onsdag 8 mars 2017
Internationella Kvinnodagen
Internationella Kvinnodagen ägnade jag åt att fira mig själv. Ibland måste man vara lite ego, och idag var en sån dag. Jag känner mig stolt över att jag har kravlat mig ur en djup grop och faktiskt lyckats göra en nystart i ett liv. Jag har inte uppdaterat här så på ett tag för att det helt enkelt har varit lite mycket annat att hålla reda på.
Jag har skrivit en lista i min mobil där det står vad jag ska skriva om här, då det saknas inte uppslag. Det är bara så att energin har varit lite låg och då spretar tankarna iväg åt alla möjliga håll å då skulle ni inte förstå nånting.
Jag har dealat med både roliga och jobbiga känslor, och tålamodet har inte varit på topp. Jag har pratat med både Metro och Försäkringskassan om mitt förra jobb, vilket rev upp en hel massa känslor som jag inte riktigt var beredd på.
Framförallt frustrationen att "de inte kan skriva" -de jag pratat med alltså. Tänk att det ska vara så svårt att berätta en historia! Mitt problem är att jag gärna börjar i mitten, kör på och berättar allting jag kommer på, huller om buller. Jag klipper gärna av meningar mitt i och liksom drar ihop dem. Fria associationer, parallella scenarios, metaforer... Fungerar inte alltid så bra om inte den andra är tankeläsare, och det händer ju inte så ofta att man träffar på en sån person.
Alltså blev både artikeln och Försäkringskassans utredning röriga och spretiga. Metro hoppade jag över och Försäkringskassan hade jag 1,5 timmes textgenomgång med. Hon var tapper den handläggaren som inte blev det minsta irriterad (nästan).
Det som är lätt för en person är svårt för någon annan.
Sedan jag skrev här förra gången har jag blivit moster för fjärde gången! Till en helt perfekt underbar liten Oskar. Tänk att man kan älska någon så mycket när den människan är helt ny i den här världen... Jag är en mycket lycklig moster.
Sen är det ju förstås Bar Brasil! Jag var såklart och fotade karnevalen i år också. Det är 6:e året i rad nu som jag är där. I år hade jag förmånen att ha gjort en lång intervju med en av dansöserna, som både blev ett radioreportage och grunden till en artikel. Inte den formellt valda drottningen, men en kvinna med drottninglik utstrålning!
När jag skrivit färdigt den lägger jag ut den här så får ni läsa. Om jag listar ut hur jag laddar upp ljudfiler här så gör jag det. Annars får jag hitta på nåt annat sätt. Jag kan lugnt säga att jag fått mersmak på att intervjua och skriva om karnevalen och dansöserna. Ett urval av bilder kommer jag att ställa ut på Älta Bibliotek från och med 1:a april. Hoppas ni vill komma och titta.
Här är ett litet smakprov på vilka läckra bilder jag kommer att ställa ut. Detta är årets Karnevaldrottning direkt Rio de Janeiro -Dandan Firmo. Både hon och de andra dansöserna gjorde en fantastisk show som tog slut alldeles för fort! Jag har i alla fall läckra bilder som jag kan trösta mig med till nästa år. ;-)
Nu kanske ni tycker att jag spretade iväg från ämnet- min blogg ska ju handla om livet med add, men ni får helt enkelt se det som att detta är add. Det är spretigheten som är grejen. Den röda tråden är inte alltid linjär, den kan också anta formen av ett ihoptrasslat garnnystan som ni vet, men det här inlägget är ganska strukturerat tycker jag. Därför avslutar jag nu innan jag kommer på alla möjligt annat som jag skulle kunna skriva om. Det är bättre att spara till nya inlägg, så ni har nåt att läsa även framöver. ;-)
Etiketter:
add,
adhd,
berätta,
bilder,
Dandan Firmo,
energi,
fotografera,
frustrerad,
Försäkringskassan,
intervju,
Karneval,
känslor,
metaforer,
Metro,
npf,
nystart,
Samba,
skriva,
textgenomgång,
utställning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar