Stockholm i mitt hjärta!

Jag älskar Stockholm. Staden som hela tiden växer, byggs om och byggs till. Fast jag har levt här i hela mitt liv finns det nya saker att upptäcka. Häromdagen träffade jag en av mina fotokompisar och vi tog en vända i Gamla Stan i Stockholm.

Italienska godsaker på restaurangen Tre Valv vid Järntorget

Jag och min kompis började vid Järntorget. Ibland är det fint att fånga detaljer i gatuvimlet som berättar något om staden. Det som är självklart idag är inte alls självklart om några år. Tyvärr smakade jag ingen så jag kan inte säga om de var goda... Det ger ju dock orsak att gå dit en gång till.

Duva

En sån banal sak som duvor. De finns överallt och kanske inte världens mest spännande motiv, men jag tycker den var söt så den får vara med här.

"Pojke bestiger häst" av Ivar Johnsson uppförd 1956

Jag och min kompis gick upp mellan gränderna och hamnade på Tyska Stallplan. Typiskt ett sånt ställe dit man aldrig går. Om man inte råkar passera där med sin kamera på jakt efter snygga bilder.
Namnet kommer från de stall som låg där en gång i tiden. Bara ett stenkast från Tyska kyrkan.
Det är nästan så att man hör klappret av hovar, och lukten av häst genom århundradena till nutid...

Mårten Trotzigs gränd

Precis snett framför statyn ligger Mårten Trotzigs gränd. Stockholms smalaste gränd, med bara nittio cm mellan husen! Uppkallad efter den tyska köpmannen och borgaren med samma namn. Den har även kallats för Trånga trappgränden vilket ju är ett högst passande namn.

Carl Larsson föddes i detta hus

Jag hade ingen aning om att Carl Larsson var född i Stockholm och hade heller ingen aning om att han fått en plakett inmurad i fasaden i huset där han föddes! Prästgatan 78 är numret, precis till höger om Mårten Trotzigs gränd.

Prästgatan

Vrid dig lite till höger från den vackra plaketten så ser du Prästgatan framför ögonen. Späckat med historia såklart. Jag älskar historia och särskilt när den knyts ihop med nutiden. Den här biten av gatan hette under 1700-talet och en bit in på 1800-talet Tyska Prästgatan eftersom den Tyska kyrkan ligger här och den Tyska skolan hade sina lokaler här.

Tyska kyrkan

Tyska kyrkan är sedan 1886 Gamla stans högsta punkt! Kyrkans torn brann 1886 och därför fick kyrkan ett nytt torn som nu mäter 96 meter. Kyrkan heter St Gertruds kyrka och har gudstjänster på Tyska. Jag har gått förbi kyrkan många gånger, men aldrig varit inne i den. Det måste bli en uppgift för mig själv nu att besöka den.

Församlingen startade redan 1571 eftersom det var så många Tyska köpmän i Stockholm att Kung Johan den III lät de starta en egen församling. Församlingen tillhör idag Svenska Kyrkan men har sina Gudstjänster på Tyska.

En bild på en turist? som blev så misslyckad att den blev lyckad. 

Prästgatan 

Idag är det ju inte så många människor som rör sig utanför turiststråken, men för några hundra år sen måste det ha varit rätt rörigt med hästdragna vagnar och människor som gick. Gatorna svämmade säkerligen över med sopor och hästbajs.  Stanken... usch! Både sommar och vinter måste ha varit hemska fast på olika sätt. Sommaren med stanken och vintern med kyla och fukt både inne och ute. Hela staden måste också ha verit insvept i rök från alla skorstenar... Plötsligt känns den "sterila" och prydliga staden som jag lever i nu väldigt mycket trevligare. :-)

Så otroligt vackert sveper solljuset ner mellan gränderna. Den här delen av Prästgatan kallades för Svenska Prästgatan eftersom den leder till Storkyrkan. Den allra sista delen av gatan kallades även för helvetet. Kanske var det för att bödeln bodde där! Bödelns medhjälpare kallades förövrigt för rackare. Dessa rackare tömde även latrintunnor som ansågs som ett jobb för de utstötta i samhället... Någon som vet varför vi säger rackarunge idag? Rackarunge och skitunge måste ju i alla fall höra ihop.

