"Skjuta upp sjukan"

Hembakta riktiga kanelbullar på Kupan, Röda Korset i Stockholm

"Skjuta upp sjukan" brukar anfalla mig med ojämna mellanrum. Tänk att det ska vara så svårt att bara sätta igång och göra nånting eller att avstå från att göra någonting.

Äta en kanelbulle till exempel. Avstå från kanelbullen just nu så kanske du går ner ett kilo om ett år eller njut av kanelbullen just nu och bli besviken för att du går upp i vikt.

Svaret är inte helt givet. Den där kanelbullen ligger ju där och doftar så underbart gott och det är så fruktansvärt tråkigt att "späka sig". Jag är expert på att tycka synd om mig själv i en sån situation. Samtidigt vill jag ju gärna bli smal nån gång i mitt liv. "Smal och lyckad".

Eller ska jag strunta i att bli smal? Ge mig hän liksom. Jag tror bara inte att det skulle bli så bra. Det går inte att äta allt man är sugen på hela tiden för då blir man ju tjock som en boll. Det är det där med nyanserna som är såååå svårt. Hjärnan belönar det som är lätt och roligt med ett massivt "nu mår jag så bra" hormondos och då blir det så svårt att avstå i stunden för att möjligen nå ett resultat senare.

Uthållighet i tråkiga moment kräver oerhört mycket energi och är väldigt svårt om man har adhd. Det är också sjukt jobbigt att stå emot impulsen "ät upp bullen".  Samtidigt måste man ju hålla ut och avstå ibland.

Hur mycket kan man äta? Hur mycket kan man inte äta? Kan man äta en bulle eller ingen alls? Kan jag äta en bulle per vecka eller hur funkar det egentligen?

Jag hamnar gärna i den typen av diskussioner med mig själv. Jag vill gärna veta exakt hur mycket jag ska äta och när för att nå ett givet resultat vid en viss tidpunkt. Helst utan någon inblandning från min sida. Vilket ju blir en aning svårt om man tex ska gå ner i vikt. Det räcker sällan med att köpa ett gymkort för att bli vältränad. Man måste ju gå dit också.

Kroppen och ämnesomsättningen är ju ett oerhört komplext system av fysiska och psykiska mekanismer som inte låter sig regleras hur som helst.

Tyvärr är jag ju inte heller något stort fan av regler och särskilt inte regler som gör saker förutsägbara så även om jag skulle få någon slags plan i handen så är det inte säkert att jag skulle följa den. Det beror helt på om jag har lust och motivation i stunden och om jag känner någon slags förtroende för den person som givit mig planen...

Det vore ju optimalt om någon annan kunde ta hand om allt tråkigt så kunde jag göra det som är roligt. Å andra sidan så skulle man ju inte kunna känna att något är riktigt roligt om man inte också haft riktigt tråkigt!

Helst av allt vill jag ju både äta bullar och gå ner i vikt. Hm

Jag får allt ta tag i det där med vikten i morgon, eller nästa vecka, nästa månad, nästa år eller rent av nästa liv... Det måste ske vid ett tillfälle när jag är pigg och har tid att fokusera mig. När jag inte behöver tänka på tusen andra saker som tex vad jag ska äta till frukost, lunch, middag och mellanmål...

Suck! Ni hör ju själva hur det låter. Hahaha, man måste ändå kunna skratta lite åt sig själv ibland och bjuda på sig själv så att man inte deppar ihop över hur jobbigt det känns mellan varven...