Fett är bra!

Det här inlägget har fått en aning provokativ rubrik. Fett, fett är laddat. Oavsett om det sitter på kroppen eller köps på Ica är det provokativt. Iallafall i min värld.

Fett är inte bara fett. Det finns ju så många olika sorters fett. Enkelomättat, fleromättat, omättat fleromättat...

Fett är också energi. Energi är bra för då orkar man göra saker som känns roliga och meningsfulla.

Nu är det 5,5 veckor sen jag gjorde min gastric sleeve operation. Ingreppet betyder att man tar bort 3/4 av magsäcken och gör om den del som återstår till ett smalt rör. Det betyder att man kan äta ungefär 1,5-2dl mat/måltid. Eftersom man kan äta så lite behöver man äta ofta och vara noga med näringen så att man får i sig allting man behöver för att må bra.

Det är här fettet kommer i bilden och min add diagnos såklart. Jag har gått över från mos till mer vanlig mat den här veckan. Förra veckan åt jag också lite, lite choklad. Maten var så god, chokladen... nja... Jag gick över till vanlig mat några dagar tidigare än vad man egentligen skull pga att jag helt enkelt blev deprimerad.

Från sjukhuset och alla dietister etc får man rådet att undvika mättat fett. Alltså det fett som tex finns i mejeriprodukter. Man bör välja nyckelhålsmärkta lättprodukter. Jag var HELT och fullständigt överens med det tänket innan jag blev opererades. Nu efter op har allt ställts på ända.

Fel har blivit rätt och rätt har blivit fel, eller vad ÄR egentligen rätt och fel. I min hjärna är det svårt att klara av mellanting. Det är antingen på eller av. Rätt eller fel...

Den andra biten som är både fascinerande och så satans jobbig mellan varven är förmågan att verkligen ge sig hän. På eller av. Antingen all in eller inte alls... Det varierar också över tid. Det som kändes grymt spännande och intressant igår kanske känns fullständigt ointressant idag. På eller av. Om jag är på är jag VÄLDIGT på, om jag är av är jag AV. Då kan det vara väldigt svårt att komma på igen. (Tänk på en bergochdalbana så förstår ni)

Om ni nu inte redan har lagt ihop 2 och 2 kan jag avslöja att jag nu har börjat läsa på om fetter. Vilka fetter finns i vad och och vad behöver jag äta för att må bra? Det jobbiga är den gnagande känslan av att jag gör fel. Väljer fel.

Ändå väljer jag att göra fel. Det går inte att leva på lättprodukter om man är viktopererad. Det gäller istället att MAXA energiuttaget i det jag äter.

Efter operationen ska jag också satsa på fullvärdigt protein. Exakt vad det betyder vet jag inte (ännu) jag vet dock att det finns i animaliskt protein. Protein finns även i grönsaker, men då gäller det att kombinera alla bönor och linser så att det blir fullvärdigt.

Fett och protein ihop... då hamnar man ju i kategorin mättat fett mestadels. Lax och avokado innehåller ju bättre fetter men min mage klarar inte av att bryta ner det ännu. Hoppas verkligen att det kommer snart, för jag älskar lax!

Jag är så fruktansvärt less på yoghurt och kvarg. Det känns som att jag äter det 15ggr per dag! Nu har jag kört drick-kvarg ett tag och eftersom det knappt innehåller nåt fett har jag hällt vispgrädde i!
Till mellanmål äter jag knäckebröd med brieost.

Jag som hela mitt vuxna liv och särskilt de senaste åren präntat in i huvudet att man ska fokusera på magert protein!!! Nu har jag fått kasta ut allt jag trott på som en absolut sanning genom fönstret och börja om!

Satans vad jobbigt det är!

Jag har jättesvårt att upprätthålla struktur, koncentration och uppmärksamhet under en längre tid. Vet ni hur lång en dag blir om ALLT kretsar kring att äta och vad man ska äta. Jag är fortfarande sjukskriven vilket nog är ändå är tur i sammanhanget för det är sjukt svårt att gör att tänka på allt ätande OCH göra andra saker. Det är nog en övningsfråga dock.

Jag var inte riktigt förberedd på HUR jobbigt det skulle bli psykiskt. Jag avskyr problem som inte kan lösas, så jag kämpar på för att hitta lösningar även på detta mat/ät problem. Jag känner mig stärkt i att jag hade prövat allt som jag kände var rimligt och även funderat väldigt mycket på om operationen var rätt alternativ och kommit fram till att det var rätt beslut.

Add människor ses nog som grubblare eller filosofer eftersom man inte har några problem att tänka. Problemen är exekutiva. Dvs det är själva utförandet som inte fungerar. Det är väldigt tydligt nu. Jag kan ju med lätthet skriva fina scheman och läsa på om VAD jag ska äta, men det är så SJUKT svårt att få ihop detta till en fungerande meny för ett vardagsliv.

Det kan jag inte förstå, men man kan ju å andra sidan inte förstå allt och att man därmed inte kan utarbeta någon strategi eller lösning i sitt eget huvud. Ibland får man bara acceptera läget och ta in hjälp. Tur att jag har en mamma och en syster som älskar mat och som är superstrukturerade så jag kan få hjälp av dem!

Nästa "kapitel" ska handla om att jag måste jobba med min egen acceptans kring min funktionsnedsättning och känslorna kring maten och ätandet. Hoppas ni vill fortsätta att läsa då!