. Mejl är allt.</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: x-small;"> </span></span><br />
<span style="background-color: white;"><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span></span></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Mejl: </span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 12.800000190734863px;">Jag: Måste det inte finnas grund för sjukpenning om jag ska arbetsträna? </span></span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Handläggaren: Om du t ex fått beviljad sjukpenning 50% kan Arbetsförmedlingen bevilja arbetsträning den andra delen 50% med aktivitetsstöd</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Jag: Jag är inte sjukskriven och eftersom min sjukpenning blev indragen för flera år sedan så tror jag inte heller att jag har någon grund för sjukpenning nu.</span><br />
<br style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Det vore väldigt positivt för mig om du kunde titta på alla de papper som jag givit dig/er. Jag vet inte riktigt vilka mer utredningar du behöver göra för att jag ska kunna komma tillbaka i arbete så snabbt som möjligt.</span><br />
<br style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Jag träffade arbetsterapeuten i oktober och kan tidigast få ett uppföljningsmöte i slutet av januari...</span><br />
<br style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">För mig är det ytterst viktigt att komma tillbaka i arbete så snabbt som möjligt, men jag är beroende av er.</span><br />
<br style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Därför skulle jag uppskatta om vi kunde snabba på processen och träffas tidigare och att du läser de papper som jag har givit dig innan det mötet.</span><br />
<br style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Då blir det så effektivt som möjligt. Med vänlig hälsning, Sofia</span><br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Handläggaren: Nu har jag fått en ny möjlig tid från arbetsterapeuten den 29 december kl 9.00. Fungerar det för dig?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 12.800000190734863px;">Jag: Ja det funkar! Tack så mycket.</span><br />
<br />
AF pratade om att de kunde bevilja praktik fram till Nyår i oktober. Fixa praktik och praktisera några veckor fram till jul... Utan att veta vart jag ska börja. Jag blev helt blockerad av stressen. Det går inte att stressa fram beslut eller forcera insatser med mig.<br />
<br />
Jag har ett behov av att veta spelreglerna av att ha kontroll. Gör jag/har jag det funkar det kanonbra, men med AF undrar jag om det någonsin kommer funka eftersom jag inte styr själv. Mitt liv är inte mitt. hur ska man någonsin få ordning på sitt liv om man aldrig får äga sitt liv?!<br />
<br />
Det går inte att spela ett spel om alla reglerna ändras hela tiden. Om hela spelplanen dessutom ändras med varje slag som någon gör med tärningen blir jag helt sönderstressad.<br />
<br />
Tänk dig själv att någon möblerar om bland alla dina pärmar, pennor, skrivbord och datorer hela tiden, chefen byts ut, kanske arbetsuppgifter och kollegor också. Det är som att kliva på ett gungfly.<br />
<br />
Jag blir galen på att vara beroende av en människa som inte ens har läst mina papper och som inte svarar på de frågor jag ställer. Jag har gjort så oändligt många utredningar, både på psykiatrin och på AF, och alla papper finns ju där i datorn. Det är ju bara att läsa. Eller att läsa frågan i mejlet så man svarar på rätt sak!<br />
<br />
Ingen kan allting. Ingen har alla paragrafer i huvudet eller alla utredningar, men man kan anstränga sig för att kolla upp saker och återkomma istället för att vräka ur sig vad som helst i stunden.<br />
<br />
NIO månader har gått, och jag måste ha ett jobb. NU! Jag behöver inte fler käppar i mina hjul. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med och en inkomst jag kan leva på. Tyvärr verkar AF jobba i motsatt riktning. Det är som ett kvävande nät som klämmer ihjäl mig psykiskt.<br />
<br />
Vimsiga handläggare som vräker ur sig vad som helst och mumlar i skägget går fett bort nu. Blir det inte ett resultat av mötet den 29:e dec byter jag handläggare till någon som kan sköta sitt jobb.<br />
<br />
Det kan inte vara rimligt att behöva vänta <b>nio månader</b> på beslut om en insats som gör att jag kommer tillbaka i jobb.<br />
<br />
Kanske är det kraven och förväntningarna på att insatser faktiskt ska leda till något vettigt för mig som är problemet. Jobbcoacher tex kan ju inte besluta om insatser och om man inte delar upp människor efter vilken bakrund de har utbildningsmässigt eller efter förutsättningar på arbetsmarknaden blir det väldigt svårt att nå ett kvalificerat resultat. Möjligen kan man ju tänka att de betalar skatt eftersom de har ett jobb... Det kan ju vara positivt för samhället, men JAG gynnas knappast av det om inte jag också blir jobbcoach.<br />
<br />
