Rio de Janeiro!

Vårterminen 2000 pluggade jag på Lärarhögskolan i Stockholm. I utbildningen ingick en termin obligatoriska utlandsstudier. Det tyckte jag var kul och drog till USA, till St Cloud ca en timme med bil norr om Minneapolis. 

Under min tid i St Cloud fick jag för mig att jag skulle åka och hälsa på min kompis Eliana som gjorde sin utlandstermin i Rio. 

Naturligtvis hade jag bokat flygbiljetter både till USA och hem direkt när jag bokade. Därför var jag tvungen att ringa till Kilroy travels från USA och försöka få dem att förstå att det var fullständigt onödigt att jag först skulle korsa Atlanten åt ena hållet för att sen åka hela vägen tillbaka!

Det var ju betydligt mer effektivt om jag bara kunde åka "rakt ner" utan omvägen via Arlanda. Jag nådde tyvärr ingen framgång i mina försök att övertyga resebyrån, så jag fick helt enkelt åka hem till Sverige och boka en ny biljett till Rio. 

Jag åkte hem, packade om min resväska, tog taxi till Arlanda och bordade Air France planet som skulle ta mig till Paris som första anhalt. Eftersom planet lyfte svintidigt på morgonen och jag sannolikt var jet-lagged från USA vistelsen somnade jag i gaten på Charles de Gaulles. Sån tur var vaknade jag i sista sekunden och hann precis på mitt plan. 

Vi lyfte och allt gick bra med flyget. Vad jag minns tog det 14 timmar att flyga, men söker man på Flygtid.se så ser man att det tar 11h och 32min. 

Någonstans halvvägs över Atlanten fick jag lite panikkänsla. 

Tänk om Eliana inte möter mig på flygplatsen?! 

Eliana är Brasilianska och bodde hos sin svärmor i Rio. Hon pratade bara portugisiska och jag pratade bara svenska och engelska. Jag pratade även med Elianas bror, som även han bara pratade Portugisiska vad jag minns. 

Eliana hade jag inte fått tag på innan jag gav mig iväg. Jag hade bara förmedlat flightnumret till Elianas bror och hoppades att resten skulle lösa sig. Hahaha ungefär och galen!

Jag hade inte tagit reda på något om Rio egentligen och inte växlat in några pengar. Jag tror inte ens att det gick att växla in real i Sverige då. Jag tror att jag växlade in USD... Det var ju så länge sen. Jag minns inte så noga. 

Jag hade i alla fall inte bokat någonstans att bo och hade inga pengar... Jag pratar inte heller ett ord Portugisiska! Smart! 

Jag hade tänkt att jag skulle hänga med min kompis, men hon gjorde praktik, så vi träffades lite när hon slutat för dagen. Hon hade även sin halvårsgamla dotter med sig som hon skulle ta hand om. 

Eliana hade inkvarterat mig på ett fint vandrarhem som serverade gudomligt god papaya till frukost. Frukosten åt vi på terassen varje morgon. Underbart!!! 

Tillbaka till flyget. Jodå hon stod där när jag landade och krånglat mig igenom tullen. Vet inte om det var på vägen dit eller hem eller båda två som jag fick betala flyplats-skatt. Antar att de accepterade dollar eftersom jag inte hade någon brasiliansk valuta. 

Eliana stod där på andra sidan repet med sin fina dotter på armen. Alltid lika glad! 

Första dagen gick jag ut från vandrarhemmet ensam och fick syn på världens största kackerlacka i en krukrabatt- usch! Jag gick lite runt kvarteret och fick plötsligt panik över att jag inte visste vart jag var. Usch! Jag försökte fråga några som passerade förbi, men de kunde inte prata engelska...

Plötsligt fick jag syn på en sån där elstation, ni vet en sån där med massa ledningar och grejs. Långsamt insåg jag att jag kände igen den där kraftstationen... Det var den som var utsikten från takterassen på hotellet där jag bodde! Gissa om jag kände mig både fånig och lättad. 

Efter den utflykten vågade jag inte gå ut så mycket eftersom jag inte hittade hem. Jag hängde på en tjej som bodde i samma rum som jag och vi åkte upp på "Sockertoppsbergen" och tittade på solnedgången. FANTASTISKT vacker solnedgång!! Den sjönk så snabbt att det var som att fälla ner en persienn. Magiskt! 

(Bilderna är tyvärr felvänd och jag kan inte vända den rätt av någon anledning så ni får försöka titta på tvären. :-))

När vi skulle åka hem åkte vi fel- inte lika magiskt eftersom det var becksvart och vi inte pratade språket. Nåväl vi kom hem tillslut. 

Elstationen bakom bostället

 Jag var också uppe vid Kristusstatyn uppe på berget Corcovado. Precis före "min bild" hade en hel grupp japaner fotat sig själva med utsträckta armar som statyn. Jag tyckte det var skitfjantigt och var naturligtvis tvungen att göra tvärtom! 

Kristusstatyn och jag

Corcovado -Kristusstatyn

Ett besök på Maracana hann jag också med. Jag är inget fotbollsfan, men det var kul att ha varit där. Framför mig satt två män och skrek  "Filho da puta"- "son of a bitch" hela matchen. Det var väl inte lika kul. 

Ändå var det en häftig upplevelse att sitta där och titta på fotboll på en arena som rymmer över hundratusen människor. Maracanã Jag var lite nervös när vi skulle gå därifrån för det var lite oroligt, men en snabb sorti gjorde att vi undvek oroligheterna. 

Vad jag minns hette ena laget Botafogo, samma namn som stadsdelen hette där jag bodde...

Maracana fotbollsstadion

Ipanema beach Rio de Janeiro

Jardim Botanico besökte jag också, det var väldigt vackert. 

Jardim Botanico

Hemresan blev dramatisk den också fast på andra sätt. Jag bokade om min biljett för att åka hem lite tidigare. Jag packade ihop alla mina saker, checkade ut från hostelet och åkte ut till flygplatsen för att åka hem. 

-Tyvärr kan vi inte checka in dig. Du ska resa hem imorgon!

Jag fick ett sammanbrott i informationsdisken och började gråta. Jag sade att jag hade avslutat hostelet och kunde inte åka tillbaka dit. Mannen på andra sidan disken blev nog en aning nervös, för han ordnade så att jag kunde åka hem! Jag blev uppgraderad tror jag men jag kom med planet hem!

(När jag väl kom hem såg jag att pengarna var slut eftersom jag räknat fel på växelkursen, så det var verkligen tur att jag kom med planet hem. Phu.)

Copacabana

Jag fick en oförglömlig resa, även om den inte alls blev som jag tänkt mig. 

Jag är egentligen en äventyrlig människa. Jag gillar att röra på mig och hoppas verkligen att såna möjligheter öppnar sig snart igen. 

Adhd människor är impulsiva - typiskt mig att inte kolla upp att allt verkligen var ordnat innan jag satte mig på planet och åker över halva jordklotet. Adhd-människor är väldigt uthålliga om man tycker något är fel eller om man har ett stort intresse för något. Typsikt mig att ringa och försöka förhandla om biljetten från USA så att jag skulle kunna åka direkt. Typiskt mig att åka ändå fast jag var tvungen att åka hem emellan. Tanken att stanna hemma eller att det inte gick fanns inte i min tankevärld! ;-)

Jag är väl inte riktigt lika våghalsig längre, men jag skulle inte tveka på att ge mig iväg igen om något spännande dyker upp! Eller för att få nåt spännande att hända. Framöver tror jag dock på mer planerade resor och att jag är mindre osäker på allting runt omkring mig. Det ger en större frihet om man har koll på läget. Naturligtvis kan man ju också välja mindre farliga resmål också. ;-)

Jag måste bara bli klar med min utbildning, sen hoppas jag på många nya spännande upplevelser!