Politisk journalist?

Måste man alltid vara neutral som journalist?
Ska man i alla lägen vara en "fluga på väggen" som journalist eller fotograf?

Det är viktiga saker att fundera över särskilt om jag nu tänker att journalistik är mitt nya yrke. Jag kan inte vara opolitisk så den biten är helt utesluten- ändå for tanken att jag kanske måste gå ur partiet genom huvudet ikväll! Sen tänkte jag, men vad dum du är som tänker så!

Bara för att någon skriver i en bok att man absolut inte kan vara politisk om man ska bevaka politiska händelser så behöver man inte göra det till en sanning anser jag. Precis på samma sätt som det finns S-märkta statsvetare så finns det nu en S-märkt journalist i vardande.

Googlar ni mitt namn så kommer det ju upp div gamla fullmäktigeprotokoll etc. Så länge som man håller isär personliga intressen och arbetet för "det allmännas bästa" borde det ju inte vara något problem- fast det är ju klart att jag och mina Moderatvänner har olika syn på vad som ÄR det allmännas bästa. Eller iallafall vägen dit.

Det är ett bra tecken på att vi lever i en demokrati- även om det kan bli väldigt frustrerande att andra inte tycker som jag mellan varven. ;-)

Jag bestämde mig därför just att fortsätta som jag gjort hittills i mitt liv. Det tror jag ändå är det bästa. :-)

Myckeavallt äve i fortsättningen alltså!

Situation Stockholm

Jag förundras varje gång över att det går så lätt. Jag tar upp kameran å sen ger sig bilderna som av sig själv. Jag behöver liksom bara trycka på knappen... Dessa bilder är jag väldigt nöjd med. Linjerna, ljuset och känslan av dubbelexponering är så galet snygga om jag får säga det själv. ;-)

Igår var jag och mina studiekamrater och intervjuade chefredaktören för Situation Stockholm och jag kände att jag ville slå ett slag för denna tidning här på min blogg. 

-Köp tidningen och ge människor en möjlighet till social samvaro, arbete och egen försörjning! 

Köp tidningen till alla ni känner och be alla ni känner köpa den till alla de känner. Jag måste erkänna att jag varit dålig på att köpa tidningen trots att jag gillar den. Nu fick jag en möjlighet att komma in på redaktionen och se hur de jobbar.

Tidningen utkommer med 12 nummer per år och har 68 sidor. Sex av de sidorna skrivs av de människorna som även jobbar med försäljningen på gatan. Chefredaktören har skrivarverkstad med de som skriver en gång per månad. 

Hemlösa människor står av förklarliga skäl väldigt långt från arbetsmarknaden och just därför blir tidningen jätteviktig. Att gå från ingenting till att sälja Situation Stockholm några timmar per dag är ett relativt lågt steg att ta (som jag har förstått det), men ändå stort för den enskilda människan. Det ger människor tillbaka ett egenvärde genom att få människor att känna sig behövda och viktiga. 

Att sälja tidningen ger också människor ett socialt sammanhang både med andra säljare och med kunder. 

Även om tidningen bedrivs som ett aktiebolag så är det en form av socialt företagande där vinsten återinvesteras i verksamheten. 

Det jag tycker är bäst är ändå att tidningen inte är något slags välgörenhetsprojekt, utan ska leverera en riktigt bra tidning med god journalistik och högt läsvärde för Stockholmare av Stockholmare.

Köp den idag! :-)

Man slipper iallafall myggen!

Hur beskriver man en plats där man aldrig har varit och som man inte känner till någonting om?
När jag var barn fick vi en sån där katalog om "sommar- Sverige" hem i brevlådan. Jag tittade i broschyren och såg att det fanns ett nöjesfält av något slag i Haparanda.

-Pappa vart ligger Haparanda?
-Långt åt helvete uppe i Norrland.

Det var nog en ganska bra beskrivning...

Andra veckan i januari åker jag dit två veckor för att göra praktik på Haparandabladet. Visste ni att det är Sveriges enda trespråkiga dagstidning!
Svenska, Finska och Tornedalsfinska- Meänkieli.
Hur coolt som helst!

Ska man göra något ska man göra det ordentligt. Det kanske är ett adhd drag, ni vet det där med på eller av som jag pratat om tidigare.

Att skicka iväg ett mejl går ju på ett ögonblick, och svaret kom inom ett dygn.
Redaktionen tar gärna emot mig. Det ska bli så otroligt spännande att äntligen få ge sig ut på lite äventyr igen!

När jag sökte jobb/praktik gick jag helt på känsla. Förnuftet har dock kommit ikapp mig.

Hur tar jag mig dit??
Köra bil tar nästan tolv timmar- lika lång tid som att köra till Berlin! Det är uteslutet. Tåg tar nästan ett dygn och kräver FYRA byten så det går inte heller. (Det går bara godståg till Haparanda numera.)

