Försäkringskassan igen!

Jag är så arg!!! Jag är så jävla arg på den oerhörda nonchalans som min handläggare visar mot mig!!
Jag kan ta mycket, men nonchalans och arrogans är som ett rött skynke.

Hur kan hon ha kvar sitt jobb när hon så uppenbart missköter det.

Hon mörkar. Det är någonting som hon inte vill att jag ska se. Eller veta. Eller hur ska jag annars tolka mejlen från henne där hon frågar mig om jag verkligen måste ha ut alla papper eller om det räcker med några. Jag borde ju ha den mesta dokumentationen redan.

Vad jag har för papper och vad jag ska göra med dem är väl ändå min ensak?! Jag mejlade henne för första gången för över 1,5månader sen. Idag mejlade jag henne igen och fick besked om att hon är på SEMESTER fram till 3:e aug.

Det tar låååååååång tid för mig att bli arg. Ibland blir jag inte ens arg fast jag borde. Nu är det som att allt kommer upp på en gång. Jag har fått SPARKEN fler gånger än jag ens orkar räkna ut just nu för att jag inte klarat av mitt jobb. När andra människor missköter sina jobb så ska jag bara ha förståelse för att de kanske är underbemannade, trötta, att jag fått ett måndagsexemplar av en pryl som gått sönder etc.

Jag förväntas vara snäll och glad och inte vara jobbig och ställa krav. Varför??? Varför är det igen chef som sagt till mig att jag förstår att du inte klarar av ditt jobb, men vi tycker att du är så pass värdefull att vi gärna vill ha dig kvar ändå!

Jag blir både ledsen och såklart avensjuk på alla fina semesterbilder på facebook. Det spelar liksom ingen roll att jag vet att alla kämpar med att hålla uppe sina snygga fasader. Jag vill ju också åka på semester, gå fotokurser, skrivkurser, gå på personalfest och ha hund. Jag vill också ha en bil, ett hus och en familj med små söta barn.

Framförallt vill jag ha tillbaka ett samhälle där det faktiskt går att lita på att myndighetsutövare typ Försäkringskassan gör sitt jobb. Det måste gå att lita på att jag kan vara sjuk utan att förlora allt jag äger och har. Dyra privata försäkringar är inte ett alternativ. I synnerhet inte om man inte har något jobb.

Jag förväntar mig inte att någon ska ha konstant jour för att jag ska kunna nå dem. Jag förväntar mig bara att den person som handlägger mitt ärende ska ta ett beslut utifrån de dokument jag skickar in dvs sjukintyg, att handläggaren tar ett beslut inom en rimlig tid, typ en månad max och att handläggaren ska vara nåbar via mejl.

Eftersom jag har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsminne och sjukt svårt att hålla tråden och formulera mig kort när jag är stressad så måste jag kunna kommunicera med mejl.

Jag förväntar mig också att handläggaren återkopplar när jag behöver ha kontakt med handläggaren ang mitt ärende.

Jag mejlade min handläggare och bad henne skicka dokumentationen för över en månad sen. Jag hade behövt ha dokumentationen för att lättare kunna begära omprövning av mitt ärende. Nu är det försent.

Det nitiska sparkravet som Alliansen hittade på för att kunna sänka skatten har orsakat både mig och många andra människor otroligt stort lidande. Ångest och stress över ett totalt myndighetshaveri håller på att göra Sverige till en Vilda Västern stat.

Varför ska jag betala massor av skattepengar till människor som ändå bara skriver korkade brev om min arbetsförmåga till mig när jag är sjuk?! Jag är inte sjuk för att det är så kul att sitta hemma och skriva arga och förtvivlade inlägg på min blogg.

Nu har jag tröttnat på arrogansen. Nu anmäler jag handläggaren till JO, det blir offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg.

Sen ska jag söka skadestånd från Försäkringskassan för allt det lidande de orsakat mig. Usch!!!
Efter det ska ägna resten av mitt liv åt att skriva om maktmissbruk och vilket lidande det skapar för enskilda människor.

Det här var inte den bilden jag hade i mitt huvud när jag var i början av mitt vuxenliv. Det kan jag verkligen säga. Jag hoppas att denna krampaktiga stressblockering i hjärnan släpper snart. Jag vill ha ett roligt liv nu.

Låtsas som det regnar!

Rubriken på det här inlägget är ju ett uttryck, som jag tolkar som en slags "om man ignorerar något så kan man intala sig att det aldrig har hänt". Ett annat sätt att tolka samma uttryck är att man mörkar. Om man blånekar och lägger locket på så hoppas man att skandalen blåser förbi och man kan fortsätta som vanligt.

Möjligen skulle detta resonemang kunna appliceras på Enskede-Årsta- Vantörs stadsdelsförvaltnings agerande i mitt ärende. Jag kan ju inte se in i deras hjärnor så jag kan bara göra antaganden utifrån deras agerande mot mig.

Ni vet ju mycket om det som har hänt, men jag måste fortsätta att skriva om detta mer för att det har påverkat mig så oerhört mycket. Jag började jobba för den chef den här konflikten rör i september 2012. Redan efter några veckor blev vi osams om lönen och jag vägrade godta hennes lönedumpning. Jag skrev alltså aldrig på anställningsbeviset.

Jag vädrade min åsikt på fb- mindre smart och en kollega ansåg att det var en bra sak att informera min chef om det. Vi hade ett möte om det, min chef, den dåvarande biträdande chefen och jag. Jag meddelade min åsikt om att de kollar vad jag skriver på fb. Varpå min chef meddelade att det inte var de själva som kollade sina anställdas förehavanden på nätet utan i det här fallet var det en kollega i min enhet som delat med sig av informationen.

Intressant nog så frågade hon om en annan person också skrivit på inlägget. Alltså har kollegan bara kopierat ner inlägg som jag skrivit. Min fd chef drog på sitt mest dramatiska jag och tryckte på hur kränkt hon känt sig när jag skrivit detta inlägg. Hon vände sig instinktivt mot datorn på skrivbordet och sade att hon lätt kunde kolla om den andra personen också skrivit på inlägget.

Jag jobbade på en väldigt liten förskola och hade precis börjat jobba där. Alltså kände jag ingen i enheten. Förövrigt så tänker jag att man måste ha något slags motiv för att göra en sån handling som personen gjorde. I det här avseendet så är min egen analys/tolkning att personen som kopierade ner inläggen gjorde det för att sänka mig och höja sig själv.

Vid den här tidpunkten var bara två av mina dåvarande kollegor på samma förskola med på fb och när jag tillslut blockade de 2 personer som jobbade på avdelningen bredvid mig och som var med på fb upphörde informationsflödet till min fd chef och det blev relativt lugnt ett tag för mig..

Sammanlagt fyra inlägg under en period på 2 månader kopierades ner och skickades till min chef. Tänk att jag var så pass intressant för min kollega att hon orkade bevaka min fb i 2månader och 1v, att hon lade så mycket energi på att bedöma om statusen var tillräckligt "allvarlig" för att väcka den typen av reaktion som hon ville framkalla och att faktiskt kopiera ner det och skicka det till min fd chef!

Tänk sen vad mycket energi min fd chef har lagt på att läsa denna information att ta till sig den samt att agera på informationen dvs att använda dessa skärmdumpar som ett påtryckningsmedel mot mig. Hon ifrågasatte tex om jag var sjuk pga att att jag fotograferat "en brand i Älta centrum" dagen innan. Hon tyckte att jag skulle komma till jobbet eftersom det var kort med personal. När jag meddelade att jag inte kommer till jobbet innan jag var frisk så hotade hon med att "lägga ett ärende" om detta.

Jag måste ha stressat henne enormt mycket eftersom jag aldrig lät mig påverkas av hennes hot i den mån att jag "lydde" henne. Jag såg ju igenom hennes "retorik" ganska snabbt och en ledare som bygger hela sitt ledarskap på att hota och skrämma människor till lydnad gillar ju knappast när människor inte låter sig påverkas och därmed inte lyder. En sådan människa gör dem ju osäkra på sin egen maktposition och alltså måste man göra sig av med denna potentiellt "farliga" personen.

Egentligen är det ju fel att säga att jag inte påverkades eftersom jag påverkades enormt mycket i termer av stress men jag gav aldrig henne den tillfredsställelsen att göra min reaktion synlig.

Min fd chef med stöd av en HR-person valde att systematiskt motarbeta och kränka mig så mycket att jag skulle välja att säga upp mig själv, vilket jag också gjorde och känner mig helt nöjd med. Det de inte lyckades med var att få mig att glömma allt som hänt och gå vidare.

Nu när jag återhämtat mig från min krasch så har jag börjat begära ut handlingar från min förra arbetsplats. Chefens mejl är offentlig handling i Stockholms stad och därför tänkte jag att min fd chef skulle kunna dela med sig av skärmdumparna nu när det gått 4år nästan; så jag skickade henne ett mejl.

Jag bad att få ut mejl på 4st skärmdumpar och en lista som min kollega skrivit på min fd chefs uppmaning. Jag vet exakt vilka datum jag har skrivit vad och skrev dem i mejlet för att det skulle vara lättare att söka upp de mejl som inkommit på respektive datum.

Nu har det gått ca en månad och jag har fått ut ungefär 600 sidor med mejl och div andra papper som jag INTE begärt ut. Intressant och fruktansvärt jobbig läsning eftersom det är så oerhört mycket kränkningar och hets i mejlen mot mig, men det är ändå bra att läsa för att få en insikt i vilken oerhörd okunskap som hon har om NPF diagnoser trots att hon är förskolechef. Jag kan alltså använda mig av hennes okunskap för att sprida kunskap...

Dock saknas fortfarande skärmdumparna och listan. Min fd chef vill absolut inte kännas vid varken skärmdumpar eller lista utan hon vill hellre att jag ska berätta om vad jag gjort hos Arbetslivsresurs. Det var ett fint försök att avleda min uppmärksamhet som säkert hade fungerat om det inte hade varit för min oerhörda envishet att hålla fast vid grundfrågan-dvs skärmdumpar och lista. Tjänstemännen på Enskede-Årsta Vantör Stadsdelsförvaltning vill inte heller kännas vid varken skärmdumpar eller lista!

Det finns en psykologisk term även för denna typ av beteende såklart. Det kallas för "Gaslighting" och är ett uttryck för psykisk misshandel. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gaslighting  Genom att undanhålla bevis försöker man bringa motparten ur balans. Genom att förneka att dokumenten finns så försöker de rädda sitt eget anseende.

Tyvärr för oss båda har de börjat dribbla med fel person. Jag blir mer PÅ ju mer AV de är och jag har tröttnat på att bli behandlad som mindre vetande av dem. Jag VET ju att dokumenten finns! Alltså är det ingen smart idé att låtsas som att de inte finns. Tyvärr är det vanligt att blanda ihop adhd och begåvningshandikapp. Jag vet ju inte vad motivet till denna mörkläggning är, jag kan bara spekulera. En teori som inte känns alltför långsökt är att det vet att det de utsatt mig för är otillåtet. Jag har svårt att tro att någon skulle anstränga sig lika hårt för att försöka mörklägga något som är helt ok för någon annan att granska. Då behöver man ju inte mörka!

Alltså ljuger någon. Jag ljuger inte om att jag har skrivit på fb. Jag har svårt att tro att min fd kollega skulle ljugit för mig ang listan,och därmed så måste resonemanget knytas ihop med att arbetsgivarsidan ljuger.

