Sam Outlaw- igen!

Sam Outlaw spelar i Lasse i Parken. (Ibland får man ta till kreativa knep för att slippa ha en skog av störande huvuden i nederkanten av bilden.)

Ibland kan man utnyttja andras skärmar om man har en dålig vinkel. Dessutom berättar ju skärmarna nåt eget om vår samtid. :-)

Konsertbesökare

Konsertbesökare

Sam Oulaw och Molly Jensen spelar inför frusna besökare. 

Sam Outlaw- äntligen kom han till Sverige igen. Den här gången hade han tagit med sig sitt band och spelade i Stockholm, i Lasse i Parken för ca 300 fans.

Nästa gång ska jag intervjua honom... jag tror att jag skrev det förra gången också, men nu när jag har pluggat klart känns det liksom mer "på riktigt".

Den här gången blev jag bjuden av min bästa kompis. Hen är inte lika stort fan som jag, men ändå följde hen med- kul! Upplevelser är ju så mycket roligare om man kan dela den med andra och nu delar jag med er läsare.

Jag hade med mig kameran såklart, men var förberedd på att det kanske inte skulle gå att fota. Jag och min kompis hade satt oss ned vid ett bord och det var fullt med människor precis vid scenen. Första låten är min favoritlåt Kind to me! Då kunde jag inte sitta ner. Jag ville ju se honom.

Som vanligt får man använda sin uppfinningsrikedom om man ska kunna ta några bilder när man hamnat längst bak bakom en vägg av långa människor. Jag försökte först gå mer in mot mitten men då blev folk sura som satt vid borden bakom, så jag följde efter en kvinna som gick mer framåt scenen, och just där stod en bänk- som jag naturligtvis klev upp på. Man får ju inte dum!

Ingen protesterade så jag stod kvar. I pausen bytte jag sida och tog några från andra hållet och några på konsertbesökarna. Tyvärr var det iskallt, bara tolv grader när jag åkte hemåt,  så det var nog många som frös. Särskilt de som trodde att det var sommarvärme.

Jag är ju lite av en statistiknörd och har snöat in på Spotifys lyssnarstatistik. Sam Outlaw från Los Angeles är störst i- Stockholm! Lite roligt är det ju att en countryartist som skriver musik med både country och mexikanska influenser är störst här.

Han har nästan dubbelt så många lyssnare här som i på Manhattan. På tredje plats kommer - Göteborg- av alla städer, och på fjärde plats Los Angeles.

Jag tycker också att det är det roligt med en artist som verkligen satsar på turnéer även om det är så små scener som Lasse i Parken. Att åka så långt för en sån liten publik tycker jag är ganska imponerande, men det kanske är så musikerlivet är, iallafall i början.

Det måste ju såklart också vara roligt att komma hit och få spela här, även om det måste vara slitsamt att vara borta från sin familj i långa perioder. Jag måste ju intervjua honom. Jag är ju ingen musikjournalist, jag är överlag skitdålig på musik och annan kulturell verksamhet, men jag är intresserad av människor och det är ju en bra början. ;-)

Det där ju han som ska berätta om sin musik och jag ska ju bara skriva... Än så länge har jag inte sett någon intervju med honom i nån svensk tidning, så det finns definitivt ett hål att fylla.

Kanske vågar jag till och med nära drömmen om att intervjua honom i LA såsmåningom... DET vore ju verkligen häftigt! Jag får väl börja tänka ut några bra frågor redan nu... ;-)