Grattis! Mitt juridiska ombud gratulerade mig till ett juridiskt bindande bevis på att Försäkringskassans omprövningsenhet har gjort fel.
Tack säger jag.
Det blir bra att skicka in till JO. Jag ser fram emot förklaringen från Försäkringskassan till varför de inte följde lagen.
Bakgrunden har jag skrivit lite om tidigare men jag kan skriva igen.
Enligt förvaltningslagen ska en myndighet gå att kontakta genom e-post. Det är särskilt viktigt nu när man måste överbevisa allting för att ens ha en chans att få sin sak prövad.
Posten fungerar inte längre som den ska och då är det säkrare att skicka in det med e-post och begära läs-kvitto. Exakt Det gjorde mitt juridiska ombud. Jag har det läskvitto där min fd handläggare skriver att hon mottagit handlingen den sista dagen som var giltigt och vidarebefodrat den till omprövningsenheten via post.
Handlingen kom in till Omprövningsenheten den 6:e juli och det råkade ju vara dagen efter som handläggaren skickat ut brevet att hon avslagit min begäran om sjukpenning.
Sista dagen var den 30:e juni som var en torsdag. Brevet från Omprövningsenheten är daterat den 5:e juni det är tisdagen veckan efter. Med tanke på den höga arbetsbördan som man får anta att omprövningsenheten har så måste det vara rekord att kunna ta ett väl underbyggt beslut på 2dagar. Dessutom ska ju handläggaren hinna skriva ett välformulerat brev, hinna trycka ut det och kuvertera det och skicka det till mig på dessa 2dagar.
När vi har påtalat detta för handläggaren och omprövningsenheten så har de valt att inte ta ställning till min inkomna handling. Istället valde de att skicka ut ett brev där de erkänner sitt misstag. Det är en väldigt märklig historia eftersom den person som skrivit brevet inte är samma person som tog beslutet i förtid.
Nu är det alltså flera olika processer som pågår samtidigt. Processer som kostar både mig och samhället stora pengar. Hoppas, hoppas att jag kan få ett slut på den här absurda situationen snart så jag kan ägna mig år roligare saker.
I en önskevärld fick jag på skadestånd pga den här processen, men jag vågar inte hoppas på det.
Forsättning följer...
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
torsdag 28 juli 2016
fredag 22 juli 2016
Hej på er!
Där é ni ju!
Det går lite trögt med skrivandet just nu, det är mycket annat som händer just nu. Konflikten med F-kassan suger såklart väldigt mycket energi, Jag har också äntligen orkat börja skriva på en arbetsskadeanmälan med hjälp av en väldigt god vän.
Jag är en väldigt lyckligt lottad människa som äger en kamera. Min kamera är verkligen min förlängda arm, eller öga kanske. ;-) Häromdagen tog jag en sväng runt i Älta där jag bor för att fota fjärilar. Jag hittade knappt några fjärilar, men desto fler vackra blommor och konstiga småkryp.
Även om jag inte är någon insektsfantast så tycker jag att de skänker mer liv åt bilderna, det blir lite mer spännande än bara blommor. Jag hade en intensiv "Humlefas" men den har gått över lite nu. Humlorna är så vackra när de flyger i kvällssolen eller sitter på nån blomma och suger nektar. De gillar INTE att bli störda dock! De blir sura och bränns.
Det fick jag erfara när jag råkade förivra mig och mosade rakt in i en stor tistel med massor av Humlor för att få en bättre vinkel. Märkligt hur hjärnan funkar ibland. Jag hade ägnat säkert 5minuter åt att fota Humlorna i Tisteln innan jag plötsligt glömde bort att de var överallt!
Med ett ilsket surrande försökte de försvara sig, men jag hade ju redan fått panik över att de var PÅ MIG! Tyvärr var det nån som dog, men de flesta klarade sig.
När jag kom hem från min härliga promenad hade jag nog uppåt 600bilder i kameran. Om man inte har något tydligt uppdrag är det lite extra svårt att prioritera. Jag har ju liksom kommit förbi "suddigt och fult" fasen. Det blir för många bra bilder tycker jag; (Det är ju ett positivt problem ändå. Det vore ju väldigt mycket värre om det hade varit tvärt om.)
När det blir en så överbelastning i hjärnan händer helt enkelt ingenting. Det är ju både svårt och roligt att välja ut sina bästa bilder, och sen kanske det inte alls är de bilderna som passar bäst i sammanhanget som jag ska illustrera. Väntar man några dagar brukar det dock ordna sig, och ibland behöver man ge sig själv tid att titta igenom materialet ett par gånger innan man bestämmer sig.
Kameran gör nog ändå att det blir lite lättare med avgränsningen. Den skapar liksom naturliga avgränsningar å ena sidan, å andra sidan finns det ju bilder överallt som liksom bara väntar på att fångas in. Ibland blir jag lite stressad av att veta att det finns så sjukt mycket snygga bilder som jag borde ta men inte tar, men jag kan ju omöjligt ta alla bilder som finns. Jag kan ju inte ens veta vilka bilder som finns innan jag tagit dem...
Min hjärna är nog att likna vid en trål. Den tar in allt och sparar på det mesta ifall det skulle behövas vid ett senare tillfälle. Det visade sig vara en utmärkt förutsättning för att klara inträdesprovet till journalistprogrammet jag ska läsa i höst. Det ska bli riktig både kul och spännande!
söndag 10 juli 2016
Försäkringskassan- igen...
Nu har jag slutat lita på svenska myndigheter. Särskilt Försäkringskassan och Särskilt min fd handläggare.
Första gången jag bad henne att skicka alla handlingar som rör mig var i mitten av mars. Sen bad jag henne igen i maj. Häromdagen skickade jag återigen ett mejl till henne och bad att få ut mina handlingar och fick besked om att hon var på semester.
Då kände jag att måttet var rågat. Det räcker nu- Så jag anmälde henne till JO och anmälde att hon hotar min rättssäkerhet genom att aldrig vara anträffbar och aldrig återkoppla, samt att hon tar orimligt lång tid på sig. Jag skrev också att jag kunde komplettera mitt ärende när jag fått ut mina handlingar.
JO tog bara någon dag på sig att svara med ett brev där de skriver att de begärt in ett yttrande från F-kassan. Det är tydligen väldigt ovanligt att JO tar upp ärenden. Oftast avskrivs ärenden för att det inte är en "JO-fråga" helt enkelt, så det är ju inte för inte jag känner mig lite lättad över att JO faktiskt anser att F-kassan gjort fel i handläggningen av mitt ärende.
En myndighet som Försäkringskassan ska alltid skyndsamt lämna ut handlingar till den som begär ut dem. En viss sekretessprövning skall ske men nu rör det sig ju om papper som berör mig så det är ju inget hinder.
Min handläggare har en vikarie som var lite mer alert än hon. Jag berättade för henne att jag tagit juridisk hjälp och hon pratade med sin chef. Plötsligt kunde jag i alla fall få ut iallfall en del av mina papper.
Inte alla för "jag har ju jättelång sjukhistorik hos dem". Nästa vecka måste jag mejla dem igen för att be dem skicka ALLA mina papper, eftersom jag måste skapa mig en överblick för att kunna överklaga F-kassans beslut om nekad sjukpenning.
Jag har full förståelse för att de har hög arbetsbelastning och att det ibland tar längre tid att komma i kontakt med en handläggare, men att göra sig oanträffbar och aldrig återkoppla är inte ok.
Mitt ärende gick till omprövningsenheten i våras. 4:e juni var sista dagen att inkomma med kompletterande handlingar som jag minns det. Efter ca 2v kom det ett besked om att jag kunde komplettera ytterligare inom 2v. Alltså den 30:e juni. Den 30:e juni var en torsdag och jag fick besked om avslag på tisdagen den 5:e.
Alltså har F-kassans jurister på omprövningsenheten tagit ett beslut på två dagar med en helg emellan OCH hunnit skriva ihop ett brev! Det var bara en liten detalj. Nämligen att mitt juridiska ombud hade skickat ett brev till min handläggare den 30:e som handläggaren sedan har vidarebefordrat med posten till Omprövningsenheten... De har alltså inte inväntat brevet som kommer med posten utan tagit beslutet med befintligt material. Det är i strid med förvaltningslagen.
Nu har alltså min strid om sjukpenning när jag var sjuk kommit att handla om rättssäkerhet. I Förvaltningslagen står det att man måste kunna kommunicera elektroniskt med en myndighet och eftersom omprövningsenheten inte har någon mejl så måste allting gå via handläggaren för att det ska bli rättssäkert. (Tänk vad mycket extra administration det blir!)
En tjänsteman skall även vara opartisk. Jag har rätt att få en opartisk prövning av mitt ärende eller borde iallafall. Jag kände från första början att min handläggare inte tänkte ge mig sjukpenning. Det är bara sånt man liksom känner på sig.
När jag äntligen fick ut mina papper stod ordet "ens" i hennes anteckningar. Hon orkar inte ENS vara arbetssökande. Ens... Det känns så fruktansvärt sänkande att någon säger att jag inte ens orkar vara arbetssökande. Om man är arbetssökande måste man ju kunna ta ett jobb motsvarande de procent man stämplar på. Annars har man inte rätt till A-kassa.
Jag upplevde inte min handläggare som opartisk och bad därför att få byta. 2ggr. Jag fick aldrig byta. Svaret på varför F-kassan inte följer lagen och garanterar min rättssäkerhet ser jag fram emot att läsa i deras utlåtande. JO vill ha svar senast 20sep och jag kommer att få tillfälle att yttra mig.
Händelsen med omprövningsenheten är också JO-anmält av mitt juridiska ombud Woxzia. Svaret på den biten blir också intressant att läsa. När jag har fått svaren jag behöver så kommer jag att begära skadestånd av F-kassan.
Det mest absurda i den här processen är att en myndighet som F-kassan är kan ägna sig åt att åsidosätta rättssäkerheten hos medborgare utan att jag som medborgare ens märker det. Jag hade ingen aning om att det fanns en förvaltningslag ens en gång.
Det sorgliga är också att jag måste ägna oerhört mycket tid och energi åt att bråka för min rätt istället för att kunna vila mig och bli frisk. Socialstyrelsen får snart införa en ny sjukdomskod som heter "sjuk pga myndighetshaveri". Absurt!
Första gången jag bad henne att skicka alla handlingar som rör mig var i mitten av mars. Sen bad jag henne igen i maj. Häromdagen skickade jag återigen ett mejl till henne och bad att få ut mina handlingar och fick besked om att hon var på semester.
Då kände jag att måttet var rågat. Det räcker nu- Så jag anmälde henne till JO och anmälde att hon hotar min rättssäkerhet genom att aldrig vara anträffbar och aldrig återkoppla, samt att hon tar orimligt lång tid på sig. Jag skrev också att jag kunde komplettera mitt ärende när jag fått ut mina handlingar.
JO tog bara någon dag på sig att svara med ett brev där de skriver att de begärt in ett yttrande från F-kassan. Det är tydligen väldigt ovanligt att JO tar upp ärenden. Oftast avskrivs ärenden för att det inte är en "JO-fråga" helt enkelt, så det är ju inte för inte jag känner mig lite lättad över att JO faktiskt anser att F-kassan gjort fel i handläggningen av mitt ärende.
En myndighet som Försäkringskassan ska alltid skyndsamt lämna ut handlingar till den som begär ut dem. En viss sekretessprövning skall ske men nu rör det sig ju om papper som berör mig så det är ju inget hinder.
Min handläggare har en vikarie som var lite mer alert än hon. Jag berättade för henne att jag tagit juridisk hjälp och hon pratade med sin chef. Plötsligt kunde jag i alla fall få ut iallfall en del av mina papper.
Inte alla för "jag har ju jättelång sjukhistorik hos dem". Nästa vecka måste jag mejla dem igen för att be dem skicka ALLA mina papper, eftersom jag måste skapa mig en överblick för att kunna överklaga F-kassans beslut om nekad sjukpenning.
Jag har full förståelse för att de har hög arbetsbelastning och att det ibland tar längre tid att komma i kontakt med en handläggare, men att göra sig oanträffbar och aldrig återkoppla är inte ok.
Mitt ärende gick till omprövningsenheten i våras. 4:e juni var sista dagen att inkomma med kompletterande handlingar som jag minns det. Efter ca 2v kom det ett besked om att jag kunde komplettera ytterligare inom 2v. Alltså den 30:e juni. Den 30:e juni var en torsdag och jag fick besked om avslag på tisdagen den 5:e.
Alltså har F-kassans jurister på omprövningsenheten tagit ett beslut på två dagar med en helg emellan OCH hunnit skriva ihop ett brev! Det var bara en liten detalj. Nämligen att mitt juridiska ombud hade skickat ett brev till min handläggare den 30:e som handläggaren sedan har vidarebefordrat med posten till Omprövningsenheten... De har alltså inte inväntat brevet som kommer med posten utan tagit beslutet med befintligt material. Det är i strid med förvaltningslagen.
