Journalist- javisst!

Tänk att man kan gå från att känns sig så totalt fel- till att känna sig så totalt rätt!
Jag har verkligen hittat hem. Journalistik känns så totalt rätt för mig. JAG är så totalt rätt för journalistiken.

Idag övningsintervjuade vi varandra och skulle även fota varandra. Varje person pratade ca 30min och det ska sammanfattas på en sida med bild. Tänk att jag kanske kan få ha det här som yrke i framtiden. Att ställa frågor om högt och lågt och ta grymt snygga bilder...

Det är nästan för bra för att vara sant. Myckeavallt byter yrke...

Nu måste jag fortsätta att vara sjukt disciplinerad dock. Som på alla universitetsstudier är det måååååånga sidor med litteratur att ta sig igenom. Jag läser snabbt, men att komma igång... kan ta en vecka... om jag alls kommer igång.

Nu har jag sån tur att all litteratur finns inläst med talsyntes och går att låna via biblioteket, vilket underlättar enormt mycket eftersom jag kan göra andra saker samtidigt som jag lyssnar. Jag har betydligt lättare att koncentrera mig om jag gör något annat samtidigt.

Det är oerhört mycket att ta in och jag märker att jag är trött i huvudet, även om det är kul, spännande och intressant. Hjärnan orkar inte riktigt processa allting så fort som jag skulle behöva egentligen. Iochförsig tror jag att det är allmänmänskligt bli rött om man går från noll till 100 över en natt.

Jag försöker att vara snäll mot mig själv och faktiskt ta paus mellan varven. Träffa vänner, äta middag, titta på film, borsta en häst, skriva eller fota...

Det gäller bara att läsa ikapp nu så jag klarar tentan! Jag ligger efter, men jag hoppas att hinna med att läsa ikapp ändå.

STORT tack till alla ni som läser min blogg och har peppat mig att våga byta yrke nu äntligen!

Jag körde visst fast!

Först inläggen jag skrev här kom så lätt, så lätt. Sen kom det massor av krävande läkarbesök och andra viktiga möten emellan som sög ganska mycket energi så nu körde jag fast. (Jag är för närvarande sjukskriven och på väg in i rehab)

Jag har ju såklart tusen inlägg i huvudet alltid men de kommer inte riktigt ut- ännu. Det är väääldigt typiskt för ADD hjärnor. Det finns en miljon smarta idéer men sen när det kommer till utförandet kör jag fast.

Jag är en sån "jobbig" typ som gärna talar om för människor i min omgivning hur de ska göra. Ibland är det jättebra, som när jag ska fota människor som jag måste dirigera. Men mindre populärt om man är på en arbetsplats. Jag är en utpräglad observatör, vilket passar mig utmärkt när jag ska fotografera, mindre bra om jag ska jobba i ett yrke som förutsätter att jag är den som driver arbetet framåt...

Jag gillar att tala om hur man skulle kunna göra och sen gå därifrån. Jag skulle nog vara en bra konsult, en sån som kommer in och skriver en snygg rapport för massor av pengar och sen får andra uppdraget att se till så att det jag skrivit händer i verkligheten. ;-)

Add/adhd människor är ofta väldigt kreativa, och då inte bara att måla, fota, skriva etc utan också kreativa problemlösare. Kluriga problem är min favorit. Det är vanligt att man gör slarvfel när det är för lätt och att hjärnan liksom skärper sig när utmaningen blir större.

Jag hade egentligen tänkt skriva om impulsivitet, och när jag googlade impulsivitet så läste jag på Wikipedia att en del av impulsiviteten är att man blir uttråkad. Adhd hjärnor har ju ett annat flöde av dopamin och noradrenalin som styr uppmärksamheten. Man blir snabbare uttråkad helt enkelt. Jag tror att det är därför som jag gillar problemlösning, då blir jag inte så uttråkad.

Jag tror också att det är därför som jag har svårt att jobba i tex barnomsorgen. Det blir ju mycket upprepningar. Hela verksamheten bygger ju på upprepningar.

En annan del av uttråkningen eller impulsiviteten är ju på eller av funktionen i hjärnan. Då menar jag verkligen på eller av. Om jag är på är jag väldigt mycket på om jag är av är jag av och då är det väldigt svårt att komma på igen, som nu här med bloggen.

Jag kom av mig när jag varit så trött i hjärnan pga all anspänning och alla möten och då är det sjukt svårt att komma på igen. Det kändes urjobbigt att sätta mig ner och skriva. Att fokusera, tänka ut ett bra inlägg, fast jag egentligen tycker att det är roligt.

Det är så fantastiskt roligt att så många läser och kommenterar och tycker att det är bra, men då ökar jag ju "kraven" på mig själv och det känns kravfyllt och jobbigt. Alltså skjuter jag upp det till en annan dag när jag känner mig piggare... Nu har jag lärt mig en strategi. Skriv om hur det känns. Bara för att bryta dödläget, och då kan jag trigga mig själv till att bli på igen.

Om det är roliga saker är jag ju helt klart mer på än om det är tråkiga saker, och nu känns den här bloggen rolig igen eftersom jag får så mycket pepp av er som läser!