En balkonglåda som utsmyckning

Underskatta aldrig värdet av detaljer i ett bildreportage. Bara hus blir ju lite "sterilt" och blommor gör staden levande tycker jag. Dessutom gillar jag att fota blommor så därför får ni se lite blombilder också. :-)

Skuggor på en fasad gäckar fantasin. 

Ett öppet fönster ger staden liv, samtidigt som solljuset kastar skuggor på fasaden tvärs över gatan. Ett annat öppet fönster får mig att tänka på på min farmor och farfar som träffades genom ett öppet fönster på varsin sida om Västerlångggatan... Det får bli ett eget inägg senare.

Stora Nygatan

Stora Nygatan är Sveriges första paradgata. Delar av staden ödelades i en brand 1625 och efter den så anlades Stockholms första stadsplan av Gustav den II Adolf. Renässansens ideal kom att prägla planeringen och kvarteren blev stora och regelbundna med ståndsmässiga stenhus. Som alltid när det gäller stora byggnationer blev det förseningar och husen stod klara först 1660.

Idag har man svårt att ta in att ca 25% av staden brann upp. Ändå blev det ett startskott till ett konstruktivt utvecklingsarbete där det blev en ökad kontroll av skorstenar och nävertak samt att husen hade påbjuden släckningsutrustning.

Göran Hälsinges gränd

Göran Hälsinges gränd är uppkallad efter en person med namnet som ägde ett hus i gränden på 1500-talet. Hans mamma var amma till Erik den IV. Damen med hunden är dock modern. ;-)

Göran Hälsinges gränd

Hela huset behöver inte vara med på varje bild... Solen är på väg ner och snart skymmer husen varandra från solljuset.

Ryningska palatset

En smått absurd känsla att stå utanför Arbetsdomstolen som har sina lokaler i detta vackra hus som heter Ryningska palatset. Byggt av Friherren och riksamiralen Erik Ryning på 1640-talet. Redan då var det rivningsvågor i staden och man rev stadsporten Gråmunketornet  som låg där palatset ligger nu. Den var helt enkelt i vägen när man skulle bygga.

Bara att läsa "Arbetsdomstolen" på väggen skickar en del obehagliga stötar genom magen. Jag kämpar fortfarande med att komma över känslorna kring det som hände på mitt jobb. Påfrestande med alla känslor, men det går bättre nu.


.

Lars Johan Hierta grundare av Aftonbladet

Som nybakad journalist känns det såklart extra speciellt att möta Lars Johan Hierta stående där på sin sockel på Riddarhustorget. Banbrytare för en fri press och ett folkligt statsskick står det på sockeln. Det var han som startade Aftonbladet. 6:e december 1830 kom första numret ut. Han råkade snabbt i luven på kungen som drog in utgivningsbeviset. Han kringgick detta genom att låta andra stå på utgivningsbeviset och starta om tidningen i nytt namn. Smart!

Han var politiker och avslöjade särskilt överskridelser av statsbudgeten. Inte populärt! Redan då förekom det maktfullkomlighet och fusk av olika slag. (inget är tydligen nytt) Pga sin politiska övertygelse fick han utstå mycket kritik i tidningarna, särskilt mellan riksdagarna 1835-1840. Sjukt spännande att sätta sig in i när tiden räcker till!

Jag läste de första utgåvorna av Aftonbladet på Carolina Reviva i Uppsala förra året och vad jag minns strävade de efter att vara först med nyheterna från kontinenten. Det måste ju ha varit några dagars fördröjning, men det gjorde ju också tempot lägre i samhället överlag...

Riddarrosor som förgrund åt Riddarhusparken och stadshuset 

Stockholm är så vackert!

Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna var: förmyndare åt Drottning Kristina, rikskansler och grundade Postverket. Han gjorde naturligtvis massor av bra saker under sin livstid, men det viktigaste enligt Wikipedia var att han grundade den Svenska statsapparaten med olika ämbetsverk och fick dem att samarbeta med varandra. Det vi idag känner igen som statliga förvaltningsmyndigheter.

Försäkringskassan (den avskydda), Skatteverket och Polisväsendet är andra statliga myndigheter. Principen att statliga ämbetsmän (tjänstemän på statliga myndigheter) skall arbeta med rikets bästa för ögonen och att ämbetsmän skall underlätta för andra ämbetsmän.

