Positiv energi på Södertörns Högskola!

Snart, snart, snaaaaart får jag börja plugga igen!!! Snaaaart!!!

Usch, jag känner mig nervös, kommer jag att orka? men ändå så glad, så in i själen glad!

-Vad behöver du för anpassningar? Frågade arbetspsykologen mig på Arbetsförmedlingen.

Anpassningar? Inga antar jag... eller jo, Indesign blir tufft. 

Jag har ju levt halva livet utan några papper på mina problem. Jag är van att anpassa mig till situationen, van att det alltid är jag som fallerar på olika sätt. Nu är den fasen slut. Nu ska jag ta tillbaka kommandot över mitt liv- men hur gör man då?

Svaret är att man mejlar till högskolans samordnare. På Södertörns högskola heter samordnarna "På lika villkor" här hittar ni länken: Lika villkor. Inte handikappenheten eller nåt sånt utan bara rätt och slätt på lika villkor. -kvinnan jag träffade var helt fantastisk. Hon hade förberett papper som TYDLIGT åskådliggjorde det vi pratade om. Suveränt bra!

När hon pratade om olika saker strök hon över med en överstrykningspenna det som var den viktigaste infon. Såna små saker är en enorm hjälp om man har svårt att komma ihåg saker och svårt att sålla i informationen. 

Såna saker känns också så självklara, men det är inte det. 

På Södertörn jobbar man helt klart aktivt för att alla ska kunna plugga utifrån de förutsättningarna man har. Det är som ni säkert förstått långt ifrån en självklarhet. Särskilt inte om man har ett handikapp som inte syns. 

Samordnaren guidade mig genom blanketten med anpassningar. 

-Vi skickar alltid alla litteraturlistor för inläsning så kan du låna dem på biblioteket sen. 

Jag får låna dem två veckor (tror jag) mot normala en. 

-Mindre rum för tentaskrivningar, behöver du det? 

Man ansöker om hjälpmedel. Det sker inte automatiskt. Kryssa i rutan så att du kommer in i systemet för att kunna ansöka. 

Jag stannade kvar hela dagen på högskolan efter vårt möte, åt lunch i solen och liksom bara njöt av situationen. Jag gick ner till biblioteket och frågade efter specialbibliotekarierna.

-Tyvärr är de jätteupptagna men mejla dem så ordnar de ett möte. 

-Å vilken fin blus du har!

13år av möten med chefen, konflikter och div misslyckanden ligger bakom mig och särskilt de senaste tre åren har tagit hårt på mig. Därför blir alla de små sakerna så otroligt viktiga. En komplimang från hjärtat eller att någon bara är trevlig vänlig och hjälpsam gör hela livet så mycket lättare. Underskatta aldrig värdet av att "bara vara trevlig"! 

Det betyder så mycket att någon försöker och vill göra det bra för den som har andra förutsättningar än "normala" människor har. Vem som egentligen är normal behöver vi ju inte tänka på så mycket eftersom alla människor mår bättre av att slippa kriga om varenda liten stavelse livet igenom. 

När man är van att alltid mötas av negativ energi och ständigt vara i underläge är det tillslut svårt att våga ta till sig de positiva händelserna i livet. Jag tycker det känns som enorm tur att jag fått möjlighet att bryta den negativa spiralen nu. Nu vill jag ha massor av positivitet och glädje i mitt liv. 

Hoppas så innerligt att det fortsätter på den positiva banan. 

Tyvärr kunde högskolan inte erbjuda hjälp med det jag behövde mest hjälp med dvs Indesign, men det går säkert bra ändå. Nu när jag kan och vågar vara öppen med mina svårigheter så går ju allting så mycket lättare... Tvärtemot vad hela mediaopinionen skriker ut. Den diskussionen får dock bli ett eget inlägg senare för nu måste jag avrunda mitt inlägg innan det blir för långt.