"Adhd finns inte!"

Expressen publicerade en ledare häromdagen där det stod att det var Vårdnadsbidragets fel att så många barn får en adhd diagnos. Barnen har egentligen inga problem antyds det i artikeln utan det är skolan som måste anpassa sitt sätt att arbeta. Pojkar har bara lite "myror i brallan" och det är ju en mognadsfråga.
På Expressens hemsida kan ni läsa artikeln själva:
http://www.expressen.se/ledare/vardbidraget-kan-bidra-till-adhd-okning/

Om artikeln hade publicerats av nån privatperson på fb hade jag blivit lite trött och scrollat vidare, men Expressen är en av landets största tidningar! Det som skrivs i Expressen får en enorm spridning- betydligt större än tex en småstadstidning. Just därför borde de vara extra noggranna i sin faktagranskning kan man tycka. En ledare ska dessutom spegla tidningens åsikter i ämnet...

Samma dag fick jag en artikel av en vän där rubriken var "ADHD finns inte men är en utmärkt ursäkt". Artikeln är producerad av "kommittén för Mänskliga Rättigheter" som är en del av Scientologkyrkan. Richard Saul som artikeln handlar om är en Amerikansk neurolog som har skrivit en bok om att adhd inte finns. Det är bara en perfekt ursäkt. (För vad vet jag inte)
Här kan ni läsa artikeln: "Adhd finns inte"

En snabb googling på namnet så ser man att flera stora svenska tidningar har plockat upp det som en nyhet, tex DN som också hade en ledartext som iallafall var signerad där Nathan Shashar gick till angrepp mot adhd diagnosen.

Även om jag försöker att inte ta åt mig av dessa texter blir jag ändå ledsen. Jag blir ledsen eftersom dessa människor tar sig rätten att säga åt alla oss som kämpar med att få livet att fungera att vi egentligen bara vill ha pengar utan ansträngning och att vi egentligen bara inbillar oss att vi har problem.

Artiklarna väckte upp en känslostorm i mig.

Jag tänker inte skriva nån lång emotionellt laddad förklaring om varför dessa människor har fel. De får tycka vad de vill, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att människor som har som äger makten över ordet och nyhetsflödet i Sveriges största tidningar tar sig rätten att kränka och nedvärdera en väldigt stor grupp människor utan att ha en endaste liten aning om hur livet ser ut för dessa människor.

Hade journalisterna frågat föräldrarna till barnen med så stora svårigheter att föräldrarna måste söka bidrag från F-kassan för att klara av ekonomin om de hade föredragit att jobba heltid och åka på semester istället för att kämpa på med att se till så att alla myndigheter får rätt papper från rätt person i exakt rätt stund för att få pengar, är jag rätt säker på att de hade svarat att de hellre hade jobbat.

Hade de frågat mig hade jag kanske svarat såhär: Varför är det så viktigt att tycka om adhd och varför läser du inte på innan du skriver din artikel? Du förstör så otroligt med dina fullständigt ogrundade artiklar. Många människor tar dina ord för sanning. Varför frågar du inte? Är du inte intresserad av att veta? Du är ju journalist!

Du har många frågor märker jag om adhd medicinen. Du tror att den är beroendeframkallande, att det är knark, att vem som helst kan äta medicin och sväva runt på rosa moln. Inget av det kunde vara mer felaktigt. Medicinen är ett hjälpmedel. Precis som en krycka för den som har svårt att gå.

Medicinen är narkotikaklassad, men den innebär inget snabbt uppåttjack eftersom den är långtidsverkande och mängden bara är en promille av en missbrukardos. Medicinen har givit mig ett fungerande liv och det är ju såklart beroendeframkallande...

Du har ju ditt jobb och din lön varje månad och behöver inte ta något ansvar för konsekvenserna av det du skriver Jag får sparken från mina jobb för att jag inte klarar kraven eller inte orkar prestera i ett jämt flöde. Jag kanske får svårare att få och behålla ett nytt jobb pga att du har skrivit i tidningen att mina problem egentligen inte finns och att jag därmed bara är en lat bidragstagare som egentligen inte vill jobba där jag söker jobb.

Du kan ju inte veta att jag helst av allt bara vill ha ett jobb och fungerande liv, med jobb och lön. Eftersom du inte har frågat. Jag vill ha ett journalistjobb, precis som du- fast jag skulle göra betydligt bättre research innan jag publicerade mina artiklar. Skulle jag skriva såna kränkningar som du gör skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln.

Det finns så många människor som inte vågar berätta om att de har en diagnos. Jag har valt att berätta hur livet med diagnos kan vara istället, för att försöka få bort fördomarna kring adhd och eftersom problemen inte försvinner bara för att man inte pratar om dem. Allt är inte superbra och allt är inte bara skit i livet- såklart, oavsett om man har en diagnos eller inte. Adhd gör bara att allt blir väldigt "myckeavallt"!