Refurn.

Secondhandbutiker och loppisar är kul ställen att fota på. Jag fotar allt. Antingen med min stora kamera eller med mobilen. Det är perfekt att ha nåt att fokusera mig på för att slippa "drabbas" av "den här kan ju vara bra att ha" eller "å den här MÅSTE jag ha!". 

Akut ha-begär med andra ord. Akut ha-begär och impulsivitet är inte nån jättebra kombination. Det har lett till en hel del onödiga inköp genom åren och därför brukar jag undvika loppisar. Nu måste jag ju tänka om- helt! 

Jag har upptäckt vilken guldgruva dessa butiker är. 

Det är sååå kul att fota små tillsynes banala saker från nya vinklar så att det blir snygga bilder. Det är en kul sporre. 

Idag var min kompis och jag på Refurn i Hammarby Sjöstad. Jag "hittade" massor av kul bilder medan min kompis tittade på möbler. Superbra! 

Livet är ju inte linjärt!

Alla kaotiska system är icke-linjära, men alla icke-linjära system är inte kaotiska.

Vårterminen 2014 fick jag möjlighet att delta i en studiecirkel via Attention som hette skriv ditt liv. Det var en liten grupp på ca 5pers som träffades ett antal gånger under en termin för att skriva om våra liv. Jag kom en lång bit innan jag fick skrivkramp och körde fast. Studiecirkeln och terminen tog slut, men mitt nya liv hade precis börjat även om jag inte insåg det då!

Jag har skrivit tidigare om att kaos och kreativitet hör ihop. VAD man sen lägger i begreppen kaos och kreativitet är ju helt subjektiva. Det finns ju ingen "objektivt bra konst" tex. 

Häromdagen var jag så arg och ledsen över det mesta i livet eller egentligen var det nog mest min egen oförmåga att hantera mina egna känslor och styra mitt fokus tex som jag var arg och ledsen över eftersom det skapar så ohanterligt mycket stress och spänningar som i sin tur gör att jag mår ändå sämre. Jag satt och googlade på stress och stressrelaterade problem, och som man gör på nätet så klickar man sig vidare när man hittar intressanta länkar. 

Plötsligt hade jag hamnat på en amerikansk sida om add kopplat till hur hjärnan fungerar. här hittar ni en länk: adhd Learning. (Tyvärr hittar jag inte länken jag läste på just nu, men så fort jag hittar den lägger jag ut den också.)

PÅ sidan stod det att ADD-personer ofta är mer visuella och därför fungerar det bättre att använda mindmaps än listor tex. Listor är linjära och ADD-hjärnor är mer kaotiska. 

Jag tycker att det stämmer in väldigt väl på mig eftersom min hjärna känns mer kaotisk än linjär. Jag är en person som tar in väldigt mycket visuellt; jag gillar att läsa och observera, jag är även en auditiv person som lär mig genom att lyssna. 

Jag började titta på mindmapping programvaror till datorn. De programvaror jag sett är väldigt dyra, så om ni har tips på billiga och bra programvaror får ni gärna tipsa. Den programvaran som jag såg hette iMindmap. Där kunde man länka in bilder, länkar och allt möjligt spännande till sin tankekarta. 

Tankekartor på datorn är superbra, men jag känner också ett stort behov av att kunna hänga upp mina bilder, och papper på väggen. Sådär som de gör i filmer när de ska lösa brottsfall. Här i min lägenhet finns det väldigt begränsat med såna utrymmen om jag inte ska använda golvet, och det blir så opraktiskt.

Jag känner också ett större behov av utrymme rent fysiskt för att kunna få plats med tex en bra arbetsplats helst ett kontor/studio. Jag har också någon slags romantiskt dröm om att flytta ut på landet till ett STORT hus....

När min vän var över på middag häromdagen började vi prata om husen på landet och när jag sen gick in på Hemnet så fanns det ju där! Ett jättefint rött hus med vita knutar, björkallé och stora glasverandor... Det stod skogsfastighet i beskrivningen, men jag såg ju bara det där superfina huset! (och massor av andra fina hus). 

