Världens sötaste Ludde!

Har jag tur, eller har jag tur?!! Mitt i depressionen över beskedet att Kammarätten nekar prövningstillstånd frågade min kompis om jag ville ta hand om Ludde några dagar.

Många pussar från en kramgo' Ludde

Omedelbar lycka! Jag älskar djur och har gjort sen jag var liten. Vi kommer väldigt bra överens- djuren och jag. Jag upplever att djuren liksom gör mig mindre stressad, mindre deprimerad och kanske till och med en bättre människa över lag. Att klappa honom och krama honom, att prata med honom och interagera med honom frisätter massor av endorfiner sk. må-bra hormoner. 

Ludde har gnagt upp en bit av en trädrot i hundrastgården. :-)

Ludde är underbar. Som en stor mjuk och varm nalle. Jag har fått ha honom i fyra dagar nu och vi har kommit varandra väldigt nära. Han springer lös i skogen om vi är på ett ställe som passar och kommer farande som en studsboll så fort jag ropar. Dvs om det inte är andra hundar i närheten...

Han är bara sex månader- valp alltså, med otroligt mycket energi, glädje och kärlek. Precis som det ska vara! Vi har ju gott om tid att lära känna varandra bättre och jag kan öva lite träning på honom. Min känsla är att hundar är lite som barn som testar gränsen, så även om ägarna själva tränar honom så är det bara en bonus om jag också tränar honom.

En stor mjuk fluffig kompis.

Bad i Ältasjön

Ludde spanar ut över Ältasjön.

Bara så underbart söt!

Precis som ett barn protesterar han mot att gå hem från parken. Han lägger sig i nån lämplig buske och vägrar helt enkelt att gå därifrån. hihi 

Snälla rädda min kropp var känslan första dagen. Ludde pep och jag gick ut, och ut, och ut och ut... Från nästan konstant stillasittande till 17000 steg över en natt var rätt mastigt, och ändå älskar jag att ha honom här så att jag får gå ut!

Jag går inte ut om jag inte har någon direkt orsak att gå ut. Jag går inte på skogspromenader ensam. Därför är det perfekt med hund. Det är ju bara att gilla läget och gå ut. Igångssättningssvårigheter är svårast att övervinna om jag inte tycker att det är roligt. Det är inte så roligt att gå ut själv, men med Ludde blir det ju betydligt roligare.

Bada är härligt. Här badar Ludde vid Ekudden i sjön Flaten

Naturligtvis förutsätter det att man har tiden, orken och pengarna för att ge sin hund ett bra liv. Jag hoppas att jag på sikt kan skaffa egen hund och träna den till att bli en servicehund. Ett hjälpmedel alltså för stresshantering, som kan bidra med struktur och ordning, ångestdämpande, sällskap etc.
Här kan ni läsa mer om servicehundar för adhd. Har man riktig tur så kan man få beviljat pengar från Försäkringskassan för sitt hjälpmedel. Jag räknar inte med det med tanke på mina erfarenheter, utan det blir i så fall en bonus. Här kan du läsa mer om assistanshundar.

Jag skulle så gärna vilja lära barnen också hur man umgås med hundar. Det är ingen självklarhet att barn vet hur man hanterar en hund. Lite av det gör jag med Ludde. Det går liksom av sig själv eftersom han älskar barn och är så otroligt snäll.

Dagens promenad avslutades med en snygg skuggbild. 

Som den sociala människa jag är så är det superkul att få prata med andra hundmänniskor om hur de sköter sina hundar. Jag har träffat så enormt många trevliga och respektfulla hundmänniskor dessa fyra dagar här i Älta.

Jag avskyr att bara sitta hemma ensam. Med Ludde har man inte tid att ha tråkigt. Det är fullt ös hela tiden. Det bästa är att även om han åker hem imorgon så vet jag att han snart kommer igen. :-)