(Personligen tycker jag att det är dags för en generell påminnelse om vem som betalar för ämbetsmännens jobb på myndigheter runt om i Sverige. Min erfarenhet är ju att de tror att de jobbar där för sin egen skull och inte för samhällets bästa, vilket jag anser vara en grov missuppfattning!)

Axel Oxenstierna var också den som inrättade Sveriges län och drog upp länsgränserna. på 17-1800-talet var man tvungen att ha pass för att passera länsgränsen så de var mer betydelsefulla då än vad de är nu för oss vanliga medborgare. (gissar jag). Mer om inrikespass kan man läsa här.

Märkligt nog känns han som en modern person trots att han levde på 1600-talet!

Riddarhuset i solnedgång med en mås.

Riddarhuset i solnedgång... och som på beställning kom en mås och gjorde sig påmind om att vi delar staden med ett rikt djurliv. Vissa mer trivsamma än andra.

Riddarhuset var fram till Representationsreformen sammanträdeslokal för adelsståndet. Representationsreformen klubbades av riksdagen 1865 och började gälla redan ett år senare. Den innebar att man ersatte ståndsriksdagen med de fyra stånden med tvåkammarriksdagen. Beslutet föregicks av en intensiv debatt i Riddarhussalen i Riddarhuset där adeln diskuterade i fyra dagar innan förslaget slutligen bifölls med 67 rösters övervikt. Prästerna var helt emot från första början men biföll förslaget när adeln sagt sitt. 

(Jag har nån liten adel i mitt släktträd också. Honom ska jag berätta om i ett annat inlägg. :-))

De två kamrarna kan man besöka i Riksdagshuset. (Rekommenderas starkt!) Riddarhuset går också att besöka- känns som ett måste om man är intresserad av hur Sverige blivit det Sverige vi lever i idag. Andra kammaren valdes i direkta folkval, men enbart män fick rösta. Detta system övergick senare i enkammarriksdagen där våra folkvalda representanter jobbar fram nya beslut om hur Sverige ska utvecklas framåt och vilket land vi lämnar vidare till nästa generation. 

Det känns som att Stockholm plötsligt rymmer så oändligt mycket mer att upptäcka än vad jag ens anat när min kompis ville "ta en fika och fota lite i stan"! sjukt häftigt. 

Adhd är mycket av av allt. Jag älskar historia, samhällsvetenskap, demokratifrågor, språkvetenskap och stadsplanering... så ni får garanterat se mer av det här på olika sätt. Diverse djupdykningar och att göra saker grundligt hör också till specialkompetenser för adhd, men jag tänkte avsluta det här inlägget nu så jag kan skriva om andra viktiga saker imorgon. Vi ses!

Politiken är grejen

Tiden har rusat och jag har inte ens haft tid att skriva om hur det var!  
Jag fick förmånen att följa Mathias Tegnér en hel dag i hans uppdrag som riksdagsledamot.
Eller- jag orkade inte riktigt hela dagen. Jag orkade åtta till fem ungefär.

Mathias Tegnér

Vad är grejen är en återkommande röd tråd på min utbildning. Fånga läsaren redan i ingressen. Vad är grejen med Riksdagen? Med Mathias? 

-Det är du som är Sofia väl? Mathias kände igen mig när vi klev av bussen på väg till 1:a Maj demonstrationen i Fisksätra i våras. Han kände igen mig sedan vår SSU tid. Han var ordförande i Tyresö och jag var ordförande i Nacka. Att bli igenkänd efter tjugo år är en väldigt omvälvande känsla. Vi pratade lite och jag tyckte han verkade trevlig, så jag lade till honom på fb.

 När vi nu skulle skriva ett reportage om en person genom att följa personen en dag på jobbet så frågade jag Mathias om jag fick följa honom. Jag fick snabbt ett ja. 

Jag mötte en oerhört tålmodig, snäll och omtänksam person som försökte svara på alla mina frågor så gott det nu gick. Det var inte någon vanlig intervju så det var tre ord här, fyra där och många tappra försök från oss båda att hinna prata färdigt om det politiska engagemanget som knyter oss samman. 

Riksdagshuset är enormt stort med många vindlande korridorer. Upp i en hiss, ner i en annan. Några snabba ord med en partikollega innan dörrarna går upp och scenen ändras.

