Nej till sjukpenning arg som ett bi

Ett av många bin på landet

ett annat bi

Jag var på semester några dagar på landet. Solen flödade och allt kändes ganska bra- Tills jag kollade mejlen och där bland alla andra mejl fanns mejlet från advokaten.

Kammarätten nekar prövningstillstånd. Därmed ligger Förvaltningsrättens dom fast.

Fy fan vad jobbigt det kändes plötsligt. Livet. När tar det slut? Motgångarna alltså.

Jag var såå säker på att jag jag skulle vinna. Såå säker. Jag var ju sjuk och hade sjukintyg från psykiatrin och vårdcentralen. Svår stress som förvärrade redan befintliga problem med kognitiva svårigheter etc.

Kan man sakna något som man aldrig haft? Jag hade ju aldrig de där pengarna. Jag hade bara börjat drömma lite, lite om vad jag skulle göra när jag vann. Samtidigt som jag inte vågat hoppas på att jag skulle vinna.

Köpa ny kamera... betala av skulder... åka på fotoresa... man kan ju göra ganska mycket för 4,5 månaders lön. Dvs de pengar jag hade kunnat spara om jag fått sjukpenning. Nu får jag vara tacksam att jag har kvar min bostad och inte tvingats sälja den och flytta in på min kompis soffa eller hem till mina föräldrar.

Samtidigt är jag så ARG! ARG på flosklerna från Alliansen om att Sverige skulle bli bättre för alla nu när vi skar ner "bidragen" och alla skulle jobba. Det är en FET lögn! Jag har en respekt för att vi tycker olika och kan till och med se det som värdefullt att vi tycker olika, men jag har oerhört svårt för människor som snackar skit rent ut sagt.

Oavsett parti ska jag tillägga. Alliansen anser jag hade en dold agenda som gick ut på att privatisera Sverige. Allt skulle privatiseras. -men eftersom Svenskar generellt sett tyckt att det varit ganska bra med en gemensam välfärd så var man tvungen att köra en rövare och gå bakvägen till privatiseringen.

Urholkas välfärden tillräckligt mycket så ser ju människor om sitt hus och köper privata försäkringar. Vips är bollen i rullning. Sverige ska bli bättre nu när bidragen sänks och fler ska arbeta. Skitsnack!
Är man svårt sjuk kan man inte arbeta och då måste man kunna känna sig trygg med att socialförsäkringen fungerar.

Sjukdom ska inte vara ett straff! Jag har inte gjort något kriminellt!

Nu läser vi nästan varje dag om människor som fått tömma sitt livs besparingar när de blivit sjuka. Människor som tvingas ta juridisk hjälp för att SÖKA SJUKPENNING!

Det är inte värdigt Sverige att ha en sånt samhälle. Det gynnar ingen!

Har vi råd då att återställa välfärden?
Såklart vi har! Vi har inte råd att fortsätta den här negativa spiralen. Människor som har pengar handlar saker som man behöver för sitt uppehälle. Kläder, mat, åker på semester. Allt det genererar nya pengar i en samhällsekonomi som givetvis måste beskattas i lagom hög grad.

Jag läste häromdagen att det är rusning att köpa hus i Spanien. Uppdrag Granskning hade reportage om skattesmitarna som hade placerat miljarder kronor i utlandet för att undkomma skatt.
Fråga mig igen om vi har råd?! Jag har ingen lust att subventionera hus i Spanien eller skattefria placeringar på nån avlägsen karibisk ö. För det är ju det jag indirekt gjort genom att betala skatt som någon av dessa skattesmitare fått i barnbidrag eller suventionerad barnomsorg (all barnomsorg är subventionerad i Sverige)

Bara skattesmitarnas tillgångar motsvarade 3/4 av alla förskolebarns platser under ett år!
Fråga mig igen om vi har råd att återställa välfärden.

Även rika människor blir sjuka. Även rika människor behöver gå till läkaren, ha barnomsorg till sina barn, eller äldreomsorg till sina föräldrar. Men nu skulle ju det här handla om mig.

Jag är ARG. Arg, ledsen och uppgiven över hur Sverige har utvecklats.

Det är lätt att känna känslan av att de där borta får allt serverat, och jag fick minsann inga pengar och därför ska ingen annan heller få pengar. Jag jobbar hårt på att inte bli bitter.

Jag tänker inte bjuda Sverigedemokraterna på en enda röst genom att peka finger på de människor som kommer hit och söker skydd för sina liv. Det är inte de som gör att pengarna inte räcker. De människorna behövs för att reparera vår välfärd genom att de jobbar och betalar skatt.

Skatt som sen blir till sjukpenning. Det går snabbt att rasera något som man byggt upp under lång tid. Nu är det upp till mitt parti att återställa välfärden så att Sverige återigen blir ett humant land där vi tar hand om varandra. Ett tufft jobb när vi bara har 30% av rösterna i Riksdagen och Alliansen hela tiden gör utspel och hotar med misstroendeförklaringar.

Alliansen går lyckligtvis inte särskilt bra nu med impulsiva utspel, motsägelsefulla uttalanden och rasistinviter, men vi i Sverige kan inte luta oss tillbaka och tänka att Alliansens undergång blir vår lycka. Vi alla måste jobba för ett mer humant Sverige varje dag.

Tyvärr har mitt förtroende för svenska myndigheter och Försäkringskassan i synnerhet får sig en rejäl knäck. Tilliten är borta. Jag anser inte att prövningarna är rättssäkra. Det är jag också arg på. På den punkten har jag i alla fall agerat och gjort en JO-anmälan. Mer om den i nästa inlägg. Jag har dock lite planer på hur jag ska kanalisera den ilskan. Vi får se hur det utvecklar sig.

Jag försöker känna en tillfredställelse i processen mot F-kassan att jag gjort allt jag kunnat. Ändå maler tankarna på vad jag kunde gjort annorlunda. Kunde jag gjort något annorlunda? Nästa gång tar jag in advokaten direkt. Det är det enda jag har lärt mig.

Jag röstar redan på "det rätta partiet för en allmän och generell välfärd" och har på olika sätt varit aktiv där sen jag var 17år. Det kan jag inte ändra på. Däremot kan jag vara med och ändra på framtiden. Det känns i alla fall som en liten, pytteliten tröst.

Nästa gång... Det ska inte bli en nästa gång. Jag hade iallafall tur med vädret där på landet!

Ni får ursäkta om inlägget är lite rörigt, men det blir så ibland om man skriver från hjärtat!