Försäkringskassan igen!

Jag är så arg!!! Jag är så jävla arg på den oerhörda nonchalans som min handläggare visar mot mig!!
Jag kan ta mycket, men nonchalans och arrogans är som ett rött skynke.

Hur kan hon ha kvar sitt jobb när hon så uppenbart missköter det.

Hon mörkar. Det är någonting som hon inte vill att jag ska se. Eller veta. Eller hur ska jag annars tolka mejlen från henne där hon frågar mig om jag verkligen måste ha ut alla papper eller om det räcker med några. Jag borde ju ha den mesta dokumentationen redan.

Vad jag har för papper och vad jag ska göra med dem är väl ändå min ensak?! Jag mejlade henne för första gången för över 1,5månader sen. Idag mejlade jag henne igen och fick besked om att hon är på SEMESTER fram till 3:e aug.

Det tar låååååååång tid för mig att bli arg. Ibland blir jag inte ens arg fast jag borde. Nu är det som att allt kommer upp på en gång. Jag har fått SPARKEN fler gånger än jag ens orkar räkna ut just nu för att jag inte klarat av mitt jobb. När andra människor missköter sina jobb så ska jag bara ha förståelse för att de kanske är underbemannade, trötta, att jag fått ett måndagsexemplar av en pryl som gått sönder etc.

Jag förväntas vara snäll och glad och inte vara jobbig och ställa krav. Varför??? Varför är det igen chef som sagt till mig att jag förstår att du inte klarar av ditt jobb, men vi tycker att du är så pass värdefull att vi gärna vill ha dig kvar ändå!

Jag blir både ledsen och såklart avensjuk på alla fina semesterbilder på facebook. Det spelar liksom ingen roll att jag vet att alla kämpar med att hålla uppe sina snygga fasader. Jag vill ju också åka på semester, gå fotokurser, skrivkurser, gå på personalfest och ha hund. Jag vill också ha en bil, ett hus och en familj med små söta barn.

Framförallt vill jag ha tillbaka ett samhälle där det faktiskt går att lita på att myndighetsutövare typ Försäkringskassan gör sitt jobb. Det måste gå att lita på att jag kan vara sjuk utan att förlora allt jag äger och har. Dyra privata försäkringar är inte ett alternativ. I synnerhet inte om man inte har något jobb.

Jag förväntar mig inte att någon ska ha konstant jour för att jag ska kunna nå dem. Jag förväntar mig bara att den person som handlägger mitt ärende ska ta ett beslut utifrån de dokument jag skickar in dvs sjukintyg, att handläggaren tar ett beslut inom en rimlig tid, typ en månad max och att handläggaren ska vara nåbar via mejl.

Eftersom jag har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsminne och sjukt svårt att hålla tråden och formulera mig kort när jag är stressad så måste jag kunna kommunicera med mejl.

Jag förväntar mig också att handläggaren återkopplar när jag behöver ha kontakt med handläggaren ang mitt ärende.

Jag mejlade min handläggare och bad henne skicka dokumentationen för över en månad sen. Jag hade behövt ha dokumentationen för att lättare kunna begära omprövning av mitt ärende. Nu är det försent.

Det nitiska sparkravet som Alliansen hittade på för att kunna sänka skatten har orsakat både mig och många andra människor otroligt stort lidande. Ångest och stress över ett totalt myndighetshaveri håller på att göra Sverige till en Vilda Västern stat.

Varför ska jag betala massor av skattepengar till människor som ändå bara skriver korkade brev om min arbetsförmåga till mig när jag är sjuk?! Jag är inte sjuk för att det är så kul att sitta hemma och skriva arga och förtvivlade inlägg på min blogg.

Nu har jag tröttnat på arrogansen. Nu anmäler jag handläggaren till JO, det blir offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg.

Sen ska jag söka skadestånd från Försäkringskassan för allt det lidande de orsakat mig. Usch!!!
Efter det ska ägna resten av mitt liv åt att skriva om maktmissbruk och vilket lidande det skapar för enskilda människor.

Det här var inte den bilden jag hade i mitt huvud när jag var i början av mitt vuxenliv. Det kan jag verkligen säga. Jag hoppas att denna krampaktiga stressblockering i hjärnan släpper snart. Jag vill ha ett roligt liv nu.