Min kamera och jag...

Nässelfjäril

Påfågelöga

Silversträckad Pärlemorfjäril

Nu har vi hängt ihop i många år- min kamera och jag.På jobbet med alla barn och hemma, ute i regn och rusk och inne i värmen. Vi är inte alltid överens, men NÄR vi kommer överens blir det en smått euforisk upplevelse, ungefär som en idrottare som toppar sin form kanske.

Fjärilar är så vackra och lite av en sport att fota, vissa sorter är mer hariga än andra och alla sorter finns inte överallt. Alla fjärilar har sina unika värdväxter där de lägger sina ägg och som sen föder upp larverna som blir till nya fjärilar.

Det är ju lite kul att fotografierna blir en källa till ny kunskap bara för att jag råkade upptäcka motivet...

Påfågelöga och Nässelfjärilar tillhör samma underfamilj i kategorin vinterpraktfjärilar som är en undergrupp till praktfjärilar om jag fattat det rätt. Phu. Många system att hålla reda på. Pärlemorfjärilarna däremot bildar en egen underfamilj. Alla tre arterna tre arterna tillhör kategorin praktfjärilar.

Eftersom jag fotade så mycket olika sorters fjärilar förra året att jag fortfarande inte har processat bilderna så känns det som att jag skulle kunna "samla på" olika arter av fjärilar, fast på bild. Jag gillar att göra saker metodiskt och det blir ofta på eller av, även i samlandet.

Det är en ständig kamp att jobba mot impulsen att köpa allting som jag skulle kunna tänkas köpa i stunden. I mataffären, i bokhandeln, i blomsterbutiken och i klädaffären. Eller internet. Tradera är farligt. Sten funkar förresten också bra att samla på, Eller Kastanjer. Det finns ju gratis överallt. Det är bara så tungt att bära hem och knöligt att förvara, så jag måste motstå impulsen att släpa med mig halva rullstensåsen hem också...

Kastanjer har jag haft en plan att fota i flera år, och förhoppningsvis blir det av i år. Varje Kastanj har ett eget mönster som känns spännande att gestalta på bild.

Förskolebarn tycker också att det är kul att samla så vi hade "pinnparkering" utanför porten. mindre pinnar, kottar och stenar hamnade i barnens lådor ihop med sanden från vantarna.

Mina stenar hamnade tillslut på baksidan av huset utkastade av pappa som tröttnade på att ha massor av sten på vinden vilket ju är fullt förståeligt.

Då är det bättre att samla på vackra bilder som dessutom kan ge mig en inkomst så småningom nu när jag inte ska jobba med barn mer. Min kamera och jag fortsätter vårt liv ihop imorgon, för nu måste jag sova.