söndag 9 oktober 2016

Minne och minne.

Adhd/add minnet är lite o-jämt i kanterna.

Minne och koncentration hänger ihop. Minne, koncentration och uppmärksamhet hänger ihop. När jag har jobbat med barnen på förskolan ska de lära sig att duka av sin tallrik, skrapa den och ställa den på vagnen med disk som ska in i köket.

Det är en stegvis process för små barn att greppa att man ska ta sin tallrik och komma ihåg de olika momenten utan att komma av sig på vägen. När de är riktigt små måste man hjälpa till rent fysiskt, sedan klarar de att hålla ett, två, tre moment i huvudet.

Det är det som är arbetsminne.

Om man har adhd/add så är det som att hjärnan fastnar på 4år:s nivån rent arbetsminnesmässigt.

Jag har sjukt svårt att komma ihåg saker just nu. Särskilt namn, och nummer på tex salar där vi ska ha föreläsning. Häromdagen skrev jag i en tråd på messenger till en kurskamrat vilken sal vi skulle vara i, för att fråga henne vart vi skulle vara en halvtimme senare.

Hon tittade lite förundrat på mig:
-Men du skrev ju just det till mig!

Det hade jag totalt glömt bort. Både att jag skrivit salsnumret och vilket nummer det faktiskt var.

Jag kan titta på telefonen, registrera numret och sen ändå gå fel en minut senare. Det är fruktansvärt tröttsamt när det blir många såna händelser eftersom det kräver enormt mycket energi för att orka koncentrera sig.

Samma scenario händer ofta med instruktioner av olika slag. Jag läser tex fel saker på pappret eller skärmen. Namn kan bli helt fel, och det är inte alltid som jag registrerar det själv. Jag gissar att det hänger ihop med att hjärnan helt enkelt inte orkar koncentrera sig fullt ut.

Den håller istället på med en miljon associationer om allt möjligt.

När jag jobbade och även här hemma lägger jag ofta ifrån mig saker utan att ha en minsta aning om vart jag lagt dem. Jag har dock lärt mig vart jag oftast lägger glasögonen tex. De hamnar ofta bakom locket på tvättmaskinen. (Jag har en toppmatad maskin.)

Flyttar någon på mina saker (även om det är kaos) så har jag jättesvårt att hitta dem igen. Det är som att hjärnan ändå har någon slags känsla för vart jag brukar lägga saker och vart det är mest sannolikt att de ligger.

Värst är det med mobilen. Jag har den i princip alltid på ljudlös. Förut hade jag den på ljudlös utan vibration. Då blev det en aning stressande när jag förlade den.

Någon föreslog att jag skulle ha ett bestämt ställe för mobilen, men det funkar ju inte. Dels för att jag ju alltid använder den och för att jag aldrig kommer ihåg att ställa/lägga den på det där uttänkta stället...

Det går ändå relativt bra i "skolan" eftersom jag ju gillar ämnet. Jag är fortfarande inget jättefan av att läsa all kurslitteratur, och att lyssna funkade inte riktigt, men att skriva artiklar och att bildsätta dem funkar väldigt bra, och det tycker jag ändå är viktigast.

Minnet för saker jag tycker är intressant är enormt stort. Jämför adhd- hjärnan med en trål. Den fångar upp allting! Problemet är att det hamnar i det passiva minnet, "i bakhuvudet" och poppar upp när det är dags att använda det till något annat bra som ska sammanfogas med det som är precis framför ögonen.

Jag tror att förmågan att tråla är min styrka. Även om det blir tröttsamt så gör det ju att jag lyckats bygga upp ett enormt referensbibliotek som jag kan använda mig av i olika sammanhang.
Jag älskar ju att skriva och fotografera och verkar ha en inbyggd känsla för att uttrycka mig på olika sätt.

Det kluriga för många, inklusive mig själv är att förstå och greppa att jag är fruktansvärt disträ i vissa sammanhang och faktiskt väldigt skärpt i andra sammanhang. Det är verkligen tydligt att hjärnan har sitt eget ordningssystem.

Ojämnheterna är just det som utmärker adhd/add.

Att kunna koncentrera sig innebär att kunna rikta sin uppmärksamhet mot en bestämd punkt och att hålla kvar den så länge så att man kan påbörja och avsluta sin aktivitet. Koncentration kräver också att man ska sortera bort ovidkommande stimuli- tex ljud, dofter och visuella intryck.

Det går ändå ganska bra tycker jag. Jag kämpar på och tänker slutföra min utbildning så att jag kan få jobb sen. Det känns väldigt bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar