Jag körde visst fast!

Först inläggen jag skrev här kom så lätt, så lätt. Sen kom det massor av krävande läkarbesök och andra viktiga möten emellan som sög ganska mycket energi så nu körde jag fast. (Jag är för närvarande sjukskriven och på väg in i rehab)

Jag har ju såklart tusen inlägg i huvudet alltid men de kommer inte riktigt ut- ännu. Det är väääldigt typiskt för ADD hjärnor. Det finns en miljon smarta idéer men sen när det kommer till utförandet kör jag fast.

Jag är en sån "jobbig" typ som gärna talar om för människor i min omgivning hur de ska göra. Ibland är det jättebra, som när jag ska fota människor som jag måste dirigera. Men mindre populärt om man är på en arbetsplats. Jag är en utpräglad observatör, vilket passar mig utmärkt när jag ska fotografera, mindre bra om jag ska jobba i ett yrke som förutsätter att jag är den som driver arbetet framåt...

Jag gillar att tala om hur man skulle kunna göra och sen gå därifrån. Jag skulle nog vara en bra konsult, en sån som kommer in och skriver en snygg rapport för massor av pengar och sen får andra uppdraget att se till så att det jag skrivit händer i verkligheten. ;-)

Add/adhd människor är ofta väldigt kreativa, och då inte bara att måla, fota, skriva etc utan också kreativa problemlösare. Kluriga problem är min favorit. Det är vanligt att man gör slarvfel när det är för lätt och att hjärnan liksom skärper sig när utmaningen blir större.

Jag hade egentligen tänkt skriva om impulsivitet, och när jag googlade impulsivitet så läste jag på Wikipedia att en del av impulsiviteten är att man blir uttråkad. Adhd hjärnor har ju ett annat flöde av dopamin och noradrenalin som styr uppmärksamheten. Man blir snabbare uttråkad helt enkelt. Jag tror att det är därför som jag gillar problemlösning, då blir jag inte så uttråkad.

Jag tror också att det är därför som jag har svårt att jobba i tex barnomsorgen. Det blir ju mycket upprepningar. Hela verksamheten bygger ju på upprepningar.

En annan del av uttråkningen eller impulsiviteten är ju på eller av funktionen i hjärnan. Då menar jag verkligen på eller av. Om jag är på är jag väldigt mycket på om jag är av är jag av och då är det väldigt svårt att komma på igen, som nu här med bloggen.

Jag kom av mig när jag varit så trött i hjärnan pga all anspänning och alla möten och då är det sjukt svårt att komma på igen. Det kändes urjobbigt att sätta mig ner och skriva. Att fokusera, tänka ut ett bra inlägg, fast jag egentligen tycker att det är roligt.

Det är så fantastiskt roligt att så många läser och kommenterar och tycker att det är bra, men då ökar jag ju "kraven" på mig själv och det känns kravfyllt och jobbigt. Alltså skjuter jag upp det till en annan dag när jag känner mig piggare... Nu har jag lärt mig en strategi. Skriv om hur det känns. Bara för att bryta dödläget, och då kan jag trigga mig själv till att bli på igen.

Om det är roliga saker är jag ju helt klart mer på än om det är tråkiga saker, och nu känns den här bloggen rolig igen eftersom jag får så mycket pepp av er som läser!