Jag är politik!

Miljoner tankar, idéer och föreställningar finns mitt huvud. 

 Idag var första dagen på Statsvetenskap A på Södertörns högskola. Jag hade förberett mig noga, men pirret finns ju alltid. Hittar jag länken till föreläsningen? Har jag koll på tiderna? Är datorn laddad? 

Allt var på plats kl 10.00 när föreläsningen började. Idag var det lite mjukstart med genomgång av kursens innehåll och lite ytligt om ideologier kontra statsvetenskap. 

Statsvetenskap är det vetenskapliga, teoretiska studiet av politik. Ideologin ger politiken en politiken en åsiktsinramning som grund för det praktiska handlandet, som sen leder till utveckling och förändring ute i samhället. Statsvetenskapen är teorin som förklarar, analyserar och utvecklar tänkandet kring de politiska handlingarna. Hänger ni med?!

Någonstans i mitten av allt detta är jag. Jag är politiskt intresserad, men inte egentligen så intresserad av den praktiska handlingen. Jag är mer intresserad av den teoretiska tanken som formar politiken. MEN- det finns såklart alltid ett MEN. Jag är också intresserad av att göra skillnad, vara med och driva utvecklingen framåt och skapa förändringar. 

Svår nöt att knäcka. I mitt arbete som journalist är jag väldigt noga med att inte blanda in mina egna åsikter i det jag skriver. Det har ingen som helst relevans. Jag är bara en kanal som hämtar upp information, bearbetar den, och sen lägger ut den för allmän reflektion och beskådan. 

Jag är på sätt och vis med och gör skillnad. Jag tror att jag gör skillnad för de människorna vars historier jag berättar, men frågan är ju vad jag vill göra med mitt liv. Frågar nån vad jag tycker om att skriva om blir det svårt, för att jag helt uppriktigt inte har ett konkret svar. 

Man får liksom inget sommarjobb om man säger makt och politiska teorier, applicerade på verkligheten. Dessutom tycker jag verkligen att det är kul med variationen jag får på sommarjobben på lokalredaktionerna. Alla de människorna jag får möta och berätta om lämnar ju ett avtryck hos mig. Frågan som jag funderar på är om det jobbet är rätt för mig på längre sikt? 

Under hösten var jag tvungen att prata med en jobbcoach. Arbetsförmedlingen och coachen måste säga att det är "frivilligt" fastän alla vet att det inte är det. Prata eller så blir du utan pengar. Det ger i alla fall inte någon känsla av frivillighet. 

Personligen hatar jag det. Jag hatar det för att det är fullständigt meningslöst; och jag hatar det för att det finns en inbyggd maktordning, som helt berövar mig makten över mitt eget liv. Jag har ingen makt att säga nej, jag vill inte. Den här hösten hade jag dock en enorm tur och fick en riktig vinstlott i jobbcoachlotteriet, vilket gjorde det mer uthärdligt. Särskilt om jag inte tänkte på våra samtal som jobbcoachsamtal.

Coachen heter Linda Holmgren, och hon är verkligen superbra. Vi har pratat om allt möjligt under de tre månader som passerat, och hon har kunnat runda min negativa trotshjärna, på ett väldigt skickligt sätt så att jag alltid känt mig gladare i slutet av samtalet än i början. 

Linda är på något sätt alltid positiv- utan att det slår över i konstlad käckhet. Jag har sluppit alla "goda råd" om tillvaron som mesta bara känns "jag säger nåt som låter bra bara för att lätta upp stämningen lite". 

Hon lägger ner sin själ i de människorna hon ska hjälpa och går verkligen all in. Mig lät hon vara som jag är. Hon bekräftade de tankar och idéer och de frågeställningar som kom upp och lite i taget kunde jag lägga ett pussel av tidigare erfarenheter och mer aktuella erfarenheter av jobbcoacher för att få konturerna av en bild. Bilden av hur saker och ting hänger ihop och bekräftar att jag är på rätt väg.

Nu har jag börjat plugga statsvetenskap och det känns som att jag kommer att kunna få svar på många av mina tankar och funderingar under kursens gång, och det känns även som att jag kommer tvingas reflektera över saker jag känner som sanningar i mitt huvud. 

Problemen med jobb kvarstår dock. Jag har valt att illustrera den här texten med bilden på det fina trädet, för att kunna åskådliggöra hur jag känner mig just nu. Varje löv är tankar, tankarna kan överlappa, och de kan också vara totalt motsatta. Det är jobbigt stundtals eftersom det är så enormt svårt att försöka bena upp vad som är vad i hjärnan. Den stora frågan är ju egentligen "Vad är meningen med mitt liv"? Vart finns det en plats för mig? 

Professorn som är kursansvarig pratade idag om vikten av att välja ingångsvinkel i våra texter som vi ska lämna in. Om avgränsningar och ramar. Väljer vi inte en avgränsning eller ingångsvinkel blir det kaos i texten. I journalistiken pratar man om vinkel. Det känns som att jag skulle tjäna en del på att applicera tankemodellen på mitt liv- men hur sjutton gör man då?! 

Nu har jag i alla fall tagit tillbaka lite av makten över mitt eget liv, och den här terminen kommer bli både rolig, krävande och spännande! Det vet jag redan nu. :-)

Chilla lite, ta en kaka!

Nu har vi övat på att skriva alla möjliga texter, och innan jag åkte iväg till Haparanda i vintras skulle vi skriva en krönika. Här är min krönika. Hoppas att ni gillar den. :-)



"Chilla lite ta en kaka!"

Sjukskrivningstalen går upp i en takt som gjort att regeringen har övervägt att dra i nödbromsen. Kvinnor är överrepresenterade i sjukskrivningstalen och särskilt kvinnor i offentlig sektor.

Jag stod på jobbet på en förskola och tänkte att jag måste gå ner i tid. jag hinner inte! Jag hinner inte planera, förbereda, avsluta mitt arbete. Minst av allt hann jag tänka. Sen kom nästa tanke att om jag går ner i tid får jag ju inte betalt. Stressfällan slog igen och jag blev långtidssjukskriven.

New public management betyder att allt ska skötas som ett privat företag. Genom ökad effektivitet ska vinsten maximeras. Även i offentlig sektor och i slutänden även på hemmaplan. Vi ska vara mer effektiva på jobbet, med slimmade organisationer, mer effektiva privat med fulltecknade almanackor, vi ska vara snygga, vältränade ha perfekta hus och välskötta trädgårdar där våra perfekta barn kan leka. Vi ska också visa upp våra perfekta liv på Facebook.

Nu är det dags att dra i handbromsen. Vi kan inte fortsätta som vi gör.
Det är dags att värdesätta mellanrummen. Pauserna är viktiga för vår effektivitet. Viktigast av allt är ju att det måste bli status att göra ingenting. Hetsen över det perfekta livet knäcker människor.

Forskning har bevisat värdet av kaffepauser. Det uppstår nya idéer och människor blir gladare och jobbar bättre med återhämtning. Ändå är det som att vi intalar oss att vi inte har tid!

Sex timmars arbetsdag i vården gör människor gladare och sjukskrivningarna minskar. Ändå avslutas ”projekten” mot allt bättre vetande.

Vårt samhälle kan sluta jaga i statushetsen. Välja bort det ”perfekta livet” för något som är mer stimulerande och mer konstruktivt på sikt. Politikens främsta mål är att skapa maximal lycka åt människor, men då måste någon våga dra i nödbromsen och säga nej.

Den som säger nej först är den som blir mest obekväm. Den personen blir ett irritationsmoment istället för en sund tillgång i ett skevt system. Det känns en aning bisarrt eller hur?

Nej till övertid, nej till slopade raster, nej till fulltecknade kalendrar ett halvår framåt. Våga släppa på fasaden och säga att vi inte orkar, hinner, vill eller kan.

När vi gör det öppnar sig nya möjligheter som kommer generera större lycka åt fler människor och det börjar med dig och mig. Ladda upp en bild på fb när du slappar i soffan, på det stökiga vardagsrummet, på barnen när de målar på mer än bara pappret, eller när du äter en kaka…

Det är då vi skapar förändring. Förändring som i slutänden leder till något mer positivt för oss alla. Det som egentligen borde vara norm blir en revolutionär handling. Lite lagom kittlande, lite lagom revolutionärt.

Chilla lite. Ta en kaka!

Politiken är grejen

Tiden har rusat och jag har inte ens haft tid att skriva om hur det var!  
Jag fick förmånen att följa Mathias Tegnér en hel dag i hans uppdrag som riksdagsledamot.
Eller- jag orkade inte riktigt hela dagen. Jag orkade åtta till fem ungefär.

Mathias Tegnér

Vad är grejen är en återkommande röd tråd på min utbildning. Fånga läsaren redan i ingressen. Vad är grejen med Riksdagen? Med Mathias? 

-Det är du som är Sofia väl? Mathias kände igen mig när vi klev av bussen på väg till 1:a Maj demonstrationen i Fisksätra i våras. Han kände igen mig sedan vår SSU tid. Han var ordförande i Tyresö och jag var ordförande i Nacka. Att bli igenkänd efter tjugo år är en väldigt omvälvande känsla. Vi pratade lite och jag tyckte han verkade trevlig, så jag lade till honom på fb.

 När vi nu skulle skriva ett reportage om en person genom att följa personen en dag på jobbet så frågade jag Mathias om jag fick följa honom. Jag fick snabbt ett ja. 

Jag mötte en oerhört tålmodig, snäll och omtänksam person som försökte svara på alla mina frågor så gott det nu gick. Det var inte någon vanlig intervju så det var tre ord här, fyra där och många tappra försök från oss båda att hinna prata färdigt om det politiska engagemanget som knyter oss samman. 

Riksdagshuset är enormt stort med många vindlande korridorer. Upp i en hiss, ner i en annan. Några snabba ord med en partikollega innan dörrarna går upp och scenen ändras.

–Kom vi ska hitåt. Mathias visar vägen. Han kan huset innan och utan. Jag gav ganska snabbt upp alla försök att hålla koll på vart vi skulle. ;-)

Vi började morgonen på Sveavägen 68 med ett möte om äldrefrågor i samma rum som alla Socialdemokratiska giganter en gång suttit. Det är en mäktig känsla. Det var ett väldigt fint möte och det kändes tydligt att ämnet både engagerar och berör, men att det har varit svårt att ens få upp äldrefrågorna på dagordningen. Min känsla är att detta bara var ett möte av många som ska komma. 

Efter lunch var det EU-nämnd. Vad gör ens en EU-nämnd i Riksdagen?! Det hann jag inte tänka på innan. Det var bara att försöka hänga med i svängarna. Jag hade sån tur att Statsministern skulle vara med på mötet och att det därför var öppet. Ändå mer tur hade jag eftersom han glömde att svara på några frågor från Jonas Sjöstedt för att han lagt sina papper i fel hög. Då fick jag "min bild"! 

Stefan Löfvén

Politiken är mycket formell. Alla gruppledare fick säga sitt, statsministern svarade på frågor och sen var mötet över. 

–Men bestämde de nåt på mötet då? frågade jag Mathias. 

–Mötet beslutade att det fanns meningsskiljaktigheter, men att Regeringen har stöd för sin EU-politik. 

Jag trodde att jag hade koll på politiken, men det är så oerhört mycket att greppa! Fråga, fråga, fråga är grejen. Annars kan man ju aldrig lära sig. 

"Politiker" blir ofta de där borta. En stor massa människor som byts ut lite med jämna mellanrum, och det är "politikerna" som är skyldiga till allt dumt. Jag vill bryta den bilden lite. 

Mathias Tegnér och Lawen Redar byter några ord efter EU-nämndens slut

Just den dagen jag var i Riksdagen var det votering. 349 ledamöter från hela Sverige deltog (tror jag) var där just då för att ta beslut om vilken väg som Sverige ska ta i olika frågor. Alla de olika ledamöterna är som kuggar i ett perfekt väloljat maskineri. Ändå är alla kuggarna lite olika. Vilken väg Sverige väljer beror på vilka människor vi valt att representera oss. 

Även Mathias är en vanlig människa. Det tycker jag känns viktigt att lyfta fram. En ödmjuk person som vill åstadkomma förändring och förbättring av vårt samhälle. Det blir av förklarliga skäl mycket fokus på partiledarna, men varje ledamot har sin roll att fylla och utan dem blir det ingen demokrati.

Votering i Riksdagen

Hur demokratin fungerar eller inte fungerar kan jag ju ägna resten av mitt liv att skriva om för det är så fantastiskt intressant, men i korthet så tycker jag att det är en mäktig känsla att sitta där på läktaren och tänka att alla de där människorna är som folk är mest, och att det är meningen att vi medborgare ska kunna vara med i utformandet av vårt gemensamma samhälle. 

Det måste onekligen vara en stor utmaning att kunna ta till sig den oehörda mängd information som ska bearbetas varje minut, att kunna zooma in och ut hela tiden. Hur blir det om vi tar det här beslutet? Ja eller nej? Avstå? 

Jag gjorde också en personlig reflektion över mitt politiska engagemang när jag satt där på läktaren, om hur det blev då för tjugo år sen. Jag var väldigt "politisk" när jag var ung, men jag blev inte riksdagspolitiker. Efter en dag och över 13000 steg känner jag mig så otroligt nöjd med att få vara med på mina villkor. Jag hade aldrig orkat vara riksdagsledamot. 

Även om jag ibland kan göra blixtsnabba analyser av det jag ser och upplever så behöver jag också mycket tid att bearbeta alla intryck och återhämta mig. Behovet av tid för återhämtning verkar vara större om man har adhd än inte. I vilket fall så har jag nu en sån unik ingång där jag får vara med för att jag är jag, på mina villkor. Med mitt politiska engagemang, med min kamera och mitt skrivande. 

Jag var lite orolig att jag inte skulle kunna vara en bra journalist för att jag är med i partiet, men nu blev det precis tvärtom! Hur häftigt är inte det! 

Politiken är liksom grejen i mitt liv.

Ajabaja Försäkringskassan!

Juridik känns som något slags organiserat kaos. 

Det var det där med lagen. Det måste ju vara lite extra viktigt att följa lagen om man jobbar som verksjurist. Jag antar att det är den högsta ansvariga juristen på Försäkringskassan.
Den personen fick ett brev från mitt juridiska ombud i somras där vi frågade varför de inte följer förvaltningslagen och godtar kommunikation via e-post.

Inget svar. Dödstyst.

En jurist längre ner i hirerkien på Försäkringskassan skickar istället ut ett raljant brev till mig där det står:
-Om Sofia nu har ett läskvitto borde det ju inte vara något problem att visa upp det!
Svar NEJ. Det är inte svårt för mig att visa upp det. Det ligger hos verksjuristen! Varför hon har valt att ignorera det får jag förhoppningsvis svar på så småningom.

Mitt ärende om sjukpenning som hela den här härvan egentligen handlar om ligger nu hos förvaltningsrätten.

Märkligt nog har juristerna i förvaltningsrätten GODTAGIT läskvittot!
Eeeeehhhh...

Skattepengarna rullar och historien blir alltmer pinsam för Försäkringskassan.

Ändå mer pinsam tycker jag eftersom samma verksjurist bad mig om ursäkt för lång handläggning!
Hon skrev i svaret till JO att de haft hög arbetsbelastning, men att det inte är någon ursäkt. Nåväl hon kanske hade hög arbetsbelastning när just mitt ärende dök upp på skrivbordet. Trist för henne eftersom hon är högsta ansvariga jurist och borde veta att hon är skyldig enligt lag att svara. Ärendet kommer att anmälas till JO. Mitt juridiska ombud har redan varit i kontakt med JO som häpnade när hon berättade om Försäkringskassans agerande!

För alla er som tror att det är hopplöst att kriga mot Försäkringskassan och att även om man vinner blir man bara en siffra i statistiken. Till er kan jag säga att journalister skriver om trender. Trender baseras på statistik. Skriver många om samma sak hamnar det ganska snabbt i nån motion någonstans i systemet och rätt var det är har vi nya lagar.

I vilket fall är en av siffrorna min siffra, och just den siffran betyder att Försäkringskassan har gjort bort sig och tvingats be om ursäkt! Kanske, kanske till och med betala ut skadestånd!
Det hade varit billigare för Sveriges skattebetalare om Försäkringskassan betalat ut sjukpenning när jag var sjuk. Den här processen är minst sagt absurd!

Ajabaja Försäkringskassan!

Juridik känns som något slags organiserat kaos. 

Det var det där med lagen. Det måste ju vara lite extra viktigt att följa lagen om man jobbar som verksjurist. Jag antar att det är den högsta ansvariga juristen på Försäkringskassan.
Den personen fick ett brev från mitt juridiska ombud i somras där vi frågade varför de inte följer förvaltningslagen och godtar kommunikation via e-post.

Inget svar. Dödstyst.

En jurist längre ner i hirerkien på Försäkringskassan skickar istället ut ett raljant brev till mig där det står:
-Om Sofia nu har ett läskvitto borde det ju inte vara något problem att visa upp det!
Svar NEJ. Det är inte svårt för mig att visa upp det. Det ligger hos verksjuristen! Varför hon har valt att ignorera det får jag förhoppningsvis svar på så småningom.

Mitt ärende om sjukpenning som hela den här härvan egentligen handlar om ligger nu hos förvaltningsrätten.

Märkligt nog har juristerna i förvaltningsrätten GODTAGIT läskvittot!
Eeeeehhhh...

Skattepengarna rullar och historien blir alltmer pinsam för Försäkringskassan.

Ändå mer pinsam tycker jag eftersom samma verksjurist bad mig om ursäkt för lång handläggning!
Hon skrev i svaret till JO att de haft hög arbetsbelastning, men att det inte är någon ursäkt. Nåväl hon kanske hade hög arbetsbelastning när just mitt ärende dök upp på skrivbordet. Trist för henne eftersom hon är högsta ansvariga jurist och borde veta att hon är skyldig enligt lag att svara. Ärendet kommer att anmälas till JO. Mitt juridiska ombud har redan varit i kontakt med JO som häpnade när hon berättade om Försäkringskassans agerande!

För alla er som tror att det är hopplöst att kriga mot Försäkringskassan och att även om man vinner blir man bara en siffra i statistiken. Till er kan jag säga att journalister skriver om trender. Trender baseras på statistik. Skriver många om samma sak hamnar det ganska snabbt i nån motion någonstans i systemet och rätt var det är har vi nya lagar.

I vilket fall är en av siffrorna min siffra, och just den siffran betyder att Försäkringskassan har gjort bort sig och tvingats be om ursäkt! Kanske, kanske till och med betala ut skadestånd!
Det hade varit billigare för Sveriges skattebetalare om Försäkringskassan betalat ut sjukpenning när jag var sjuk. Den här processen är minst sagt absurd!

Politisk journalist?

Måste man alltid vara neutral som journalist?
Ska man i alla lägen vara en "fluga på väggen" som journalist eller fotograf?

Det är viktiga saker att fundera över särskilt om jag nu tänker att journalistik är mitt nya yrke. Jag kan inte vara opolitisk så den biten är helt utesluten- ändå for tanken att jag kanske måste gå ur partiet genom huvudet ikväll! Sen tänkte jag, men vad dum du är som tänker så!

Bara för att någon skriver i en bok att man absolut inte kan vara politisk om man ska bevaka politiska händelser så behöver man inte göra det till en sanning anser jag. Precis på samma sätt som det finns S-märkta statsvetare så finns det nu en S-märkt journalist i vardande.