Flyg...
Flyg går till Luleå och sen är det sex timmar med taxi typ. Det går ju inte heller.
Häromdagen slog det mig att jag naturligtvis måste kolla om det går flyg till någon gränsstad i Finland.
-Japp. träff på Kemi. en halvtimme med bil från Haparanda.
Till Kemi tar det bara typ tre timmar, med mellanlandning i Helsingfors- om jag flyger på fredagen...

Haparanda...
Medeltemperatur i januari är minus femton grader, så det finns helt klart risk för rimfrost på linsen...
(Jag hoppas på många vackra bilder!)

Men man slipper iallafall myggen.

Journalist- javisst!

Tänk att man kan gå från att känns sig så totalt fel- till att känna sig så totalt rätt!
Jag har verkligen hittat hem. Journalistik känns så totalt rätt för mig. JAG är så totalt rätt för journalistiken.

Idag övningsintervjuade vi varandra och skulle även fota varandra. Varje person pratade ca 30min och det ska sammanfattas på en sida med bild. Tänk att jag kanske kan få ha det här som yrke i framtiden. Att ställa frågor om högt och lågt och ta grymt snygga bilder...

Det är nästan för bra för att vara sant. Myckeavallt byter yrke...

Nu måste jag fortsätta att vara sjukt disciplinerad dock. Som på alla universitetsstudier är det måååååånga sidor med litteratur att ta sig igenom. Jag läser snabbt, men att komma igång... kan ta en vecka... om jag alls kommer igång.

Nu har jag sån tur att all litteratur finns inläst med talsyntes och går att låna via biblioteket, vilket underlättar enormt mycket eftersom jag kan göra andra saker samtidigt som jag lyssnar. Jag har betydligt lättare att koncentrera mig om jag gör något annat samtidigt.

Det är oerhört mycket att ta in och jag märker att jag är trött i huvudet, även om det är kul, spännande och intressant. Hjärnan orkar inte riktigt processa allting så fort som jag skulle behöva egentligen. Iochförsig tror jag att det är allmänmänskligt bli rött om man går från noll till 100 över en natt.

Jag försöker att vara snäll mot mig själv och faktiskt ta paus mellan varven. Träffa vänner, äta middag, titta på film, borsta en häst, skriva eller fota...

Det gäller bara att läsa ikapp nu så jag klarar tentan! Jag ligger efter, men jag hoppas att hinna med att läsa ikapp ändå.

STORT tack till alla ni som läser min blogg och har peppat mig att våga byta yrke nu äntligen!

Föreläsning

För två veckor sedan ungefär började jag på Södertörns Högskola, på Journalistik för akademiker, allmänt kallat JAK. Det är grymt kul, otroligt trevlig stämning och lagom nivå- fast också sjukt stressande eftersom jag redan ligger efter med kurslitteraturen.

Det är det där med koncentrationen och uppmärksamheten som är lite klurigt när man ska sitta på föreläsningar... 

Idag hade vi en föreläsning med en professor i Journalistik som föreläste om postindustriell journalistik. Av föreläsningen skulle vi sen skriva ett kort referat med en rubrik och ingress ämnad för DN:s kulturdel. Smart! 

Alla studenter kopplade in sitt hyperfokus och skrev som galningar för att ha mycket stoff att välja på när de sen skulle skriva referatet. Såklart gjorde jag också det, men jag gjorde också en iakttagelse såklart över vad som hände i rummet. 

Det som var mest påtagligt var smattret av alla tangentbord! Tjejen på bilden satt bredvid mig och jag var liksom tvungen att ta en bild. Jag blev helt fascinerad över tempot hon hade och att hon kunde skriva med så långa naglar utan feltryck. 

ADD/ADHD är en koncentrations och uppmärksamhetsstörning. Det betyder att jag suger upp allting. Ljudet av tangentbord, surrande fläktar, vinande ljud från dörrar som inte håller tätt, är oerhört påtagligt. Ljud som andra inte ens verkar höra, hör jag lika tydligt som den som pratar. Eller så är det så att andra hör ljuden men kan sortera bort dem. 

Dofter, ljud, ljus... intryck helt enkelt. Jag är intryckskänslig. Allting är liksom förstärkt, alla sinnen är "överkänsliga" från insidan. 

I mitt nya yrke är det en enorm tillgång tycker jag. Jag lägger kanske märke till saker som andra inte gör för att jag är mer känslig. Tänk om jag bara hade fokuserat mig stenhårt på föreläsningen, då hade jag missat bilden! 

Även om koncentrationen svajade en aning idag kunde jag utan problem ta de anteckningarna jag behövde och klarade även av att skriva ihop referatet med en bra rubrik och skicka in det i tid. 

Jag känner mig väldigt stolt och nöjd över mig själv!