Nu har alltså min strid om sjukpenning när jag var sjuk kommit att handla om rättssäkerhet. I Förvaltningslagen står det att man måste kunna kommunicera elektroniskt med en myndighet och eftersom omprövningsenheten inte har någon mejl så måste allting gå via handläggaren för att det ska bli rättssäkert. (Tänk vad mycket extra administration det blir!)
En tjänsteman skall även vara opartisk. Jag har rätt att få en opartisk prövning av mitt ärende eller borde iallafall. Jag kände från första början att min handläggare inte tänkte ge mig sjukpenning. Det är bara sånt man liksom känner på sig.
När jag äntligen fick ut mina papper stod ordet "ens" i hennes anteckningar. Hon orkar inte ENS vara arbetssökande. Ens... Det känns så fruktansvärt sänkande att någon säger att jag inte ens orkar vara arbetssökande. Om man är arbetssökande måste man ju kunna ta ett jobb motsvarande de procent man stämplar på. Annars har man inte rätt till A-kassa.
Jag upplevde inte min handläggare som opartisk och bad därför att få byta. 2ggr. Jag fick aldrig byta. Svaret på varför F-kassan inte följer lagen och garanterar min rättssäkerhet ser jag fram emot att läsa i deras utlåtande. JO vill ha svar senast 20sep och jag kommer att få tillfälle att yttra mig.
Händelsen med omprövningsenheten är också JO-anmält av mitt juridiska ombud Woxzia. Svaret på den biten blir också intressant att läsa. När jag har fått svaren jag behöver så kommer jag att begära skadestånd av F-kassan.
Det mest absurda i den här processen är att en myndighet som F-kassan är kan ägna sig åt att åsidosätta rättssäkerheten hos medborgare utan att jag som medborgare ens märker det. Jag hade ingen aning om att det fanns en förvaltningslag ens en gång.
Det sorgliga är också att jag måste ägna oerhört mycket tid och energi åt att bråka för min rätt istället för att kunna vila mig och bli frisk. Socialstyrelsen får snart införa en ny sjukdomskod som heter "sjuk pga myndighetshaveri". Absurt!
söndag 3 juli 2016
Fokus på Humlor och Bin!
Om man kan prata om humlor med karaktär så är det nog det jag försöker fånga på mina bilder. Jag eftersträvar ett djup och att skapa en känsla hos betraktaren. Allra roligast är naturligtvis att fånga humlorna och bina när de flyger. Det är en kul utmaning att fånga ljuset, vinkeln, och rörelsen i en perfekt avvägd harmoni. Dessutom är de ju så söta med sina små spröt och vingarna som skimrar i den sena eftermiddagens motljus.
Add och adhd karakteriseras av att man lätt kommer av sig och byter fokus. Ibland är det inget större problem, ibland blir det oerhört jobbigt att inte kunna avgränsa sig och bara behålla fokus tillräckligt länge för att slutföra uppgiften man håller på med. Om jag går ut för att fota blommor kanske jag kommer hem med 300bilder på nåt helt annat. Det är ju inget större problem om jag bestämmer själv. Om jag har en arbetsgivare som har bestämt att jag måste göra en uppgift och i princip bestämt på vilket sätt som jag ska utföra uppgiften på funkar det inte alls.
Problem med att rikta och bibehålla fokus- dvs uppmärksamheten och koncentrationen är liksom kärnan i adhd. Det är inte så att man uppenbart struntar i den som kommer efter en till köket när man lagat mat och allt är upp och nervänt. Det är bara så att det var nåt annat som kändes viktigare som kom emellan, Sen var det nåt annat som fångade intresset och vips har det gått flera timmar innan man kommer tillbaka till punkten städa i köket. Man måste hela tiden jobba emot impulsen att segla in på olika stickspår när man håller på med något.
Fördelen med add/adhd är hyperfokus. När jag gör något som jag tycker är spännande, intressant och viktigt, typ fotografera Humlor och Bin så kan jag hålla på i flera timmar. Då kan jag inte riktigt avbryta mig för att göra något tråkigt bara för att det behövs göras. Risken är ju då att dammsugningen får stryka på foten för att jag hellre skriver ett blogginlägg om mina Humlor och Bin... ;-)
De här bilderna är tagna i Snösätra norra koloniområde i Rågsved. Har ni inte varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök! Det är en otroligt vacker och underbar oas bara ett stenkast från tågspåren där X2000 dundrar fram i expressfart på sin väg genom landet.