Googlar ni mitt namn så kommer det ju upp div gamla fullmäktigeprotokoll etc. Så länge som man håller isär personliga intressen och arbetet för "det allmännas bästa" borde det ju inte vara något problem- fast det är ju klart att jag och mina Moderatvänner har olika syn på vad som ÄR det allmännas bästa. Eller iallafall vägen dit.

Det är ett bra tecken på att vi lever i en demokrati- även om det kan bli väldigt frustrerande att andra inte tycker som jag mellan varven. ;-)

Jag bestämde mig därför just att fortsätta som jag gjort hittills i mitt liv. Det tror jag ändå är det bästa. :-)

Myckeavallt äve i fortsättningen alltså!

Vart går gränsen?

Vart går gränsen för tjänstefel, och hur mycket skit får man skriva om en människa om man jobbar på en myndighet? Vart går gränsen för förtal och ärekränkning? Blir brottet allvarligare om man har en högre utbildning?

Nu är det Försäkringskassan det handlar om. Försäkringskassan är en politiskt styrd statlig myndighet som anställer tjänstemän för att utföra de beslut som politikerna bestämmer. Precis på samma sätt som en kommun eller ett landsting. Politiken sätter upp ramarna för verksamheten och tjänstemännen utför de mål som verksamheten omfattar.

För mig är det kristallklart att jag som tjänsteman måste följa de regler som gäller för min tjänsteutövning och inte hitta på egna beslut som jag tycker är bättre. Problemet för mig har varit tolkningen av reglerna och när, var hur och på vilket sätt de ska följas.

Jag kan ju läsa regler innantill och förstå rent förnuftsmässigt att jag ska följa dem, men tolkningen av innebörden av reglerna är svårare. Dessutom har jag extremt svårt att följa regler som jag inte tycker känns meningsfulla. Jag har helt enkelt svårt att "rätta mig i ledet" eftersom jag inte ser någon större mening med att rätta mig i ledet. Det behöver inte vara ett problem, men det blir ett problem om man gör det till ett problem.

Att följa lagar och regler är jätteviktigt, oavsett yrke. Tjänstemännen bär faktiskt upp hela myndighets Sverige på sina axlar, och om man börjar tänja på sakligheten, sluta följa den lagstiftning som finns och agera efter eget huvud så befinner vi oss i en farlig utveckling som snabbt kan leda till korruption och kriminalitet. (Tänk in scenariot att du kan köpa ett körkort, mutar polisen, använder dig av hot och utpressning för att få dina tillgångar säkrade...)

Som politiker och privatperson står det helt fritt att tycka och tänka om de lagar vi har. Det är faktiskt nästan en skyldighet att bidra till vår gemensamma demokrati genom att tycka och tänka och komma med förbättringsförslag genom att skriva motioner och jobba politiskt med att ta fram olika dokument som sen ligger till grund för tjänstemännens yrkesutövande.

Två sidor av samma mynt som ändå präglas av en gemensam nämnare dvs saklighet. Ni som följt min blogg under våren har läst om kampen för att få min ansökan om sjukpenning godkänd. 4,5månader. 8:e mars fick jag avslag första gången, trots att jag ansökte redan i december om sjukpenning. Mitt ärende är bedömt som ett sammanläggningsärende, och eftersom jag blev utförsäkrad förra sommaren och inte lyckats jobba heltid 3månader innan jag blev sjuk igen med samma problem så blev det avslag.

När min dåvarande handläggare ringde mig i januari så kände jag direkt vi lagt på luren att hon redan bestämt sig för att jag inte skulle ha någon sjukpenning. Jag upplevde att hon ställde kränkande frågor om hur jag mådde, vilka problem jag hade och vad jag "planerade" att göra när sjukskrivningen tog slut. Jag kände inget förtroende för henne så jag bad att få byta. Jag trodde givetvis att Försäkringskassan lyssnat på mig och bytt ut min handläggare, men icke!

Jag fick en chock när jag efter flera månaders tjafsande äntligen fick ut mina papper. Jag fick aldrig någon ny handläggare utan det var samma handläggare som bedömt ärendet hela vägen. Jag kan inte förstå eller acceptera att man från Försäkringskassans sida bara helt enkelt ignorerat min önskan att få byta handläggare inte bara en gång utan flera gånger.

När jag fick ut mina papper så fick jag min uppfattning om kränkande och nedvärderande kommentarer bekräftade. Hon har tex skrivit att jag "inte ens orkar vara arbetssökande". Inte ens orkar är en ren kränkande kommentar för mig. Hon kan aldrig ha varit arbetssökande så många gånger som jag varit i mitt liv för då skulle hon inte uttrycka sig på det sättet.

Försäkringskassan använder sig även av formuleringar som är rent kränkande för mig som människa. Vi förstår att du har alla de problem som framkommer i dina sjukintyg men vi anser ändå att du kan jobba 100%. Jag har verkligen en väldigt stark lust att skriva tillbaka att jag förstår att du måste vara dum i huvudet för att du alls skickar ut ett sånt brev till mig, men att det förändrar inte min åsikt om att jag anser att jag har rätt i sak. Därför blir det nu krig.

Efter alla överklaganden landade ärendet hos omprövningsenheten som jag skrev om i inlägget ""Försäkringskassan erkänner misstag". De har erkänt att de gjort fel och därför har vi bett Förvaltningsrätten att återremittera ärendet till omprövningsenheten så att det inte ska bli dyrare än nödvändigt för mig.

Jag trodde inte att en myndighet kunde göra bort sig mer än vad de gjort hittills, men det kan de tydligen. Brevet från Förvaltningsrätten som berör "processjuridiken" dvs huruvida målet ska återremitteras till Försäkringskassan eller inte innehåller BÅDE kränkningar, har en hånfull ton OCH direkta SAKFEL!!! Det är Försäkringskassans processjuridiska avdelning som fått yttra sig och jag har tom 6:e september på mig att inkomma med synpunkter. Kvinnan som undertecknat brevet är "processförare" dvs jurist! Personligen skulle verkligen skämmas om jag hade uttryckt mig på det sättet som hon gör i brevet efter minst 4,5års universitetsstudier!

Som tjänsteman på en Svensk myndighet MÅSTE man vara saklig! och som jurist borde hon vara ändå mer noggrann att vara saklig, veta vad innebörden av förvaltningslagen är och se till så att hennes klient/arbetsgivare följer lagstiftningen. Annars kan hon ju ta ett jobb i en amerikansk domstolssåpa där allting är ett spel för tv-publiken och där det inte handlar om att ansvara för människors möjligheter till försörjning.

