Visar inlägg med etikett färg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett färg. Visa alla inlägg

onsdag 1 november 2017

Mycket moster!

Jag har haft en lång svacka nu när jag inte skrivit något. Jag har tyckt att allt känns så förutsägbart, tråkigt och meningslöst- det är så kämpigt med detta jobbsökande som aldrig ger någon utdelning känns det som. 

Häromdagen bestämde jag mig i alla fall för att söka timvik på en förskola som jag gick förbi när jag var ute med Oskar i barnvagnen. Märkligt nog sökte just den förskolan vikarier... jag funderade länge på om det var rätt men nu har jag bestämt mig för att försöka i alla fall och det gav utdelning direkt! Jag ska på intervju imorgon. Håll tummarna för att det blir bra, jag behöver det nu!

Barnen är ju en väldigt stor del av mitt liv- och mina syskonbarn är ju helt underbara. Att vara moster är en både stort och viktigt därav rubriken- mycket moster. ;-)) Häromveckan följde jag med Oskar till Moderna Museet här i Stockholm på babymåleri. 

Det är fantastiskt roligt att se alla de där små bebisarna utforska sig själva och "färgen". Museeipedagogerna är så otroligt duktiga och engagerade också. Babymåleriet var en "kurs" på några gånger med olika färgteman tror jag och med olika sorters material som har olika konsistens. 

Den här gången var det tema gult. Bebisarna fick måla med mangopuré och plommonpuré, de fick även känna på polentagryn, de är ju gjorda av majs så de passade in i tema gult. 

All färg är ätbar eftersom små barn utforskar hela sin omgivning med munnen. (även mosters mobil och kamera, om chansen ges... ;-))

Tyllen är sträv mot huden...


Fjädern är mjuk och kittlar lite...


"Taktil betyder beröring. Men benämningen det "taktila sinnet" avser inte enbart beröringen i sig, utan omfattar hela känselsinnet, eller hudsinnet som en del föredrar att kalla det. I det taktila sinnet finns receptorer för beröring, tryck, vibrationer, smärta, kyla och värme. Genom att medvetet och strukturerat beröra huden aktiveras flera av dessa receptorer som via sina nervbanor till hjärnan leder fram till det samordnande systemet - oxytocinsystemet." citat från Beröring.se

Utan beröring kan vi inte leva. Många kramar alltså!! Man kan också stimulera känselsinnet med tex fjädrar eller massage. I förskolan brukar man ibland göra massagesagor för att stimulera känselsinnet. 

stora svepande rörelser...

blandas med små koncentrerade rörelser. Mangopuré är alldeles len...

Fokus och koncentration...

Så här glad blir man efter att ha målat med mat... 

Alltså jag älskar barn. Oftast i alla fall. Jag har noterat (genom noggranna observationer på mina små syskonbarn) att de utforskar omvärlden genom pyttesmå fokuserade rörelser blandat med större svepande rörelser. Motoriken utvecklas fort. Händer är så roliga och tacksamma att fota och att kunna fånga den där lilla lilla stunden av intensivt fokus är häftigt. Oskars blick leder betraktarens öga ner mot sin lilla hand där han utforskar färgen med pekfingret. Fingret liksom spänns lite mot pappret när han känner på färgen... 

Hela kroppen stannar liksom i totalt fokus när det där lilla fingret har upptäckt något som kräver total uppmärksamhet och koncentration. 

Jag tycker också att det är så fascinerande att de där pyttesmå människorna har sin egen identitet och driver sin egen utveckling. Alla följer ungefär samma utvecklingskurva men ändå är varje människa unik. Det är otroligt häftigt tycker jag! 

En annan viktig del av bebisars och små barns utveckling är "kladdet". Små barn måste få kladda! Själv älskar jag att måla med barn, men alltför ofta möts jag av ett tänk från vuxna att barnen ska utnyttja hela pappret, att det blir kladd på golvet, på kläder etc... Fullt förståeligt, men också sorgligt på nåt sätt eftersom det liksom hämmar hela den kreativa processen. 

Förskolan jag sökt jobb på är en Reggio Emilia inspirerad förskola, och då brukar konsten få stort utrymme. Det ska bli spännande faktiskt. Hoppas at jag kan hitta någon slags väg där jag inte släpper barnen helt men ändå kan arbeta med journalistiken. I vilket fall så är jag moster åt fyra små underbara människor som jag kan träffa hur mycket som helst och som oftast är välvilliga "fotomodeller". ;-)

Kreativitet och kärlek tror jag hör ihop, så slösa med kreativa uttryck och massor med kärlek på barnen så blir de fina vuxna. Släpp prestationsstressen och måla istället, klipp, klistra, hoppa i en vattenpöl eller titta på alla vackra löv som ramlat ner på marken. 

Håll tummarna för att jag får göra det de kommande veckorna! 



onsdag 26 oktober 2016

Sam Outlaw är tillbaka!

Sam Outlaw

Sam Outlaw

Reverend Baron/Danny Garcia

Reverend Baron/David Garcia

Molly Parden

Molly Parden

Sam Outlaw, cowboyen från South Dakota som tog Stockholm och mig med storm med sitt album Angeleno våren 2016. Han gjorde en gratiskonsert i våras som jag var på och nu kom han tillbaka igen på ny turné.

Den här gången spelade han på Kägelbanan på Södra Teatern som är ett betydligt lyft jämfört med Scandic Grand Central Hotel där han spelade förra gången. Han verkar också ha gjort ett lyft på det personliga planet och kommit till Stockholm som en gladare och mer publikvänlig version av sig själv.
-Jag har blivit pappa till en underbar liten son berättar han en stund in i konserten. Aha! Undra på att han skiner som en sol!

Musiken strömmar ut genom högtalarna till publikens lycka. Mig själv inkluderat. ;-)

Sam Outlaw konstaterade att det är lite paradoxalt att han har slagit igenom störst i Stockholm och att det snart ska anordnas någon slags Svensk musikfestival i Kalifornien, Nöjesguiden skriver om den som ett sätt att öka Svensk musikexport. Vi exporterar musik till varandra...

Det kanske känns extra paradoxalt nu när han blivit pappa. Ändå har han ju "världens bästa jobb". Det konstaterade han redan  våras.

Med sig på scenen hade han två andra skickliga musiker, Molly Parden och Danny Garcia alias Reverend Baron.

Jag var som vanligt på jakt efter läckra bilder och fick också många med mig hem. Konserter är ju speciellt att fota eftersom det inte händer så värst mycket i form av rörelse på scenen. I alla fall inte med dessa tre personer. Eftersom jag vill ha lite känsla i mina bilder får jag ju hitta vinklar och köra på lite längre tid så att man ser att de spelar och så att man får lite känsla i bilderna.

Rakt på skarpt och perfekt upplyst... blir rätt tråkigt. Nä myckeavallt gäller även ljus och färg.

Jag tycker det är fascinerande att se hur dessa skickliga musiker hanterar sina instrument. Danny Garcia behandlade sin gitarr som att den vore något väldigt ömt och fint, och var djupt koncentrerad på att spela.

Ändå noterade han att jag fotograferade... Jo jag blev en aning knäsvag av att få sån uppmärksamhet och missade helt att fråga om han ville ha några av bilderna...

Danny Garcia är även skateboard proffs med eget märke... Det skulle ju vara en spännande utgångspunkt för en intervju...

Jag var väldigt djupt koncentrerad på mitt fotograferande. När jag kom hem var jag helt uppe i varv och jättehungrig! Hyperfokus är bra när man ska fotografera konserter. ;-)

Ett är iallafall säkert; jag måste jobba upp modet att be om en intervju så småningom!