Den 27:e augusti 2016 har de "öppet hus" för allmänheten. Gör en utflykt och köp med er en burk nyslungad honung hem. Det är utöver en ren njutningsfull dagsutflykt en investering i mänskligheten på både kort och lång sikt, eftersom mänskligheten inte överlever utan dessa outtröttliga gratisarbetare. :-)
http://www.snosatranorra.se// klicka på länken så kan ni läsa mer om Snösätra..Om ni vill titta på fler av mina bilder så kan ni titta på min fotoblogg: www.stockholmsmyransfoto.blogspot.com
lördag 2 juli 2016
Försäkringskassan igen!
Jag är så arg!!! Jag är så jävla arg på den oerhörda nonchalans som min handläggare visar mot mig!!
Jag kan ta mycket, men nonchalans och arrogans är som ett rött skynke.
Hur kan hon ha kvar sitt jobb när hon så uppenbart missköter det.
Hon mörkar. Det är någonting som hon inte vill att jag ska se. Eller veta. Eller hur ska jag annars tolka mejlen från henne där hon frågar mig om jag verkligen måste ha ut alla papper eller om det räcker med några. Jag borde ju ha den mesta dokumentationen redan.
Vad jag har för papper och vad jag ska göra med dem är väl ändå min ensak?! Jag mejlade henne för första gången för över 1,5månader sen. Idag mejlade jag henne igen och fick besked om att hon är på SEMESTER fram till 3:e aug.
Det tar låååååååång tid för mig att bli arg. Ibland blir jag inte ens arg fast jag borde. Nu är det som att allt kommer upp på en gång. Jag har fått SPARKEN fler gånger än jag ens orkar räkna ut just nu för att jag inte klarat av mitt jobb. När andra människor missköter sina jobb så ska jag bara ha förståelse för att de kanske är underbemannade, trötta, att jag fått ett måndagsexemplar av en pryl som gått sönder etc.
Jag förväntas vara snäll och glad och inte vara jobbig och ställa krav. Varför??? Varför är det igen chef som sagt till mig att jag förstår att du inte klarar av ditt jobb, men vi tycker att du är så pass värdefull att vi gärna vill ha dig kvar ändå!
Jag blir både ledsen och såklart avensjuk på alla fina semesterbilder på facebook. Det spelar liksom ingen roll att jag vet att alla kämpar med att hålla uppe sina snygga fasader. Jag vill ju också åka på semester, gå fotokurser, skrivkurser, gå på personalfest och ha hund. Jag vill också ha en bil, ett hus och en familj med små söta barn.
Framförallt vill jag ha tillbaka ett samhälle där det faktiskt går att lita på att myndighetsutövare typ Försäkringskassan gör sitt jobb. Det måste gå att lita på att jag kan vara sjuk utan att förlora allt jag äger och har. Dyra privata försäkringar är inte ett alternativ. I synnerhet inte om man inte har något jobb.
Jag förväntar mig inte att någon ska ha konstant jour för att jag ska kunna nå dem. Jag förväntar mig bara att den person som handlägger mitt ärende ska ta ett beslut utifrån de dokument jag skickar in dvs sjukintyg, att handläggaren tar ett beslut inom en rimlig tid, typ en månad max och att handläggaren ska vara nåbar via mejl.
Eftersom jag har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsminne och sjukt svårt att hålla tråden och formulera mig kort när jag är stressad så måste jag kunna kommunicera med mejl.
Jag förväntar mig också att handläggaren återkopplar när jag behöver ha kontakt med handläggaren ang mitt ärende.
Jag mejlade min handläggare och bad henne skicka dokumentationen för över en månad sen. Jag hade behövt ha dokumentationen för att lättare kunna begära omprövning av mitt ärende. Nu är det försent.
Det nitiska sparkravet som Alliansen hittade på för att kunna sänka skatten har orsakat både mig och många andra människor otroligt stort lidande. Ångest och stress över ett totalt myndighetshaveri håller på att göra Sverige till en Vilda Västern stat.
Varför ska jag betala massor av skattepengar till människor som ändå bara skriver korkade brev om min arbetsförmåga till mig när jag är sjuk?! Jag är inte sjuk för att det är så kul att sitta hemma och skriva arga och förtvivlade inlägg på min blogg.
Nu har jag tröttnat på arrogansen. Nu anmäler jag handläggaren till JO, det blir offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg.
Sen ska jag söka skadestånd från Försäkringskassan för allt det lidande de orsakat mig. Usch!!!
Efter det ska ägna resten av mitt liv åt att skriva om maktmissbruk och vilket lidande det skapar för enskilda människor.
Det här var inte den bilden jag hade i mitt huvud när jag var i början av mitt vuxenliv. Det kan jag verkligen säga. Jag hoppas att denna krampaktiga stressblockering i hjärnan släpper snart. Jag vill ha ett roligt liv nu.
Jag kan ta mycket, men nonchalans och arrogans är som ett rött skynke.
Hur kan hon ha kvar sitt jobb när hon så uppenbart missköter det.
Hon mörkar. Det är någonting som hon inte vill att jag ska se. Eller veta. Eller hur ska jag annars tolka mejlen från henne där hon frågar mig om jag verkligen måste ha ut alla papper eller om det räcker med några. Jag borde ju ha den mesta dokumentationen redan.
Vad jag har för papper och vad jag ska göra med dem är väl ändå min ensak?! Jag mejlade henne för första gången för över 1,5månader sen. Idag mejlade jag henne igen och fick besked om att hon är på SEMESTER fram till 3:e aug.
Det tar låååååååång tid för mig att bli arg. Ibland blir jag inte ens arg fast jag borde. Nu är det som att allt kommer upp på en gång. Jag har fått SPARKEN fler gånger än jag ens orkar räkna ut just nu för att jag inte klarat av mitt jobb. När andra människor missköter sina jobb så ska jag bara ha förståelse för att de kanske är underbemannade, trötta, att jag fått ett måndagsexemplar av en pryl som gått sönder etc.
Jag förväntas vara snäll och glad och inte vara jobbig och ställa krav. Varför??? Varför är det igen chef som sagt till mig att jag förstår att du inte klarar av ditt jobb, men vi tycker att du är så pass värdefull att vi gärna vill ha dig kvar ändå!
Jag blir både ledsen och såklart avensjuk på alla fina semesterbilder på facebook. Det spelar liksom ingen roll att jag vet att alla kämpar med att hålla uppe sina snygga fasader. Jag vill ju också åka på semester, gå fotokurser, skrivkurser, gå på personalfest och ha hund. Jag vill också ha en bil, ett hus och en familj med små söta barn.
Framförallt vill jag ha tillbaka ett samhälle där det faktiskt går att lita på att myndighetsutövare typ Försäkringskassan gör sitt jobb. Det måste gå att lita på att jag kan vara sjuk utan att förlora allt jag äger och har. Dyra privata försäkringar är inte ett alternativ. I synnerhet inte om man inte har något jobb.
Jag förväntar mig inte att någon ska ha konstant jour för att jag ska kunna nå dem. Jag förväntar mig bara att den person som handlägger mitt ärende ska ta ett beslut utifrån de dokument jag skickar in dvs sjukintyg, att handläggaren tar ett beslut inom en rimlig tid, typ en månad max och att handläggaren ska vara nåbar via mejl.
Eftersom jag har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsminne och sjukt svårt att hålla tråden och formulera mig kort när jag är stressad så måste jag kunna kommunicera med mejl.
Jag förväntar mig också att handläggaren återkopplar när jag behöver ha kontakt med handläggaren ang mitt ärende.
Jag mejlade min handläggare och bad henne skicka dokumentationen för över en månad sen. Jag hade behövt ha dokumentationen för att lättare kunna begära omprövning av mitt ärende. Nu är det försent.
Det nitiska sparkravet som Alliansen hittade på för att kunna sänka skatten har orsakat både mig och många andra människor otroligt stort lidande. Ångest och stress över ett totalt myndighetshaveri håller på att göra Sverige till en Vilda Västern stat.
Varför ska jag betala massor av skattepengar till människor som ändå bara skriver korkade brev om min arbetsförmåga till mig när jag är sjuk?! Jag är inte sjuk för att det är så kul att sitta hemma och skriva arga och förtvivlade inlägg på min blogg.
Nu har jag tröttnat på arrogansen. Nu anmäler jag handläggaren till JO, det blir offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg.
Sen ska jag söka skadestånd från Försäkringskassan för allt det lidande de orsakat mig. Usch!!!
Efter det ska ägna resten av mitt liv åt att skriva om maktmissbruk och vilket lidande det skapar för enskilda människor.
Det här var inte den bilden jag hade i mitt huvud när jag var i början av mitt vuxenliv. Det kan jag verkligen säga. Jag hoppas att denna krampaktiga stressblockering i hjärnan släpper snart. Jag vill ha ett roligt liv nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)