Vitsippor istället för fest!

Idag blev det Vitsippsfotografering istället för fest foto.

Ibland funkar inte planen som man hade i huvudet.
Jag hade en plan att jag skulle gå på fest i Älta kyrka idag för att välkomna nya medborgare som nu fått uppehållstillstånd. Jag känner mig så trött- det har väl varit lite dålig disciplin med maten och sömnen på senaste tiden, så utgångspunkten var väl inte den bästa, men jag tänkte att jag skulle ge det en chans.

Planen var att jag skulle fota festen och ge bilderna till kyrkan men när jag kom dit blev det bara ett nej i huvudet. Prästen hälsade välkommen i dörren och maten syntes genom fönstret, det såg ju trevligt ut, men jag kände direkt att det inte går...

För många okända människor och otydliga "förväntningar" på mig går inte ihop. Jag börjar greppa den sidan av mig själv nu. Det behövs någon slags ram att förhålla mig till om det ska fungera.
Det verkade nog lite konstigt att jag bara vände och gick ut igen, men så blir det ibland.

Tänk om tänk nytt. Jag hade ju kameran på ryggen så jag gick upp bakom centrum och hittade massor av vackra Vitsippor. Tänk att de står där lika troget varje år. Jag brukar inte fota Vitsipporna med samma entusiasm som Blåsipporna. Jag tycker inte att jag hittat något bra vinkling förrän nu.

Vitsippor är inte lika spröda som Blåsippor. Blåsippor växer i små grupper medans Vitsippor är mer av ett "flockdjur" som täcker hela marken i skogsdungarna. Det blir helheten som är motivet och inte den enskilda blomman. Ändå kan man ju inte bara ställa sig och fota blommorna rakt upp och ner, då blir det ju inte särskilt nyskapande.

Jag hade bara min "normalzoom" med mig, dvs inget macroobjektiv. Tänk nytt, tänk om. Jag ställde in kameran på största bländaren och fotade, fotade, och fotade ändå mer. Tillslut hittade jag snygga vinklar och precis när solen kom fram "toppade jag formen". Galet vackra bilder... Nyskapande bilder... Kraven på mig själv ökar känner jag... ;-))

Så fort det blir förutsägbart blir det tråkigt. Tråkigt går inte. Då dippar koncentrationen fort. Särskilt nu när hjärnan är sliten och trött. Formen måste vara förutsägbar men inte innehållet. :-)

Precis som en människa...

Ett bisarrt problem!

Jag har fått ett "problem" som är helt nytt i mitt liv. Det är ju inte egentligen ett problem men det är faktiskt absurt!

Jag har färger på bokstäver, siffror och särskilt veckodagarna. Måndag är blå, tisdag är gul, onsdag är röd torsdag är grågrön (jag har aldrig gillat torsdagar), fredag är vit, lördag är rosa och söndag är guldfärgad. 

"Fenomenet" heter synestesi eller sinnesanalogi och betyder att två sinnen är ihopkopplade i hjärnan. Det är väldigt ovanligt men ärftligt. Det har alltid varit helt självklart och det har aldrig varit någon stor sak förrän nu! 

Det blir ju såklart lite "knas" ibland när inte de upplevda färgerna på stationerna stämmer med tunnelbanelinjerna, det stör mig en del ibland, men det är ju en annan typ av prolem eller... Egentligen är det ju samma men inte lika påtagligt. 

Jag har fått en app utskriven av min arbetsterapeut. (En arbetsterapeut är en person som provar ut och förskriver hjälpmedel åt tex gamla eller sjuka människor eller människor som jag med kognitiva svårigheter.) 

Appen heter Handikalendern. Den verkar ha alla möjliga "finesser" men det är ett stort och ofrånkomligt problem. Det är fel färger på dagarna och det går inte att "släcka ner" färgerna eller ändra dem. 

Jag funderade på om jag på något sätt kan komma runt problemet om det skulle behövas. Det är säkert möjligt, men det blir jobbigt för hjärnan tror jag. 

Det är jämförbart med att man hela sitt liv upplevt att himlen är blå och gräset grönt och plötsligt någon ändrat så att det är tvärtom! 

Det blir lite konstigt. Samtidigt så känns det som ett sån absurd situation att jag bara måste skratta. Ibland känns det som att "om jag nyper mig i armen har det aldrig hänt". 

Det är ju faktiskt tur att det händer lite absurda saker så jag har något att berätta för er. :-)

Utrensning

Ibland, väldigt ofta eller typ alltid egentligen, behövs det påputtning, bli lite arg på sin egentligen väldigt snälla kompis som hjälper mig, och lite "jag ska minsann visa att jag kan" känsla, för att rensa ut alla de där kläderna som är förstora, trasiga eller bara fula. ;-)

Add betyder att man har för låga nivåer av hormoner i hjärnan som styr koncentration, uppmärksamhet och fokus. Alltid. I alla situationer. 

Att rensa ut förstora kläder är en kul uppgift. Den är konkret och tydligt avgränsad och går ganska fort. Då är det lättare att hålla kvar fokuset. Det är ju också en tydlig belöning när det blir fint hemma och man kan köpa de kläderna man faktiskt vill ha och i rätt storlek. 

Jag har alltid försökt varit noga med att ha relativt välsittande kläder. På gott och ont tycker jag det har varit svårt att hitta bra kläder i stora storlekar. 

Särskilt svårt har det varit med underkläder och tex överdragströjor. Regnställ, träningskläder har varit smått hoplöst. Nu ligger det bakom mig och jag hoppas verkligen att jag inte hamnar på 3 siffrigt igen. 

Medans jag rensade ut kläderna rensade och sorterade min kompis mina torrvaror. Jag skulle behöva ha såna där lådor man har på apoteket i köket, så jag kunde knappa in på datorn vad jag ska använda och bara kunna dra ut rätt låda direkt. 

Mitt kök är litet och trångt så det är svårt med överblicken och då blir det lätt så att man plötsligt har tre paket ströbröd...

Nyckeln är "mindre saker och inte större hus!"  så på onsdag fortsätter vi rensa. 

Köket och kanske lite papper. Lite i taget så blir det bra. :-)