Filterbubblan...

Idag har varit en sån där skit-dag när man bara vill dra täcket över huvudet och gå i dvala. Överallt möter min hjärna negativa nyheter. Särskilt Facebook är en utmärkt källa till deprimerande nyheter i mitt flöde.

Jag måste ju ändra, men det är väl inte helt det lättaste. Hjärnan vill gärna reagera på alla nyheter om sjuka utförsäkrade människor som krigar mot Försäkringskassan, alla djur som far illa, och alla kampanjer mot någon orättvisa eller nåt måste ändras. Det som nu är känt som filterbubblan. Facebook och Google styr mitt nyhetsflöde med sina algoritmer och får mig att uppleva att allt är skit och att det inte finns något hopp om någonting egentligen.

Problemet är just att ju mer jag reagerar på allt som jag tycker är fel så blir det bara mer, och mer tills jag inte orkar mer. Jag blir deprimerad och ångesten kommer krypande. Tillslut blir även positiva nyheter negativa. Det är FÖR kämpigt att läsa alla inlägg om semestrar på läckra resmål, alla snygga bilder eller nån som faktiskt FÅTT sjukpenning eller blivit uppskattad på jobbet.

Jag måste bryta dödläget akut. Måste ha ett jobb. Måste sluta trycka gilla på alla negativa inlägg på fb. Mitt mående är naturligtvis kopplat till jobbet. Nu har jag suttit hemma i SEX månader! Det är outhärdligt. Man tappar alla sociala kontakter och tappar lusten att ens kliva upp på morgonen. Ekonomin är ett megastort stressmoment. Spara ner på ALLT.

Värst av allt är känslan av att inte riktigt ha en plats. Att inte får plats i samhället.

Häromdagen skulle jag gå på Friskis och Svettis gympa för att få upp lite endorfiner till hjärnan. Träningstajsten är borta. SUCK! Jag orkar inte mer nu.

Ok jag skulle ju ändå köpa nya, googlar in på samma firma som jag köpte från förra gången.
–Tyvärr din storlek är slutsåld.
–Kommer de in igen?
–Nej tyvärr, men storleken under kanske passar?

Alltså nej. Då hade jag beställt den storleken. Sjukt svårt att få tag på träningskläder som passar mig och min kropp. Även om jag försöker vara stolt över min kropp undviker jag gärna att visa upp mig halvnaken på gympapasset. Jag sticker ut tillräckligt mycket ändå känns det som.

Uppslag till en artikel- ja!

Det är något väldigt väsentligt som blir förbisett i detta jag genomlever i detta nu. Jag fick svaret när jag ramlade över "We are the world" videon som kom nån gång på 80-talet. Massor av Amerikanska artister sjöng tillsammans för att samla in pengar för att bekämpa svälten i Afrika.

We are the world

Deras gemensamma nämnare- olikheterna! Alla sjunger, men alla sjunger på sitt sätt. Det finns inget perfekt sätt att sjunga på. Bara glädjen i att göra det tillsammans! Tänk vad många artister som aldrig hade slagit igenom om alla hade behövt låta likadant!

Totalitära stater kan aldrig överleva i längden för att de inte utvecklas. För att de ska utvecklas måste det finnas kreativitet. Jag anar en en likriktning i samhället som jag inte tycker känns kul. Människor som på ett eller annat sätt behöver nåt litet extra åker ut. Eller får aldrig en chans.

SEX månader av bortslösad energi och massor av kompetens som förtvinar. Så känns det. Det går inte längre. Jag har varit på intervju på förskolan jag nämnde i mitt förra inlägg och det kändes smått hoppfullt.

–Vi är absolut inte perfekta! sade chefen Vi jobbar hela tiden med utveckling av oss och verksamheten.

Vilken enorm befrielse att kunna vara den jag är även i förskolan. Jag berättade om min uppfattning att jag gör mig bäst som punktinsatsmänniska i förskolan.

–Vad bara att du kommit till insikt om vad som passar dig! fortsatte hon.

Det börjar med oss. Anställ inte bara perfekta människor. Anställ mig. Jag kan massor och kan lära mig mycket mer. Jag skriver, fotar och pratar med de som pratar med mig. Anställ andra "o-perfekta människor".

