torsdag 14 januari 2016

Samba!!!

Känner ni hur svetten rinner längs med ryggraden? Jag står inklämd som en sardin nedanför scenen och känner hur hela scenen vibrerar. Jag håller kameran omväxlande högt och lågt och försöker klämma mig fram, hitta en öppning... 

Det är Bar Brasil som anordnar Carneval på Münchenbryggeriet i Stockholm varje år. Den är kopplad till fastan i samband med påsken så dessa bilder är blandade bilder från de senaste 4åren. Jag tror att det blir 5:e året jag går dit i år. 

Känner ni kaoset, hettan, glädjen, koncentrationen, fokuset? Då har jag ju verkligen lyckats förmedla det jag vill till dig som är på "andra sidan skärmen"! 

Fotografi är ju så mycket mer än bara en bild. För mig är det en passion. Add människor är ofta väldigt visuella människor. Visuell i den meningen att det som inte syns inte finns... på nåt sätt. Stoppa ner saker i pärmar, mappar eller lådor och det är borta! Stäng flikarna på datorn och de är borta ur minnet samma sekund- typ. Men mina bilder har jag koll på. Oftast. (Kanske för att de ligger fint organiserade i mappar på datorn. ;-)) När jag stötte på föräldrar och en kollega från nåt av mina jobb var jag inte ihågkommen som en duktig förskollärare utan -Det var du som tog så fina bilder på barnen! 

Jag har haft fina barn och bra kollegor som låtit mig öva mig på min hobby på jobbet, men det är ju också så att för att det ska bli bra bilder på barnen måste man vara nära och engagerad... Mötena med barnen som sker genom fotograferandet skapar ju också en närhet. 

 Fotograferandet har varit mitt sätt att hantera den oerhörda rastlösheten som finns i min kropp och själ. Jag är en betraktare av naturen vilket passar mig utmärkt som fotograf, men det är inte så bra om man ska styra och leda en verksamhet. Jag har alltid tagit tag i kameran på avdelningen som steg nummer ett. Omedvetet till en början och sen medvetet och slutligen tog jag med mig min egen kamera...

Alltid på språng och alltid med min kamera... Jag gillar fart och starka uttryck och att farten ska synas i bilderna. Barn som hoppar eller dansöser som skakar på höfterna så pärlorna rasslar. Jag gillar också mycket färg och att det gärna finns en utmaning rent ljusmässigt. 

  Ju svårare ljus, ju större utmaning desto bättre är det! Myckeavallt. ;-() Det blir som en drog... En rolig och bra drog. Jag fotograferar i princip alltid i stunden. Jag gillar att sätta bilderna direkt. Jag har inte haft så mycket tålamod att lära mig retusch så det ni ser är rakt på i stunden. När jag lade bort kameran på jobbet blev jag sjuk! 

Linjer och färger ska samspela i bilderna, i harmoni för betraktaren. Vissa är tagna med blixt och lång tid, vissa är tagna med kort tid och blixt och några utan blixt. Den tekniska utrustningen är bara ett medium för att uttrycka mig. Det händer lite då och då att jag tar bilder med hjärnan. Det kan vara lite frustrerande att det inte går att framkalla dem, men jag har ju andra bilder i överkant som jag kan framkalla. :-) 

Musiken, glädjen, hettan, trängseln och kaoset ska kännas i bilderna. Det ska vara som att ni står bredvid mig där i trängseln!

























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar