onsdag 18 september 2019

Svamparnas estetik

Nu är jag igång och börjar fota med min nya kamera. Den är GRYM! Häromdagen var jag och min kompis Siss ute och fotade, och jag bestämde mig för att försöka fota svampar. Svampar är bra, för de är snygga och har inga förväntningar på resultatet... ;-)

Just när man är mitt uppe i det så tror man ju inte att det "blir nåt", men erfarenheten är att inte låta sig påverkas av såna tankar när man är ute på plats utan att plåta allt som känns roligt och spännande och göra urvalet framför datorn. 

Jag är ingen svampmänniska så att jag äter inte svampen jag hittar. Jag tycker det är roligare att fota dem. 

Här är resultatet. :-) Om. ni vet vad det är för svampar jag har hittat får ni gärna skriva det i kommentarerna eller mejla mig på myckeavallt@gmail.com.

Det är svårt att få redigeringen att hänga med när jag publicerar mina bilder. När jag löst det blir de ändå snyggare. :-)


En kremla

Svavelticka på en Ek

okänd svamp

Kremla

Kremla

En Kremla som gömmer sig i gräset


En sopp



Så himla läckert med lövet ovanpå svampens hatt!
En sopp.

Små söta röksvampar

Jag gissar på Narrkantarell

Bara så himla snyggt. Svampsort okänd. 

En kremla som ser ut att ha en kjol med plisséer. 





måndag 16 september 2019

Mardrömmen blev verklighet

Paus på Löfstads slott
Sorg, chock, förvirring, ångest och kaos. Under en kaffepaus på Löfstad slott blev jag bestulen. Tjuvarna hade slagit eller bänt upp bakrutan på bilen och stulit kameran och datorn. 
Mina enda och mest värdefulla ägodelar hade någon bara slitit ifrån mig. 

Bilen var fullpackad med mina saker. 

Ångesten går inte att beskriva. Eller jo, det var en sån chock. Jag som alltid fotar allting fotade inte. 

Jag har jobbat på västkusten över sommaren. Först i Uddevalla på Bohusläningen och sen på Hallandsposten i Halmstad och Laholm. Nu var vi på hemväg. Mamma och pappa hade varit suuuupersnälla och kommit ner och hämtat mig och alla mina saker. Vi hade packat in allting i bilen och åkt mot Stockholm. 

Nästan hemma (allt är relativt) svänger vi av på Löfstad slott för att dricka kaffe och sträcka på benen lite. Skön stämning efter en jättelyckad sommar, solsken med några droppar regn och vackra blommor.
Kaffepaus på det jättemysiga slottscaféet.

På vägen tillbaka hör jag hur en bil rivstartar från parkeringen. en vit bil syntes mellan träden. Det var tjuvarna, men det visste jag inte då.

Väl tillbaka vid bilen såg jag en massa färgglada plastburkar på marken. Konstigt tänkte jag, och så blev jag lite provocerad över hur slarviga och nonchalanta människor är som bara slänger soporna på marken. Jag reagerade över färgen och kände väl att nåt inte stämde. 

När vi kom runt hörnet på bilen såg vi det. Fy vilken ångest och chock. Där min dator och kamera borde ha legat var det en hål, och påsen som stod ovanpå låg utsliten på marken. De färgglada plastlådorna var resterna av mina matlådor. 

Över två timmars bilfärd till Stockholm utan ruta. När det började regna fick jag försöka skydda mina saker med ett paraply. 
Ångest!!! Hur kunde jag vara så dum och lämna sakerna i bilen?!! Jag som är så himla noga med mina saker!!! Min kamera... Jesus, det är ju som mitt barn! Hur kunde jag lämna det i bilen?!!

Svaret är att jag inte tänkte på det just då och att tillfället gör tjuven. Tyvärr är jag heller inte den enda som råkat ut för stölder på den parkeringen. Det har varit en stöldräd utmed E4:an under sommaren och särskilt augusti. Särskilt utsatt är just slottsparkeringen och särskilt bilar med mycket semesterpackning. 

Efter mycket jobb med att samla dokumentation om vad jag faktiskt blev av med så hoppas jag nu att säkerhetskopieringen har fungerat. Sån tur var fick de inte med sig min externa hårddisk eftersom mamma hade slängt ner den i en papperspåse som tjuvarna inte hunnit rota igenom. 

Den hade pajat men innehållet gick att rädda så nu hoppas jag på att kunna lägga tillbaka de bilder som försvann. Jag hade alla mina bilder från de senaste fyra åren i princip på hårddisken- men sån tur var hade datorn gjort en säkerhetskopia drygt 40 dagar innan de snodde datorn! 

Det blev en dyrköpt läxa att ALDRIG någonsin under några som helst omständigheter lämna värdesaker i bilen!!! ALDRIG!! Läxan omfattar också värdet av säkerhetskopiering och att inte förvara säkerhetskopian på samma ställe som datorn. 

Nu har jag med hjälp av en del försäkringspengar, en del lån och en del bidrag från mamma och pappa kunnat köpa tillbaka en ny dator och en ny kamera. 

Faktiskt känns det lite bättre när jag kommit igång med fotandet igen. Det får bli ett eget inlägg.