Arbetssökande

Maskrosor är så vackra! De letar sig också upp överallt och spränger de största hindren. Det känns som en passande blomma för det här inlägget. :-)

Nu är jag färdig! två terminer av sjukt intensivt plugg är avklarade och nu är det sommar. Jag kan inte säga äntligen, för det har varit en otroligt kul utbildning. Kul, men otroligt intensiv som sagt. 

Jag skulle kunna säga äntligen för att jag äntligen får söka jobb inom ett område som jag tycker känns fantastiskt roligt kreativt och spännande. Problemet är väl att det är många andra som också tycker att det är kreativt, roligt och utvecklande...

Än en gång har jag anmält mig på Arbetsförmedlingen, än en gång har jag fyllt i korten till A-kassan och en en gång sitter jag hemma och försöker tänka ut nåt ställe där jag vill arbeta. Jag läser annonserna för journalistik och ramlar över de där snygga formuleringarna, flexibel, driven och helst erfaren... du klarar ett högt tempo med många bollar i luften etc, etc. Ni fattar. 

De söker inte en person som mig känns det som. Fast jag har bestämt mig för att inte skämmas över mitt cv så känns det så fruktansvärt utlämnande att skicka det till en arbetsgivare. De känner ju inte mig och vet inte vilken kraft jag har i mig om jag bara hamnar rätt. De kanske bara ser alla anställningar jag haft och ordet adhd... 

Jag vet ju inte om de läser mitt brev där jag har försökt sälja in mig själv utan de där snygga "du kan allt jämt- orden". Jag kan väldigt mycket, men inte allt- innan jag har lärt mig. 

Handen på hjärtat skulle jag gärna starta eget. Jag längtar efter att få äga min tid. Att själv sälja in uppdrag till uppdragsgivare. Att själv leta upp nyheter som känns relevanta. 

– Varför gör du inte det då? tänker ni säkert. 

För att jag inte har råd. Hade jag fått sjukpenning från Försäkringskassan när jag var sjuk, så hade jag kunnat spara till en buffert som jag nu hade kunnat använda till att skapa mig en försörjning. Tyvärr tyckte FK och jag inte samma sak och det ärendet har nu slukat måååånga tusen skattekronor och manglat sig igenom Försäkringskassans omprövningsenhet och Förvaltningsrätten. Nu väntar jag på prövningstillstånd i Kammarrätten. Håll tummarna för att jag får det!!! Snälla!!!

Det känns så sjukt att jag än en gång måste traggla mig igenom alla regler på a-kassan och prata med handläggare på AF. det tar så enormt mycket tid och energi att jaga intyg och förhålla sig till paragrafer och regler. Jag vågar inte göra någonting som kan äventyra min försörjning. 

Tex så kan jag inte ta frilansuppdrag. Jag fattar ju att a-kassan inte ska vara någon slags mjölk-ko, men just nu känns det bara skit rent ut sagt. Jag känner mig totalt bakbunden av a-kassans regler. 

Jag hade velat söka praktik genom högskolan i höst, men det verkar inte vara möjligt pga a-kassans regler. Kanske kan jag få praktik genom Arbetsförmedlingen. Vi får se. Jag ska också söka "starta eget bidrag" genom AF. (Håll tummarna!)

Det gäller att inte deppa ihop utan verkligen jobba målinriktat nu! Jag ska ha ett jobb och en försörjning. Jag ska inte leva på a-kassa och sjukpenning mer nu. Det måste gå. Det måste gå!

Jag är väldigt driftig när saker och ting intresserar mig och jag känner verkligen att det ligger i mitt intresse att fixa ett jobb. Jobb är allt. Så är det bara. 

Ge aldrig upp står det på en lapp i mitt kök. En sån där påminnelselapp. Bra att bli påmind om att aldrig ge upp. Jag ger aldrig upp. Jag ska ha ett jobb och en försörjning. Såklart!