Nästa dag ringde telefonen.
-Hej det här är Katarina (påhittat namn) från fastighetsförmedlingen. 
-Jaha! Hej!
-Ja du hade ju anmält intresse för den här fastigheten. 
-Ja just det...
-Ja det ingår ju 8ha skog till fastigheten, ja och huset är ju inte vinterisolerat.
-Hade du tänkt ha det som vinterbostad?
- Eh jag vet inte vad jag tänkt riktigt... Det låter som att det krävs mycket renoveringar då för att det ska gå att bo där?
-Ja eller så blir det väldigt höga uppvärmningskostnader.
-Det är några andra som också anmält intresse så jag har en visning i mitten av januari om du är intresserad får du gärna komma då. 

Alltså jag vet inte riktigt vad jag trodde när jag skickade iväg min intresseanmälan.... Jag har ju lite svårt att tro att jag skulle trivas mitt ute i skogen i bäcksvart mörker större delen av året.... Jag ser inte mig själv som en skogsarbetare... Hahaha

Jag skulle helst vilja ha ett stort gammalt hus i närheten av Stockholm eftersom jag har hela min familj och alla mina vänner här.... Och mest av allt behöver jag ju en arbetsplats där jag kan sitta och arbeta med mitt skrivande och fotograferande.

Min förhoppning framöver är att jag ska använda mig av det jag gillar mest, dvs möten med människor, och att få en möjlighet att skriva deras historier. Jag kommer att lägga ut mina intervjuer här på min blogg om mitt liv, och precis på samma sätt som att min hjärna inte är linjär så kommer jag inte att styra in mina intervjuer i ett schematiskt tänk. Det känns så mycket mer spännande med mindmapsmetoden, för man ser inte alltid den uppenbara kopplingen förrän mycket senare och då kanske jag har missat nånting jättespännande helt i onödan. ;-)

Jag släppte mitt bokmanus i över ett år och funderade på hur jag kan skriva klart det men det är ju aningen klurigt att skriva en bok om sitt liv när man är mitt uppe i det det är ju ingen linjär historia jag skriver om mitt liv, typ jag föddes, gick i skolan arbetade gick i pension och dog. Jag vill ju berätta för er om mitt liv och hur mitt liv med add fungerar. Därför skriver jag nu här på min blogg istället så att jag också kan berätta om alla människor jag möter som jag vill berätta om, mötena som är en del av mig och hur jag lever mitt liv. 

Vill du bli intervjuad?
Jag behöver många att träna på. :-)

Diagnos eller inte diagnos?

-Nuförtiden har ju alla ADHD!
-Jag har nog också ADHD!

Har alla ADHD nuförtiden? Såklart inte! mellan 3-5% av befolkningen har adhd. Det är lite högre siffror i vissa länder och i vissa, beroende på hur man gör utredningar. Om vi utgår från att det bor  9000000 människor i Sverige så är det är mellan 270000 och 450000 människor. Av dessa har ca 25% ADD alltså mellan 67500 och 112500 människor. Det är inte alla.

Det finns inget egenvärde att göra en utredning eller att få en diagnos. En diagnos är ju ett samlingsnamn på en rad problem. När livet krånglar eller inte funkar är det ju naturligt att söka hjälp. ADHD är alltså INTE en modediagnos!

Utmärkande för diagnosen är tre huvudområden:

uppmärksamhetsstörning och hyper/hypoaktivitet och impulsivitet. För att få diagnos måste problemen yttra sig i minst två olika sammanhang tex både på jobbet och hemma och de måste orsaka stora problem i det dagliga livet. Om man jobbar i en väldigt stökig och högljudd miljö tex så kan ju det i sig skapa problem, men det räcker alltså inte för en diagnos.

Tyvärr finns inget enkelt blodprov man kan ta för att upptäcka adhd. Istället så baseras det på frågeformulär, intervjuer med patienten och med föräldrarna.

-Ja, du har samarbetssvårigheter!
eeeh....
Alltså det var ju inte jag som hade problemen egentligen utan alla andra.... eller...?

Det var öppningsrepliken på min utredning. Min mamma hade skrivit en remiss för utredning efter flera års misslyckanden i mitt yrke som förskollärare.
Jag fick fylla i ett frågeformulär med massor av frågor, de intervjuade mig och min mamma. Jag fick också göra ett test på datorn. Jag tror att det heter QBT test. De mäter både huvudrörelserna och koncentrationen och mängden feltryckningar.

Testet gick ut på att klicka när det kom två likadana symboler efter varandra. Varje symbol visades bara typ 2 sekunder. Testet på gick 20 minuter och när det var klart kunde man se på "uppmärksamhetskurvan" att det dippar ganska snabbt i koncentrationen, då försöker jag "rycka upp mig" varpå mönstret upprepas. Hjärnan är "vaken" men tankarna far och flyger lite hur som helst.

Då är vi tillbaka i symboliken med en lysande smartphone skärm. Den lyser, men slocknar ganska fort, tills du trycker på knappen igen så den börjar lysa tills den slocknar igen. Apparna är däremot aktiva även om skärmen är släckt.

Ett test pågår 20 minuter, men livet pågår ju i flera år och dygnet runt såklart. Koncentrationsförmågan i testet är ju en spegling av livet. För att orka hålla koncentrationen fokuserad eller om vi jämför med telefonen -skärmen lysande- så krävs oerhört mycket energi. Alltså dör batteriet ganska snabbt. Särskilt eftersom alla apparna är öppna och jobbar på med sitt samtidigt.

Jag var den där snälla flickan som inte gjorde så mycket väsen av sig när jag var liten, men desto äldre jag blir desto mer och högre krav ställs ju på mig i yrkeslivet och privat. Jag jämförde mig och jämför mig fortfarande med mina kurskamrater från Lärarhögskolan eller andra jämnåriga, och jag insåg ju att jag hade problem som de inte hade, men jag förstod aldrig varför! Varför? Varför? Varför? När jag äntligen fick diagnosen var det en befrielse men såklart också en sorg.

Nu visste jag vad som var fel men jag visste fortfarande inte hur det påverkar mig.

Jag har nästan 38 år bakom mig som präglats av ett odiagnostiserat funktionshinder. Allting har såklart påverkats, men mest måste jag ju säga att skolan och betygen påverkats, eftersom de sen låg till grund för vilka utbildningar jag kunde söka på universitetet. Jag kom inte in på den utbildningen jag ville utan tog en annan utbildning som jag tyckte verkade intressant.

Den utbildningen ledde dock ut i ett yrke jag aldrig tänkt att jobba med och som jag inte klarar av. Jag har haft ett yrkesliv som kantats av uppsägningar och motgångar. Det onormala har blivit normalt. Misslyckad förskollärare har blivit synonymt med mig i mina egna ögon. Det skulle ju vara så mycket roligare att kunna säga att jag är en grymt duktig och eftertraktad fotograf tex.

Jag hör ofta att man inte vill utreda sitt barn i risk för att det skulle få en stämpel i pannan. Jag ber er att tänka på vad alternativet blir om man inte utreder. Utredning är bara aktuell om det finns problem. Problem skapar motgångar, problem skapar känslor av misslyckanden!

Stämpeln MISSLYCKAD är oerhört svår att tvätta bort! Faktiskt snudd på omöjlig. Tänk på det..

ADHD/ADD är ingen hobbydiagnos, den är inte heller påhittad av läkemedelsbolagen, medicinen gör bara att jag äntligen fick ett liv, tyvärr inte utan misslyckanden, men jag jobbar hårt på att tvätta bort stämpeln. Hoppas det går.