"Det här trasslet"

Fan att det ska vara så jobbigt! 

Det är som att hela hjärnan har trasslat ihop sig till ett enda trassel. 

Tänk er en garnhärva eller ett garnnystan, eller flera garnnystan, gärna i flera färger. Ni vet såna där som man köper i affären som inte är upprullade till fina bollar utan mer som ett mjukt trassel... 

Leta reda på änden och börja dra i alla trådar samtidigt samtidigt som barnen, katterna och hunden rusar runt era ben och skrattar. Det blir som ett enda kaos med garn i hela rummet, runt hela bordet, runt, under, över och mellan stolarna, under bordet, runt bordet, ut genom en dörr och in genom en annan... 

I ett obevakat ögonblick får treåringen som just lärt sig klippa syn på saxen. Medans du står och försöker få tag på hunden innan bordet välter för att hunden har fastnat i garnet, så har 3åringen, lugnt och metodiskt klippt sönder garnet i små, små, små bitar som nu far runt som dammtussar runt hela köket och vardagsrummet. 

Phu! Vissa trådar är fortfarande långa konstaterar du lättat medans du ger treåringen något annat att klippa i.

Du står och tittar ut över situationen och undrar lite ångestfyllt vart du ska börja. Ska du bara dammsuga upp allting, eller ska du försöka rädda det som går? Är dammsugning verkligen den bästa metoden? GÅR det ens att dammsuga upp det? 

Sopa kanske är bättre. Hm. 

Fastnar inte allt i sopborsten då? Hm  

Nä du bestämmer dig för att försöka rädda garnet. Det är ändå mycket pengar, tid, kraft och energi som du lagt ner på garnet. Problemet är bara att få ihop bitarna igen. Vilken bit är bäst att börja med? En lång eller en kort? Ska du sammanfoga två korta, en lång och en kort, eller två korta? Vilken färg ska du börja med? 

Den rosa? Den gröna? Den blåa? 

Barnen fortsätter att fara runt som jehun ihop med hunden. Runt runt, och du sitter där på en stol, med solskenet flödande genom fönstret och försöker febrilt att tänka ut den bästa sättet att närma dig problemet, allt medan karusellen fortsätter snurra runt omkring dig... 

Din sambo kommer in genom ytterdörren.

-Hej älskling. 

Du inser att du får ta tag i kaoset en annan dag, för nu måste du fixa middag medans sambon går ut med hunden. 

Det är så min hjärna funkar. Alla de där trådarna är tankar, idéer, känslor och upplevelser. Det finns ingen korrekt väg, och ingen absolut sanning... Det finns bara det som pågår i mitt eget huvud och det är ju inte alls säkert att det är "rätt" eller "rimligt". Helt ostrukturerat och i massor av små fragmenterade bitar.  

När jag väl har lyckats trassla ut alla trådar brukar det bli riktigt bra, men ibland kör allt ihop sig och det blir asjobbigt. När det blivit för jobbigt så har jag helt enkelt lagt allting åt sidan och tänkt att jag ska ta tag i det senare. 

Tillslut måste man ta tag i kaoset och börja nysta. Ju mer man nystar desto fler lösa ändar dyker det upp. Ibland tror jag att garnet ändrar färg mitt i processen också. Det är som att hjärnan plötsligt byter infallsvinkel, och då måste man ju börja om från början. 

En grön garnbit kan ju inte sättas ihop med en rosa... eller? Det kanske är precis rätt. 

Det finns ju ett rätt, och då kan man ju inte göra fel. Jag måste bara få syn på det rätta. Runt runt... 

Add är precis så. Svårt att rikta fokus, svårt att sortera och organisera. Allting. Både på utsidan och insidan. Alltid. Överallt. Lite i taget är ju inte min starkaste sida. Det är därför min blogg heter myckeavallt. Det är myckeavallt både när det är bra och jobbigt. 

Jag håller sakta på att trassla ut trådarna, att skapa mig en överblick över livet. Vad vill jag och vad kan jag? Vad är viktigt och vad är mindre viktigt? Förnuftet och känslan samarbetar inte alltid på den fronten som bekant. 

För de allra flesta går "sorteringen" och prioriteringarna per automatik. Jag måste aktivt tänka på det hela tiden. Det är enorm fördel att ha en "trålhjärna" ibland, och ibland är det bara asjobbigt. Det är bra när man t ex kan suga upp ett bra uttryck som jag sen kan använda här. Rubriken till mitt inlägg kommer från ett möte med min fd chef där hr satt med. Hon tyckte vi skulle "trassla ut det här trasslet". Jag tyckte det var så bra att jag helt enkelt sparade ner det i hjärnan att användas vid ett annat tillfälle. 

Just nu är jag på väg ut ur "asjobbigt" perioden till en något mer stabil period. Det är oerhört mycket tungt kvar att ta tag i, men det går ju bättre när man har kommit ur den värsta svackan och orkar fokusera sig på att ta lite i taget. En tråd i taget. Det gör inget om de byter färg, eller om det inte blir rätt från början. Det går ju att klippa av trådarna igen och börja om...