Jag är inte intresserad av att ingå i någon slags meningslös "sitta av tiden verksamhet". Det leder mig knappast framåt. Det suger snarare ändå mer energi ur mig. Det måste hända saker nu som leder mig till ett fritt och självständigt liv. Jag förväntar mig också att diverse tjänstemän faktiskt sköter det de är anställda att göra. Tyvärr verkar det vara ett överkrav numera.<br />
<br />Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3316154483444467106.post-897439496898065462017-11-26T20:45:00.001+01:002017-11-26T20:48:43.644+01:00Försäkringskassan ber om ursäkt igen!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDIJ2lykRtS3-AcA-ac34jSf9_s30RRd9X2fUTSZoeKj5p70EVfamIcBndZCDFV7S28mkuefiOeks5k1B4qzuPStUHZQxFHfpJPlux_GHb58pYHXqQKhDaU56xVhxAwy68lHggDVBpxwSQ/s1600/_DSC2983.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDIJ2lykRtS3-AcA-ac34jSf9_s30RRd9X2fUTSZoeKj5p70EVfamIcBndZCDFV7S28mkuefiOeks5k1B4qzuPStUHZQxFHfpJPlux_GHb58pYHXqQKhDaU56xVhxAwy68lHggDVBpxwSQ/s640/_DSC2983.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Adhd- människor brukar ofta förknippas med stort rättspatos och oräddhet. Det verkar vara så att det har slagit igenom väldigt mycket i mig. Jag HATAR rättsröta och människor som snackar skit och försvarar korkade idiotiska beslut. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Adhd-människor respekterar inte auktoriteter bara för att de är auktoriteter och följer inte regler som känns meningslösa. Jag har ÖVAT mig på att acceptera att man måste följa vissa regler och att det är bra att sammarbeta med chefen även om man inte tycker att det är superduperbra beslut. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det funkar bra om man kan mötas med respekt. Respekt för våra olikheter och respekt för lagen och gemensamma regler. En gemensam överenskommelse liksom. Ni fattar nog vad jag menar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Gå inte mot rött för då blir du påkörd- typ. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Försäkringskassan och jag är inte överens om hur man ska tolka lagstiftningen kring beslutsprocesser och huruvida jag har rätt till sjukpenning eller inte. Mitt sjukpenningärende är avgjort till min nackdel men processen som lett fram till avslaget är fortfarande en tvist. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Först var det handläggaren som gömde sig bakom gardinen eller under skrivbordet för att slippa sköta sitt jobb. Hon vägrade att lämna ut mina handlingar. Detta anmälde jag till JO och Försäkringskassan bad om ursäkt och skickade handläggaren på kurs i förvaltningsjuridik. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu är jag inne på del två av handläggningen av mitt ärende. När min handläggare avslog min begäran om sjukpenning gick ärendet vidare till omprövningsenheten. De sitter isolerade från resten av myndigheten (är min slutsats) och fram till förra året skötte de alla ärenden på PAPPER! 2016 skötte de alltså alla ärenden på papper. Bara en sån sak! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kommuniceringstiden- dvs den tid man har på sig att inkomma med kompletterande handlingar för att stärka sin sak gick ut 30:e juni 2016. 30:e juni var på en torsdag. Jag fick ett beslut som var daterat den 5:e juli. Alltså har myndigheten tagit emot min handling delat ut den och registrerat den OCH tagit ett beslut om avslag på FEM dagar med en helg emellan. Det ger handläggaren tre arbetsdagar att ta emot min handling och noggrant ta ställning till om det föreligger nya skäl till att eventuellt bevilja mig sjukpenning. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Med tanke på försäkringskassans generella arbetstakt där ett ärende lätt tar ett par månader att avgöra så förefaller detta ärende orimligt snabbt handlagt. Sagt och gjort jag anmälde till JO för att få en opartisk granskning. -Fast först ringde jag och pratade med en av deras förvaltningsjurister. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Han bekräftade min tanke om att det handlagts för fort och därmed var egentligen fallet avgjort. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Försäkringskassan bad återigen om ursäkt och medgav att ärendet hade handlagts för snabbt för att kunna ta hänsyn till inkomna handlingar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag har också synpunkter på att det inte går att nå omprövningsenhetens handläggare via email, men det tillbakavisade Försäkringskassan och sade att det visst gick alldeles utmärkt. Så nu vet ni det. Det gäller bara att hitta den "magiska adressen" för den har inte de vanliga handläggarna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Juristerna på FK skriver i sitt yttrande att de ska vänta FYRA arbetsdagar- minimum för att ta emot och ta ställning till inkomna handlingar. Nu vet ni det. Titta noga på alla papper och bedöm rimligheten i tid och är ni det minsta tveksamma så anmäl! