Bullmamma eller professor?

Kvinna eller man eller bådeock, vad spelar det för roll tänker ni?
Svaret är att det spelar roll. Det spelar tyvärr roll 2015.

Om vi backar 100-150år och funderar lite på kvinnors roll i samhället så kan vi konstatera att kvinnor länge har varit underordnade männen/haft andra roller än männen. Kvinnan har varit ansvarig för hemmet och barnen. Det har varit hennes ansvar att fostra barnen till goda samhällsmedborgare. Kvinnorna till goda mödrar och männen till goda familjeförsörjare.

Vad är kopplingen till 2015 tänker ni? Jo jag ser det som att dessa strukturer ligger kvar under ytan hos alla oss och färgar hela tiden bilden av de människor vi ser runt omkring oss. Det obehagliga eller bara jobbiga är att dessa osynliga strukturer påverkar valen vi gör och besluten vi tar.

Vi måste börja prata om dessa strukturer och verkligen gräva i vårt undermedvetna för att kunna skapa en mer könsneutral verklighet.

Ok tillbaka till ADD och mig, varför väljer jag att skriva om detta ämne?

Jag har haft och har fortfarande svårt med planering, struktur och att bibehålla koncentrationen på en aktivitet under en längre tid. Särskilt saker jag tycker är tråkiga.

-Ah shit vad dryg hon låter tänker säkert nån nu.

Tänk nu att samma ord skulle komma från en man. Skulle han också låta dryg?

Om han gör det är det mer ok om det kommer från en man eller en kvinna eller är det samma?

Jag tycker det är outhärdligt tråkigt och jobbigt att upprepa monotona moment om och om igen. Jag fixar inte det helt enkelt. Städning är ett sånt moment.

-Ah nu låter hon sådär dryg igen!

Men jag ber er tänka efter igen. Riktigt tänka efter. På djupet.

Fundera på ordet "ungkarlslya". Jag hör inte ordet så ofta, men förväntningarna finns ju där eller hur. En ung kille som inte städar, och är beroende av sin mamma för att tvätta och sköta räkningarna blir inte alls lika nedvärderad som en tjej.

Eller så är det bara jag. Jag som känt mig så misslyckad för att jag inte klarar, inte orkar och förmår. Jag ville ju ha det som mina jämnåriga kompisar som hade välordnade hem och sen skaffade man, hus, bil och barn...

Jag har resonerat såhär: Man kan inte skaffa barn om man inte kan ta hand om sig själv. Jag känner mig nöjd med det beslutet, men jag önskar ändå att andra slipper fundera över det eftersom de blivit utredda BETYDLIGT tidigare.

Tänk igen på hur du förhåller dig till människor i din omgivning.

ADD ses ofta som en typisk "tjejdiagnos", problemet är ju att tjejer förväntas vara snälla och välordnade. Har de problem märks det sällan förrän det gått ganska långt om man inte vet vad man ska observera.

ADHD ses ofta som en typisk "killdiagnos" men killar förväntas ju vara mer fysiska...

Hur ser man på en tjej som är utåtagerande och impulsiv? Eller en pojke som är drömmande och verkar frånvarande?

Andra ord som vi faktiskt använder är bullmamma och fotbollspappa.

Människor med ADD har ofta svårt att ta till sig instruktioner. Det liksom tjorvar ihop sig nånstans på vägen och blir till en tolkning som leder till en annan lösning än den förväntade. Därför kan det vara svårt att läsa recept tex. Ett recept är en sorts instruktion. Dessutom måste man koncentrera sig och fokusera sig en längre tid för att det ska bli klart.

Bullmamman får genast problem. Mjölken kanske blir för varm och jästen dör. Barnen får inte med sig några bullar att sälja på fotbollsträningen som pappan basar för.

Eller så kan vi tänka i termer av missbruk. Kvinnor är gapiga, män är skräniga.

Dessa situationer är givetvis tillspetsade för att ni ska förstå resonemanget. Jag vill peka på det stigmatisering som kvinnor och män med diagnoser råkar ut för.

Jag vill skriva om den här diagnosen för att få er som läser att förstå hur jag och andra människor med ADD/ADHD fungerar.

Jag är inte dryg och jag är inte korkad. Tyvärr har jag stött på dessa fördomar ganska frekvent de senaste åren. Tvärtom är jag och många andra med ADD/ADHD otroligt smarta och kreativa- OM vi bara lyckas fokusera oss. Hjärnan är lite av en trål. Den suger in ALLT! på gott och ont. Vi kan vara oerhört ihärdiga och uthålliga om det är saker vi gillar men det som är tråkigt blir inte av.

Ju svårare utmaningar desto bättre, men det måste vara hanterbart. 3 av 4 professorer är män. Är det för att det fortfarande finns en tyst förväntan på att kvinnorna ska skapa det trivsamma hemmet som ska uppfostra nästa generations goda medborgare?

Jag har haft så otroligt svårt att få ordning på mitt liv, men jag tror att det är på gång att vända. Nu vill jag ha mycket av allt!

Massor av små söta barn, ett till kamerahus, fler grymma objektiv, en snygg och bra man, nytt jobb, resa vida omkring och ta grymma bilder på kvinnor och kvinnors liv, och många fler högskolepoäng för att det är så spännande att lära sig nya saker. Kanske blir jag professor?

Sen var det ju det där med fokus, avgränsning, koncentration och uppmärksamhet, men det får jag parera längs vägen.