Ge mig en chans att visa vad jag går för. Det börjar med oss. Med mig. Jag måste fortsätta söka jobb och våga TA plats. Jag vill skicka signalen till barnen som kommer efter mig att alla får plats. Alla storlekar, sorter, och med diverse olika utmaningar. Alla får plats om vi tillåter det.

Avslag i förvaltningsrätten.

Såhär kände jag mig efter förvaltningsrättens dom. Ensam och nästan knäckt! 

Äntligen fick jag svaret från Förvaltningsrätten på min överklagan om sjukpenning från Försäkringskassan.
Avslag.

Bara sådär.
Motiveringen- efter att ha väntat NIO månader är att min arbetsförmåga inte är ordentligt utredd och att det därför inte går att dra några slutsatser om huruvida jag var sjuk eller inte. Alltså får jag avslag.

Jag känner mig helt tom. Tom, utmattad, sönderstressad. Hjärnan funkar inte. Gråtfärdig, arg och uppgiven om vartannat.

Jag orkar inte mer nu. Jag behöver lugn och ro. Jag behöver få känna lite medvind nu.

"Patienten har svårt att hantera sin känslosamhet i förhållande till sin egen grandiositet". Det är min "behandlare" på psykiatrin som skrivit det i journalen. (En behandlare är en person som gått någon slags eftergymnasial utbildning men inte gått på universitetet.)

Jag har dryftat just den meningen många gånger med mina vänner. Hur ska jag tolka den meningen?
Som att jag har en grandios personlighetsstörning? Som att jag är storslagen, men har svårt att hantera min egen känslosamhet?

Anledningen till att jag skriver just den meningen är för att på något sätt tydliggöra hur utsatt jag känner mig i det här sjuka samhället jag lever i. Journalanteckningarna är den enda röda tråden i min kontakt med psykiatrin.

Dagens anteckning bygger på det som skrevs förra gången som sen resulterar i sjukintyg och utredningar. Sjukintygen och utredningarna är sen det som ligger till grund för Försäkringskassans beslut och nu förvaltningsrättens beslut.

Det är lite som att bygga ett hus utan ritningar och med sned grund. 150 personer som alla bygger på sitt eget sätt som de tycker är bra. När kunden sen blir missnöjd vägrar man lägga på taket! Det är ungefär så det känns.

Vad får de här människorna för bild av mig? Jag har begärt ut alla mina journaler för att försöka ha någon slags kontroll och överblick. Jag måste ju kunna berätta för nästa människa vad som gjorts förut eftersom ingen vet någonting om det som skett tidigare i processen.

Jag måste ju också kunna förklara för tex ett juridiskt ombud VAD som är problemet. Jag tog in ett "juridiskt" ombud i våras. Woxzia. Jag läste om företaget i SVD, och bestämde mig för att pröva. Det var ett mycket dåligt val.

Det står på hemsidan att man får sig tilldelat en myndighetslots som handhar ens ärende. Man kan få hjälp med alla myndighetskontakter och få juridisk hjälp. Det är bara en hake. Nanda Holm som driver det här företaget tillsammans med sin man är inte utbildad jurist och det finns bara max tre personer i företaget. Nanda hennes man och någon mer som ingen riktigt vet vem det är.

Hon kan inte ens den grundläggande terminologin inom juridiken. Jag konfronterade henne med detta  i höstas, och blev direkt hänvisad till VD som är hennes man. Jag ville veta vad hon gjort i mitt fall, för alla de pengar jag betalat.

Nu vet jag resultatet svart på vitt. Typ ingenting. Hon skickade in ett brev som beskriver vad adhd är ungefär och mejlade det till Försäkringskassan den 30:e juni. Försäkringskassan har vägrat att godta det brevet. Trots att Nandas påtryckningar.

När jag fick reda på att F-kassan vägrade godta brevet blev jag arg och ifrågasatte vad hon egentligen gjort i mitt fall.  Då skrev hon att jag kunde be min läkare skicka en remiss till vårdcentralen i  Uppsala, men att det var mellan 6-9 månaders väntetid! Jag trodde det var ett skämt. det var det tyvärr inte. Remiss till en tid på VÅRDCENTRALEN i Uppsala!!