–Kom vi ska hitåt. Mathias visar vägen. Han kan huset innan och utan. Jag gav ganska snabbt upp alla försök att hålla koll på vart vi skulle. ;-)

Vi började morgonen på Sveavägen 68 med ett möte om äldrefrågor i samma rum som alla Socialdemokratiska giganter en gång suttit. Det är en mäktig känsla. Det var ett väldigt fint möte och det kändes tydligt att ämnet både engagerar och berör, men att det har varit svårt att ens få upp äldrefrågorna på dagordningen. Min känsla är att detta bara var ett möte av många som ska komma. 

Efter lunch var det EU-nämnd. Vad gör ens en EU-nämnd i Riksdagen?! Det hann jag inte tänka på innan. Det var bara att försöka hänga med i svängarna. Jag hade sån tur att Statsministern skulle vara med på mötet och att det därför var öppet. Ändå mer tur hade jag eftersom han glömde att svara på några frågor från Jonas Sjöstedt för att han lagt sina papper i fel hög. Då fick jag "min bild"! 

Stefan Löfvén

Politiken är mycket formell. Alla gruppledare fick säga sitt, statsministern svarade på frågor och sen var mötet över. 

–Men bestämde de nåt på mötet då? frågade jag Mathias. 

–Mötet beslutade att det fanns meningsskiljaktigheter, men att Regeringen har stöd för sin EU-politik. 

Jag trodde att jag hade koll på politiken, men det är så oerhört mycket att greppa! Fråga, fråga, fråga är grejen. Annars kan man ju aldrig lära sig. 

"Politiker" blir ofta de där borta. En stor massa människor som byts ut lite med jämna mellanrum, och det är "politikerna" som är skyldiga till allt dumt. Jag vill bryta den bilden lite. 

Mathias Tegnér och Lawen Redar byter några ord efter EU-nämndens slut

Just den dagen jag var i Riksdagen var det votering. 349 ledamöter från hela Sverige deltog (tror jag) var där just då för att ta beslut om vilken väg som Sverige ska ta i olika frågor. Alla de olika ledamöterna är som kuggar i ett perfekt väloljat maskineri. Ändå är alla kuggarna lite olika. Vilken väg Sverige väljer beror på vilka människor vi valt att representera oss. 

Även Mathias är en vanlig människa. Det tycker jag känns viktigt att lyfta fram. En ödmjuk person som vill åstadkomma förändring och förbättring av vårt samhälle. Det blir av förklarliga skäl mycket fokus på partiledarna, men varje ledamot har sin roll att fylla och utan dem blir det ingen demokrati.

Votering i Riksdagen

Hur demokratin fungerar eller inte fungerar kan jag ju ägna resten av mitt liv att skriva om för det är så fantastiskt intressant, men i korthet så tycker jag att det är en mäktig känsla att sitta där på läktaren och tänka att alla de där människorna är som folk är mest, och att det är meningen att vi medborgare ska kunna vara med i utformandet av vårt gemensamma samhälle. 

Det måste onekligen vara en stor utmaning att kunna ta till sig den oehörda mängd information som ska bearbetas varje minut, att kunna zooma in och ut hela tiden. Hur blir det om vi tar det här beslutet? Ja eller nej? Avstå? 

Jag gjorde också en personlig reflektion över mitt politiska engagemang när jag satt där på läktaren, om hur det blev då för tjugo år sen. Jag var väldigt "politisk" när jag var ung, men jag blev inte riksdagspolitiker. Efter en dag och över 13000 steg känner jag mig så otroligt nöjd med att få vara med på mina villkor. Jag hade aldrig orkat vara riksdagsledamot. 

Även om jag ibland kan göra blixtsnabba analyser av det jag ser och upplever så behöver jag också mycket tid att bearbeta alla intryck och återhämta mig. Behovet av tid för återhämtning verkar vara större om man har adhd än inte. I vilket fall så har jag nu en sån unik ingång där jag får vara med för att jag är jag, på mina villkor. Med mitt politiska engagemang, med min kamera och mitt skrivande. 

Jag var lite orolig att jag inte skulle kunna vara en bra journalist för att jag är med i partiet, men nu blev det precis tvärtom! Hur häftigt är inte det! 

Politiken är liksom grejen i mitt liv.

Nu är jag på gång igen!

Mitt förra inlägg handlade om demokratins utmaningar i Fittja söder om Stockholm. Jag trodde att jag skulle hinna skriva en artikel om dagen om detta oerhört spännande område. Så blev det inte.

