Karneval...

Nu har vi haft kurs i att göra magasin dvs veckotidning på vanligt språk. Vi har jobbat i redaktion med åtta pers i min redaktionsgrupp och åtta i den andra redaktionsgruppen. Vi skulle skriva en lång artikel på mellan 6000 och 10000 tecken (långt) och en på 4000 tecken (kortare). Jag skrev båda artiklarna om karnevalen och min intervjuperson Lady de Padua.

Eftersom det blev för mycket att ha två artiklar som är så lika fick jag skriva ihop båda artiklarna till en. Denna artikeln skulle vi sen layouta i InDesign. Det har varit en riktig pers innan jag lyckades få till en artikel med bilder och text. Jag tangerade en stresskollaps, men tillslut gick det!

Jag är väldigt glad och stolt att det blev så fint! Nu har jag fått mersmak kan jag säga. ;-)
Här är en länk till artikeln.

Knark eller bokföringsbrott?

Nu har jag varit på rättegång också. Hur kul som helst- för mig alltså, inte för den åtalade. 

Regnet skvalade mot taket på Stockholms tingsrätt men inne var det varmt och skönt. 

Steg ett var att välja rättegång. Stockholm har flera Tingsrätter och de har lagt ut sina sammanträdes scheman på nätet. Bra tänker ni då är det ju bara välja en rättegång och gå dit. 

Jag studerar på Södertörns Högskola som ligger mitt emot Södertörns tingsrätt så jag hastade dit efter sista föreläsningen för dagen. Kallt och mörkt, regn och storm...

-Hej jag skulle begära ut handlingar kan jag fråga dig då?

Mannen i disken vänder sig om och pratar med vakten. Sen vänder han sig till mig och säger 

-Just det. 

-Just det vad? 

-Du måste gå till Tingsrätten som ligger rakt över gatan, det här är Polisen... 

Ut i stormen igen. Zicksacka mellan vattenpölarna och försöka att inte blåsa bort. Jag ser inte ens någon ingång, så jag frågar en kille jag möter.

-Vet du vart man går in till Tingsrätten?

-Gå rakt fram så ser du en skylt. Sväng ner för trappan så är det precis där. 

Efter en stunds letande och svärande över att kommunen inte kan SKYLTA så hittar jag i alla fall en trappa- som är avstängd. Trappan avstängd, ta en trappa längre bort.

Då hade jag tröttnat så jag knölade mig förbi avspärrningen och ner för trappan. Nedanför höll de på att bygga ny väg och "reflexmannen" jag träffade såg väldigt förvånad ut när han såg mig, men han han aldrig reagera förrän jag var borta. 

Nja... inte om man är jag. Jag känner mig fortfarande lite skör efter vårens krasch och kände att jag inte skulle orka med "nåt tungt" så jag tänka att jag skulle gå på en ekonomirättegång... 

Bokföringsbrott... Ocker... 

Inne på tingsrätten får man gå igenom en säkerhetskontroll. Ut med allt jag hade i fickorna och i handväskan, och så skulle man lägga allt i plastbackar. Naturligtvis ramlade backen med "allt från handväskan" ner på golvet. Pinsamt! 

När jag äntligen var igenom fick jag i alla fall telefonnumret till den avdelning som hade hand om mitt ärende.  Jag ringde och fick ut lite handlingarna för bokföringsbrottet på mejlen. Det räckte med att titta på den fina uträkningen som nån gjort för att inse att jag hade drabbats av "tråkslag"! 

Bokföringsbrott!! Hur tänkte du nu liksom??? Jag har aldrig fått ihop några budgetar och kassaböcker har jag givit upp för länge sen. De stämmer ALDRIG! (Bara det är ju värt ett inlägg i sig egentligen.) Jag kan ingenting om bokföring heller.

Ok jag bytte till ocker. Jag ringde till Södertörns tingsrätt och fick höra ordet sekretess. Det är sekretess i ärendet.  Suck jag byter igen. 

Dagen efter fortsatte jag att försöka välja vilken rättegång jag skulle skriva om. Utifrån vart jag kan ta mig och vart jag kunde äta lunch till en rimlig kostnad och när jag i så fall måste åka hemifrån... Man får inte äta eller dricka i rättssalen vilket också stressade mig eftersom jag hade fått uppfattningen att man inte får gå ut ur salen under pågående förhandling. (Det gäller mest grupper har jag förstått nu.)

Jag prövade Nacka Tingsrätt, den vänliga människan i andra änden av telefonlinjen förklarade vänligt att rättegången jag valt var ett tungt mål som sträckte sig över flera dagar med väldigt mycket handlingar, och att det kanske blev lite mastigt att bearbeta ett så stort material på så kort tid. Hon skrattade lite när hon hörde min uppgivenhet och rekommenderade mig att titta på Södertörn eller Stockholms tingsrätt.

-Där kan man titta på tavlan och välja ett fall som verkar passa direkt. 

Tillslut hamnade jag på en rättegång om ringa narkotikabrott där den åtalade var en 23:årig man som tagit amfetamin på krogen. Det var jättespännande med rättegången och jag hoppas verkligen att jag får fler tillfällen att gå dit och skriva om rättegångarna. 

Jag blev så enormt stressad av hela valprocessen att jag var helt slut flera dagar efter. Det blir för många faktorer att ta hänsyn till att det blir överbelastning. Nu har jag i alla fall varit där och jag har skrivit ihop mitt referat som var den ena uppgiften. Nu är det bara artikeln och notisen kvar och det har jag skjutit upp tills imorgon... ;-)

Situation Stockholm

Jag förundras varje gång över att det går så lätt. Jag tar upp kameran å sen ger sig bilderna som av sig själv. Jag behöver liksom bara trycka på knappen... Dessa bilder är jag väldigt nöjd med. Linjerna, ljuset och känslan av dubbelexponering är så galet snygga om jag får säga det själv. ;-)

Igår var jag och mina studiekamrater och intervjuade chefredaktören för Situation Stockholm och jag kände att jag ville slå ett slag för denna tidning här på min blogg. 

-Köp tidningen och ge människor en möjlighet till social samvaro, arbete och egen försörjning! 

Köp tidningen till alla ni känner och be alla ni känner köpa den till alla de känner. Jag måste erkänna att jag varit dålig på att köpa tidningen trots att jag gillar den. Nu fick jag en möjlighet att komma in på redaktionen och se hur de jobbar.

Tidningen utkommer med 12 nummer per år och har 68 sidor. Sex av de sidorna skrivs av de människorna som även jobbar med försäljningen på gatan. Chefredaktören har skrivarverkstad med de som skriver en gång per månad. 

Hemlösa människor står av förklarliga skäl väldigt långt från arbetsmarknaden och just därför blir tidningen jätteviktig. Att gå från ingenting till att sälja Situation Stockholm några timmar per dag är ett relativt lågt steg att ta (som jag har förstått det), men ändå stort för den enskilda människan. Det ger människor tillbaka ett egenvärde genom att få människor att känna sig behövda och viktiga. 

Att sälja tidningen ger också människor ett socialt sammanhang både med andra säljare och med kunder. 

Även om tidningen bedrivs som ett aktiebolag så är det en form av socialt företagande där vinsten återinvesteras i verksamheten. 

Det jag tycker är bäst är ändå att tidningen inte är något slags välgörenhetsprojekt, utan ska leverera en riktigt bra tidning med god journalistik och högt läsvärde för Stockholmare av Stockholmare.

Köp den idag! :-)

Man slipper iallafall myggen!

Hur beskriver man en plats där man aldrig har varit och som man inte känner till någonting om?
När jag var barn fick vi en sån där katalog om "sommar- Sverige" hem i brevlådan. Jag tittade i broschyren och såg att det fanns ett nöjesfält av något slag i Haparanda.

-Pappa vart ligger Haparanda?
-Långt åt helvete uppe i Norrland.

Det var nog en ganska bra beskrivning...

Andra veckan i januari åker jag dit två veckor för att göra praktik på Haparandabladet. Visste ni att det är Sveriges enda trespråkiga dagstidning!
Svenska, Finska och Tornedalsfinska- Meänkieli.
Hur coolt som helst!

Ska man göra något ska man göra det ordentligt. Det kanske är ett adhd drag, ni vet det där med på eller av som jag pratat om tidigare.

Att skicka iväg ett mejl går ju på ett ögonblick, och svaret kom inom ett dygn.
Redaktionen tar gärna emot mig. Det ska bli så otroligt spännande att äntligen få ge sig ut på lite äventyr igen!

När jag sökte jobb/praktik gick jag helt på känsla. Förnuftet har dock kommit ikapp mig.

Hur tar jag mig dit??
Köra bil tar nästan tolv timmar- lika lång tid som att köra till Berlin! Det är uteslutet. Tåg tar nästan ett dygn och kräver FYRA byten så det går inte heller. (Det går bara godståg till Haparanda numera.)

Flyg...
Flyg går till Luleå och sen är det sex timmar med taxi typ. Det går ju inte heller.
Häromdagen slog det mig att jag naturligtvis måste kolla om det går flyg till någon gränsstad i Finland.
-Japp. träff på Kemi. en halvtimme med bil från Haparanda.
Till Kemi tar det bara typ tre timmar, med mellanlandning i Helsingfors- om jag flyger på fredagen...

Haparanda...
Medeltemperatur i januari är minus femton grader, så det finns helt klart risk för rimfrost på linsen...
(Jag hoppas på många vackra bilder!)

Men man slipper iallafall myggen.

Journalist- javisst!

Tänk att man kan gå från att känns sig så totalt fel- till att känna sig så totalt rätt!
Jag har verkligen hittat hem. Journalistik känns så totalt rätt för mig. JAG är så totalt rätt för journalistiken.

Idag övningsintervjuade vi varandra och skulle även fota varandra. Varje person pratade ca 30min och det ska sammanfattas på en sida med bild. Tänk att jag kanske kan få ha det här som yrke i framtiden. Att ställa frågor om högt och lågt och ta grymt snygga bilder...

Det är nästan för bra för att vara sant. Myckeavallt byter yrke...

Nu måste jag fortsätta att vara sjukt disciplinerad dock. Som på alla universitetsstudier är det måååååånga sidor med litteratur att ta sig igenom. Jag läser snabbt, men att komma igång... kan ta en vecka... om jag alls kommer igång.

Nu har jag sån tur att all litteratur finns inläst med talsyntes och går att låna via biblioteket, vilket underlättar enormt mycket eftersom jag kan göra andra saker samtidigt som jag lyssnar. Jag har betydligt lättare att koncentrera mig om jag gör något annat samtidigt.

Det är oerhört mycket att ta in och jag märker att jag är trött i huvudet, även om det är kul, spännande och intressant. Hjärnan orkar inte riktigt processa allting så fort som jag skulle behöva egentligen. Iochförsig tror jag att det är allmänmänskligt bli rött om man går från noll till 100 över en natt.

Jag försöker att vara snäll mot mig själv och faktiskt ta paus mellan varven. Träffa vänner, äta middag, titta på film, borsta en häst, skriva eller fota...

Det gäller bara att läsa ikapp nu så jag klarar tentan! Jag ligger efter, men jag hoppas att hinna med att läsa ikapp ändå.

STORT tack till alla ni som läser min blogg och har peppat mig att våga byta yrke nu äntligen!