Hackspetten i Älta!

Vi har en speciell Hackspett här i Älta. Han har hittat på ett mycket smart sätt att trumma in sitt revir. Han hackar på lampkåporna på lyktstolparna. Om man är smart och hittar kreativa lösningar så behöver man inte vara varken rik eller berömd för att nå ut med sitt budskap.

Jag började skriva här på min blogg för ca ett år sen och har fått ett sånt enormt gensvar att jag blir alldeles rörd!!! Ni mina kära läsare, har fått mig att våga söka ett nytt jobb- som sommarvikarierande journalist. 

Journalist! Det som har varit mitt drömyrke i så många år. Jag vara dock tvungen att bli "färdig" med förskolan först. 

Haparandabladet heter tidningen som söker efter vikarierande sommarvikarier. Det stod i annonsen att man skulle vara utbildad journalist, ha körkort, och helst prata Meänkieli (Tornedalsfinska). Sista ansökningsdatum var 20:e april, det var passerat, jag är inte utbildad journalist och pratar inte Meänkieli... Friskt vågat hälften vunnet tänkte jag, och skickade iväg ett mejl och frågade om tjänsterna var tillsatta. Det var de inte. 

Bara att ha vågat känns så enormt stort. Med 16 anställningar ca på 13år, så har jag ju både övat en del på att skriva ansökningsbrev och gå på intervjuer, men vad skriver man i ett ansökningsbrev till ett jobb man aldrig jobbat med?! 

Jag skrev om mig själv och min blogg såklart. Jag skrev att jag förhoppningsvis har andra egenskaper som kan kompensera bristen på formella meriter. Glad, nyfiken, orädd och alltid på språng är nog en bra sammanfattning av mig som person. 

-Sofia du är som en Hackspett, du är så oerhört intensiv. Det är både positivt och negativt. Hackandet finns i min egen hjärna om jag blir väldigt stressad, och eftersom jag har varit så sjukt stressad så har jag varit intensiv både utåt och inåt. Det sliter på hjärnan att vara så intensiv, så man måste lära sig strategier att koppla av. 

Jag satte tex upp en påminnelselapp i sovrummet där det står att jag ska vila hjärnan nu. Små saker kan funka bättre än man tror. :-)

Den positiva sidan av att vara en hackspett är att jag faktiskt inte ger upp i första taget om jag upplever att jag har rätt, och att det finns något dolt som faktiskt måste grävas upp. Man får inte ge upp. Aldrig någonsin ge upp. Ju mer en person slingrar sig och kommer med lama ursäker ju mer på blir jag. De gömmer ju uppenbarligen något och känner sig väldigt obekväma med min granskning pga det. 

Processen mot tjänstemännen på min fd Stadsdelsförvaltning och min fd chef pågår fortfarande. Eller rättare sagt den fick nytt bränsle när det framkom att en av tjänstemännen jobbar på HR faktiskt läser min blogg! Hon ansåg alltså att jag är så pass viktig att hon hade googlat mitt namn och läst min blogg i flera månader efter att jag slutat. 

När jag sen kontaktade facket igen för att skriva en anmälan "informerade" hon mitt fackliga ombud om att jag skrivit vissa för dem olämpliga saker i inlägget Hetsa hota håna. Plötsligt vände vinden och jag gick från att känna mig totalt utelämnad som ett skepp i storm på öppet hav- till att känna total förvirring- till att känna en viss segervittring. 

Jag och min blogg har plötsligt blivit en maktfaktor- bara genom att berätta om mig själv och min egen historia och koppla det till tex olika maktsystem. Allting finns på Google. Är man osäker kan man alltid fråga någon som vet eller Googla. 

Den här tjänstemannen valde tex att strunta i att utreda mobbningen som min chef utsatte mig för. Hon hetsade snarare på det genom att vara otroligt nonchalant och dryg mot mig. Jag har givetvis frågat både henne och hennes chef om varför de valde att inte följa den lagstiftning som finns men de har avböjt att kommentera som det heter på journalistspråk. 

Korten på bordet hade varit bättre istället för att försöka gömma sig. Det är lättare att förlåta om någon verkligen är ångerfull och ber om ursäkt än om någon kommer med lama ursäkter om att jag skrivit på ett avtal som säger att jag avslutat mina kontakter med Stockholms stad. Jag har svårt att se att de skulle ha avslutat sina kontakter med den lagstiftning som finns ang diskriminering. Nåväl det kan ju tex JO reda ut eller kanske tom Polisen... 

Eftersom jag nu är en Hackspett som aldrig ger upp så har jag begärt ut min chefs mejl. Chefens mejl i en kommun är offentlig handling, vilket betyder att de måste lämna ut det till den som frågar. Viss sekretessprövning kan dock ske. Min chefs mejl var ingen kul läsning kan jag säga, men det har också tydliggjort synen som hon hade på mig. Jag kommer givetvis att lägga ut valdra delar här på min blogg senare. 

Nämen oj! Nu fick jag visst ut sekretessbelagda handlingar också om andra människor i samma enhet... Mindre kul! Jag ville bara ha ut det som berörde mig. Sekretessbrott. Ajajajaj!! inte bra!! 

Givetvis är förvaltningen informerade om detta också och de har valt att försöka tiga ihjäl det. Mindre lyckat! Det blir en anmälan till till JO. Kanske måste Polisen utreda det också.

Nu har jag dessutom äntligen lyckats trassla ut en bit av min hjärna och lyckats landa i att jag faktiskt vill ha skadestånd. Förhoppningsvis kan mitt försäkringsbolag betala en jurist som kan trassla ut allt det juridiska. 

För er som också har svårt att begripa er på juridiken så har jag nu äntligen lyckat få kläm på att Skadeståndsrätt ryms inom Civilrätten. Dvs en process mellan två personer. (Om jag hade blivit tvungen att driva en process mot Stockholms stad så hade det varit en del av den offentliga rätten som jag förstått det.)

Centralt i skadeståndsrätten är den så kallade allmänna ansvarsregeln som återfinns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen och lyder: "Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan". citat Wikipedia

Precis som Hackspetten så måste man fortsätta att tala om för andra att man finns och har det bästa reviret/bästa bloggen. ;-) Man måste också göra tydligt för diverse maktmissbrukare att de inte kan komma undan eller sätta sig på mig eller någon annan ostraffat. 

Eventuella ursäkter att de har haft mycket att göra, eller haft en dålig dag köper jag inte längre. De får ta ansvar för sitt så tar jag ansvar för mitt. Alla kan göra fel, det är mänskligt, men då ber man om ursäkt, skärper sig och försöker bättra sig. Man fortsätter inte att hetsa mot människor eller struntar i att följa lagar för att man har för mycket att göra på jobbet. Jag har funderat kors och tvärs, hit och dit på just den biten och kommit fram till att min hållning är oresonlig numera. Det finns inga ursäkter för maktmissbruk och arrogans.

Eftersom jag inte vill skapa någon hetskampanj mot någon i onödan eller hänga ut någon så nämner jag inte namnen apropå ansvar. När jag har anmält till tex JO blir det offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg så att den som är intresserad kan läsa. 

Tillbaka till Haparanda... Jag meddelar er när jag får svar... Tillsvidare fortsätter jag att gräva och skriva om mitt eget liv. Den här bloggen är ju faktiskt min starkaste referens i mitt nya liv! 

Stort tack till er igen alla läsare!!!