Kaos och kreativitet

Jag är en kreativ person. Kreativiteten har tagit sig olika uttryck genom åren. I början av mellanstadiet höll jag på väldigt mycket med lera på fritidsgården. Det var verkligen fantastiskt att jag kunde gå dit och få utlopp för all min kreativitet. När jag blev vuxen och började jobba målade jag med barnen, senare fotograferade jag dem, först med jobbets kameror och senare med mina egna kameror. Jag blev ihågkommen av kollegor och föräldrar som en duktig fotograf snarare än en förskollärare. :-) Resten kan ni se på min fotoblogg.

Kreativiteten är inte linjär och kaos är en förutsättning för kreativitet. "Alla kaotiska system är icke-linjära, men alla icke-linjära system är inte kaotiska" källa Wikipedia. När man inte kan sortera intrycken man får, har svårt med struktur ordning och planering så upplevs det nog ofta både av individen och omgivningen som ett kaos. 

Jag upplever att mitt liv just nu är smått kaotiskt. Jag har bestämt mig för att definitivt säga nej till mitt yrke som förskollärare. Jag klarar inte av att vara arbetsledande på det sättet jag ska vara. Jag saknar barnen. Det jag älskar mest med barn är just kreativiteten, kaoset. Människor är aldrig helt förutsägbara. De rör sig i enligt ett förutbestämt mönster i ett förutbestämt sammanhang men är alla sina egna. Det är verkligen fantastiskt!

Mitt sätt att vara ÄR mer kaotiskt än andra. Om jag ska röra mig från punkt a till punkt b är det inte alls givet att jag kommer dit i tid. Det är inte säkert att jag kommer dit alls. Det beror alldeles på vad som händer på vägen. Om det som händer på vägen är tillräckligt spännande försvinner tid och rum och målet försvinner ur sikte. Städningen är ju ett bra exempel på detta. Jag kommer på så många sidospår att jag aldrig blir färdig förrän det är dags att börja om... 

Det finns till och med ett matematisk begrepp för detta!!! Hur spännande är inte det!!

Det kallas helt sonika för "fjärilseffekten" (läs mer på Wikipedia). Teorin är att om en liten fjäril fladdrar med vingarna i Amazonas så kan det skapa orkan i Sverige. Oförutsägbara saker kan hända även om det ingår i ett förutsägbart system. Även om systemet är totalt förutsägbart kan det uppstå kaos. 

Jag är en filosofiskt och väldigt analytiskt lagd person som älskar att se samband, mönster i saker som först bara tycks bestå av ett kaos. Jag är en teoretiker som behöver vara fysisk. Jag har en hjärna som är hal som en ål och snabb som blixten. Jag är en starter som ger aldrig ger upp och äger ett enormt stort rättspatos... Tänk vad mycket jag skulle kunna bidra med om jag bara hamnade på rätt plats! 

Jag kan ju aldrig vara tyst någon längre period ;-). Har jag kommit på nåt nytt bra, så MÅSTE jag berätta det. Har jag kommit på något som inte stämmer med hur det borde vara så måste jag berätta om det också. Eller en känsla jag har, eller nåt som har hänt... Som den väldigt kreativa person jag är kan jag också bli VÄLDIGT myckeavallt i perioder, för att sen behöva dra mig tillbaka en period för att återhämta mig. 

Även om jag önskar och vill att spänningen minskar så att jag slipper befinna mig i extremlägena hela tiden så vill och kan jag aldrig "bara befinna mig i mitten". Det är en fysisk omöjlighet eftersom det styrs av hormonerna i hjärnan inte bara mitt medvetna jag. 

En annan del av min kaoshjärna handlar om att det i alla situationer som hamnar i och man möjligen skulle kunna hamna i, har en hel mängd alternativa scenarios. Jag tror att det är samma sak som ett fasrum i fysiken. Det finns en oändlig mängd variabler för varje punkt på en kurva som alla är beroende av varandra. (Jag är ju ingen matematiker så detta är en fri tolkning av ett matematiskt begrepp)

Min kreativa kaoshjärna suger upp alla möjliga detaljer vid alla möjliga tillfällen och lagrar dem på "hårddisken" till ett senare tillfälle. Tänk dig hemsidorna på internet. Varje hemsida lagrar en liten fil på din dator. En cookie. De finns där och tar upp plats och arbetsminne på din hårddisk, men är samtidigt en förutsättning för att kunna ladda hemsidorna på nätet. 

Är arbetsminnet utspritt eller för dåligt så blir datorn överbelastad och hänger sig. En typisk sån situation i verkligheten är när jag besökte Hemköp under Åhléns vid Skanstull. De har satt upp en miljard röda skyltar som sticker ut i gången som alla ropar "KÖP MIG"!! Jag är jättebra. Extrapris just i dag eller alltid lågt pris. 

Ett annat exempel är schackspelet. Alla pjäser har en förutbestämd roll, alla pjäser är beroende av varandras inbördes ordning och ska flyttas enligt ett givet mönster och ändå blir det aldrig förutsägbart. 

Politiken är egentligen ett enda jättestort schackbräde som jag ser det. Politiken blir aldrig förutsägbar, det är nog därför jag älskar politiken och samhällsvetenskapen så mycket. Om man bara ser bakom alla de där "köp mig" budskapen och ser igenom strukturen så öppnar sig en helt ny värld av filosofiska aspekter av vårt samhälle. 

Problemet för mig är att det är så vansinnigt mycket att "se igenom". Det är så många flöden att analysera och oerhört komplext när man börjar gräva lite. Det gör mig så trött ibland. Det ÄR tröttsamt att inte kunna rikta sitt fokus för att det är för mycket som är intressant. 

Det är som att alla de där skyltarna i gången på Hemköp innehåller olika oerhört spännande frågor som känns angelägna. Det är enormt svårt stundtals att sortera och prioritera vad som är viktigast. Dessutom går det ju att analysera problemet utifrån massor av olika aspekter... Ibland funkar det riktigt bar och ibland kommer jag inpå så många sidospår att jag inte ens vet vad det var jag tyckte var så spännande från början... 

Paradoxalt nog är det just dessa processer som även bidrar till min kreativitet. Styr man förutsättningarna för mycket så att allt blir förutsägbart dör min kreativitet. Om kreativiteten dör känns allting tråkigt och meningslöst och jag blir deprimerad.

Kanske blir det så att jag omedvetet börjar agera på ett sätt så att det då ges utrymme för lite kaos, eftersom det genererar kreativitet och jag mår bättre igen. Jag vet inte riktigt om det är så eftersom jag ju inte kan se mig själv utifrån (fast ibland skulle jag vilja kunna titta ner på mig själv och situationen från ett högre perspektiv så kanske jag skulle förstå mig själv lite bättre. :-) 

Även om jag tycker att dessa situationer är påfrestande i stunden är det ändå är det just dessa situationer som gör att jag kan visualisera exempel för er här just nu. Det ena förutsätter det andra hela tiden. Hur många låtar har vi inte hört om olycklig kärlek?! ;-9 

Hela detta inlägg handlar om kreativitet. Kreativiteten måste få flöda fritt men fri kreativitet kräver också en ram, eller ett sammanhang att förhålla sig till. Det är därför jag jag älskar att fotografera. Min specialitet är porträtt i miljö. Det blir aldrig förutsägbart. Alla människor är olika och ljuset faller olika hela tiden i olika miljöer. Dessutom kräver olika situationer olika saker av mig som fotograf. Kameran är ett väldigt konkret verktyg att jobba med. Det är en ultimat kombination av vetenskap och kreativitet. 

Tänk om jag kunde få jobba i ett sammanhang där jag får fotografera och intervjua människor om spännande saker som jag sen kunde använda  i ett större sammanhang. 

Jag gillar min kreativitet och jag förstår nu att kaoset i hjärnan är en del av den. Min kreativitet är inte linjär. Den är myckeavallt, överallt och på många plan samtidigt. Det jag behöver hitta är ett sammanhang ett förhålla mig till; en ram som kan omvandla kreativiteten och kaoset så att det blir mer konstruktivt och får större genomslagskraft. 

Tillsvidare är detta min kreativa kanal och jag är så himla glad över att så många vill dela den med mig!