Karneval...

Nu har vi haft kurs i att göra magasin dvs veckotidning på vanligt språk. Vi har jobbat i redaktion med åtta pers i min redaktionsgrupp och åtta i den andra redaktionsgruppen. Vi skulle skriva en lång artikel på mellan 6000 och 10000 tecken (långt) och en på 4000 tecken (kortare). Jag skrev båda artiklarna om karnevalen och min intervjuperson Lady de Padua.

Eftersom det blev för mycket att ha två artiklar som är så lika fick jag skriva ihop båda artiklarna till en. Denna artikeln skulle vi sen layouta i InDesign. Det har varit en riktig pers innan jag lyckades få till en artikel med bilder och text. Jag tangerade en stresskollaps, men tillslut gick det!

Jag är väldigt glad och stolt att det blev så fint! Nu har jag fått mersmak kan jag säga. ;-)
Här är en länk till artikeln.

Naturlyx!

Lördagsutflykten gick till Erstaviks herrgård som ligger precis mitt emellan Solsidan och Älta. Märkligt nog har jag aldrig varit nere vid gården trots att jag bott precis bredvid under stort sett hela mitt liv.

Nu gick jag i alla fall dit med en god vän. Promenerar man från Älta tar det ca en timme från bommen längst upp på Erstaviksvägen i Älta. Jag kan verkligen starkt rekommendera er alla att göra en utflykt dit. Det är så vackert!

Solen är som mest välkommen nu på våren. Tycker ni inte? Vi hittade en perfekt solvarm glänta där vi plockade upp termosen och mackorna och njöt av solen. Precis just där och då kände jag hur jag njöt och slappnade av hela vägen från hjärtat och ut till den yttersta fingertoppen och ner ända längst ut i tårna.

Det här är livet alltså, kände jag när jag satt där. Jag promenerade över en mil den dagen och var riktigt mör i kroppen- men jag var pigg! Det var en helt ny känsla att känna mig pigg efter en så lång promenad.

Besöket i Nacka Forum häromdagen kändes precis tvärtom. Efter två timmar var jag så slut att jag inte orkade laga mat!

Jag har aldrig förstått det där med shopping som något slags nöje. Kanske är det för att det inte går att fotografera shopping... ;-) Tror i och försig att det är alla intryck som blir så jobbiga att hantera. Hela kroppen blir överstimulerad, och därmed stressad. Kanske har det också att göra med det kroniska läget "extremt pressad ekonomi".

Åker jag till ett shoppingcentrum är det ju meningen att jag ska handla och om jag åker dit kommer jag att handla. Det kräver enormt mycket energi att stoppa impulserna som säger "köp det där för det kan vara bra att ha". Därför brukar jag undvika shoppingcentra.

Sen är det ju det där med fotograferingen. Det är ju så himla roligt! Det är till och med så roligt att det är själva huvudsaken med det mesta jag tar mig för och då passar det helt klart bättre med träd i skogen än dyra handväskor i butiken... ;-)

Lite naturlyx helt enkelt. :-)

Chilla lite, ta en kaka!

Nu har vi övat på att skriva alla möjliga texter, och innan jag åkte iväg till Haparanda i vintras skulle vi skriva en krönika. Här är min krönika. Hoppas att ni gillar den. :-)



"Chilla lite ta en kaka!"

Sjukskrivningstalen går upp i en takt som gjort att regeringen har övervägt att dra i nödbromsen. Kvinnor är överrepresenterade i sjukskrivningstalen och särskilt kvinnor i offentlig sektor.

Jag stod på jobbet på en förskola och tänkte att jag måste gå ner i tid. jag hinner inte! Jag hinner inte planera, förbereda, avsluta mitt arbete. Minst av allt hann jag tänka. Sen kom nästa tanke att om jag går ner i tid får jag ju inte betalt. Stressfällan slog igen och jag blev långtidssjukskriven.

New public management betyder att allt ska skötas som ett privat företag. Genom ökad effektivitet ska vinsten maximeras. Även i offentlig sektor och i slutänden även på hemmaplan. Vi ska vara mer effektiva på jobbet, med slimmade organisationer, mer effektiva privat med fulltecknade almanackor, vi ska vara snygga, vältränade ha perfekta hus och välskötta trädgårdar där våra perfekta barn kan leka. Vi ska också visa upp våra perfekta liv på Facebook.

Nu är det dags att dra i handbromsen. Vi kan inte fortsätta som vi gör.
Det är dags att värdesätta mellanrummen. Pauserna är viktiga för vår effektivitet. Viktigast av allt är ju att det måste bli status att göra ingenting. Hetsen över det perfekta livet knäcker människor.

Forskning har bevisat värdet av kaffepauser. Det uppstår nya idéer och människor blir gladare och jobbar bättre med återhämtning. Ändå är det som att vi intalar oss att vi inte har tid!

Sex timmars arbetsdag i vården gör människor gladare och sjukskrivningarna minskar. Ändå avslutas ”projekten” mot allt bättre vetande.

Vårt samhälle kan sluta jaga i statushetsen. Välja bort det ”perfekta livet” för något som är mer stimulerande och mer konstruktivt på sikt. Politikens främsta mål är att skapa maximal lycka åt människor, men då måste någon våga dra i nödbromsen och säga nej.

Den som säger nej först är den som blir mest obekväm. Den personen blir ett irritationsmoment istället för en sund tillgång i ett skevt system. Det känns en aning bisarrt eller hur?

Nej till övertid, nej till slopade raster, nej till fulltecknade kalendrar ett halvår framåt. Våga släppa på fasaden och säga att vi inte orkar, hinner, vill eller kan.

När vi gör det öppnar sig nya möjligheter som kommer generera större lycka åt fler människor och det börjar med dig och mig. Ladda upp en bild på fb när du slappar i soffan, på det stökiga vardagsrummet, på barnen när de målar på mer än bara pappret, eller när du äter en kaka…

Det är då vi skapar förändring. Förändring som i slutänden leder till något mer positivt för oss alla. Det som egentligen borde vara norm blir en revolutionär handling. Lite lagom kittlande, lite lagom revolutionärt.

Chilla lite. Ta en kaka!

Internationella Kvinnodagen

Internationella Kvinnodagen ägnade jag åt att fira mig själv. Ibland måste man vara lite ego, och idag var en sån dag. Jag känner mig stolt över att jag har kravlat mig ur en djup grop och faktiskt lyckats göra en nystart i ett liv. Jag har inte uppdaterat här så på ett tag för att det helt enkelt har varit lite mycket annat att hålla reda på.

Jag har skrivit en lista i min mobil där det står vad jag ska skriva om här, då det saknas inte uppslag. Det är bara så att energin har varit lite låg och då spretar tankarna iväg åt alla möjliga håll å då skulle ni inte förstå nånting.

Jag har dealat med både roliga och jobbiga känslor, och tålamodet har inte varit på topp. Jag har pratat med både Metro och Försäkringskassan om mitt förra jobb, vilket rev upp en hel massa känslor som jag inte riktigt var beredd på.

Framförallt frustrationen att "de inte kan skriva" -de jag pratat med alltså. Tänk att det ska vara så svårt att berätta en historia! Mitt problem är att jag gärna börjar i mitten, kör på och berättar allting jag kommer på, huller om buller. Jag klipper gärna av meningar mitt i och liksom drar ihop dem. Fria associationer, parallella scenarios, metaforer... Fungerar inte alltid så bra om inte den andra är tankeläsare, och det händer ju inte så ofta att man träffar på en sån person.

Alltså blev både artikeln och Försäkringskassans utredning röriga och spretiga. Metro hoppade jag över och Försäkringskassan hade jag 1,5 timmes textgenomgång med. Hon var tapper den handläggaren som inte blev det minsta irriterad (nästan).

Det som är lätt för en person är svårt för någon annan.

Sedan jag skrev här förra gången har jag blivit moster för fjärde gången! Till en helt perfekt underbar liten Oskar. Tänk att man kan älska någon så mycket när den människan är helt ny i den här världen... Jag är en mycket lycklig moster.

Sen är det ju förstås Bar Brasil! Jag var såklart och fotade karnevalen i år också. Det är 6:e året i rad nu som jag är där. I år hade jag förmånen att ha gjort en lång intervju med en av dansöserna, som både blev ett radioreportage och grunden till en artikel. Inte den formellt valda drottningen, men en kvinna med drottninglik utstrålning!

När jag skrivit färdigt den lägger jag ut den här så får ni läsa. Om jag listar ut hur jag laddar upp ljudfiler här så gör jag det. Annars får jag hitta på nåt annat sätt. Jag kan lugnt säga att jag fått mersmak på att intervjua och skriva om karnevalen och dansöserna. Ett urval av bilder kommer jag att ställa ut på Älta Bibliotek från och med 1:a april. Hoppas ni vill komma och titta.

Här är ett litet smakprov på vilka läckra bilder jag kommer att ställa ut. Detta är årets Karnevaldrottning direkt Rio de Janeiro -Dandan Firmo. Både hon och de andra dansöserna gjorde en fantastisk show som tog slut alldeles för fort! Jag har i alla fall läckra bilder som jag kan trösta mig med till nästa år. ;-)

Nu kanske ni tycker att jag spretade iväg från ämnet- min blogg ska ju handla om livet med add, men ni får helt enkelt se det som att detta är add. Det är spretigheten som är grejen. Den röda tråden är inte alltid linjär, den kan också anta formen av ett ihoptrasslat garnnystan som ni vet, men det här inlägget är ganska strukturerat tycker jag. Därför avslutar jag nu innan jag kommer på alla möjligt annat som jag skulle kunna skriva om. Det är bättre att spara till nya inlägg, så ni har nåt att läsa även framöver. ;-)