Vem ska anpassa sig?

Adhd/add är en koncentrations och uppmärksamhets störning. Det är hjärnan som fungerar på ett annat sätt än hos "vanliga" människor.

Det betyder i vardagslivet att jag har svårt att rikta mitt fokus, jag har svårt att ta till mig instruktioner och regler och jag har extremt svårt att följa dem om jag inte tycker de känns meningsfulla, och ibland bara MÅSTE jag bara driva saker och ting till sin spets. Vilket såklart inte är så populärt varken för en arbetsgivare eller kollega tex, men är egentligen ett mindre problem om jag känner att jag blir bemött med respekt.

Jag är extremt lättdistraherad, jag måste använda mycket energi till att koncentrera mig och rikta mitt fokus; dels till att sortera ut vem det är jag ska lyssna på, att blockera ut all allt annat som pågår i rummet, att lyssna färdigt på den andra personen som pratar, att ta till mig informationen som den personen säger och att slutligen ta till mig den informationen och komma ihåg den.

Har ni någonsin tänkt på hur ofta man får papper i handen? Information om allt möjligt. Allt ifrån bankpapper, till möten, regler, kvitton och blanketter som ska fyllas i och skickas iväg.

Jag får också alla de där papprena. Oftast hamnar de nerknölade i handväskan tillsammans med allt annat som också samlats där. Om de mot förmodan kommer hela vägen hem och blir uppackade så hamnar de i en hög. Som jag ska ta tag i sen.

Eftersom jag VET att det är så i mitt liv så har jag anpassat mig efter det och hittat strategier för att hantera det. Jag är en extremt lösningsfokuserad person som gillar att tänka ut lösningar på mina problem. Allting går inte att lösa såklart, men men kan hitta strategier för det mesta.

Min strategi för informationshantering är mejl. Jag mejlar och vill helst ha information på mejlen. Då kan jag gå tillbaka och läsa när jag har behov av det och kan koncentrerar mig. Då kan jag också rådfråga andra människor om de läser samma saker som jag. Informationen är daterad och lagrad på ett ställe där jag alltid kan komma åt den och den är sökbar. Dessutom slipper jag översvämmas av papper i min lägenhet.

Alla människor fungerar på olika sätt och livet är ett givande och tagande, det känns viktigt att poängtera och det ÄR extra knepigt att möta adhd människor. Därför känns det viktigt att öka kunskapen och förståelsen för hur jag och andra människor med adhd fungerar i relation till de specifika svårigheter jag/vi har.  

Det är roligare om jag också får känna att jag blir bemött med respekt och får känna att någon annan kan möta mig och hjälpa mig med de saker jag har svårt med än att jag alltid ska behöva känna att jag ställer orimliga krav.

För några år sen hade jag en jobbcoach. Det var ett företag som hade inriktat sig på människor med funktionsnedsättningar. (Behöver jag ens säga att det inte fungerade.) Jag var tvungen att gå på vissa seminarier och ett av dessa seminarier handlade om cv-foto. Vad hon pratade om har jag ingen aning om eftersom jag redan hade börjat leta efter platser i lokalen med snyggt ljus där jag kunde ta cv-bilder...

Är inte ämnet tillräckligt intressant letar hjärnan efter saker som gör att den kan upprätthålla koncentrationen. Problemet är bara att koncentrationen riktas på fel sak. Då upplevs det av andra som att jag inte lyssnar, fast jag lyssnar, fast genom något slags filter...

Jag sade även till min jobbcoach att jag inte ville ha några papper i handen eftersom att de kommer bort. Några minuter senare hade hon tryckt ut 15ex av ett papper där det stod att hon var min jobbcoach... (redan då hade jag dessutom slutat att söka jobb genom att skicka iväg brev. Jag mejlade in mina ansökningar.) Vart gick det fel liksom? Var jag inte tillräckligt tydlig?

Jag frågade också om jag kunde få vissa av de blanketter som hon ville att jag skulle fylla i på mejlen, men hon hade de inte ens på datorn. Ibland känner jag mig som ett ufo som landat på fel planet. Jag tänker att det kan inte vara möjligt att de inte har ett gemensamt datoriserat underlag för sitt arbete!

Jag har numera ALLTING på datorn. Jag har laddat ner en scanningsapp Scanner Pro som synkar med Evernote. Anteckningarna ska vara sökbara, men det har jag inte testat ännu.

I mitt privatliv så är dessa situationer inga större problem. Det handlar sällan om att kunna prestera på det sättet som man gör på ett jobb eller i kontakt med en myndighet eller ett företag. Problemet ställs på sin spets när man tex inte får några pengar för att man glömmer bort att skicka in ansökan eller glömmer att aktivitetsrapportera. Eller så blir inte räkningarna betalda för att de kommer bort på vägen från brevlådan till datorn...

Jag kan inte skärpa mig, eller rycka upp mig eller koncentrera mig mera. Jag kämpar stenhårt med strategier som möjliggör att jag kan ha ett fungerande liv. Jag vägrar att vara bitter, men det finns många känslor kring hur mitt liv har varit som jag måste ha fatt i. Annars BLIR jag arg och bitter. Jag försöker tex att inte bli arg när jag känner mig missförstådd utan försöker att lösa missförstånden istället. För barn är det mycket svårare. De kan inte formulera varför de blir arga. Vi vuxna behöver hjälpa barnen att sätta ord på känslorna.

Min lilla systerdotter som är tre år blev jättearg på mig häromdagen och började nästan gråta, men tvärvände när jag frågade om hon hon ville att jag skulle leka med henne. (istället för att prata med hennes mamma. ;-)) Det är fullt jämförbart med hur jag ofta känner mig. Därför tränar jag stenhårt på att sätta ord på känslostormarna och formulera ner det på papper för att få ur det ur hjärnan istället för att hugga på nån människa i nån helt annan situation. Det är svårt med fokuset även i känslostormarna.

Så ofta som jag har känt mig som ett pucko för att jag inte förstår, för att jag inte kommer ihåg, för att jag inte klarar av, för att det alltid är jag som "måste bråka" etc, etc. Jag kräver egentligen inte mer än någon annan, men jag är definitivt mer på hugget och förväntar mig att motparten levererar det de ska.
Jag har tröttnat på känslan av att jag måste anpassa mig för att passa in och får vara kvar. Nu väljer jag att istället att berätta om hur jag fungerar, vad jag har för strategier och vad personen jag möter kan/behöver göra för att vi ska kunna ha en fungerande relation. Jag väljer att visa vem jag är och vad jag kan. Det känns som en mycket bättre strategi för att få ett roligt liv framöver.

Det är lättare att anpassa kartan efter verkligheten istället för att anpassa verkligheten efter kartan!