lördag 14 januari 2017

På gränsen i Haparanda

Äntligen är jag här!

Efter flera månader av förväntningar och funderingar har jag nu äntligen anlänt till Haparanda. Det första jag konstaterade var att det är sjukt svårt att begripa sig på hur jag bäst skulle ta mig hit. Slutligen valde jag att åka med Finnair via Kemi i norra Finland. Därifrån tog jag flygtaxi hit till vandrarhemmet Svefi där jag bor.

Alternativet hade varit att åka till Luleå och sen ta flygtaxi därifrån för bara några hundra. Från Luleå hit till Haparanda tar det ungefär två timmar och då hamnar man vid busstationen. Knappast ett alternativ om man inte har någon som kan köra sista biten. Vill man ha skjuts fram till dörren kostar det ungefär 1700kr från Luleå.

Flygtaxi från Kemi kostar 600kr. Flygbiljetterna kring 3000kr med Finnair från Arlanda. Är man ute i väldigt god tid kan man åka med Norweigan som flyger för bara 550kr, men då ingår i princip inget bagage så det är inget alternativ för mig.

Världens snällaste pappa skjutsade mig och alla mina väskor till Arlanda

Jag ska ju vara borta länge, så givetvis krävs det mycket bagage! Myckeavallt gäller alltså även bagage. ;-)

I den ljusblåa bagen ligger mitt 12kg:s täcke. Det räknas som hjälpmedel och därför får man ta med sig det gratis på flyget. Egentligen ska man meddela flygbolaget innan, men det hade jag missat. Det gick dock bra ändå. Kvinnan i incheckningsdisken ringde ett samtal och sen var det klart.

Den subventionerade flygtaxin från Luleå har tydligen blivit ett stort uppsving för Haparanda taxi. Förhoppningsvis kan det bli min första artikel på praktiken nästa vecka!

Jag är alltså här för att göra praktik på Haparandabladet. Det är Sveriges enda trespråkiga dagstidning! Tyvärr pratar jag varken finska eller tornedalsfinska, men det blir nog bra ändå. Det blir spännande att prata med de duktiga journalisterna som arbetar på flera språk dagligen. Imponerande!

Haparanda kom egentligen till 1809 när Sverige var tvungen att avträda stora arealer med mark till Ryssland efter finska kriget. Jag måste läsa in mig mer på historien nästa vecka så kan jag berätta mer för er om den då. Det är en handelsstad och inte en utpräglad industri eller gruvstad. Det får jag berätta mer om i ett annat inlägg.

Min största oro kring praktiken har varit av typen:

Tänk om jag inte hittar några nyheter att skriva om?!
Tänk om ingen vill prata med mig!?
Tänk om jag får hjärnstrejk?!

Prestationsångest helt enkelt. Nu när jag är här så känns det inte som att det kommer att bli ett problem! Jag har bara mött vänliga "stressfria" människor och jag tror nog att jag kommer hitta saker att skriva om. Jag är ju trots allt här för att öva mig, se och lära.

Idag har jag varit helt slut! Jag "glömde bort" att jag rest jättelångt och sovit jättelite de senaste nätterna. Jag hade ju tänkt att dra iväg på utflykt! Typiskt mig och typiskt adhd- människa som har dålig koll på energinivån. Hahaha

Jag beklagade mig lite för min kompis som genast påminde mig om att det är fullt normalt att vara svintrött dagen efter en jättelång resa!

Jag gick ut ett varv runt stan sen var jag så slut att jag inte ens orkade ta mig iväg och handla mat! Kanske har kylan ett finger med i spelet också, det krävs mer energi att hålla värmen när det är riktigt kallt. Kylan är härlig tycker jag. Inte så kall så man fryser ihjäl trots bra kläder, men ändå så kall så det biter lite i kinderna och snön ligger kvar på marken.

Matinköp känns så fruktansvärt tråkigt att det finns en överhängande risk att det inte blir av imorgon heller! Det är ju all den där planeringen...  sen måste man åka dit och hem och betala massor av pengar både för maten och taxin. ;-/

Jag MÅSTE verkligen ta mig iväg i morgon, för jag kan omöjligt äta ute hela tiden om jag vill ha några pengar kvar att betala räkningar med apropå pengar!

Knepigast att tackla är mörkret, även om snön lyser upp. Solen går upp vid 9 och ner vid två och vid tre fyra är det riktigt mörkt. Då signalerar ju kroppen att det är dags att gå och lägga sig, men jag kan ju inte gå och lägga mig redan klockan tre...

Idag var himlen alldeles grå och snön vit. Det var så vackert!! Även om det låter tråkigt så är det inte alls samma "grått och trist" som det är i Stockholm. Den här gråa himlen var så mycket vackrare, mer som en Lars Lerin målning.

Imorgon ska jag försöka ta mig ut och fota lite så jag kan bjuda på några fina bilder på himmel och snö. EFTER jag har varit och handlat mat. Det är nog en bra belöning. På återseende alltså! ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar