Filterbubblan...

Idag har varit en sån där skit-dag när man bara vill dra täcket över huvudet och gå i dvala. Överallt möter min hjärna negativa nyheter. Särskilt Facebook är en utmärkt källa till deprimerande nyheter i mitt flöde.

Jag måste ju ändra, men det är väl inte helt det lättaste. Hjärnan vill gärna reagera på alla nyheter om sjuka utförsäkrade människor som krigar mot Försäkringskassan, alla djur som far illa, och alla kampanjer mot någon orättvisa eller nåt måste ändras. Det som nu är känt som filterbubblan. Facebook och Google styr mitt nyhetsflöde med sina algoritmer och får mig att uppleva att allt är skit och att det inte finns något hopp om någonting egentligen.

Problemet är just att ju mer jag reagerar på allt som jag tycker är fel så blir det bara mer, och mer tills jag inte orkar mer. Jag blir deprimerad och ångesten kommer krypande. Tillslut blir även positiva nyheter negativa. Det är FÖR kämpigt att läsa alla inlägg om semestrar på läckra resmål, alla snygga bilder eller nån som faktiskt FÅTT sjukpenning eller blivit uppskattad på jobbet.

Jag måste bryta dödläget akut. Måste ha ett jobb. Måste sluta trycka gilla på alla negativa inlägg på fb. Mitt mående är naturligtvis kopplat till jobbet. Nu har jag suttit hemma i SEX månader! Det är outhärdligt. Man tappar alla sociala kontakter och tappar lusten att ens kliva upp på morgonen. Ekonomin är ett megastort stressmoment. Spara ner på ALLT.

Värst av allt är känslan av att inte riktigt ha en plats. Att inte får plats i samhället.

Häromdagen skulle jag gå på Friskis och Svettis gympa för att få upp lite endorfiner till hjärnan. Träningstajsten är borta. SUCK! Jag orkar inte mer nu.

Ok jag skulle ju ändå köpa nya, googlar in på samma firma som jag köpte från förra gången.
–Tyvärr din storlek är slutsåld.
–Kommer de in igen?
–Nej tyvärr, men storleken under kanske passar?

Alltså nej. Då hade jag beställt den storleken. Sjukt svårt att få tag på träningskläder som passar mig och min kropp. Även om jag försöker vara stolt över min kropp undviker jag gärna att visa upp mig halvnaken på gympapasset. Jag sticker ut tillräckligt mycket ändå känns det som.

Uppslag till en artikel- ja!

Det är något väldigt väsentligt som blir förbisett i detta jag genomlever i detta nu. Jag fick svaret när jag ramlade över "We are the world" videon som kom nån gång på 80-talet. Massor av Amerikanska artister sjöng tillsammans för att samla in pengar för att bekämpa svälten i Afrika.

We are the world

Deras gemensamma nämnare- olikheterna! Alla sjunger, men alla sjunger på sitt sätt. Det finns inget perfekt sätt att sjunga på. Bara glädjen i att göra det tillsammans! Tänk vad många artister som aldrig hade slagit igenom om alla hade behövt låta likadant!

Totalitära stater kan aldrig överleva i längden för att de inte utvecklas. För att de ska utvecklas måste det finnas kreativitet. Jag anar en en likriktning i samhället som jag inte tycker känns kul. Människor som på ett eller annat sätt behöver nåt litet extra åker ut. Eller får aldrig en chans.

SEX månader av bortslösad energi och massor av kompetens som förtvinar. Så känns det. Det går inte längre. Jag har varit på intervju på förskolan jag nämnde i mitt förra inlägg och det kändes smått hoppfullt.

–Vi är absolut inte perfekta! sade chefen Vi jobbar hela tiden med utveckling av oss och verksamheten.

Vilken enorm befrielse att kunna vara den jag är även i förskolan. Jag berättade om min uppfattning att jag gör mig bäst som punktinsatsmänniska i förskolan.

–Vad bara att du kommit till insikt om vad som passar dig! fortsatte hon.

Det börjar med oss. Anställ inte bara perfekta människor. Anställ mig. Jag kan massor och kan lära mig mycket mer. Jag skriver, fotar och pratar med de som pratar med mig. Anställ andra "o-perfekta människor".

Ge mig en chans att visa vad jag går för. Det börjar med oss. Med mig. Jag måste fortsätta söka jobb och våga TA plats. Jag vill skicka signalen till barnen som kommer efter mig att alla får plats. Alla storlekar, sorter, och med diverse olika utmaningar. Alla får plats om vi tillåter det.