En pizza med Löfven!

Stefan Löfven knackar dörr i radhusområde i Älta. 

Jag ser rubriken på min artikel och jag ser löpet framför mig...

Men nej. Jag var inte på ett möte med Löfven som journalist utan som partimedlem. 

Inte så illa det heller, men jag hade sååå gärna följt med honom för att fånga reaktionerna och intervjua de som han pratade med.

Stopp tänker ni säkert! Vart ligger Älta, och varför i hela fridens namn var Löfven där? Å va då knackade dörr? Menar du att Sveriges statsminister knackade dörr?

Japp! Det är exakt det jag menar. 

Stefan Löfven statsminister

Låt mig förklara.

Stefan är Sosse och jag är också sosse så det skulle ju bara vara en tidsfråga innan vi skulle mötas... Hahahaha det var ju ett kul och ganska drygt sätt att se på det.

Nej. Bakgrunden är givetvis mer genomtänkt än så.

Faktum är att vi Socialdemokrater gjorde en ordentlig framryckning i Nacka, och särskilt i den valkrets som heter Sigfridsborg. Nacka kommun är en utpräglad Moderatkommun, med stora flotta villor- tänk Solsidan, men också många lägenhetsområden som inte alltid är så flashiga, tex Fisksätra och Orminge.

Sen finns det givetvis mellanområden som är lite lagom flashiga, och dit hör Sigfridsborg, som är ett radhusområde, med tillhörande skola, och förskola (där jag förövrigt har jobbat).

Älta S-förening med Stefan Löfven

 Det faktum att vi gick framåt starkt både i kommunen och valkretsen bevisar verkligen att enträget arbete och bra politik tillslut kan ge utdelning. Vi har en superbra S-förening här i Älta som har kämpat mycket för att nå våra väljare och få dem att gå och rösta. Det ville ju givetvis Löfven höra med om, så han fick en snabb briefing av vår ordförande.

Ända sedan jag var ungefär SSU-are, vilket är väldigt många år sedan nu, så har vi kämpat för att vinna valet. Varje gång försöker man tänka- nu händer det! och eftersom jag har en hjärna som gillar snabba belöningar blir det lika svårt att ladda om efter varje år som det inte händer.

MEN plötsligt händer det! Socialdemokraterna gick alltså framåt i valet!!! Och plötsligt blev det lite lättare att ladda om och fortsätta jobba för vår politik och för ett bättre samhälle.

Björn lämnar över brev som hans elever skrivit till statsministern.

 Jag tycker det känns otroligt häftigt att han kommer ut och besöker oss i Älta. Särskilt eftersom ingenting någonsin händer här. Inga stora möten, inga små möten heller för den delen. och inga första Maj demonstrationer. Vi får vackert åka till andra delar av kommunen för att träffa våra partivänner och demonstrera på första Maj.

Just därför kändes det otroligt häftigt att han kom hit. Hit till Älta.

(Älta är ett gammalt sommarstugeområde som nu håller på att omvandlas  i raskt tempo till en klassisk villaförort. Vår del av kommunen gränsar till Skarpnäck och Tyresö, och ligger efter Hellasgården om man kommer på gamla Ältavägen från stan. Vi har länge varit den bortglömda delen av kommunen, tills någon kom på att man kunde exploatera all vacker natur vi hade här och bygga nya bostäder.)

Stefan Löfven berättade om januariöverenskommelsen bland annat. 

 Men vad sade han då? Och vart kom pizzan in i bilden?!

Löfven pratade om januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna. Väljarna gav oss inte majoritet så vi är tvungna att se verkligheten som den är och börja förhandla med andra partier i Riksdagen.

Han gav också Liberalerna och Centern en eloge för att de gjort ett ideologiskt vägval. De valde demokratin framför fascismen. Blockpolitiken är uppbruten. Han menade att en starkt bunden blockpolitik förlamar hela politiken och låser möjligheterna till förändringar som kan gynna Sverige.

Han varnade för utvecklingen som skett i Polen och Ungern där politiken börjat söka sig i in i domstolsväsenden och myndigheter. Politisk tillsatta domare är ingen önskvärd utveckling.

Han betonade dock att vi ju i grunden är FÖR. För ett bättre samhälle att leva i.

Magdalena Andersson, finansminister pratade budget.

 Magdalena Andersson var också med på mötet. Hon berättade om budgeten, om hur skatterna justeras och vilka som försvinner helt. Vem som "får mer". Jag minns inte så mycket exakt av det hon pratade om- jag hade ju inget block med med mig :-( och mitt minne är ganska kasst just i detta avseende. Jag måste anteckna allting, för annars kommer jag inte ihåg vad folk har sagt. :-/

Khashayar Farmanbar, oppositionsråd i Nacka.

Khasayar Farmanbar är vårt oppositionsråd som tar debatterna med kommunalrådet när det behövs. 

En del av Nackas Socialdemokrater

Visst är det ballt att träffa statsministern och finansministern, men det häftigaste är ju ändå att vi är så många som delar övertygelsen om att Socialdemokratin är den bästa vägen för Sverige. Allt det arbete vi utför varje dag, i våra partiföreningar, i fullmäktige, diverse olika nämnder och i riksdagen. Allt det arbetet utgår från oss. Alla är lika viktiga för att nå framgång. 

Maria Raner, ordförande för S i Nacka och Löfven

 När vi hade lyssnat på alla talare så åt vi pizza och sen gick vi ut och knackade dörr för att prata om EU-valet som sker i vår. Det är ett viktigt val för att trycka tillbaka fascismen och värna demokratin i Europa. Vi delade upp oss och knackade på några dörrar var.

Många partimedlemmar hade samlats för att lyssna på Löfven. 

Jag gillar ju att på något sätt betrakta verkligheten utifrån, och det är ju ganska fascinerande att det bor så många olika sorteras människor så tätt inpå varandra. Den ena är ju inte den andra lik... Det var dagens filosfiska reflektion.

Sammanfattningen av detta inlägg är att det var häftigt att Löfven och Magdalena Andersson kom till oss. Jag ser två oerhört kompetenta och skickliga politiker som också är skickliga förhandlare och slås av hur enormt stresståliga de måste vara. I grund och botten är de ju vanliga människor. De åker hit och dit, och är ständigt påpassade från media och från vanliga människor som vill ha svar på diverse olika frågor.

Desto häftigare att han tog sig tiden att verkligen möta en väljare ansikte mot ansikte. Tänk vilken känsla att öppna dörren och så står statsministern där liksom!

Som Magdalena sade:
– Det är alltid kul att knacka dörr, men det blir ändå häftigare att knacka dörr med statsministern!

Själv önskar jag att jag får äran att möta statsministern i mitt jobb nästa gång!

Nej till sjukpenning arg som ett bi

Ett av många bin på landet

ett annat bi

Jag var på semester några dagar på landet. Solen flödade och allt kändes ganska bra- Tills jag kollade mejlen och där bland alla andra mejl fanns mejlet från advokaten.

Kammarätten nekar prövningstillstånd. Därmed ligger Förvaltningsrättens dom fast.

Fy fan vad jobbigt det kändes plötsligt. Livet. När tar det slut? Motgångarna alltså.

Jag var såå säker på att jag jag skulle vinna. Såå säker. Jag var ju sjuk och hade sjukintyg från psykiatrin och vårdcentralen. Svår stress som förvärrade redan befintliga problem med kognitiva svårigheter etc.

Kan man sakna något som man aldrig haft? Jag hade ju aldrig de där pengarna. Jag hade bara börjat drömma lite, lite om vad jag skulle göra när jag vann. Samtidigt som jag inte vågat hoppas på att jag skulle vinna.