För lite försent svarade jag då. Det känns som ett skämt att säga till mig att jag själv ska göra jobbet, men hon ska få pengarna. Jag anser att det är under all kritik att bete sig på det sättet, när man marknadsför sig som en person som fixar allt. Allt ifrån läkartider till myndighetsadministration till juridisk rådgivning.

Hon har inte skickat in mina papper i tid och inte heller rätt papper, men istället för att erkänna det har hon valt att föra en prestigekamp med Försäkringskassan om hur man ska tolka förvaltningslagen- med MINA pengar! Jag ville inte inte bråka om hur förvaltningslagen ska tolkas också! Jag har fullt upp att klara av att hantera det som redan ligger på bordet.

Häromdagen fick jag beslutet från Förvaltningsrätten. Avslag. Jag kan inte ta in det.

Brevet som Woxzia skickade samt läskvittot är inte registrerat i handlingarna. Det står att jag fått uppskov att inkomma med nya läkarintyg till den 30:e juni 2016. Hon skickade brevet med e-post den 30:e. Efter det meddelade hon mig noggrant om att hon skickat in brevet och kvittot till domstolen eftersom Försäkringskassan inte gjort det.

För mig handlar det mest om att jag känner mig sviken av en person som jag betalat mycket pengar och som svikit ett stort förtroende. Det är ju ett förtroende jag ger någon annan att driva min process.

I handlingarna finns dock diverse olika journaler och utredningar från alla de vårdinstanser och alla de människorna jag träffat på dessa vårdinstanser som alla har tolkat sin del av mig. 98% av mig tolkat av 99 andra människors ögon-typ. 1%av mig är jag som tolkat mig själv. och 1%är F-kassans försäkringsmedicinska rådgivare som tolkat mig genom alla konstiga journalanteckningar som de där 98 människorna gjort.

Avslag. Avslag pga att min arbetsförmåga inte är ordentligt utredd.

Jag måste nu anlita en utbildad jurist/advokat så att jag kan får svar på de frågor jag har och så att jag kan överklaga detta fullständigt absurda beslut. Faktum är att domaren inte egentligen hade behövt läsa alla handlingar och lyssna på nån föredragning, för han har i princip kopierat F-kassans beslutsformulering rakt av. Det hade blivit billigare för staten. Fast det hade ju varit ändå bättre om jag hade fått sjukpenning när jag var sjuk. Då hade staten sparat väldigt mycket pengar.

Adhd människor har ofta behov av en motivering. Jag behöver en motivering som inte är en upprepning. Jag vill ha svar på frågan om VEM kom skulle ha utrett min arbetsförmåga vid den tidpunkten det gällde och VEMS ansvaret var att informera mig om att jag behövde göra en sån utredning. Jag skulle också vilja ha svar på HUR jag förväntas komma i kontakt med psykiatrin och göra någon slags utredning (oklart vilken) på bara två veckor.

Mitt i den här processen blev min läkare sjukskriven, och jag nekades adhd-utredning! Hade utfallet av den här prövningen blivit annorlunda om vården skött sin del? VEM bär i så fall ansvaret för vårdkasoet som nu har kostat mig oerhört mycket lidande och kanske 4,5månaders sjukskrivning i rena pengar! Jag skulle också vilja veta vad jag kunde gjort annorlunda och vad jag kan göra idag för att komplettera mina handlingar.

Dessa myndigheter har satt i system att knäcka människor. Det är inte ok. Det är heller inte ok att ge falska förespeglingar att man kan ge människor i akut kris jurist hjälp, när man inte har kompetensen.

Jag har två månader att överklaga. Jag har givetvis givit Nanda Holm och Woxzia möjlighet att förklara sig, men trots två mejl och över en vecka så har hon inte återkommit. När jag har formulerat mig lite bättre ska jag skriva mer om Woxzia, men först måste jag ta tag i mitt ärende.

Kanske kan jag rädda mitt "hus" dvs mitt ärende. Jag måste försöka i alla fall.