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varför är detta viktigt? För att det handlar om rättssäkerhet och transparens. Det är inte ok att forcera igenom beslut. Man måste ge människor en chans att försvara sitt ärende! Det handlar om väldigt mycket pengar och dessa tjänstemän jobbar faktiskt på medborgarnas uppdrag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det verkar dock som att de har glömt bort det. Det är lätt att skriva fina ord i ett dokument som man skickar till JO, men jag hoppas verkligen att JO också följer upp att FK verkligen följer förvaltningslagen. FKs jurist skriver i sitt svar till JO att de brustit grovt i sin handläggning och att det har kommunicerats till handläggaren via dennes chef. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Mitt ärende må vara en droppe i havet, men tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad. Jag känner i alla fall en stor tillfredställelse att ha knäppt dessa handläggare på näsan och fångat dem med fingrarna i sylburken. Gör om gör rätt är min önskan och mitt krav! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Man kan inte välja när man ska följa lagen, inte ens när man har adhd, och ändå mindre om man arbetar på en myndighet med människors liv i sin hand. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Min personliga fundering är hur människor kan dra saker till domstol för att försvara beslut som alla vet är helt fel! Socialförsäkringen är en sak men jag har många andra kvar att avslöja. För de blir avslöjade. Förr eller senare blir de avslöjade. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det går, det går, och det går inte. Så är det i mitt liv- och nu har jag kommit till punkten "det går inte". Jag är glad att att JO valde att inleda en utredning av detta ärende nu, men tyvärr har jag inget hopp om pengar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag kämpar med att acceptera att det är kört. Att jag inte får några pengar. Det är svårt, men det går. Rent principiellt tycker jag ju att de borde göra om hela ärendet pga handläggningen (och komma fram till att de hade fel.) Det kommer ju knappast att hända dock. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det värsta är att jag har en känsla av att FK satt slafset i system för att kunna kuppa igenom beslut. Forcera igenom ärenden och strunta i att svara i telefonen, vägra lämna ut handlingar... det är få som har orken och kunskapen att stå på sig och ta strid mot en myndighet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu vill jag fokusera framåt på andra människor som i sin profession sätter andra människors liv och hälsa på spel- och jag vill göra det i min egen profession. Jag tror att jag skulle bli bra på det faktiskt. Jag drivs av en genuin önskan att förstå. Varför?! Varför gör de som de gör? Tyvärr finns det saker som inte går att förstå med sitt förnuft, men det är i alla fall en bra drivkraft. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Envis om jag är så ger jag inte upp om jag anser att jag har rätt eller om jag märker att någon vill dölja något. Vad är mer spännande än att avslöja något som kan göra det bättre för den som är drabbad?! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Rättspatos och stor integritet är två egenskaper som jag är väldigt stolt över, även om det kostar på ibland att leva med det. Varför gör människor fel, när man kan göra rätt? Och hur kan de göra fel varje dag och liksom strunta i det? I mig blir det en väldig vånda om jag upplever mig själv "göra fel". </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag önskar en uppriktig ursäkt från denna myndighet som orsakat mig och många andra människor så oerhört mycket skada. Gör om gör rätt! Det är svårt att acceptera att jag inte kommer att få den ursäkt som jag vill ha. Det handlar ju tyvärr inte om oss som privatpersoner utan som samhällsmedborgare där den ena har makt över den andra. Det hatar jag egentligen också. Jag vill vara fri och äga mitt eget liv. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Makten över mitt eget liv kan jag i alla fall äga och den måste jag kämpa med att behålla när jag nu ska ge mig in i mitt nya yrke. Rättspatoset kanske mildras lite när livet nu kommer på bättre kurs, men det kommer inte att försvinna- sån tur är. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Maskrosor är en passande illustration till detta inlägg tycker jag. De är otroligt livskraftiga och ger aldrig upp. De är vackra var och en för sig men blir riktigt maffiga i "flock". De växer också där ingen tror att något kan växa och gör sig påminda genom sin vackra gula färg. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De trivs också bäst i frihet. Plockar man dem och sätter dem i en vas vissnar de rätt snabbt... Lite som mig alltså.. ;-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyug4xxEh1ehnKSJWpm3DmU9cuFI6rwffa0fjh6D3FRcFeIfdUPV-5glJwn7ZbeHtGXMG553OJUCFvdEF6zaZ7W6E10zj2-WrmEiPBNuFggdGd77nnM4qBmuIr1cVgDL6MAEmH3IoyorIh/s1600/_DSC3061.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1065" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyug4xxEh1ehnKSJWpm3DmU9cuFI6rwffa0fjh6D3FRcFeIfdUPV-5glJwn7ZbeHtGXMG553OJUCFvdEF6zaZ7W6E10zj2-WrmEiPBNuFggdGd77nnM4qBmuIr1cVgDL6MAEmH3IoyorIh/s640/_DSC3061.jpg" width="426" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
§Sofia Myhrmanhttp://www.blogger.com/profile/09587936910732321057noreply@blogger.com0