Köpa ny kamera... betala av skulder... åka på fotoresa... man kan ju göra ganska mycket för 4,5 månaders lön. Dvs de pengar jag hade kunnat spara om jag fått sjukpenning. Nu får jag vara tacksam att jag har kvar min bostad och inte tvingats sälja den och flytta in på min kompis soffa eller hem till mina föräldrar.

Samtidigt är jag så ARG! ARG på flosklerna från Alliansen om att Sverige skulle bli bättre för alla nu när vi skar ner "bidragen" och alla skulle jobba. Det är en FET lögn! Jag har en respekt för att vi tycker olika och kan till och med se det som värdefullt att vi tycker olika, men jag har oerhört svårt för människor som snackar skit rent ut sagt.

Oavsett parti ska jag tillägga. Alliansen anser jag hade en dold agenda som gick ut på att privatisera Sverige. Allt skulle privatiseras. -men eftersom Svenskar generellt sett tyckt att det varit ganska bra med en gemensam välfärd så var man tvungen att köra en rövare och gå bakvägen till privatiseringen.

Urholkas välfärden tillräckligt mycket så ser ju människor om sitt hus och köper privata försäkringar. Vips är bollen i rullning. Sverige ska bli bättre nu när bidragen sänks och fler ska arbeta. Skitsnack!
Är man svårt sjuk kan man inte arbeta och då måste man kunna känna sig trygg med att socialförsäkringen fungerar.

Sjukdom ska inte vara ett straff! Jag har inte gjort något kriminellt!

Nu läser vi nästan varje dag om människor som fått tömma sitt livs besparingar när de blivit sjuka. Människor som tvingas ta juridisk hjälp för att SÖKA SJUKPENNING!

Det är inte värdigt Sverige att ha en sånt samhälle. Det gynnar ingen!

Har vi råd då att återställa välfärden?
Såklart vi har! Vi har inte råd att fortsätta den här negativa spiralen. Människor som har pengar handlar saker som man behöver för sitt uppehälle. Kläder, mat, åker på semester. Allt det genererar nya pengar i en samhällsekonomi som givetvis måste beskattas i lagom hög grad.

Jag läste häromdagen att det är rusning att köpa hus i Spanien. Uppdrag Granskning hade reportage om skattesmitarna som hade placerat miljarder kronor i utlandet för att undkomma skatt.
Fråga mig igen om vi har råd?! Jag har ingen lust att subventionera hus i Spanien eller skattefria placeringar på nån avlägsen karibisk ö. För det är ju det jag indirekt gjort genom att betala skatt som någon av dessa skattesmitare fått i barnbidrag eller suventionerad barnomsorg (all barnomsorg är subventionerad i Sverige)

Bara skattesmitarnas tillgångar motsvarade 3/4 av alla förskolebarns platser under ett år!
Fråga mig igen om vi har råd att återställa välfärden.

Även rika människor blir sjuka. Även rika människor behöver gå till läkaren, ha barnomsorg till sina barn, eller äldreomsorg till sina föräldrar. Men nu skulle ju det här handla om mig.

Jag är ARG. Arg, ledsen och uppgiven över hur Sverige har utvecklats.

Det är lätt att känna känslan av att de där borta får allt serverat, och jag fick minsann inga pengar och därför ska ingen annan heller få pengar. Jag jobbar hårt på att inte bli bitter.

Jag tänker inte bjuda Sverigedemokraterna på en enda röst genom att peka finger på de människor som kommer hit och söker skydd för sina liv. Det är inte de som gör att pengarna inte räcker. De människorna behövs för att reparera vår välfärd genom att de jobbar och betalar skatt.

Skatt som sen blir till sjukpenning. Det går snabbt att rasera något som man byggt upp under lång tid. Nu är det upp till mitt parti att återställa välfärden så att Sverige återigen blir ett humant land där vi tar hand om varandra. Ett tufft jobb när vi bara har 30% av rösterna i Riksdagen och Alliansen hela tiden gör utspel och hotar med misstroendeförklaringar.

Alliansen går lyckligtvis inte särskilt bra nu med impulsiva utspel, motsägelsefulla uttalanden och rasistinviter, men vi i Sverige kan inte luta oss tillbaka och tänka att Alliansens undergång blir vår lycka. Vi alla måste jobba för ett mer humant Sverige varje dag.

Tyvärr har mitt förtroende för svenska myndigheter och Försäkringskassan i synnerhet får sig en rejäl knäck. Tilliten är borta. Jag anser inte att prövningarna är rättssäkra. Det är jag också arg på. På den punkten har jag i alla fall agerat och gjort en JO-anmälan. Mer om den i nästa inlägg. Jag har dock lite planer på hur jag ska kanalisera den ilskan. Vi får se hur det utvecklar sig.

Jag försöker känna en tillfredställelse i processen mot F-kassan att jag gjort allt jag kunnat. Ändå maler tankarna på vad jag kunde gjort annorlunda. Kunde jag gjort något annorlunda? Nästa gång tar jag in advokaten direkt. Det är det enda jag har lärt mig.

Jag röstar redan på "det rätta partiet för en allmän och generell välfärd" och har på olika sätt varit aktiv där sen jag var 17år. Det kan jag inte ändra på. Däremot kan jag vara med och ändra på framtiden. Det känns i alla fall som en liten, pytteliten tröst.

Nästa gång... Det ska inte bli en nästa gång. Jag hade iallafall tur med vädret där på landet!

Ni får ursäkta om inlägget är lite rörigt, men det blir så ibland om man skriver från hjärtat!

Språk och delaktighet i mångkulturens Fittja

Det här inlägget ska handla om språk, kommunikation, delaktighet och demokrati. Jag skriver det högst upp här så blir det lättare att hålla ihop mitt inlägg.

Såhär är det: Jag pluggar journalistik på Södertörns Högskola. Nästa vecka ska vi producera material för vår webbtidning Nytt i Flempan. Länk hittar ni här: http://nyttiflempan.sh.se/botkyrkanu/. Min grupp ska skriva om Fittja, en del av Botkyrka kommun söder om Stockholm. Tyvärr är Fittja mest känt för allt negativt, som det lätt blir med mer utsatta områden.

Själv har jag mest bilden av höghusen man ser från motorvägen som går förbi Fittja och sen ringlar sig vidare ner mot Södertälje och vidare ut i landet. Jag kör förbi där i princip varje år när jag åker till landet i Hällefors med min kompis. När vi kommer hem från landet vet man att man snart är hemma. Botkyrka kommun är i mitt huvud mest förknippat med hög kommunalskatt, Socialdemokratiskt styre och mycket sociala problem.

När jag började min research om området funderade jag på vad jag skulle vilja skriva om för att hitta ingångar och uppslag till artiklar. Jag landade i språk och delaktighet. Språk och kommunikation hör ihop med demokrati och delaktighet.

Jag inriktade min utbildning på Lärarhögskolan på flerspråkighet, mångkultur och språkdidaktik (hur man lär sig språk, och demokratifrågor kommer ju naturligt genom mitt politiska engagemang.

När jag googlade Fittja hittade jag Serkan Köse som nu tjänstgör istället för Magdalena Andersson som statsråd. Hur häftigt som helst. Tänk om jag kan få intervjua honom om demokrati och delaktighet utifrån språkperspektivet. Om det inte går den här veckan så kan det bli ett mål längre fram. :-)

Fittjaskolan arbetar väldigt mycket med läsförståelse enligt en modell som utarbetats av en forskare vid namn Barbro Westlund. Hon forskar i språkdidaktik dvs hur man lär sig språk på Stockholms Universitet (åååååååå vad spännande!!!) Här är länk till en artikel om henne i Skolvärlden. Hon betonar vikten av att träna läsförståelse i alla ämnen och inte bara svenska för att eleverna ska få ett bättre och djupare språk.

Språket är centralt för att göra sig förstådd vilket såklart även ledde mig in på adhd spåret. När jag gjorde min utredning i våras testade psykologen ordförståelse och arbetsminne och såg då tydligt att min ordförståelse låg "signifikant över det normala" medan arbetsminnet låg "signifikant under det normala" ingen surprise men bra att veta.

Ändå blir det väldigt mycket missförstånd och konflikter för att jag inte kan formulera mina behov, känslor och tankar i ord. Enbart mina erfarenheter av Arbetsförmedlingen, A-kassan, kontakter med facket för att inte ens nämna ordet Försäkringskassan får mig att undra hur människor med rötterna i mångkulturella områden med många språk kan vara delaktiga i det Svenska samhället. Har de ens en chans?

En vecka räcker nog inte för att verkligen tränga in i den frågan, men jag hinner i alla fall skrapa lite på ytan! Det ska bli otroligt spännande och förhoppningsvis utvecklande vecka. Det gäller bara att hitta vinklar som gör att artiklarna får ett allmänintresse och blir hanterbara.

Vi syns på Nytt i Flempan. ;-)

Politisk journalist?

Måste man alltid vara neutral som journalist?
Ska man i alla lägen vara en "fluga på väggen" som journalist eller fotograf?

Det är viktiga saker att fundera över särskilt om jag nu tänker att journalistik är mitt nya yrke. Jag kan inte vara opolitisk så den biten är helt utesluten- ändå for tanken att jag kanske måste gå ur partiet genom huvudet ikväll! Sen tänkte jag, men vad dum du är som tänker så!

Bara för att någon skriver i en bok att man absolut inte kan vara politisk om man ska bevaka politiska händelser så behöver man inte göra det till en sanning anser jag. Precis på samma sätt som det finns S-märkta statsvetare så finns det nu en S-märkt journalist i vardande.

Googlar ni mitt namn så kommer det ju upp div gamla fullmäktigeprotokoll etc. Så länge som man håller isär personliga intressen och arbetet för "det allmännas bästa" borde det ju inte vara något problem- fast det är ju klart att jag och mina Moderatvänner har olika syn på vad som ÄR det allmännas bästa. Eller iallafall vägen dit.

Det är ett bra tecken på att vi lever i en demokrati- även om det kan bli väldigt frustrerande att andra inte tycker som jag mellan varven. ;-)

Jag bestämde mig därför just att fortsätta som jag gjort hittills i mitt liv. Det tror jag ändå är det bästa. :-)

Myckeavallt äve i fortsättningen alltså!

Själens frihet!

Nu är in själ fri. Jag kan skriva här på min blogg rakt ut i rymden vad jag tycker och tänker om saker och ting utan att riskera att bli osams med någon chef eller att i onödan provocera någon förälder eller kollega.

När jag har varit anställd på olika ställen så har jag inte velat skylta så öppet med mitt politiska engagemang. Ändå är det i politiken min själ finns. Politik är så roligt, spännande och svårt. Man måste hela tiden balansera individens frihet mot systemets ramar. (Hörde ni va' snyggt det lät?!)

Olof Palme är ju såklart en gigant i svensk politik. Han inspirerade även mig som barn att ta ställning för en demokratisk socialism. Jag läste i Kamratposten om de olika partiledarna och bestämde mig för att Palme var den som gjorde bäst intryck. 

Tyvärr blev han mördad långt innan jag gick med i partiet. 

Han sade någon gång: Politik är att vilja. 

Anna Lind sade på hans begravning att man kan mörda en människa men man kan aldrig mörda idéerna. 

En människa är ju egentligen summan av alla sina erfarenheter och nu när hela livet ställts på ända känner jag mig så oerhört stolt över mitt engagemang och mina politiska "meriter". 

-Du e ju aldrig hemma! I tonåren var det möten varje kväll. Det var i partiet jag fick uppmärksamhet och bekräftelse. Skolan var mest utanförskap och mobbning utanför lektionerna, men i politiken vann en helt annan respekt. Jag blev snabbt invald i SSU Stockholms läns distriktsstyrelse, ersättare i utbildningsnämnden och invald en sväng i fullmäktige. 

Efter några år i Vällingby kom jag tillbaka "hem" till Nacka, klev in på ett möte och möttes direkt av ett igenkännande hej! 

Politiken är också ett rävspel om makten. Klarar man av att spela efter reglerna, säga rätt saker vid rätt tillfälle och inte ta motgångar personligt kan man hålla på hur länge som helst. Det finns ständigt nya frågor att driva. 

Starkt rättspatos är tydligen ett utmärkande drag hos människor med adhd/add. Det är ju en väldigt fin egenskap. "På eller av" effekten är också ett utmärkande drag. Dessa två egenskaper ihop gör läget aningen mer besvärligt eftersom att man brinner upp fortare än andra. 

Jag klarade inte av spelet. Det var några klubbar som bestämde sig för att "köra" mot mig, dvs alla klubbmedlemmar stryker samma namn för att få in sin egen kandidat. Jag tror att det är ganska normalt att man gör så, men jag klarade inte av det. Jag kände mig så oerhört sviken. 

Det är så lätt att ryckas med av en bekräftelsevåg, men vågen ebbar för eller senare ut och då måste bekräftelsen finnas inombords. Nu när det gått åt skogen för sjuttielfte gången kan jag känna en enorm bekräftelse i att jag faktiskt (nästan) ridit ut stormen och kunnat använda mig av mina kunskaper om politikens maktspel i andra sammanhang. 

Erfarenheterna och kunskaperna jag har fått från politiken och alla ändlösa möten och kongresser jag varit på är verkligen enorm. Jag läste inte särskilt många läxor, inga handlingar och har inte studerat statsvetenskap som ju är den teoretiska vetenskapen OM politik. (Tyvärr var det den bristande läxläsningen som förhindrade min karriär som statsvetare.)

Har man svårt att koncentrera sig, svårt att motivera sig, svårt med arbetsminnet etc så får man kompensera det med sin kreativitet och genom att vara strategiskt uthålllig. Jag är mer av läsa lite här, läsa lite där, och lägga i hop det för att dra egna slutsatser. Jag observerar och lagrar saker som jag tycker är värdefulla till senare tillfällen. 

Det är inte alltid att mina slutsatser och mitt "rätt" och hur det borde vara stämmer överens med systemets "rätt" och hur det faktiskt ÄR. Det blir en sån totalkollision i hjärnan att det har känts svårt att hantera. 

Det är det som kallas krisreaktion!

Varför gör de "fel" när de kan göra "rätt"?! 

Eller det klassiska "think outside the box". 

Kreativitet är så oändligt mycket mer än att bara måla, skriva eller fota har jag insett. Det är hela sättet att tänka och att vara på. Jag ser samband, drar paralleller, tycker och tänker om det mesta med de flesta. Jag (och många andra adhd- människor) har förslag på lösningar på problem som ingen verkar veta att de ens fanns... 

Att ifrågasätta saker och ställa en miljard frågor om allt möjligt till alla möjliga människor är också kreativitet. Dock är det inte alltid så att den som blir ifrågasatt tycker att det är så bra med min kreativitet och frågvishet utan då blir jag ju mest obekväm. Jag tror ändå att jag tycker om att vara lite obekväm. Ibland. Utan obekväma människor skulle det inte bli någon utveckling.

Jag har ett genuint intresse för människor, både på bilder och utanför och jag gillar strukturer och mönster. Jag tänker ofta i metaforer och i bilder och jag har en plan att visualisera mina tankegångar även i bilder för att ytterligare tydliggöra hur min hjärna fungerar.

Det kan jag skriva flera kapitel om senare för nu måste jag komma till min slutsats.

Jag har insett att min kreativitet, mitt sätt att vara, tänka och göra- min själ, måste få vara fri och obunden. Frilans tror jag är bättre än att vara anställd... Det kan vara en svår balansgång att lyckas med det, men det är är ändå målet!