Om personalavdelningen på Enskede Årsta Vantör Stadsdelsförvaltning läser det här inlägget så vet ni nu om att jag inte tänker medverka till ert myglande. Om ni vill göra det rätta så kan ni ta fram handlingarna så att jag kan få ut dem.

Hackspetten i Älta!

Vi har en speciell Hackspett här i Älta. Han har hittat på ett mycket smart sätt att trumma in sitt revir. Han hackar på lampkåporna på lyktstolparna. Om man är smart och hittar kreativa lösningar så behöver man inte vara varken rik eller berömd för att nå ut med sitt budskap.

Jag började skriva här på min blogg för ca ett år sen och har fått ett sånt enormt gensvar att jag blir alldeles rörd!!! Ni mina kära läsare, har fått mig att våga söka ett nytt jobb- som sommarvikarierande journalist. 

Journalist! Det som har varit mitt drömyrke i så många år. Jag vara dock tvungen att bli "färdig" med förskolan först. 

Haparandabladet heter tidningen som söker efter vikarierande sommarvikarier. Det stod i annonsen att man skulle vara utbildad journalist, ha körkort, och helst prata Meänkieli (Tornedalsfinska). Sista ansökningsdatum var 20:e april, det var passerat, jag är inte utbildad journalist och pratar inte Meänkieli... Friskt vågat hälften vunnet tänkte jag, och skickade iväg ett mejl och frågade om tjänsterna var tillsatta. Det var de inte. 

Bara att ha vågat känns så enormt stort. Med 16 anställningar ca på 13år, så har jag ju både övat en del på att skriva ansökningsbrev och gå på intervjuer, men vad skriver man i ett ansökningsbrev till ett jobb man aldrig jobbat med?! 

Jag skrev om mig själv och min blogg såklart. Jag skrev att jag förhoppningsvis har andra egenskaper som kan kompensera bristen på formella meriter. Glad, nyfiken, orädd och alltid på språng är nog en bra sammanfattning av mig som person. 

-Sofia du är som en Hackspett, du är så oerhört intensiv. Det är både positivt och negativt. Hackandet finns i min egen hjärna om jag blir väldigt stressad, och eftersom jag har varit så sjukt stressad så har jag varit intensiv både utåt och inåt. Det sliter på hjärnan att vara så intensiv, så man måste lära sig strategier att koppla av. 

Jag satte tex upp en påminnelselapp i sovrummet där det står att jag ska vila hjärnan nu. Små saker kan funka bättre än man tror. :-)

Den positiva sidan av att vara en hackspett är att jag faktiskt inte ger upp i första taget om jag upplever att jag har rätt, och att det finns något dolt som faktiskt måste grävas upp. Man får inte ge upp. Aldrig någonsin ge upp. Ju mer en person slingrar sig och kommer med lama ursäker ju mer på blir jag. De gömmer ju uppenbarligen något och känner sig väldigt obekväma med min granskning pga det. 

Processen mot tjänstemännen på min fd Stadsdelsförvaltning och min fd chef pågår fortfarande. Eller rättare sagt den fick nytt bränsle när det framkom att en av tjänstemännen jobbar på HR faktiskt läser min blogg! Hon ansåg alltså att jag är så pass viktig att hon hade googlat mitt namn och läst min blogg i flera månader efter att jag slutat. 

När jag sen kontaktade facket igen för att skriva en anmälan "informerade" hon mitt fackliga ombud om att jag skrivit vissa för dem olämpliga saker i inlägget Hetsa hota håna. Plötsligt vände vinden och jag gick från att känna mig totalt utelämnad som ett skepp i storm på öppet hav- till att känna total förvirring- till att känna en viss segervittring. 

Jag och min blogg har plötsligt blivit en maktfaktor- bara genom att berätta om mig själv och min egen historia och koppla det till tex olika maktsystem. Allting finns på Google. Är man osäker kan man alltid fråga någon som vet eller Googla. 

Den här tjänstemannen valde tex att strunta i att utreda mobbningen som min chef utsatte mig för. Hon hetsade snarare på det genom att vara otroligt nonchalant och dryg mot mig. Jag har givetvis frågat både henne och hennes chef om varför de valde att inte följa den lagstiftning som finns men de har avböjt att kommentera som det heter på journalistspråk. 

Korten på bordet hade varit bättre istället för att försöka gömma sig. Det är lättare att förlåta om någon verkligen är ångerfull och ber om ursäkt än om någon kommer med lama ursäkter om att jag skrivit på ett avtal som säger att jag avslutat mina kontakter med Stockholms stad. Jag har svårt att se att de skulle ha avslutat sina kontakter med den lagstiftning som finns ang diskriminering. Nåväl det kan ju tex JO reda ut eller kanske tom Polisen... 

Eftersom jag nu är en Hackspett som aldrig ger upp så har jag begärt ut min chefs mejl. Chefens mejl i en kommun är offentlig handling, vilket betyder att de måste lämna ut det till den som frågar. Viss sekretessprövning kan dock ske. Min chefs mejl var ingen kul läsning kan jag säga, men det har också tydliggjort synen som hon hade på mig. Jag kommer givetvis att lägga ut valdra delar här på min blogg senare. 

Nämen oj! Nu fick jag visst ut sekretessbelagda handlingar också om andra människor i samma enhet... Mindre kul! Jag ville bara ha ut det som berörde mig. Sekretessbrott. Ajajajaj!! inte bra!! 

Givetvis är förvaltningen informerade om detta också och de har valt att försöka tiga ihjäl det. Mindre lyckat! Det blir en anmälan till till JO. Kanske måste Polisen utreda det också.

Nu har jag dessutom äntligen lyckats trassla ut en bit av min hjärna och lyckats landa i att jag faktiskt vill ha skadestånd. Förhoppningsvis kan mitt försäkringsbolag betala en jurist som kan trassla ut allt det juridiska. 

För er som också har svårt att begripa er på juridiken så har jag nu äntligen lyckat få kläm på att Skadeståndsrätt ryms inom Civilrätten. Dvs en process mellan två personer. (Om jag hade blivit tvungen att driva en process mot Stockholms stad så hade det varit en del av den offentliga rätten som jag förstått det.)

Centralt i skadeståndsrätten är den så kallade allmänna ansvarsregeln som återfinns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen och lyder: "Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan". citat Wikipedia

Precis som Hackspetten så måste man fortsätta att tala om för andra att man finns och har det bästa reviret/bästa bloggen. ;-) Man måste också göra tydligt för diverse maktmissbrukare att de inte kan komma undan eller sätta sig på mig eller någon annan ostraffat. 

Eventuella ursäkter att de har haft mycket att göra, eller haft en dålig dag köper jag inte längre. De får ta ansvar för sitt så tar jag ansvar för mitt. Alla kan göra fel, det är mänskligt, men då ber man om ursäkt, skärper sig och försöker bättra sig. Man fortsätter inte att hetsa mot människor eller struntar i att följa lagar för att man har för mycket att göra på jobbet. Jag har funderat kors och tvärs, hit och dit på just den biten och kommit fram till att min hållning är oresonlig numera. Det finns inga ursäkter för maktmissbruk och arrogans.

Eftersom jag inte vill skapa någon hetskampanj mot någon i onödan eller hänga ut någon så nämner jag inte namnen apropå ansvar. När jag har anmält till tex JO blir det offentlig handling och då kan jag dela det här på min blogg så att den som är intresserad kan läsa. 

Tillbaka till Haparanda... Jag meddelar er när jag får svar... Tillsvidare fortsätter jag att gräva och skriva om mitt eget liv. Den här bloggen är ju faktiskt min starkaste referens i mitt nya liv! 

Stort tack till er igen alla läsare!!!