Nu är jag på gång igen!

Mitt förra inlägg handlade om demokratins utmaningar i Fittja söder om Stockholm. Jag trodde att jag skulle hinna skriva en artikel om dagen om detta oerhört spännande område. Så blev det inte.

Nyhetsjournalistik är per definition något som har hänt just nu. Tex någon blir nedslagen på en gångbana. Det räcker inte med att många människor går på gångbanan varje dag. Jämför gångbanan med demokratins utmaningar, de pågår varje dag på alla olika platser i samhället. Det är inte en nyhet per definition. Det blir däremot en nyhet om en minister gör ett studiebesök i förorten och pratar om demokratins utmaningar på tex en möte.

Jag fattade inte skillnaden förrän veckan var slut i princip. Besöket på Ersta sög ut all min energi och skapade en sån enorm stress och ångest att jag var helt slut i en hel vecka efteråt. Stressen och ångesten över Ersta blandades ihop med stressen av att hitta något greppbart att skriva om i Fittja. Tyvärr sammanföll stresskaoset med vår mest intensiva vecka sen i september!

Tiden.. tiden.. jag behöver tiiiid. Det är sjukt svårt att hitta snabba nyheter och hinna skriva bra och väl underbyggda artiklar om dessa ämnen på typ en dag. Ändå lyckades vår "redaktion" dvs jag och mina kursare producera åttio artiklar!!! Jag producerade en. Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd med det. Det gäller att bromsa stressen och berömma mig själv för det jag har åstadkommit istället för att sänka mig själv genom att tänka på allt jag inte gjorde.

Måndagen ägnade vi åt ett dataprogram som tex Aftonbladet använder för att publicera nyheter på nätet. Jag ägnade ungefär fem timmar åt detta dataprogram och kände framåt eftermiddagen hur jag slutade tänka och bara gjorde. Jag hade bra flyt med andra ord. Fredag morgon skulle jag publicera min artikel och hjärnan var helt tom!

Kasst arbetsminne, stress och sömnbrist är ingen superhit. Kasst arbetsminne är ungefär som att steka i en teflonpanna. Inget fastnar, men det blir heller ingen riktig färg på maten. Det är ingen mening att känna sig korkad, men jag blir blir frustrerad. Frustrerad över att jag ägnat FEM timmar åt något bara för att inse att jag måste börja om från början dagen efter.

Det är samma känsla som att kliva i kvicksand, man kommer liksom aldrig vidare. Det var samma känsla med matten i skolan. När jag hade lyckats räkna ut ett tal med mycket möda och stort besvär och gick vidare till nästa var det som att börja om från början. VARJE GÅNG! Jag blir helt trött i huvudet av att räkna matte. Ändå klarade jag c-kursen i matte på gymnasiet på nåt underligt sätt. (kanske för att jag har en otroligt tålmodig mamma som älskar matte som kunde hjälpa mig.)

 Nu har jag insett att jag ska be om hjälp när jag kör fast och våga stanna kvar utan att känna mig dum. (Jag har superbra kursare som hjälper och aldrig stjälper!) Det är bättre att stanna i situationen än att fly ut ur den som jag gjort tidigare. Att fly ut ur den leder bara ner i ett svart hål av självförakt och dålig självkänsla. Värdelöst!

– Hej jag har en extremt stresskänslig teflonhjärna som hör ungefär det den vill höra när du ger instruktioner. Det skulle kunna vara en öppningsreplik.

Tålamod, bra instruktioner och humor så går det mesta att lösa.

Hm tillbaka till Fittja. Jag måste återvända dit, men med bättre ingångar. Jag tycker det är vansinnigt svårt att åka ut till en plats och "producera nyheter", vilket oroar mig lite inför praktiken. Jag tror dock att det löser sig med lite planering.

Jag håller helt klart på att hitta min form för mitt framtida yrke. Det är såklart en stor utmaning att både hitta ett nytt yrke och en nisch i det nya yrket samtidigt. Det är nog lite som att trycka på snabbspolning. Vem blir inte lite stressad av att maxa sin kapacitet och toppa sin form samtidigt. ;-)

Nu har vi börjat en ny kurs och vi ska skriva något slags personreportage. Jag känner mig på topp! Jag ska få följa med en riksdagsledamot/tjänstgörande statsråd: Mathias Tegnér från Tyresö. Såååååå häftigt!!! Rakt in i demokratins och politikens hjärta. (Jag har faktiskt gjort praktik i Riksdagen när jag var nitton. Det var utmattande men väldigt intressant och spännande.)

Äntligen börjar jag komma tillbaka till mitt liv så som det skulle vara. Roligt, jobbigt, utmanande, spännande och utvecklande!