Tonen i brevet antyder att jag är dum i huvudet och att jag ljuger om rena bevis, men det börjar verkligen bli mer och mer uppenbart att det inte är jag som är det korkade parten i det här målet. Tvärtom är det "processföraren" som framstår som det verkliga spånet och som kommer att åka på en anmälan för tjänstefel och ärekränkning redan imorgon. Jag har tröttnat nu. Jag tar ingen mer skit. Det räcker nu. Det räcker faktiskt för resten av mitt liv. Jag har haft mer än min beskärda del av skit nu.

Jobbar man på en myndighet som dagligen sätter människors liv och hälsa på spel genom att dra undan försörjningen med ett penndrag, MÅSTE man lägga sig extra vinn om att det man skriver i en inlaga till en domstol är korrekt och sakligt. Man FÅR inte skriva svamlande diffusa texter som antyder att jag ljuger och som innehåller rena sakfel. Det kan få väldigt allvarliga konsekvenser för mig genom att domaren redan bildat sig en uppfattning om vem jag är redan innan domaren läst min inlaga!

Svaren på min inledning är att gränsen för vad jag uppfattar som förtal och ärekränkning är passerad och JA brottet blir allvarligare när man besitter en så pass hög kompetens som en jurist faktiskt gör. Man kan inte säga att man inte förstod konsekvenserna av sitt handlande när man innehar en maktposition på det sättet som en tjänsteman eller jurist faktiskt har. Med makt tillkommer ansvar och det kan man inte frånsäga sig.

Här hittade jag tom en länk om tjänstemäns opartiskhet!!!

Hur detta kommer att sluta och hur mycket det kommer att kosta är det ingen som vet, men jag skulle inte kriga om jag inte trodde att jag hade en chans att vinna! Det är min största fördel med att ha en adhd hjärna.

Vart går gränsen?

Vart går gränsen för tjänstefel, och hur mycket skit får man skriva om en människa om man jobbar på en myndighet? Vart går gränsen för förtal och ärekränkning? Blir brottet allvarligare om man har en högre utbildning?

Nu är det Försäkringskassan det handlar om. Försäkringskassan är en politiskt styrd statlig myndighet som anställer tjänstemän för att utföra de beslut som politikerna bestämmer. Precis på samma sätt som en kommun eller ett landsting. Politiken sätter upp ramarna för verksamheten och tjänstemännen utför de mål som verksamheten omfattar.

För mig är det kristallklart att jag som tjänsteman måste följa de regler som gäller för min tjänsteutövning och inte hitta på egna beslut som jag tycker är bättre. Problemet för mig har varit tolkningen av reglerna och när, var hur och på vilket sätt de ska följas.

Jag kan ju läsa regler innantill och förstå rent förnuftsmässigt att jag ska följa dem, men tolkningen av innebörden av reglerna är svårare. Dessutom har jag extremt svårt att följa regler som jag inte tycker känns meningsfulla. Jag har helt enkelt svårt att "rätta mig i ledet" eftersom jag inte ser någon större mening med att rätta mig i ledet. Det behöver inte vara ett problem, men det blir ett problem om man gör det till ett problem.

Att följa lagar och regler är jätteviktigt, oavsett yrke. Tjänstemännen bär faktiskt upp hela myndighets Sverige på sina axlar, och om man börjar tänja på sakligheten, sluta följa den lagstiftning som finns och agera efter eget huvud så befinner vi oss i en farlig utveckling som snabbt kan leda till korruption och kriminalitet. (Tänk in scenariot att du kan köpa ett körkort, mutar polisen, använder dig av hot och utpressning för att få dina tillgångar säkrade...)

Som politiker och privatperson står det helt fritt att tycka och tänka om de lagar vi har. Det är faktiskt nästan en skyldighet att bidra till vår gemensamma demokrati genom att tycka och tänka och komma med förbättringsförslag genom att skriva motioner och jobba politiskt med att ta fram olika dokument som sen ligger till grund för tjänstemännens yrkesutövande.

Två sidor av samma mynt som ändå präglas av en gemensam nämnare dvs saklighet. Ni som följt min blogg under våren har läst om kampen för att få min ansökan om sjukpenning godkänd. 4,5månader. 8:e mars fick jag avslag första gången, trots att jag ansökte redan i december om sjukpenning. Mitt ärende är bedömt som ett sammanläggningsärende, och eftersom jag blev utförsäkrad förra sommaren och inte lyckats jobba heltid 3månader innan jag blev sjuk igen med samma problem så blev det avslag.

När min dåvarande handläggare ringde mig i januari så kände jag direkt vi lagt på luren att hon redan bestämt sig för att jag inte skulle ha någon sjukpenning. Jag upplevde att hon ställde kränkande frågor om hur jag mådde, vilka problem jag hade och vad jag "planerade" att göra när sjukskrivningen tog slut. Jag kände inget förtroende för henne så jag bad att få byta. Jag trodde givetvis att Försäkringskassan lyssnat på mig och bytt ut min handläggare, men icke!

Jag fick en chock när jag efter flera månaders tjafsande äntligen fick ut mina papper. Jag fick aldrig någon ny handläggare utan det var samma handläggare som bedömt ärendet hela vägen. Jag kan inte förstå eller acceptera att man från Försäkringskassans sida bara helt enkelt ignorerat min önskan att få byta handläggare inte bara en gång utan flera gånger.

När jag fick ut mina papper så fick jag min uppfattning om kränkande och nedvärderande kommentarer bekräftade. Hon har tex skrivit att jag "inte ens orkar vara arbetssökande". Inte ens orkar är en ren kränkande kommentar för mig. Hon kan aldrig ha varit arbetssökande så många gånger som jag varit i mitt liv för då skulle hon inte uttrycka sig på det sättet.

Försäkringskassan använder sig även av formuleringar som är rent kränkande för mig som människa. Vi förstår att du har alla de problem som framkommer i dina sjukintyg men vi anser ändå att du kan jobba 100%. Jag har verkligen en väldigt stark lust att skriva tillbaka att jag förstår att du måste vara dum i huvudet för att du alls skickar ut ett sånt brev till mig, men att det förändrar inte min åsikt om att jag anser att jag har rätt i sak. Därför blir det nu krig.

Efter alla överklaganden landade ärendet hos omprövningsenheten som jag skrev om i inlägget ""Försäkringskassan erkänner misstag". De har erkänt att de gjort fel och därför har vi bett Förvaltningsrätten att återremittera ärendet till omprövningsenheten så att det inte ska bli dyrare än nödvändigt för mig.

Jag trodde inte att en myndighet kunde göra bort sig mer än vad de gjort hittills, men det kan de tydligen. Brevet från Förvaltningsrätten som berör "processjuridiken" dvs huruvida målet ska återremitteras till Försäkringskassan eller inte innehåller BÅDE kränkningar, har en hånfull ton OCH direkta SAKFEL!!! Det är Försäkringskassans processjuridiska avdelning som fått yttra sig och jag har tom 6:e september på mig att inkomma med synpunkter. Kvinnan som undertecknat brevet är "processförare" dvs jurist! Personligen skulle verkligen skämmas om jag hade uttryckt mig på det sättet som hon gör i brevet efter minst 4,5års universitetsstudier!

Som tjänsteman på en Svensk myndighet MÅSTE man vara saklig! och som jurist borde hon vara ändå mer noggrann att vara saklig, veta vad innebörden av förvaltningslagen är och se till så att hennes klient/arbetsgivare följer lagstiftningen. Annars kan hon ju ta ett jobb i en amerikansk domstolssåpa där allting är ett spel för tv-publiken och där det inte handlar om att ansvara för människors möjligheter till försörjning.

Tonen i brevet antyder att jag är dum i huvudet och att jag ljuger om rena bevis, men det börjar verkligen bli mer och mer uppenbart att det inte är jag som är det korkade parten i det här målet. Tvärtom är det "processföraren" som framstår som det verkliga spånet och som kommer att åka på en anmälan för tjänstefel och ärekränkning redan imorgon. Jag har tröttnat nu. Jag tar ingen mer skit. Det räcker nu. Det räcker faktiskt för resten av mitt liv. Jag har haft mer än min beskärda del av skit nu.

Jobbar man på en myndighet som dagligen sätter människors liv och hälsa på spel genom att dra undan försörjningen med ett penndrag, MÅSTE man lägga sig extra vinn om att det man skriver i en inlaga till en domstol är korrekt och sakligt. Man FÅR inte skriva svamlande diffusa texter som antyder att jag ljuger och som innehåller rena sakfel. Det kan få väldigt allvarliga konsekvenser för mig genom att domaren redan bildat sig en uppfattning om vem jag är redan innan domaren läst min inlaga!

Svaren på min inledning är att gränsen för vad jag uppfattar som förtal och ärekränkning är passerad och JA brottet blir allvarligare när man besitter en så pass hög kompetens som en jurist faktiskt gör. Man kan inte säga att man inte förstod konsekvenserna av sitt handlande när man innehar en maktposition på det sättet som en tjänsteman eller jurist faktiskt har. Med makt tillkommer ansvar och det kan man inte frånsäga sig.

Här hittade jag tom en länk om tjänstemäns opartiskhet!!!

Hur detta kommer att sluta och hur mycket det kommer att kosta är det ingen som vet, men jag skulle inte kriga om jag inte trodde att jag hade en chans att vinna! Det är min största fördel med att ha en adhd hjärna.

Pride!

Moderaterna var på toppen och passade på att göra ett statement.

Säkerhetsvakter vaktade det Judiska ekipaget i tåget.

Man kan göra ett statement och ha roligt samtidigt! 

Det känns som en bra sammanfattning på hur jag ser på Pride i år. 

Jag är så otroligt stolt och glad över att bo i ett land där all kärlek är tillåten. Där vi åtminstone aktivt försöker jobba för att motverka diskriminering och trakasserier pga vem man vill dela sitt liv med. 

En vecka varje år får människor som identifierar sig som bi, homo och transsexuella stå i centrum och visa sin kärlek mer offentligt än de annars vågar (tror jag). Det är ju massor av föredrag under veckan också, men jag deltog bara på ett panelsamtal om trans i yrkeslivet, vilket var väldigt intressant, men jag måste skriva separat om det. (nästa år kanske jag tom har pressleg!)

Jag är faktiskt också otroligt glad över att bo i ett land där man får fotografera på allmän plats. I Paris tex är det förbjudet. Jag älskar ju som bekant min kamera och att liksom bara vara där och ta alla snygga bilder utan att det egentligen märks så mycket. Den här gången gjorde kameran verkligen sitt jobb med bravur! 1302 bilder kom jag hem med och då var både jag och kameran så trötta att minneskortet var fullt, batteriet var slut och objektivet börjat glappa. ;-) 

Mitt statement om att jag kommit förbi "fult och suddigt fasen" fick jag äta upp eftersom många bilder blev just "fula och suddiga" men trots att jag rensat bort de värsta missarna var det såååå många snygga bilder kvar, men man måste välja. Annars drunknar man i bilder och då fyller de ju ingen funktion.

Sålla, sålla, sålla så var jag nere på 70 och nu har jag valt ut mina 11 favvo bilder.
Pride gav verkligen utrymme för allt även i år, jag älskar kontrasterna mellan tågets alla människor.
Det är så lätt att hamna i "roligt och gulligt" facket eller "kändisfacket" eller "kvotfacket" när man ska spegla olika aktiviteter i texter och bilder, men jag har valt utifrån vilka bilder jag själv tycker är läckrast inte utifrån vem som är på bilden.

Vänsterpartiet och Moderaterna var supertaggade och bjöd på sjukt läckra bilder. Sossarna var som sig bör lite mer lagom i mittenfacket. De lyckades knipa en plats genom killen med "Hillary for president" t-shirten. Så galet kul att även lite Amerikanskt presidentval kom in i tåget.

Kärlek och politik är tätt sammanknutet både i Pridens budskap. Kärleken är fortfarande så laddad att den tom är förbjuden och belagd med dödsstraff i vissa av världens länder. Jag hoppas att det är en av de frågorna som våra politiker tar upp och driver i internationella sammanhang i tex FN eftersom dödsstraffet måste förpassas till det förgångna- av ren princip. Ingen människa kan äga rätten att avsluta en annan människas liv anser jag.

Att ta livet av någon människa för att de älskar någon av "fel kön" är så fruktansvärt att jag inte ens kan ta in det. All kärlek är fin kärlek! Därför valde jag att avsluta mitt bildreportage med det fina paret som stod precis bredvid mig.

Själens frihet!

Nu är in själ fri. Jag kan skriva här på min blogg rakt ut i rymden vad jag tycker och tänker om saker och ting utan att riskera att bli osams med någon chef eller att i onödan provocera någon förälder eller kollega.

När jag har varit anställd på olika ställen så har jag inte velat skylta så öppet med mitt politiska engagemang. Ändå är det i politiken min själ finns. Politik är så roligt, spännande och svårt. Man måste hela tiden balansera individens frihet mot systemets ramar. (Hörde ni va' snyggt det lät?!)

Olof Palme är ju såklart en gigant i svensk politik. Han inspirerade även mig som barn att ta ställning för en demokratisk socialism. Jag läste i Kamratposten om de olika partiledarna och bestämde mig för att Palme var den som gjorde bäst intryck. 

Tyvärr blev han mördad långt innan jag gick med i partiet. 

Han sade någon gång: Politik är att vilja. 

Anna Lind sade på hans begravning att man kan mörda en människa men man kan aldrig mörda idéerna. 

En människa är ju egentligen summan av alla sina erfarenheter och nu när hela livet ställts på ända känner jag mig så oerhört stolt över mitt engagemang och mina politiska "meriter". 

-Du e ju aldrig hemma! I tonåren var det möten varje kväll. Det var i partiet jag fick uppmärksamhet och bekräftelse. Skolan var mest utanförskap och mobbning utanför lektionerna, men i politiken vann en helt annan respekt. Jag blev snabbt invald i SSU Stockholms läns distriktsstyrelse, ersättare i utbildningsnämnden och invald en sväng i fullmäktige. 

Efter några år i Vällingby kom jag tillbaka "hem" till Nacka, klev in på ett möte och möttes direkt av ett igenkännande hej! 

Politiken är också ett rävspel om makten. Klarar man av att spela efter reglerna, säga rätt saker vid rätt tillfälle och inte ta motgångar personligt kan man hålla på hur länge som helst. Det finns ständigt nya frågor att driva. 

Starkt rättspatos är tydligen ett utmärkande drag hos människor med adhd/add. Det är ju en väldigt fin egenskap. "På eller av" effekten är också ett utmärkande drag. Dessa två egenskaper ihop gör läget aningen mer besvärligt eftersom att man brinner upp fortare än andra. 

Jag klarade inte av spelet. Det var några klubbar som bestämde sig för att "köra" mot mig, dvs alla klubbmedlemmar stryker samma namn för att få in sin egen kandidat. Jag tror att det är ganska normalt att man gör så, men jag klarade inte av det. Jag kände mig så oerhört sviken. 

Det är så lätt att ryckas med av en bekräftelsevåg, men vågen ebbar för eller senare ut och då måste bekräftelsen finnas inombords. Nu när det gått åt skogen för sjuttielfte gången kan jag känna en enorm bekräftelse i att jag faktiskt (nästan) ridit ut stormen och kunnat använda mig av mina kunskaper om politikens maktspel i andra sammanhang. 

Erfarenheterna och kunskaperna jag har fått från politiken och alla ändlösa möten och kongresser jag varit på är verkligen enorm. Jag läste inte särskilt många läxor, inga handlingar och har inte studerat statsvetenskap som ju är den teoretiska vetenskapen OM politik. (Tyvärr var det den bristande läxläsningen som förhindrade min karriär som statsvetare.)

Har man svårt att koncentrera sig, svårt att motivera sig, svårt med arbetsminnet etc så får man kompensera det med sin kreativitet och genom att vara strategiskt uthålllig. Jag är mer av läsa lite här, läsa lite där, och lägga i hop det för att dra egna slutsatser. Jag observerar och lagrar saker som jag tycker är värdefulla till senare tillfällen. 

Det är inte alltid att mina slutsatser och mitt "rätt" och hur det borde vara stämmer överens med systemets "rätt" och hur det faktiskt ÄR. Det blir en sån totalkollision i hjärnan att det har känts svårt att hantera. 

Det är det som kallas krisreaktion!

Varför gör de "fel" när de kan göra "rätt"?! 

Eller det klassiska "think outside the box". 

Kreativitet är så oändligt mycket mer än att bara måla, skriva eller fota har jag insett. Det är hela sättet att tänka och att vara på. Jag ser samband, drar paralleller, tycker och tänker om det mesta med de flesta. Jag (och många andra adhd- människor) har förslag på lösningar på problem som ingen verkar veta att de ens fanns... 

Att ifrågasätta saker och ställa en miljard frågor om allt möjligt till alla möjliga människor är också kreativitet. Dock är det inte alltid så att den som blir ifrågasatt tycker att det är så bra med min kreativitet och frågvishet utan då blir jag ju mest obekväm. Jag tror ändå att jag tycker om att vara lite obekväm. Ibland. Utan obekväma människor skulle det inte bli någon utveckling.

Jag har ett genuint intresse för människor, både på bilder och utanför och jag gillar strukturer och mönster. Jag tänker ofta i metaforer och i bilder och jag har en plan att visualisera mina tankegångar även i bilder för att ytterligare tydliggöra hur min hjärna fungerar.

Det kan jag skriva flera kapitel om senare för nu måste jag komma till min slutsats.

Jag har insett att min kreativitet, mitt sätt att vara, tänka och göra- min själ, måste få vara fri och obunden. Frilans tror jag är bättre än att vara anställd... Det kan vara en svår balansgång att lyckas med det, men det är är ändå målet!

Kaos och kreativitet

Jag är en kreativ person. Kreativiteten har tagit sig olika uttryck genom åren. I början av mellanstadiet höll jag på väldigt mycket med lera på fritidsgården. Det var verkligen fantastiskt att jag kunde gå dit och få utlopp för all min kreativitet. När jag blev vuxen och började jobba målade jag med barnen, senare fotograferade jag dem, först med jobbets kameror och senare med mina egna kameror. Jag blev ihågkommen av kollegor och föräldrar som en duktig fotograf snarare än en förskollärare. :-) Resten kan ni se på min fotoblogg.

Kreativiteten är inte linjär och kaos är en förutsättning för kreativitet. "Alla kaotiska system är icke-linjära, men alla icke-linjära system är inte kaotiska" källa Wikipedia. När man inte kan sortera intrycken man får, har svårt med struktur ordning och planering så upplevs det nog ofta både av individen och omgivningen som ett kaos. 

Jag upplever att mitt liv just nu är smått kaotiskt. Jag har bestämt mig för att definitivt säga nej till mitt yrke som förskollärare. Jag klarar inte av att vara arbetsledande på det sättet jag ska vara. Jag saknar barnen. Det jag älskar mest med barn är just kreativiteten, kaoset. Människor är aldrig helt förutsägbara. De rör sig i enligt ett förutbestämt mönster i ett förutbestämt sammanhang men är alla sina egna. Det är verkligen fantastiskt!

Mitt sätt att vara ÄR mer kaotiskt än andra. Om jag ska röra mig från punkt a till punkt b är det inte alls givet att jag kommer dit i tid. Det är inte säkert att jag kommer dit alls. Det beror alldeles på vad som händer på vägen. Om det som händer på vägen är tillräckligt spännande försvinner tid och rum och målet försvinner ur sikte. Städningen är ju ett bra exempel på detta. Jag kommer på så många sidospår att jag aldrig blir färdig förrän det är dags att börja om... 

Det finns till och med ett matematisk begrepp för detta!!! Hur spännande är inte det!!

Det kallas helt sonika för "fjärilseffekten" (läs mer på Wikipedia). Teorin är att om en liten fjäril fladdrar med vingarna i Amazonas så kan det skapa orkan i Sverige. Oförutsägbara saker kan hända även om det ingår i ett förutsägbart system. Även om systemet är totalt förutsägbart kan det uppstå kaos. 

Jag är en filosofiskt och väldigt analytiskt lagd person som älskar att se samband, mönster i saker som först bara tycks bestå av ett kaos. Jag är en teoretiker som behöver vara fysisk. Jag har en hjärna som är hal som en ål och snabb som blixten. Jag är en starter som ger aldrig ger upp och äger ett enormt stort rättspatos... Tänk vad mycket jag skulle kunna bidra med om jag bara hamnade på rätt plats! 

Jag kan ju aldrig vara tyst någon längre period ;-). Har jag kommit på nåt nytt bra, så MÅSTE jag berätta det. Har jag kommit på något som inte stämmer med hur det borde vara så måste jag berätta om det också. Eller en känsla jag har, eller nåt som har hänt... Som den väldigt kreativa person jag är kan jag också bli VÄLDIGT myckeavallt i perioder, för att sen behöva dra mig tillbaka en period för att återhämta mig. 

Även om jag önskar och vill att spänningen minskar så att jag slipper befinna mig i extremlägena hela tiden så vill och kan jag aldrig "bara befinna mig i mitten". Det är en fysisk omöjlighet eftersom det styrs av hormonerna i hjärnan inte bara mitt medvetna jag. 

En annan del av min kaoshjärna handlar om att det i alla situationer som hamnar i och man möjligen skulle kunna hamna i, har en hel mängd alternativa scenarios. Jag tror att det är samma sak som ett fasrum i fysiken. Det finns en oändlig mängd variabler för varje punkt på en kurva som alla är beroende av varandra. (Jag är ju ingen matematiker så detta är en fri tolkning av ett matematiskt begrepp)

Min kreativa kaoshjärna suger upp alla möjliga detaljer vid alla möjliga tillfällen och lagrar dem på "hårddisken" till ett senare tillfälle. Tänk dig hemsidorna på internet. Varje hemsida lagrar en liten fil på din dator. En cookie. De finns där och tar upp plats och arbetsminne på din hårddisk, men är samtidigt en förutsättning för att kunna ladda hemsidorna på nätet. 

Är arbetsminnet utspritt eller för dåligt så blir datorn överbelastad och hänger sig. En typisk sån situation i verkligheten är när jag besökte Hemköp under Åhléns vid Skanstull. De har satt upp en miljard röda skyltar som sticker ut i gången som alla ropar "KÖP MIG"!! Jag är jättebra. Extrapris just i dag eller alltid lågt pris. 

Ett annat exempel är schackspelet. Alla pjäser har en förutbestämd roll, alla pjäser är beroende av varandras inbördes ordning och ska flyttas enligt ett givet mönster och ändå blir det aldrig förutsägbart. 

Politiken är egentligen ett enda jättestort schackbräde som jag ser det. Politiken blir aldrig förutsägbar, det är nog därför jag älskar politiken och samhällsvetenskapen så mycket. Om man bara ser bakom alla de där "köp mig" budskapen och ser igenom strukturen så öppnar sig en helt ny värld av filosofiska aspekter av vårt samhälle. 

Problemet för mig är att det är så vansinnigt mycket att "se igenom". Det är så många flöden att analysera och oerhört komplext när man börjar gräva lite. Det gör mig så trött ibland. Det ÄR tröttsamt att inte kunna rikta sitt fokus för att det är för mycket som är intressant. 

Det är som att alla de där skyltarna i gången på Hemköp innehåller olika oerhört spännande frågor som känns angelägna. Det är enormt svårt stundtals att sortera och prioritera vad som är viktigast. Dessutom går det ju att analysera problemet utifrån massor av olika aspekter... Ibland funkar det riktigt bar och ibland kommer jag inpå så många sidospår att jag inte ens vet vad det var jag tyckte var så spännande från början... 

Paradoxalt nog är det just dessa processer som även bidrar till min kreativitet. Styr man förutsättningarna för mycket så att allt blir förutsägbart dör min kreativitet. Om kreativiteten dör känns allting tråkigt och meningslöst och jag blir deprimerad.

Kanske blir det så att jag omedvetet börjar agera på ett sätt så att det då ges utrymme för lite kaos, eftersom det genererar kreativitet och jag mår bättre igen. Jag vet inte riktigt om det är så eftersom jag ju inte kan se mig själv utifrån (fast ibland skulle jag vilja kunna titta ner på mig själv och situationen från ett högre perspektiv så kanske jag skulle förstå mig själv lite bättre. :-) 

Även om jag tycker att dessa situationer är påfrestande i stunden är det ändå är det just dessa situationer som gör att jag kan visualisera exempel för er här just nu. Det ena förutsätter det andra hela tiden. Hur många låtar har vi inte hört om olycklig kärlek?! ;-9 

Hela detta inlägg handlar om kreativitet. Kreativiteten måste få flöda fritt men fri kreativitet kräver också en ram, eller ett sammanhang att förhålla sig till. Det är därför jag jag älskar att fotografera. Min specialitet är porträtt i miljö. Det blir aldrig förutsägbart. Alla människor är olika och ljuset faller olika hela tiden i olika miljöer. Dessutom kräver olika situationer olika saker av mig som fotograf. Kameran är ett väldigt konkret verktyg att jobba med. Det är en ultimat kombination av vetenskap och kreativitet. 

Tänk om jag kunde få jobba i ett sammanhang där jag får fotografera och intervjua människor om spännande saker som jag sen kunde använda  i ett större sammanhang. 

Jag gillar min kreativitet och jag förstår nu att kaoset i hjärnan är en del av den. Min kreativitet är inte linjär. Den är myckeavallt, överallt och på många plan samtidigt. Det jag behöver hitta är ett sammanhang ett förhålla mig till; en ram som kan omvandla kreativiteten och kaoset så att det blir mer konstruktivt och får större genomslagskraft. 

Tillsvidare är detta min kreativa kanal och jag är så himla glad över att så många vill dela den med mig!