Flatens vackra bilder!

Ibland har jag svårt att ta mig ut. Jag fastnar lätt i soffan och tar mig helt enkelt inte upp. Motivationen att resa på mig för att göra nåt räcker inte till. Att bara gå ut för att gå ut fungerar inte heller eftersom jag inte har något syfte med att gå ut.

Just den här biten med extrema igångssättningsvårigheter är jättejobbigt eftersom det återspeglas i allting jag gör hela tiden. Jag kan börja förhandla med mig själv om att faktiskt gå ut, men jag brukar ge upp när det gått några timmar.

Igångssättningssvårigheterna har blivit sjukt mycket lättare att hantera med medicin, men ibland ligger de liksom på pass och bara väntar på att få anfalla mig och riktigt frossa i att inte göra någonting vettigt alls. Då får jag ångest för att jag inte gjort nåt och så blir det en ond spiral.

Hjärnan får ofta för sig att den inte orkar göra saker och att jag känner mig trött och måste vila... I själva verket handlar det ju mest om att jag måste tanka ny energi!

Just vid de tillfällena är det helt underbart att ha en mysig vän i närheten som gärna går ut en promenad, dricker te och äter en macka i skogen och som också fotar! Alltså gör det ingenting om man stannar en gång var femte minut.

Min härliga vän Siss- Evy Dahlberg Sundström kramar en jättetjock gammal ek. 

Varannan gång är det hon som stannar och ska fota några vackra träd och varannan gång är det jag som hittat nåt vansinnigt spännande eller vackert som bara måste avbildas från alla möjliga håll. När vi känner oss färdiga och fyllda med ny positiv energi, går vi hem. Stressfritt!

Häromdagen var vi vid Ekudden som ligger i Flatens naturreservat. (tror jag) Det var gråmulet och började regna på promenaden men vi fullföljde ändå vår plan att gå till Ekudden för att fota.

Det ångrade jag inte en sekund när jag såg hur fina bilderna blev efter att jag fixat lite med dem i datorn!

Speglingar av en pinne i vattnet blir så himla vackert när man fixar till bilden i datorn. 

Lilla Flatenbadet

Linjer som möter varandra är så otroligt vackert tycker jag

Jag älskar alla färgerna på löven på sjöbotten samtidigt som trädet speglar sig i sjön. 

Gamla knotiga ekar vars grenar avtecknar sig mot himlen... så sanslöst vackert!

Lite omtanke från min Facebookvän!

Vissa vänner träffar man i verkligheten och lägger till på Facebook, och ibland hittar man någon på Facebook som blir en betydelsefull vän "i verkligheten". En av dessa, Victoria Frances Qvarnström skickade mig detta fina meddelande häromdagen och ville att jag skulle lägga ut meddelandet på min blogg. Naturligtvis vill jag göra det! 

Victoria startade bloggen Adhd i bilder, och är en stark förebild för mig som bloggare. 

Hoppas att brevet inspirerar även er som läser min blogg att visa omtanke och kärlek till varandra. Det känns särskilt viktigt i tider när det florerar så mycket hets och hat. Själv blev jag alldeles rörd av att få ett sånt fint brev i min inkorg. Jag har så många fina omtänksamma människor i mitt liv nu som ger mig energi, bland annat alla er bloggläsare! 

Det är en sån oerhörd skillnad från tiden på min förra arbetsplats där osäkerhetens terror förlamade all utveckling. Låt er inte ryckas med i hetspropagandan. Det är extra svårt nu när Facebook och Google styr vår verklighetsuppfattning genom sina flöden, men det går! Gör revolt. Stå emot. Låt er inte knäckas av hatets terror. 

Kärlek, skratt och omtanke är det som skapar utveckling både för den enskilda människan och för samhället i stort.  Det är ju gratis och oerhört smittsamt, så det går att ge hur mycket som helst. ;-) Ju mer man ger desto mer får man tillbaka.

Som adhd-människa och idealist med en plus och en minuspool som har en ganska ojämn laddningsfrekvens kan man dock behöva påminnas om att man också måste ta det lite lugnt ibland för att inte brinna upp "för den goda sakens skull". ;-)

Sofia.
Först när vi fick kontakt var du underbar men, som en halv människa. Nu två (2,5?) år senare är du som det där vackra planet (jag älskar flygplan!) men som stod utan bränsle. Du var redan så mycket som fick mig att verkligen tycka om dig, du skänkte främst foton, som var fantastiska. Sedan kom din katt Matisse - sedan hände det mycket i, för mig, snabb fart!

Idag har planet - DU - fått luft under vingarna med nytt bränsle! En fantastisk resa att bevittna må jag lova. Känner mig mycket lycklig av dessa år med dig som facebookvän.Vill dock - med en moders stränghet - avkräva dig löftet att du aldrig, aldrig får tanka jetbränsle i den vackra flygmaskinen som är du!

Håll ihop. Bromsa om du känner det, utan at tänka "jag måste" eller "jag ska bara" så du inte kraschar något av det vackraste som jag sett. Sett både som process och människa :-)

Tycker du kan lägga den här hälsningen från en "vän och observatör" på din blogg. För tiden går och sedan är inget som förut!! :-D Men hål ihop nu. Allt kan tas igen. Men du har inte råd med störtflygningar. :-)

Kram från V