Nyhetsjournalistik är per definition något som har hänt just nu. Tex någon blir nedslagen på en gångbana. Det räcker inte med att många människor går på gångbanan varje dag. Jämför gångbanan med demokratins utmaningar, de pågår varje dag på alla olika platser i samhället. Det är inte en nyhet per definition. Det blir däremot en nyhet om en minister gör ett studiebesök i förorten och pratar om demokratins utmaningar på tex en möte.

Jag fattade inte skillnaden förrän veckan var slut i princip. Besöket på Ersta sög ut all min energi och skapade en sån enorm stress och ångest att jag var helt slut i en hel vecka efteråt. Stressen och ångesten över Ersta blandades ihop med stressen av att hitta något greppbart att skriva om i Fittja. Tyvärr sammanföll stresskaoset med vår mest intensiva vecka sen i september!

Tiden.. tiden.. jag behöver tiiiid. Det är sjukt svårt att hitta snabba nyheter och hinna skriva bra och väl underbyggda artiklar om dessa ämnen på typ en dag. Ändå lyckades vår "redaktion" dvs jag och mina kursare producera åttio artiklar!!! Jag producerade en. Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd med det. Det gäller att bromsa stressen och berömma mig själv för det jag har åstadkommit istället för att sänka mig själv genom att tänka på allt jag inte gjorde.

Måndagen ägnade vi åt ett dataprogram som tex Aftonbladet använder för att publicera nyheter på nätet. Jag ägnade ungefär fem timmar åt detta dataprogram och kände framåt eftermiddagen hur jag slutade tänka och bara gjorde. Jag hade bra flyt med andra ord. Fredag morgon skulle jag publicera min artikel och hjärnan var helt tom!

Kasst arbetsminne, stress och sömnbrist är ingen superhit. Kasst arbetsminne är ungefär som att steka i en teflonpanna. Inget fastnar, men det blir heller ingen riktig färg på maten. Det är ingen mening att känna sig korkad, men jag blir blir frustrerad. Frustrerad över att jag ägnat FEM timmar åt något bara för att inse att jag måste börja om från början dagen efter.

Det är samma känsla som att kliva i kvicksand, man kommer liksom aldrig vidare. Det var samma känsla med matten i skolan. När jag hade lyckats räkna ut ett tal med mycket möda och stort besvär och gick vidare till nästa var det som att börja om från början. VARJE GÅNG! Jag blir helt trött i huvudet av att räkna matte. Ändå klarade jag c-kursen i matte på gymnasiet på nåt underligt sätt. (kanske för att jag har en otroligt tålmodig mamma som älskar matte som kunde hjälpa mig.)

 Nu har jag insett att jag ska be om hjälp när jag kör fast och våga stanna kvar utan att känna mig dum. (Jag har superbra kursare som hjälper och aldrig stjälper!) Det är bättre att stanna i situationen än att fly ut ur den som jag gjort tidigare. Att fly ut ur den leder bara ner i ett svart hål av självförakt och dålig självkänsla. Värdelöst!

– Hej jag har en extremt stresskänslig teflonhjärna som hör ungefär det den vill höra när du ger instruktioner. Det skulle kunna vara en öppningsreplik.

Tålamod, bra instruktioner och humor så går det mesta att lösa.

Hm tillbaka till Fittja. Jag måste återvända dit, men med bättre ingångar. Jag tycker det är vansinnigt svårt att åka ut till en plats och "producera nyheter", vilket oroar mig lite inför praktiken. Jag tror dock att det löser sig med lite planering.

Jag håller helt klart på att hitta min form för mitt framtida yrke. Det är såklart en stor utmaning att både hitta ett nytt yrke och en nisch i det nya yrket samtidigt. Det är nog lite som att trycka på snabbspolning. Vem blir inte lite stressad av att maxa sin kapacitet och toppa sin form samtidigt. ;-)

Nu har vi börjat en ny kurs och vi ska skriva något slags personreportage. Jag känner mig på topp! Jag ska få följa med en riksdagsledamot/tjänstgörande statsråd: Mathias Tegnér från Tyresö. Såååååå häftigt!!! Rakt in i demokratins och politikens hjärta. (Jag har faktiskt gjort praktik i Riksdagen när jag var nitton. Det var utmattande men väldigt intressant och spännande.)

Äntligen börjar jag komma tillbaka till mitt liv så som det skulle vara. Roligt, jobbigt, utmanande, spännande och utvecklande!